Nattligt samtal

Jag hörde att min fru andades såsom en vaken andas.

— Varför ligger du vaken? frågade jag.

— Jag vet inte, svarade hon. Jag försöker komma ihåg vad jag har drömt.

— Vill du berätta för mig vad du har drömt? frågade jag.

— Jag drömde att vi bodde i ett stort hus med många rum. Genom ett takfönster såg jag ljus. En ljuskavalkad, som liknade en uppåtstigande svärm av fåglar. Sedan kom någon in i huset, det kanske var du. I en annan dröm var ett sällskap på väg någonstans — till Sarajevo? — men själv hade jag inställt min resa. Varför är du vaken?

— Jag vet inte, svarade jag.

— Och vad har du drömt?

— Jag minns inte vad jag har drömt under natten, svarade jag. Men igår hade jag en dagdröm. Utopin, som det har talats så mycket om, är Europas nutid.

— Vilken sorglig tanke! sade min fru.

— Men varför är den sorglig? frågade jag efter en stund.

— Mitt sömnmedel börjar verka. Inte är du väl arg på mig om jag inte svarar? mumlade min fru.

— Jag är inte arg, svarade jag, och lät henne somna om innan jag gick upp.