|
|
|
|
|
 |
| [ document manifest ] |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
"Valen som politikerna och media gör är 11 septembers mening. När man ser dem såsom val och när man förstår, att politikerna och media kunde ha valt och fortfarande kan välja annorlunda, då kan man också försöka börja berätta en annan historia, en historia med ett lyckligt slut." — Mikko Lehtonen 80
Kanadensiskan Elizabeth Woodworth visar i två artiklar om mediebevakningen av "The 9/11 Truth Movement" att denna håller på att genomgå en förvandling. Artikelförfattaren är till yrket bibliotekarie, numera pensionär. Under 25 år arbetade hon för hälsovårdsmyndigheterna i British Columbia.
Inom hälsovården och -administrationen behövs bibliotekarier, som kan leta fram relevanta och välgrundade böcker och artiklar ur den svällande medicinska facklitteraturen. Detta var Woodworths jobb. Hon och hennes kolleger har ett begrepp för det mål som de eftersträvar, begreppet best evidence . På svenska talar man ofta om ett "evidensbaserat arbetssätt". Woodworth försöker tillämpa dessa begrepp också i sina två artiklar om 9/11. 81 Woodworth noterar till att börja med, att den ansedda brittiska brittiska veckotidningen "New Statesman" har placerat professor David Ray Griffin på plats 42 bland "50 personer och familjer som man måste räkna med i dagens värld" tillsammans med paret Obama, Vladimir Putin, Bill och Melinda Gates, Rupert Murdoch, Benedikt XVI, osv.
Men till skillnad från en president, en statsminister eller en påve, saknar David Ray Griffin politiskt inflytande. Han är inte heller någon mäktig miljardär, och hans bokupplagor tävlar inte med Dan Browns, konstaterar Woodworth. I själva verket brukar tidningarna inte ens anmäla hans skrifter. Utnämningen av Griffin till en av de 50 människor som betyder mest i världen idag kan därför kännas lätt absurd.
Men en synvinkel som kunde tänkas motivera New Statesman-redaktionens val kunde enligt Woodworth beskrivas såhär:
"Med tanke på den enorma betydelse som 9/11- attackerna har haft och de stora inrikes- och utrikespolitiska beslut som har motiverats med dessa attacker, skulle en rörelse som utmanar den officiella versionen i princip kunna bli så inflytelserik att man måste ta dess intellektuella ledare med i beräkningen."
I sin andra artikel konstaterar Woodworth att åtta länder — Storbritannien, Kanada, Danmark, Frankrike, Nederländerna, Nya Zeeland, Norge och Ryssland — har låtit offentligt ägda radiostationer sända hela spektret av av bevismaterial, som ifrågasätter sanningen i den officiella sanningen om 9/11. Woodworth går igenom 18 olika exempel på hur media har bevakat sanningsrörelsens bevisföring. Ett viktigt exempel gäller Niels Harrits med fleras artikel om fynden av det hypermoderna militära sprängämnet nanotermit i dammet från katastrofen i New Yorks World Trade Center. 82
Niels Harrit, biträdande professor i kemi vid Köpenhamns universitet, har intervjuats i dansk, norsk och rysk television om termitfynden. Fynden tyder enligt Harrit på att tvillingtornen och WTC 7 raserades med hjälp av nanotermit.
Woodworth anser sig ha funnit belägg för fem nya trender eller perspektiv i mediebevakningen av "sanningsrörelsen om 9/11":
‹http://blogi.kaapeli.fi/book/316› (14.3.2010)
Hej Sanna Karlsson,
din artikel "Hatgrupper allt starkare" i dagens Hufvudstadsblad (14 mars 2010) väcker många tankar och känslor.
Dock inte hatkänslor. Men nog oro och bekymmer. Du nämner "Forskaren Chip Berlet", som "i årtionden har följt med den radikala högern i USA". Honom har jag stött på tidigare, närmare bestämt år 2004 när han var invecklad i en skarp polemik med professor David Ray Griffin, som i sin tur är en av de ledande forskarna inom "The 9/11 Truth Movement" — rörelsen för sanning om 11 september; ibland förkortat till "Sanningsrörelsen" (en utskrift av Amy Goodmans samtal med Griffin och Berlet år 2004 finns på radiostationen Democracy Now!'s webbsajt.)
