Mikael Böök -->
[ document manifest ]
 

Sammansvärjning - Om konspirationsteori och sanningssökande

Mikael Böök

Rights: Copyright ©  Mikael Böök 2011 CC BY–SA 3.0; Photo "New York July 2001" Copyright (C) Katri Lassila;


Sammansvärjning - Om konspirationsteori och sanningssökande

Förord — 10 år efter 11 september 2001

I MÖRKA KONSPIRATIONER?

Griffin och 9/11 kommissionen. Inledning

Varför prejades inte de kapade passagerarplanen av militärens jaktplan innan de kolliderade med WTC-tornen och Pentagon?
Hur kunde tvillingtornen WTC 1 och WTC 2 samt WTC 7 falla ihop?
Hur visste Giuliani att tvillingtornen skulle kollapsa?
Varför förbigick 9/11-kommissionen det som hände med WTC 7?
Träffades Pentagon verkligen av en Boeing 757?
Blev det fjärde planet nedskjutet?
Vad vet vi egentligen om flygplanskaparna?
Frågor med anledning av Usama bin Ladins sjukhusvistelse i Dubai i juli 2004
Vilka nya möjligheter öppnade 9/11 för USAs politiska och militära ledning?

Konspiratoriska bloggar

Skillnaden mellan en journalist och en bloggare
Bagatelliseringen av Harold Pinter
USAs vänster och 9/11
Vem stod bakom 9/11?
Jag bor i en annan by men du bor ju i samma
Tiderna förändras och konspirationerna med dem
Multatulis hat
Usama: Moussaoui är oskyldig
Tidens labyrint
Tvåtusen och en natt

Granskat i Radio Vega

Utskrift av programmet "Granskat" från september 2006
Mina synpunkter
Markus Österlunds synpunkter
Heikki Kurttilas synpunkter
Tarja Cronbergs synpunkter
Nils Torvalds kommentar
Kommentarer till programmet [2006-2011]
Kommentarer till Markus Österlund
Angående Heikki Kurttilas synpunkter
Kommentarer till Tarja Cronberg
Om Nickes synpunkter
Här kunde konversationen ta vid

USAs oliktänkare

Det finns mycket att tillägga om oliktänkare
Bunkum och debunked

Everybody Knows

Daniel Ellsbergs utlåtande
Manhattanprojektet
Sibel Edmonds
So What?
Echelonprojektet
Operation Gladio
CIAs hemliga fångläger i Europa. Tortyren.
USAs roll i finansieringen och utbildningen av mujahedin
Clearstreamskandalerna
Soneraskandalen
Mediernas egen tysta sammansvärjning

Som om begreppet brott inte längre fanns

Sanningsrörelsens upptäckter utportioneras
Brev till en nyhetsredaktör
Gråzonen

Nyheten om Usama bin Ladins död

Konspirationsteorins akilleshäl

Griffins bok om WTC 7
Tidsdiagnos
Skuggan under allting

Är David Ray Griffin en konspirationsteoretiker?

Förteckning av Griffins böcker om 9/11
Om konspiracism

II LJUSARE KONSPIRATIONER?

Sammansvärjningen i biblioteket

Serendipidity
Femton böcker om sammansvärjningar
Aristofanes: Kvinnornas sammansvärjning. Grodorna. (Vuxen)
Dixon, Franklin W. : Farlig Sammansvärjning (Ungdoms)
Eton, Peter: Den tysta sammansvärjningen (Magasinet)
Franzén, Nils-Olof: Sammansvärjningen (Ungdoms)
Hägg, Göran: Catilinas sammansvärjning
Kelly, Fiona: Sammansvärjningen (Ungdoms)
Kross, Jaan: Halleluja. Noveller (Vuxen)
London, Jack: Köldens barn (Magasinet)
Ludlum, Robert: Fallet Novak
Nizan, Paul: Sammansvärjningen (Magasinet)
Shalamov, Varlam: Berättelser från Kolyma
Sithole, Ndabaningi: Revolutionens rötter : berättelser från Zimbabwes kamp (Vuxen)
Toole, John Kennedy: Dumskallarnas sammansvärjning
Topelius, Zacharias: Samlade skrifter : Första delen : Stjärnornas kungabarn (Ungdoms / magasinet)
Toresen, R. E. Sammansvärjningen
Bibliotekariernas konspiration för en annorlunda värld

