Som ung tillbringade Altiero Spinelli sexton år i fångenskap och förvisning på ön Ventotene, dit redan romartidens kejsare brukade förpassa sina politiska motståndare. Det var där han under våren och sommaren 1941 — medan Hitlers arméer förberedde sin invasion av Sovjetunionen och Finlands arméledning framryckningen i Fjärrkarelen — författade manifestet För ett fritt och enat Europa tillsammans med Ernesto Rossi och Eugenio Colorni. De skrev ned sin text på cigarettpapper och lyckades smuggla den till fastlandet med hjälp av Ursula Hirschmann, som senare blev Altiero Spinellis hustru.
Efter kriget önskade emellertid varken USA eller Sovjet se drömmen om ett fritt och enat Europa gå i uppfyllelse. De stora ledarna i Öst och Väst såg till att begrava Manifestet från Ventotene under tjocka lager av maktspråk i medierna.
Men när de första valen till Europaparlamentet anordnades år 1979 dök Spinellis idéer åter upp på agendan. Spinelli blev invald och började verka för att parlamentet skulle fungera som en konstituerande församling med uppgift att grunda en demokratisk förbundsstat. I februari 1984 såg detta också ut att lyckas. Då godkändes Spinellis utkast till Fördrag som upprättar Europeiska Unionen. Parlamentsbeslutet fattades med 237 röster för och 31 emot (43 frånvarande). Det var genom denna händelse som Europeiska Unionen fick sitt nuvarande namn.
Ännu i efterhand kunde man inbilla sig att de folkvaldas beslut skulle ha upphöjts till gällande lag. Men regeringarna föredrog att lägga det på hyllan och inriktade sig i stället på att sluta ytterligare ett frihandelsavtal, som fick heta The Single European Act. För Spinelli återstod det härefter bara att konstatera att berget ännu en gång hade fött en mus.
Spinelli dog år 1986, samma år som det nya frihandelsavtalet tillkom. Men grundritningarna till den europeiska unionen finns kvar.