Nåväl, rörelsen för sanning om 9/11 utgör en viktig faktor i den politiska opinionsbildningen, särskilt i USA. Belägg för detta påstående finns t ex i det faktum, att brittiska New Statesman har placerat professor David Ray Griffin på plats 42 bland "50 personer och familjer som man måste räkna med i dagens värld" tillsammans med paret Obama, Vladimir Putin, Bill och Melinda Gates, Rupert Murdoch, Benedikt XVI, osv. "Med tanke på den enorma betydelse som 9/11- attackerna har haft och de stora inrikes- och utrikespolitiska beslut som har motiverats med dessa attacker, skulle en rörelse som utmanar den officiella versionen i princip kunna bli så inflytelserik att man måste ta dess intellektuella ledare med i beräkningen", skriver bibliotekarien Elizabeth Woodworth i en av sina artiklar om mediabevakningen av "sanningsrörelsen".
Vilken roll spelar tolkningarna av det som hände 11. september 2001 i uppkomsten av de högerpopulistiska rörelser som du rapporterar om i din artikel i dagens Hbl? Och vilken betydelse har rörelsen för sanning om 11. september i sammanhanget?
Dessa frågor kompliceras av att: a) vi fortfarande inte vet precis vad som hände 11 september 2001, utom att dessa händelser utgjorde ett, eller flera i tiden sammanfallande, brott (se nedan) ; b) den ovannämnda rörelsen för sanning om 11 september är mycket heterogen.
Tittar man lite närmare på den massiva åsiktsströmningen för sanning om 11 september finner man, att det inom densamma förs lika animerade åsiktsutbyten som någonsin mellan "sanningsrörelsens" anhängare och dess motståndare. — Ifall du vill bekanta dig med dessa kan t ex den livliga och innehållsrika bloggen ‹http://911Blogger.com› vara värd ett besök.
I din artikel förekommer ordet konspirationsteori några gånger. Däremot behandlas där inte, antyds inte ens, något samband mellan vad Mark Potock och "Intelligence Report" från organisationen The Southern Poverty Law Center (SPLC), dvs den källa, som du bygger din artikel på, kallar "Patriotgrupper, som var aktiva i USA år 2009" och vad jag här omtalar såsom "rörelsen för sanning om 11 september", som i massmedia vanligen brukat anses företräda olika konspirationsteorier.
Ändå finns det, skulle jag vilja påstå, viktiga skäl att inte bortse från utan tvärtom borra möjligast djupt i sambandet mellan 9/11 och ämnet för din artikel. När man kollar SPLCs lista över "patriotgrupper" hittar man faktiskt också många referenser till delstatsavdelningar av organisationen "We are Change", som för närvarande förefaller vara en aktiv del av den amerikanska rörelsen för sanning om 11 september, och som dessutom har många anhängare också i Europa och andra världsdelar.
We are Change har, såvitt jag förstår, bildat sitt namn med utgångspunkt i den unga filmmakaren Dylan Averys mycket populära film Loose Change. På organisationens webbplats hittar man också M.K.Gandhis uppmaning: Be the change you want to see in the world.
Det är möjligt, ja troligt, att vissa underavdelningar av "We are Change" i några avseenden motsvarar SPLC:s (och din) beskrivning, vilket också är i hög grad ägnat att inge oro och bekymmer.
Men ifall man (du) läser igenom den ifrågavarande organisationens programförklaring och förhållningsregler, så finner man (du) en förening, som absolut inte motsvarar SPLCs (och din) negativa beskrivning. Jag ska inte uttala mig om var "We are Change" placerar sig på höger-vänsterskalan; däremot ska jag citera de sex första av organisationens förhållningsregler (Code of conduct):
Jag tycker detta närmast låter som principer för vad vi här i Norden brukar kalla en demokratisk förening.
Ifall forskare och media ger rörelsen för sanning om 11 september en tokhögerstämpel utan att förena sig i kravet om fortsatt brottsutredning och, när rättegången äntligen kan genomföras, bestraffning av de som gjorde sig skyldiga till brotten den 11 september 2001, ja, då kan det gå riktigt på sned i USA och därigenom också i resten av världen. Då kanske det blir så att de hatfyllda högerpatrioterna tar över makten i landet varefter sanningen om skeendet blir ett minne blott och sökandet efter densamma förvandlas till en straffbar handling.