Den öppna konspirationen

Om makt och bibliotek
Lite mer om H.G.Wells öppna konspiration

Spinellis fotspår

Kritik av västliga konspirationsteoretikers syn på Spinelli

Androiderna kontrollerar sina vapen

Utkast till predikan för en morgonsamling

Varmed vi som bor i Europa kan börja

Endnotes

Endnotes

Index

Index


Sammansvärjning - Om konspirationsteori och sanningssökande



Förord — 10 år efter 11 september 2001

När detta skrivs har vår jord snart kretsat fulla tio varv kring solen efter 11 september 2001. Min muntur, som har blivit en liten bok, kan förhoppningsvis tjäna som en inledning till kritiken av konspirationsteorierna. Mitt beroende av David Ray Griffins analyser för framställningen av 9/11 är uppenbart. I likhet med Griffin behandlar jag den officiella historien om 9/11 som en av konspirationsteorierna. Ett av syftena med den här skriften är också att introducera och i någon mån kommentera Griffins forskning kring 9/11.  1 

Vad konspirationsteori som allmänt begrepp och faktum beträffar försöker jag öppna några synvinklar. En möjlighet, som jag har lekt med, är att helt enkelt dra ett likhetstecken mellan konspirationsteori och politisk teori. Klokare tycks mig ändå vara att uppfatta konspirationsteori såsom enbart ett viktigt delområde inom politisk teori och samhällsfilosofi.

I bokens andra del antyder jag frågor om makt och bibliotek och om en ljusare framtid för Europa. Som jag ser det förutsätter svaren på dessa frågor att konspirationsteorierna minimeras.

Orden sammansvärjning och konspiration har båda sina egna motsvarighet på latin, dvs coniuratio respektive conspiratio. Att svära (lat iuro) och att svärja (lat iuror) är ju definitivt någonting annat än att andas (lat spiro) men denna skillnad önskar jag inte göra något större nummer av. I politiken är sammansvärjning, ungefär så tänker jag mig, någonting äldre och i den meningen mer allmänt än konspiration. När den romerska författaren Sallustius skrev om Catilinas högst politiska sammansvärjning kallade han sålunda sin bok De coniuratione Catilinae, inte De conspiratione Catilinae. Senare har boken också fått heta Bellum Catilinae, dvs Catilinakriget.

Krig, politik, sammansvärjning och konspiration hör alla ihop — så har det åtminstone alltid varit. Huruvida det måste vara så även i fortsättningen är en annan fråga.

Apropå sammansvärjningar, krig och konspirationer kommer vår jord snart att ha hunnit varva solen tio gånger efter den 11 september 2001. I det sammanhanget skulle jag vilja föreslå att vi funderar på vad ordet utveckling betydde. Att man blev klokare, visare?

Fotnoter gör texten tyngre, påstås det. Å andra sidan bör en sanningssökare försöka dokumentera sina påståenden. Och om någon skulle vilja följa upp denna korta inledning med vidare läsning och webbsurfande så kan det väl vara bra med lite fotnoter innehållande några länkar och källhänvisningar?

En berömd 1900-talsfilosof har sagt, att hela den västerländska filosofin bara består av fotnoter till Platon. Nu, på 2000-talet, får vi lov att inse, att de ifrågavarande fotnoterna håller på att förvandlas till hyperlänkar. Men jag tror, att sanningssökarna kommer att behöva fotnoter också i fortsättningen.

Att kvinnor kan sammangadda sig under ömsesidig tystnadsplikt är välkänt ända sedan Aristofanes skrev sin pjäs på temat. Men känner man till några berömda kvinnliga konspirationsteoretiker från historien eller i nutiden? Ja, för egen del vet jag inte riktigt vad jag ska svara på den frågan.

  Du får mig att tänka på ett öra
  Jag gillar öron
  Ett öra är en tokig sak
  Öron ger mig skrattlust
  Att bli allvarlig är svårt
  Att bli allvarlig kan också vara farligt
  Jag behöver inte lära dig detta
  Det behöver inte pratas om öron

Min kära fru, författaren Leena Krohn och min goda vän, historikern Martti Ahti har båda läst manuskriptet till den här boken innan det går i tryck eller sprids som en ebok. De har också påpekat diverse fel och brister och gett mig goda råd. Jag är m a o skyldig dem ett stort tack. -M.B.



I MÖRKA KONSPIRATIONER?



