1; Introduktion, 2; Medborgarsamhället, 3;Teatern, 4;Bildkonst;
Vad är det för ett samhälle som växer upp runt ikring oss? Efter att ha blivit en regelbunden läsare av Helsingin Sanomats fredagsbilaga Tieto & Kone börjar det kännas som om allt bara är frågan om tekniska lösningar. Datorn styr hiss en, datorn styr järnsvägssystemet, skatteblanketterna hamnar i datorn, Helsingin Sanomat produceras på dator.
Och vi är tillbaks i femtiotalets vardagsrum. Då stirrade folk på TVs testbild, förstummade över teknikens under. Idag stirrar vi på dataskärmen, uppkopplade till Internet stirrar vi på en skärm som säger host contacted, waiting for reply; d agens textbild.
Mika Böök, jobbar på informationsandelslaget Katto-Meny i Helsingfors.
(Böök 1 ..också centralstyras)
(Moring 1 Det finns en anarki...)
Internet började i kaos. Inga regler, ingen censur. Alla medier har börjat på samma sätt. Och alla har organiserats, förr eller senare. Frågan är väl vem det är som organiserar. Internet styrs inte av direkt politiska intressen. Men så småningom ha r politiken dykt upp. Grupper som slåss mot censur och för cyberrättigheter har formats, bland annat EFF, the Electronic Frontier Foundation. Och den amerikanska månadstidningen Wired som nu är inne på sitt fjärde år, jobbar med Cyberrights now, cyberrättigheter nu.
Alvin Toffler heter mannen som predikar teknikens lov, tillsammans med Nicholas Negroponte. De förkunnar att en ny tid kommer, och att den är god. Och bättre. Och framförallt att den är oundviklig. Toffler, som ideologiskt är konservativ, menar att allt motstånd är meningslöst; utvecklingen sveper fram som en tidsvåg. Nicholas Negropontes bok Being Digital är ett försök till en vision av framtiden. Visioner är fåtaliga idag, och Negroponte får dessutom framtiden att se lockande ut. Allt kommer att bli bättre.
Vad är det vi vill? Är det underhållning som gäller? Nätet har dödförklarats flera gånger. Nu är det kommersialiseringen som är hotet. Eller?
(Böök)
Tillochmed den obotlige optimisten Negroponte höjer ett varnande finger i sin kolumn i Wired maj 1996. Han ifrågasätter det eviga bläddrandet. Varför har det upphöjts till det enda vi ktiga? Utbildning och information är två viktiga aspekter av nätet som nu helt verkar ha kommit bort. Att bläddra igenom en massa snofsiga sidor med reklam för företag gör ingen människa glad. Och William Gibson, författaren till Neuromancer, Count Zero, Mona Lisa Overdrive och Virtual Light sa i en intervju för några år sedan att han inte ens hade en dator. När den väl kom blev den en stor besvikelse. Hans fantasi hade målat upp något mycket märkvärdigare. Och i en intervju som publicerades på nätet härom året erkänner han att han inte ännu heller har något modem, han hinner inte med all denna kommunikation, man ska ju leva också, och emellanåt hinna skriva lite...
© Johanni Larjanko
1; Introduktion, 2; Medborgarsamhället, 3;Teatern, 4;Bildkonst;