Det är inte alltid lätt att hitta rätt i informationsdjungeln. Speciellt inte när det gäller mat. Yrsa Neuman tipsar om informationskällor och levererar lite fakta samtidigt.
Varmt kranvatten lämpar sig inte för matlagning, går det att läsa på
Åbo Vattenverks hemsida. Det varma vattnet kan få metaller ur rören att lösas
i vattnet. Nu kokas inte det varma vattnet längre och i det kan bakterier växa,
särskilt om det inte har tillräckligt hög temperatur vid tappningen. Lämplig
tappningstemperatur är 55-60 grader.
Källa:
http://www05.turku.fi/vesilaitos/kysytyt.html
.
En ”kalori” är ingen partikel utan en äldre måttenhet för energi. Inom vetenskapen idag används främst enheten joule. En kalori (cal) är per definition 4,184 joule (J). En joule är en Newtonmeter; den kraft som krävs för att lyfta ett kilo massa en meter upp i luften. Måttenheterna är fysikens och inte fysiologins.
Energimängden i vår mat anges i kilokalorier, kcal (eller Cal), men de kallas ofta rätt och slätt för kalorier. Kalorimåttet används också för den energimängd som en aktivitet kräver. Hur många kilokalorier en person antas förbränna genom att löpa en viss sträcka beror på hur mycket han väger och med vilken fart eller ansträngning det görs.
Hur mycket energi vi förbränner av det som tagits in varierar förutom med hur mycket vi rör på oss, också med faktorer som ålder, muskelmassa, ämnesomsättning, kondition, och kroppens funktion, som hur mycket energi som krävs för att hålla igång organen och kroppsvärmen (basalmetabolism).
Kalorimängden på matpaketen hjälper ingen att få i sig rätt näringsämnen, men kan hjälpa människor som äter för mycket att välja mat som är mindre energirik, eller människor som inte får i sig tillräckligt med energi att ta in, säg, ren alkohol istället för jordgubbar...
Källor: Wikipedia, F. Bueche: Principles of Physics McGraw-Hill 1988, Statens näringsdelegations rekommendationer 2005.
Näringsrekommendationerna görs utgående från dagslägets potentiella folkhälsoproblem och baserar sig på forskning.
De senaste rekommendationerna är från 2005 och före det 1998. Rekommendationerna att inta vissa typer av mat är till för att göra det enklare för konsumenten att täcka sina behov och undvika sådant som kan medföra hälsorisker.
Näringsrekommendationerna är begripliga för var och en och kan vara värda att ta en titt på för varje ätande människa, om inte annat så för att nyansera ens ensidiga uppfattning om rätt och fel då det gäller kosten. I dem redogörs för grunderna till rekommendationerna och där ges praktiska råd för hur man kan bygga upp en sund kost, utan att skyla att människors behov varierar.
Rekommendationerna kan läsas på svenska på näringsdelegationens hemsida:
wwwb.mmm.fi/ravitsemusneuvottelukunta/ SWE14112005.pdf.
Att essentialisera ohälsosamhet eller hälsosamhet är inte ovanligt. Man utpekar ett visst ämne som roten till det onda och skyr det som gift, eller försöker äta mängder av något som ”lär vara hälsosamt”. Men ofta är inte världen så enkel – kom ihåg att man också kan få i sig för mycket vatten.
Enligt rekommendationerna från Statens näringsdelegation ska man helst inte ha ett intag av raffinerat socker som överstiger 10 E procent. Det betyder att den andel som sockret har av det totala energiintaget helst ska understiga 10 procent.
Socker är inte skadligt i sig, men ett överdrivet intag av sådana näringsfattiga snabba kalorier gör att man riskerar att inte få i sig de näringsämnen som man egentligen behöver. På bekostnad av socker borde man öka sitt intag av kostfiber. Andra grunder för rekommendationerna är tandskador och ”sockertoppen”; snabba kalorier som socker höjer blodsockret snabbt, vilket gör att större mängder insulin frigörs i blodet än annars, vilket återigen skapar en blodsockersvacka. Och då blir man förutom slö också hungrig snabbare.
Källa: Statens näringsdelegations rekommendationer 2005.