Griffin och 9/11 kommissionen. Inledning

Enligt den vedertagna tolkningen av händelserna den 11 september 2001 lyckades det islamistiska terroristnätverket al-Qaida, som leddes av Usama bin Ladin, överrumpla USAs underrättelse- och försvarsväsen. Nitton namngivna utländska terrorister kapade fyra civila flygplan och använde två av dem som missiler mot tvillingtornen WTC 1 och WTC 2 i New Yorks World Trade Center. Tornen totalförstördes p.g.a kollisionerna och bränderna. Med det tredje planet rammade terroristerna försvarsministeriets huvudbyggnad Pentagon i Washington. Det fjärde planet, som också var på väg mot ett terrormål i Washington, störtade efter att passagerarna hade lyckats övermanna kaparna.

Till stöd för denna tolkning finns först och främst den officiella undersökningskommissionens rapport från juli 2004.  2  Som rapportens författare står de tio medlemmarna (5 republikaner, 5 demokrater) i undersökningskommissionen, som tillsattes av USAs kongress och president i november 2002 och som leddes av Thomas H. Kean och Lee H. Hamilton. Kommissionen hade till sitt förfogande en medarbetar- och rådgivarstab (ca 70 personer), som i sin tur leddes av f.d. medlemmen av nationella säkerhetsrådet (under Bush d.ä.), historikern Philip Zelikow.

Men många människor betvivlar, att det som har sagts om 9/11-händelserna från officiellt håll är sant. Journalister, forskare, studenter, familjemedlemmar till offren i WTC, med flera har pekat på motsägelser och tagit fram information, som stöder alternativa tolkningar av händelserna. Varken den officiella 9/11-kommissionens rapport från 2004, som fokuserade på det amerikanska underrättelseväsendets brister eller senare utredningar av händelserna i WTC och Pentagon har förmått tysta kritikerna. Det har tvärtom uppstått en bred och brokig "rörelse för sanning om 9/11" — "The 9/11 Truth Movement" — och denna rörelse har bara fortsatt att växa.   3 

Berättelsen om 11 september, sådan som den formades och spreds av nyhetsmedia, tycktes också mig från första början föga trovärdig. Men under de första tre åren tänkte jag mera på vad 9/11-händelserna skulle komma att betyda för den allmänna politiska utvecklingen än på händelserna som sådana. För ATTAC, vars finländska avdelning hade grundats på våren 2001 och för Världens sociala forum, som hade hållits första gången i Porto Alegre i januari 2001, ja, för hela den internationella globaliseringskritiska rörelse, som hade uppstått under 1990-talet och kring millennieskiftet, framstod 9/11 som ett stort bakslag.

Under hösten 2004 och i början av 2005 utkom två böcker om 9/11 av en amerikansk humanistisk vetenskapsman vid namn David Ray Griffin. Den första boken, The New Pearl Harbor,   4  publicerades ungefär samtidigt som den officiella undersökningskommissionens rapport blev klar. Griffin sammanfattade i stort sätt vad "sanningsrörelsen" vid det laget hade kommit fram till. I sin andra bok om 9/11, som utkom i början av 2005, tog Griffin 9/11-kommissionens "utelämnanden och förvrängningar" under luppen.  5  Griffins ingående kritiska granskning av den officiella rapporten lämnade föga tvivel om att denna snarare dolde än avslöjade vad som hade hänt.

Genom internet och djungeltelegrafen fick Griffins böcker stort genomslag i Amerika och även internationellt. Men det uppstod inte någon motsvarande diskussion och debatt i dagstidningarna, radion och televisionen. 9/11-kommissionen och dess uppdragsgivare, dvs USAs regering, gick inte heller i svaromål. Chefen för undersökningskommissionens medarbetarstab, Philip Zelikow, angav tonen för vad jag skulle vilja karakterisera som den officiella hållningen till kritikerna. Han jämförde dem med Whack-A Mole, ett spel som går ut på att träffa mullvadar som sticker upp huvudet genom spelbordet med en klubba. "När vi skrev rapporten undvek vi noga att besvara några teorier", sade Zelikow till Washington Post i oktober 2004, "det är som att spela slå ned mullvadarna. Man lyckas aldrig träffa dem alla". Zelikov påpekade vidare, att det inte är lönt att diskutera med den hårda kärnan av konspirationsteoretiker, som aldrig kommer att ge upp. "Men det bekymrar vi oss inte om", tillade han. "Bekymrade blir vi först när infektionen sprider sig som i Kennedymordets fall. Då kan publikens förtroende undergrävas så mycket att hela kroppen drabbas av bakteriehärden."   6 

Det var då, på senhösten 2004, som också undertecknad blev en av dessa oförargliga mullvadar, alternativt livsfarliga bakterier. Jag läste alltså Griffins böcker och parallellt med dem den officiella rapporten om 9/11. Och trots att mer än sex år har gått sedan dess anser jag fortfarande att frågorna, som denna läsning väckte, väntar på tillfredsställande svar. Här följer den översikt av frågeställningarna, som jag gjorde på den tiden. Jag låter texten stå som den publicerades i Ny Tid 25.2.2005.

