Tiden
HyperRazzia oktober -96
I somras gick fyra program ut med temat hyperrazzia. Jag ville se hur ny teknik och nätverken blandade om korten, skapade något nytt, och i viss mån fortsatte på redan inslagna vägar. Om Hyperrazzia skall fortsätta måste vi utveckla vår utgångspunkt, försöka ta fasta på konkret kulturverksamhet inom de nya sektorer som blommar fram.
--------------------
I mycket är Internet fullt av Paradoxer. Datorer fungerar binärt, med ettor och nollor i en mycket bestämd ordning. Det är en självklar fortsättning på upplysningstiden, det naturvetenskapliga mätandet och vägandet och kategoriserandet av världen. Denna logiskt tänkande enhet som är datorn används idag av konstnärer för att bryta det linjära tänkandet. Ofta säger vi att två avgörande faktorer påverkas. Vår uppfattning om plats, rummet, och vår uppfattning om tiden. Med realtiden på nätet, där du på ett ögonblick tankemässigt flyger från Antarktis till Arboga, upphör avstånd att vara relevant. Platsen försvinner. Du är nånstans, men det går inte att säga exakt var. Vi har redan vant oss med det virtuella, TVbilden är ju där, och ändå inte. Men nu styr du alltså själv ditt resande.
Internet, eller rättare world wide web, är som en hjärna, eller en tanke. den är inte en plats, och den står utanför tiden. Skillnaden mellan www och en tanke är att www är ett ställe där många människor på sätt och vis möts samtidigt.
Är det då så att världen verkligen förändras av teknikens utveckling, eller är det vår bild av världen som påverkas i första hand? Vi låter frågan gå till Jan Ekecrantz, svensk mediaforskare.
(insert)
--------------------
"Tiden och rummet dog igår. Vi lever redan i det absoluta, eftersom vi redan skapat den överallt närvarande eviga hastigheten", fastslår en punkt i det futuristiska manifestet från 1909.
"Tid och tidsuppplevelse har varit centrala i den litterära modernismen. På spaning efter den tid som flytt, hette ju prousts stora verk. Betraktelser över tiden visar sig emellertid lika mycket handla om plats. Prousts verk handlar lika mycket om att komma tillbaka, återvända till känslans plats. En förskjutning kan vi se. I det moderna var det rörelsen, utvecklingen, framåtskridandet som blev sinnebilden för utvecklingens gång. I det som ibland kallas postmodernt, men kanske hellre borde kallas senmodernt är det platsen som blir tyngdpunkt. I arkitekturen finns stilblandningen, alla tidsåldrar samlas på samma plats, platsen får övertag framför tiden. Historia och framtidstro har skjutits i bakgrunden, det samtidiga, på platsen liggande drar till sig uppmärksamheten. (skrev Birgitta Holm i Dagens Nyheter den 2 juni 1991)"
Men idag är det inte snabbheten som är primär. Med CD-rom-spelet MYST upphävdes tiden. Det finns ett skeende som du är en del av. Den närmar sig associationerna, drömmarna. På Media&Etik-seminariet i Helsingfors för några veckor sen konstaterade konstnärer, filosofer och mediaforskare talades det om sammanblandningen av fiktion och verklighet till en slags hallucination, där vi inte längre vet vad som är "verkligt".
Kan tiden upphävas? Vad är Internettid?
-------------------------
Vi kan försöka se vad utvecklingen gör med våra liv. Då ser vi på utvecklingen, och mäter den, med vårt nuvarande liv och kultur som utgångspunkt. Kanske är det enda sättet. Är det tron på en linjär utveckling?
Vi kan säga att Internet förändrar grundförutsättningen för det liv vi kommer att leva. Att Internet är en del av en stor process som leder till Nationalstatens upplösning, till massmediets masspublik, upplösningen av den tänkta gemenskap som uppstår när en halv miljon människor samtidigt läser om samma saker i samma morgontidning, till upplösningen av det sociala rummet där interaktion pågår. Vi kan se Internet som ett försök att koppla bort hjärnan från kroppen, att vilja bli odödlig, upphäva tiden, upplösa rummet.
Vi kan fånga tiden som en symbolbild, förgänglighet, allas dödlighet, kosmos storhet, mannen med lien eller fader tid, mannen med timglaset.
Vi kan säga att tiden går snabbare idag, att vi kräver ständig omedelbar tillfredsställelse. Att vi försöker effektivisera våra liv, förhöja livskänslan. Det är en fortsättning på industrisamhällets process av att effektivera allting. Och vi är barn av vår tid.
Vi kan se talet om den nya tekniken som ett försök att dölja orättvisorna i världen. På Internet är vi alla lika, hette det ett tag. Självklart bygger vårt välstånd på industriell produktion.
När maskinerna kom var det lätt att i dem se den nya tidens galenskap. De var fysiska, konkreta, bullersamma och de spydde ut rök. De fanns.
Men sen lärde vi oss att kunskap är makt. Och Internet är bland annat en stor samlad kunskapsbank. Dessutom är den immateriell, och därför svår att slå emot, även om vi uppfattar den som en fiende. Alltså kommer motståndet att bygga på känslor. Nej, det känns inte bra, njae, ska det nu vara nåt.
World Wide Web är ett samtal ut i tomma rymden, utan en självklar mottagare. Igen, som en tanke. 570.000 finländare har under de senaste tre månaderna suttit framför sina datorer och kommunicerat med ingen alls. En fascinerande tanke och en metafysisk upplevelse.
Tidningarna skapade en standardiserad modell för hur i i allmännhet ser på världen, i utrikessidor, sport, underhållning, kultur, ledarsidor och så vidare. Även WWW standardiserar vårt sätt att se på saker genom sina begränsningar. Nu är samtiden koloniserad, effektiverad och utnyttjad. Nu skall samma sak göras med framtiden. En liten bit av den säljs varje dag. Och vi går på det! Vi sitter frivilligt framför TVn eller datorn och låter vår tid och våra tankar och kanske våra drömmar sjunka in i dem, in i massan. Våra drömmar koloniseras, skillnaden mellan privat och offentligt upphör. Beware of the Corporate world invading your dreams, skriver Douglas Coupland i Microserfs. Var på din vakt när företagen koloniserar dina drömmar.
Paul-Anders Simmas tanke, det finns saker som det är bättre att inte börja gräva i. Genom att gå in i den nya världen förlorar du en del av den gamla. Det finns alltid ett pris. Det betyder inte att det alltid är fel att gå in i utvecklingen. Bara att man inte skall ljuga för sig själv och tro att man både kan äta kakan och ha den kvar.