0
 
Aktuellt
Filosoficafé
Korpo Filosofidagar
Politikcafé
FBF:s kulturpris
Publikationer
Kontaktuppgifter
Bli medlem

Folkets Bildningsförbund
Allmänt om FBF
Bildningsuppdrag
Historia

Folkuniversitetet
Allmänt om folkuniversitetet
Kommande folkuniversitet
Tidigare folkuniversitet

Till Ikaros-webbsajt.

Politikcaféet

Kommande politikcaféer finns under aktuellt.

Ett politiskt system där medborgarnas deltagande i politiken endast består i att de går till valurnorna är en demokrati i förfall. Det kontinuerliga medborgerliga samtalet kring politiska frågor utgör däremot en viktig beståndsdel i varje vital demokrati. En tanke med vårt politikcafé är följaktligen att bidra till och förhoppningsvis stärka den "samtalande demokratin" i vårt land.

Den andra bärande tanken är att samtalet skall ha sakfrågan som sin brännpunkt. Det kan verka självklart. Så självklart att det inte behöver sägas. Vi säger det ändå därför att det politiska samtalet alltför ofta tenderar att styras av partipolitiska eller idéologiska hänsyn. Den partipolitiska eller idéologiska identiteten tar överhanden och börjar styra det man säger i sakfrågan. När så sker hamnar sakfrågan i skymundan och ett "politiskt spel" tar överhanden. Vår målsättning är att undvika detta gyckelspel. Vi vill alltså betona samtalet framom debatten. En diskussion från färdigt grävda skyttegravar är inte fruktbar.

Det här betyder nu inte att vi strävar efter någon förment neutralitet. Tvärtom. Engagemang och värderingar är de politiska frågornas livsrum. Vi uttrycker alltid värderingar när vi diskuterar politiska frågor. Frågan är om de värderingar vi uttrycker när sakfrågan får styra våra reaktioner alltid är i överensstämmelse med de "värderingar" som den partipolitiska eller idéologiska lojaliteten skulle kräva. Ja, den frågan måste givetvis var och en själv ta ställning till men vi hoppas att politikcaféet, vid sidan av ökad sakkunskap, också kan ge deltagarna material för en sådan reflektion och därigenom också bidra till en ökad självkännedom.

Man kan faktiskt också beskriva de stora politiska katastroferna i våra västerländska demokratier som "kollektiva själbedrägerier". Givetvis består det "kollektiva självbedrägeriet" inte av ett enda gigantiskt sådant utan av en räcka större och mindre blindskär. Självbedrägeriet lurar så att säga alltid runt hörnet. Frågan är hur det kan undvikas? Det självklara svaret är att något patent motgift inte finns. Däremot tror vi att det goda samtalet med sitt inbyggda krav på både uppmärksamt lyssnande och ärlighet i en god mening har en omformande potential. Som sådan är det genuina samtalet i alla sina former också en av bildningens kungsvägar.

Mottot för vårt café må därför vara:
Politik kräver Självkännedom och Bildning!

Politikcaféet arrangeras i samarbete med Bildningsforum och Folkets bildningsförbund.slut på denna text

Tidigare caféer:

Program våren 2006

De nya krigen: de där nationalstaterna inte mera deltar med sina arméer utan de krig som aldrig börjar och aldrig slutar. De är krig som inga arméer har men nog t.ex. barnsoldater och skurkar. I dess krig utkämpas inga stora slag som kunde avgöra något för poängen med dem är inte att avgöra något. Det är krig som dessutom tenderar att finansiera sig själva – förvandla länders ekonomier till krigsekonomier.

Folkrättens kris: folkrätten föddes för några hundra år sedan med alla sina regler om nationalstaternas suveränitet, om de tillåtna krigen, om krigets lagar och om skydd för civilbefolkning och krigsfångar o.s.v. Allt det där är idag mer eller mindre historia. Om "de nya krigen" har folkrätten ingenting att säga; ändå är det de som utgör de verkligt stora hoten idag.

Dessa teman och med dem relaterade frågor var ämnet för prof. Erikssons inlägg.slut på denna text

Hur ser den politiska diskussionen ut i våra medier. Och hur borde den se ut. Skall politikernas skilsmässor, kärleksaffärer och parkeringsböter vara det som rapporteringen handlar om? Är det fart och fläkt och underhållning som är kriteriet bra samtals- och debattprogram? Skall programledare och journalister bara ta upp de frågor som alla andra tar upp i tron att dessa är viktiga eftersom alla andra tycks tro det? Eller skall de ta upp de frågor som de tror att "folk" vill höra om?

Vart försvann sakkunskapen och journalisternas och programledarnas förmåga att själv bedöma vad som är viktigt och oviktigt i politiken? Eller kanske har de sakkunskapen men tvingas till ytlighetsproduktion på grund av tidsbrist och andra yttre krav? Hur ser den allmänna trenden ut och har vi skäl att bekymra oss för framtiden? Dessa och andra frågor var ämnet för prof. Göran Djupsunds inledning på Politikcaféet.slut på denna text

I dag talar man om globalisering inom de flesta områden. Allt fler företags verksamhet globaliseras, politiker upprepar att den nationella politikens spelrum begränsas på grund av globaliseringen och världen 'krymper' som en följd av globaliseringen. Vi hör om "globala hot" och "globala möjligheter". Men vi hör också om ett växande missnöje med globaliseringen. Vad är det då egentligen som menas med termen "globalisering"?

Ett sätt att se på globaliseringsprocess är ur sociologiskt eller teknologiskt perspektiv. Den snabbt utvecklade och på många håll lättillgängliga teknologin underlättar och möjliggör omedelbara, frekventa och billiga kontakter runt om i världen. Vi använder oss av e post och mobiltelefoner. Vi utbyter information och delges händelser på andra sidan jordklotet i realtid. Allt fler personer reser allt oftare och jordklotet känns mindre än tidigare.

Ett annat sätt att se på globaliseringen är ur ett politiskt perspektiv. Då kan man se globaliseringen som ett projekt på den neoliberala politiska agendan. Detta projekt har skisserats i USA, av många av de personer som kretsar kring president George W Bush. Var ligger grunderna för det neoliberala projektet om globalisering? Vilka är följderna av globaliseringen och vad har vi att vänta? Hur har detta globaliseringsprojekt bemötts? Vad säger kritikerna och varför? Och vem är dessa?slut på denna text

Tillbaka till sidans början

Program hösten 2005

"Ekonomiska" kan vi kalla det språk som så framgångsrikt koloniserat vårt politiska samtal. Det är nu dags att på allvar börja fundera över vad denna kolonisatör i stort och smått egentligen sysslar med. Frågor borde ställas i alla de sammanhang där "ekonomiskan" vunnit terräng. Vi kan t.ex. fråga oss: vad innebär det att
konsumera och producera omsorg?
konsumera och producera omsorg effektivt?
säga att omsorgen har stordriftsfördelar?
sträva efter en effektivering av demokratin eller skolundervisningen?
konsumera konst?

I sin inledning diskuterade professor Alf Rehn ekonomin som ett språk och som en kultur, och alldeles särskilt som ett sammansatt fält som med sin logik tenderar att överskrida de områden där den hör hemma. Frågan är hur fenomenet blivit möjligt? Kan det vara så vi i detta "ekonomins tidevarv", kunskapssamhället till trots, blivit analfabeter på ekonomi och att detta är orsaken till det kritiklösa anammandet av "ekonomiskan"?slut på denna text

Tillbaka till sidans början