Varför prejades inte de kapade passagerarplanen av militärens jaktplan innan de kolliderade med WTC-tornen och Pentagon?

Enligt reglementet borde den civila luftfartsmyndigheten (FAA) omedelbart ha rapporterat om alla avvikelser från de avtalade flygrutterna till flygförsvaret (NORAD), som i sin tur utan dröjsmål borde ha sänt upp jaktplan för att genskjuta ifrågavarande flygplan. Sådana uppsändningar av jaktplan (den amerikanska termen för detta är scramble) utförs rutinmässigt. Enligt FAA gjordes det 67 gånger mellan september 2000 och juni 2001.

Kritikerna påpekade att FAA:s personal upptäckte den första avvikelsen 8.14 (en kvart efter planets avfärd från Boston 7.59) och blev på det klara med att det rörde sig om en flygkapning kl 8.21 varefter de slog larm. Nordöstra flygförsvarssektionen (NEADS) borde utan vidare ha hunnit upp flyg nr 11, som kraschade i norra WTC-tornet kl 8.46. Ännu bättre möjligheter borde militären ha haft att preja flyg nr 175, som kolliderade med södra tornet kl 9.03 — för att inte tala om flyg nr 77, som rammade Pentagon kl 9.38, dvs 52 minuter efter den första kraschen! Hur lyckades kaparna i alla dessa tre fall med sina passagerarplan vinna kapplöpningen med USAs flygförsvar?

Enligt den första versionen av händelserna hann militären överhuvudtaget inte sända upp några jaktplan före krascherna i WTC-tornen och Pentagon. En vecka senare (18.9.2001) ändrade sig militärledningen och sade att F-15 plan trots allt hade gått upp från flygbasen Otis kl 8.52 och från Langley kl 9.30. Dessa plan hade emellertid inte hunnit fram i tid. Sommaren 2004 presenterade komissionen ytterligare en tredje version av händelserna. Kommissionen skyller misslyckandet på den civila luftfartsmyndigheten FAA:s förvirring och klumpiga agerande, på försvarets hierarkiska beslutsstrukturer och försvarsledningens bristande fantasi. Griffin ägnade närapå hälften av Omissions and Distortions åt en detaljgranskning av de uteblivna jaktplanens problematik. Viktiga men fortsättningsvis outredda delfrågor rör bl a de exakta klockslagen för de första meddelandena om kapningarna från FAA till NORAD, klockslagen för upprättandet av telefonkonferenser mellan de civila och militära myndigheterna och valet av flygbaser (Andrews och Macguire låg bättre till än de som användes — Otis och Langley — för att hinna i tid till New York respektive Washington). Griffins slutsats är att kommissionens rapport bara ger ytterligare näring åt misstanken att militärledningen avsiktligt fördröjde flygförsvarets intervention.

Hur kunde tvillingtornen WTC 1 och WTC 2 samt WTC 7 falla ihop?

WTC 1 rammades kl 8.46 och kollapsade kl 10.28. WTC 2, som träffades av det andra planet kl 9.03, rasade plötsligt ihop kl 9.59. WTC 7, som stod en god bit från WTC 1 och WTC 2, kollapsade kl 17.20. Alla tre byggnader rasade på ett sätt som påminner om avsiktlig demolering genom sprängning. Enligt den gängse uppfattningen ska byggnaderna ha kollapsat av de skador som flygplanen orsakade och de bränder som antändes av den brinnande flygbensinen.