Det som hände 11 september brukar kallas för "terroristattackerna". Jag vågar inte påstå att denna beteckning är felaktig, men personligen föredrar jag ändå att kalla 9/11-händelserna för brott, eftersom det visserligen är en allmän men dock sanningsenlig och ovedersäglig beskrivning. Därmed inte sagt att begreppet brott vore speciellt enkelt och klart. Angående olika tolkningar av begreppet brott vill jag hänvisa till Olli Lagerspetz' begreppsutredning . Lagerspetz förkastar, med utgångspunkt i bl a Wittgensteins term familjelikhet, ett essentialistiskt brottsbegrepp. Det viktiga är enligt Lagerspetz vad begreppet brott spelar för roll i våra liv, alltså varför ett sådant begrepp alls behövs, och vad det skulle innebära för vår kultur om det inte fanns. 83
Eftersom jag varken känner till någon brottsutredning, någon rättegång eller någon bestraffning av de skyldiga enligt rättens domslut, skulle jag vilja tillägga, att vi efter "terroristattackerna" 11 september 2001 lever i en sådan kultur — som om begreppet brott inte längre fanns.
Med vänlig hälsning,
Mikael Böök
Post scriptum 16.6.2011: Redaktör Sanna Karlsson, som också fick ovanstående per epost, tackade mig per epost hövligt för kommentarerna men tillade: "det känns lite konstigt att du skriver brev till mig på din blogg". Och det kan man ju verkligen tycka. Men vi lever inte bara i en kultur där det ofta kan förefalla som om begreppet brott inte längre fanns, utan också i en tid där skrivandet och läsandet, för att inte tala om samtalet, får nya innebörder. Tidigare förde man dagbok — för sig själv. Idag bloggar man — för internets läsarmiljarder. Men vem läser vad man skriver, och varför? Tidigare avsände man brev till sina vänner. Nuförtiden chattar man oftare med dem på Facebook. Jag har visserligen raderat min Facebook eftersom det började kännas som att den privata firman Facebook med sina 500+ miljoner användare har fått ett onödigt stort inflytande på våra mänskliga relationer. 84 Men Facebook-konceptet är trots allt bara ett enskilt fenomen i internetutvecklingens stora helhet.
P g a av internetutvecklingen har det också börjat kännas lite konstigt att journalisterna år ut och år in har möjlighet att fylla sina massmedier med ett innehåll som vi andra, som inte spelar journalistens roll i samhället, inte har särskilt stora möjligheter att påverka. I gengäld har vi å andra sidan fått eposten, epostlistorna, bloggarna, Facebook, Twitter m m och därmed ett nytt slags interaktiva massmedier där vi, om vi vill, kan kommunicera med varandra inklusive med journalisterna, bibliotekarierna, politikerna, forskarna, prästerna, påvarna och presidenterna genom nya kanaler.
Menar jag att vi inte längre behöver några journalister överhuvudtaget? Nej, jag är övertygad om att vi behöver både journalister, bibliotekarier osv. också i fortsättningen. Men jag tror att dessa yrkesrollers innehavare hädanefter ständigt måste vara beredda att konversera och debattera med sina läsare, lyssnare, tittare osv i nätets nya offentliga rum.
På det slikt oförswarligt förfarande må behörigen warda ifradt och straffadt. — Nordberg, Karl den XII:s historia
Varje gång man underlåter att beivra ett brott vidgar man gråzonen mellan det tillåtna och det otillåtna och tar ett steg från republiken mot tyranniet.
Myndigheterna i USA valde att bomba i stället för att företa en brottsutredning. Men en rad medborgare i USA och i andra länder har ihärdigt fortsatt att utreda brotten. Den danska kemisten Niels Harrit har deltagit i en (icke-statlig) kriminalteknisk undersökning av stoff från ruinerna av World Trade Center i New York. Han anser, som sagt, att det finns belägg för att tornen raserades med sprängämnet nanotermit, och tillägger för egen del, 85 att han uppfattar det som sin
pligt at få det ud til offentligheden, fordi jeg synes, det er vigtigt. Jeg frabeder mig al politisk diskussion.
Om bara allt flera naturvetare skulle ge prov på en sådan pliktkänsla och uppmana till en fortsatt utredning av 11 september-brotten i offentligheten!
När vi nu når slutet på det tionde året efter de brottsliga dåden den 11 september 2001 väcks även tanken på Minervas uggla, vilken som känt breder ut sina vingar först i skymningen. Då, om inte förr, känner också filosoferna behov att diskutera frågorna.
