Plats: Skärgårdscentrum Korpoström, 21710 Korpo
Arbetet har en alldeles central plats i vårt samhälle. Det ses ofta som samhällsorganisationens fundament och arbetet behövs för sysselsättningens, konkurrenskraftens och välfärdens skull. Oberoende politisk hemvist är makthavarna därför så gott som eniga om att mera arbete måste skapas. Med dessa utgångspunkter är risken stor att vi glömmer avgörande frågor om arbetes innehåll och mening. Vad arbetar vi för och hur vill vi göra det?
Under filosofidagarna i Korpo sommaren 2011 diskuterade vi arbetet som en filosofisk, moralisk och existentiell fråga. Vi samtalade inte enbart om vilka samhälleliga syften arbetet kan tjäna, utan om arbetet i sig. Vilken roll borde arbetet ha vi våra liv? Hur tänker vi på vårt förhållande till det egna arbetet? Vad är det goda arbetet? Kan vi föreställa oss ett samhälle där arbetet inte tjänar syften utöver sitt eget?
En bärande tanke i alla demokratier är att den samhälleliga maktutövningen alltid bör diskuteras och kritiseras. Vad innebär då en grundläggande kritik av maktrelationer och maktutövningen i samhället? Vad borde medias roll vara i en sådan kritik?
Under filosofidagarna i Korpo sommaren 2010 diskuterades frågor rörande maktens dimensioner och betydelser både för våra samhälleliga och personliga relationer. Vi samtalade om hur maktrelationer i samhället kan kritiseras och åskådliggöras, samt vad det kan betyda filosofiskt och moraliskt att mänskliga relationer beskrivs i termer av makt.
I mänskliga sammanhang pågår ständigt en kamp om makten. Det verkar också som om segrarna i kampen skulle tendera att med näbbar och klor behålla sin makt, och gärna erövrar mera av den. Är det möjligen så, att en sorts urkraft är verksam i varje mänsklig gemenskap som bildar antidemokratisk motström som får demokratin som politisk idé att te sig problematisk.
En central uppgift i varje demokrati är att bevaka makten i samhället. Om inte den bevakningen fungerar tillfredsställande tenderar demokratin att urholkas. För att maktbevakningen skall fungera måste maktinstanserna identifieras, analyseras och bedömas. Under filosofidagarna sommaren 2009 i Korpo diskuterades maktens problematik i demokratiska samhällen och försöken att identifiera problematiska och illegitima former av den.
Med hänvisning till undersökningar för sin nya bok ”Rogue Economics – Capitalism’s New Reality” påstår den italienska författarinnan Loretta Napoleoni att det existerar en perfekt korrelation mellan spridningen av demokrati och ökningen av slaveri. Enligt henne har den globala poolen av slavar ökat i takt med att nya demokratier uppstått. Det visar sig också att en slav i dag bara kostar en bråkdel av vad slavar kostade under Romarrikets dagar. Man frågar sig om det handlar om en minskning av människovärdet. Åtminstone verkar det monetära värdet ha fallit drastiskt.
Hur skall vi förstå detta faktum och vårt sätt att beskriva eller förtiga den brutalitet som en rad olika maktkonstellationer härbärgerar. Det finns många frågor här. Sådana som handlar om det nakna våldet och sådana som handlar om det till synes osynliga, bakom rökridåer och självbedrägerier fördolda förhållanden.
Det finns också frågan om vad det egentligen är som förtrampas när människor på olika sätt ödelägger varandras liv? Vad är det vi skall se för att se människovärdet hos en människa? Och när vi ser det, vad innebär det – i vilken relation till den andre ställer det oss? De här frågorna är givetvis också förknippade med frågan om vad det överhuvudtaget innebär att vara människa? Hur återspeglar sig vår tillhörighet till människosläktet i vår erfarenhet och i våra förhållningssätt?
Syftet med seminariet var att belysa och väcka frågor om det mångkulturella samhället ur olika perspektiv. Vanligtvis diskuteras det i samband med flykting- och invandrarfrågor. Vi ville också föra in ett nationellt och lokalt perspektiv i diskussionen. Vi kan tala om olika kulturer i det svenska Finland. Frågan är vad vi i så fall egentligen menar? Vilka är de kulturella skillnaderna mellan det svenska �sterbotten, det svenska Helsingfors och svenska skärgårdsbor? Om det finns skillnader är de principiellt annorlunda än skillnaden mellan t.ex. iranier och finländare? Skall kulturkrockar alltså förstås som en speciell form av konflikt? Seminariet behandlade också frågan om den positiva potential som möten mellan olika kulturer för med sig.
Deltagarantalet per föredrag var ca 40 personer.