Kritikerna, till vilka även fysiker, byggnadsingenjörer, brandmän och andra specialister anslutit sig, har förundrat sig över att WTC 2 kollapsade före WTC 1 trots att branden i WTC 2 började senare, var mindre och höll på att slockna när tornet rasade. Men ett stort problem med den officiella versionen är enligt kritikerna att WTC-tornens stålkonstruktioner borde ha stått kvar också efter kollisionerna och bränderna eftersom konstruktionsstål smälter först vid temperaturer på över 1300 grader. Bränder av det slag som rasade i WTC-tornen utvecklar helt enkelt inte så höga temperaturer. Ett annat stort problem är att tornen rasade med hastigheter, som närmade sig hastigheten under fritt fall. De många intakta våningarna under bränderna borde rimligtvis ha förhindrat rasen eller åtminstone ha gjort dem betydligt långsammare. I 9/11-kommissionens rapport finns inga tecken på förvåning över de plötsliga rasen. Kritikernas argument har helt enkelt förbigåtts och deras alternativa förklaring till rasen, nämligen att byggnaderna raserades med hjälp av sprängladdningar, nämns överhuvudtaget inte. I en fotnot påpekar kommissionsrapporten i alla fall att de yttre väggarna av 14-tums stålbalkar "bar upp största delen av byggnadernas vikt" medan deras inre bestod av "ett ihåligt schakt, i vilket hissar och trappor hade grupperats". Men denna indirekta förklaring är grundfalsk, skriver Griffin, eftersom kärnan i vart och ett av tornen var byggd av 47 massiva stålpelare. I verkligheten var det dessa inre pelare som "bar upp största delen av byggnadernas vikt".

Hur visste Giuliani att tvillingtornen skulle kollapsa?

De som sett Michael Moores film Fahrenheit 9/11 har inte kunnat undgå att ställa kritiska frågor om president Bushs roll i sammanhanget. Däremot har New Yorks borgmästare Rudolph Giuliani framstått som en hjälte. Men i ett samtal med journalisten Peter Jennings vid ABC News, gjorde Giuliani följande anmärkningsvärda uttalande: "Medan vi opererade [från nödcentralen på 23 våningen i WTC 7] fick vi veta att World Trade Center skulle kollapsa och det kollapsade också innan vi kunde ta oss ut ur byggnaden".

Problemet med det här uttalandet är att det inte fanns någon anledning att tro att tvillingtornen skulle kollapsa. Brandmännen som äntrade det södra tornet genom trappuppgångarna anade det inte. Ändå kunde tydligen någon berätta om de förestående kollapserna för Giuliani så att han hade vetskap om dem innan de ägde rum. Borde inte kommissionen ha ställt några frågor till Giuliani om detta, t.ex. frågan om vem som satt inne med denna kunskap på förhand?

Varför förbigick 9/11-kommissionen det som hände med WTC 7?

En av de största luckorna i den officiella 9/11-rapporten gäller byggnaden WTC 7. Denna byggnad kunde te sig relativt obetydlig i jämbredd med de skyhöga tvillingtornen med 110 våningar. Men WTC 7 var trots allt också en väldig skyskrapa med 47 våningar. Byggnaden inhyste, som vi sett ovan, bl.a. borgmästarens nödcentral. Försvarsministeriet och CIA disponerade över våning 25 medan US Secret Service fanns på våning 9-10.

P g a bränderna och sammanstörtningarna i WTC 1 och WTC 2 uppstod det visserligen smärre bränder också i WTC 7. Ändå har ingen kunnat förklara hur det kom sig att WTC 7 plötsligt störtade samman sju timmar efter tvillingtornens kollapser - såvida det inte skedde genom sprängning vid byggnadens fot. Federala räddningscentralen (FEMA) lägger i sin rapport enbart fram en skakig hypotes om att raset möjligen kunde ha förorsakats av brinnande dieselolja. TV-nyhetsmannen Dan Rather noterade för sin del att WTC 7s kollaps "liknade bilder som vi har sett för mycket av på televisionen, som visar hur en byggnad med avsikt förstörs med välplacerade dynamitpatroner".

I kommissionens rapport förbigås WTC 7 med tystnad. Också husägaren Larry Silversteins märkliga erkännande (i september 2002) att han i förbigående hade föreslagit för brandmästaren att det kanske vore bäst att riva huset ("pull it") ifall brandkåren inte lyckades få kontroll över bränderna, har negligerats. Till saken hör, att Silverstein sex veckor före 9/11 gjorde upp ett långvarigt försäkringsavtal om WTC-byggnaderna.

Träffades Pentagon verkligen av en Boeing 757?

Attacken mot Pentagon uppvisar de mest förbluffande motsägelserna i samband med 9/11. Innan vi tar upp frågan om vad det egentligen var som kraschade i Pentagon bör vi notera att Pentagon är utrustat med avancerade och automatiserade missilförsvarssystem. Hur kommer det sig att dessa system överhuvudtaget släppte igenom någonting som närmade sig byggnaden genom luften?