Tio år efter 9/11 känns de uttalanden som Jürgen Habermas och Jacques Derrida omedelbart efter händelserna gav åt Giovanna Borradori för hennes bok Philosophy in a Time of Terror redan delvis förlegade. Habermas kunde i alla fall redan då konstatera, att 11-septemberbrotten, trots USAs motstånd mot inrättandet av en internationell domstol, hellre borde utredas av en sådan än av landets egna militära tribunaler. 86
Under årens lopp har klyftan mellan den officiella “sanningen” om 9/11 och verkligheten bara blivit djupare. Den gråzon som har uppstått p g a att brotten har förblivit ouppklarade och de skyldiga obestraffade har också ökat den politiska klyftan mellan representanter och representerade i Västvärldens demokratiska samhällen. Demokratins bräcklighet illustreras inte minst av den högerpopulistiska vågen i USA och Europa. Tea Party-rörelsen i USA och den sociala protektionism, som har brett ut sig i Europa, inte minst i form av Timo Soinis sannfinlandare, förorsakas i första hand av den ekonomiska kris, som nyliberalismen och finansglobaliseringen har skapat. Men den politiska utvecklingen bör också ställas i samband med “kriget mot terrorism”. Den stora koalitionen av regeringar som är "villiga" att delta i detta falska krigståg mot ett substantiv — men vilken minister eller regeringstjänsteman vågar låta bli att avge läpparnas bekännelse om sitt stöd? — skapar inte trygghet bland medborgarna och inger dem inte förtroende inför framtiden. "Kriget mot terrorism" leder bara till att man söker dem som är skyldiga till de egna problemen utanför landets gränser eller bland invandrarna. I sin förlängning kan detta leda till fascism och krig mellan nationerna.
80. Poliitikkojen ja median tekemät valinnat ovat syyskuun yhdennentoista merkitys. Kun ne näkee valinnoiksi ja kun ymmärtää, että poliitikot ja media olisivat voineet ja voisivat edelleen valita myös toisin, voidaan myös yrittää lähteä kertomaan toista tarinaa, sitä jolla olisi onnellinen loppu. Mikko Lehtonen, docent i litteraturvetenskap vid University of Tampere, skrev omedelbart efter 11 september 2001 essän Syyskuun yhdennentoista merkitys ["11 septembers kulturella innebörd"] Vastapaino. Tammerfors 2001. Citatet är taget ur bokens förord.
81. Woodworth, E.: "The Media Response to the Growing Influence of the 9 /11 Truth Movement Reflections on a Recent Evaluation of Dr. David Ray Griffin"; ‹http://www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=16505›, samt "The Media Response to the Growing Influence of the 9/11 Truth Movement. Part II: A Survey of Attitude Change in 2009-2010"; ‹http://www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=17624›. (16.6.2011) Se vidare artikeln i tidskriften Information for Social Changes specialnr om informationsetik: Woodworth, E.: "Ethical Reflections on the 9/11 Controversy", ISC No. 30, Summer 2010 ; ‹http://www.libr.org/isc/issues/ISC30/articles/7.pdf›
82. Se Harrit, Niels med flera: "Active Thermitic Material Discovered in Dust from the 9/11 World Trade Center Catastrophe," i Open Chemical Physics Journal, Vol. 2 (April 3, 2009) ss 7-31 ; ‹http://www.bentham.org/open/tocpj/openaccess2.htm› (2.7.2011)
83. Jfr Lagerspetz, O.: Begreppet brott. Meddelande från Ekonomisk-statsvetenskapliga fakulteten vid Abo akademi (Utgiven av Institutet för mänskliga rättigheter) 1989, s 9.
84. Se "A propos litteratur så har jag raderat min Facebook (forts.)"; ‹http://blogi.kaapeli.fi/327›
85. i Jyllands-Posten 14.2.2010.
86. Jfr "An excerpt from Philosophy in a Time of Terror Dialogues with Jürgen Habermas and Jacques Derrida by Giovanna Borradori"; ‹http://www.press.uchicago.edu/Misc/Chicago/066649.html› (2.7.2011)
här txt om bokförlaget  Copyright Mikael Böök © 2004 Under Creative Commons licensen Erkännande-DelaLika 3.0 . See http://www.kaapeli.fi/book/ book@kaapeli.fi |