Kritikerna anser sig ha belägg för att det var någonting annat än ett passagerarplan av typ Boeing 757 som kolliderade med USAs försvarsministeriums huvudbyggnad Pentagon. Enligt den officiella versionen trängde Boeingen i sin helhet in i byggnaden. Det finns emellertid fotografier av hålet i väggen sådant det såg ut innan fasaden på den ifrågavarande delen av Pentagon rasade. Fotografierna togs av korpralen i marinkåren Jason Ingersoll och av AP-reportern Tom Horan. Det runda hål i väggen som syns på fotografierna har en diameter på ca 6 meter. Genom ett så litet hål ryms inte en Boeing. Och vad blev det av Boeingens vingar, motorer och den höga stjärten? Det syns just inga spår av dem på fotografierna. Boeingens infallsvinkel och flyghöjd vid själva kollisionen var också sådana att motorerna borde ha plöjt upp fåror i gräsmattan utanför. Men kritikerna påpekar att man kunde ha spelat fotboll på gräsmattan — också efter kollisionen. Antag att den officiella tolkningen stämmer, d.v.s. att Boeingen i sin helhet på något konstigt sätt lyckades försvinna in i den massiva byggnaden utan att lämna just någonting efter sig utanför. Då borde väl åtminstone motorerna och delar av flygskrovet ha återfunnits inne i Pentagon? Om detta har chefen för räddningsmanskapet senare gett olika, sinsemellan motstridiga uttalanden. Men detta noterade kommissionen emellertid inte, lika lite som den tog upp kritikernas huvudfråga: var det faktiskt en Boeing 757 som rammade Pentagon?

Hur kunde de passagerare som omkom i Pentagon identifieras? Enligt den officiella rapporten utvecklade branden inne i Pentagon så höga temperaturer att flygplans-vraket smalt och försvann. Vi står alltså igen inför problemet med osannolikt höga temperaturer. Om metallen smalt, vad hände då med planets passagerare? De måste bokstavligen ha gått upp i rök. Ändå kunde passagerarna enligt Washington Post (21.11.2001) identifieras med hjälp av fingeravtryck. Enligt en annan version kunde de identifieras genom DNA-test. Samma motsägelse vidlåder denna version. Griffin ställer den logiska frågan: hur kunde kommissionen undgå att ta upp och undersöka denna motsägelse?

Blev det fjärde planet nedskjutet?

Det fjärde flygplanet ska enligt den officiella versionen ha störtat på en åker. Enligt 9/11-kommissionen hade detta flyg kraschat innan militären fick reda på dess existens.

Kritikerna har emellertid en hel del information som tyder på att detta plan blev nedskjutet. En nyhetsrapport från CBS News och uttalanden av en flygkontrollör samt av Paul Wolfowitz ger vid handen att planet blev upphunnet av ett F-16 jaktplan. Såväl utsagor från dem som fanns med på planet och från ögonvittnen på marken tyder på att planet angreps med en missil.

Kommissionen misslyckas i sitt försök att bevisa att militären inte kunde ha skjutit ned planet, skriver Griffin. Å andra sidan lyckas kommissionen inte tillbakavisa indicierna på att militären faktiskt sköt ned planet. Den tar inte ens upp dem till behandling, konstaterar Griffin.

Vad vet vi egentligen om flygplanskaparna?

Kommissionen tillhandahåller en lista med 19 namngivna flygplanskapare. Pinsamt nog har inte mindre än sex av dessa personer senare låtit sig intervjuas av journalister. Griffin formulerar kritikernas fråga: hur ska vi kunna tro på att kommissionens rapport baserar sig på "noggrannt undersökningsarbete" (Kean och Hamilton i sitt förord till 9/11-rapporten) ifall dess stab inte ens visste att Associated Press, BBC och Telegraph hade påträffat sex av de påstådda självmordskaparna vid liv?

Hur vet vi att just de 19 kapare som namngivits befann sig ombord på de fyra planen? Flygbolagen har vägrat att släppa ifrån sig de slutliga passagerarlistorna. Kommissionen hade dock kunnat kräva att få se dem. Men ingenting i rapporten tyder på att kommissionen ens diskuterat frågan om att bekräfta flygplanskaparnas identitet. Kommissionen upprepade helt enkelt den vedertagna historien om de 19 flygplanskaparna utan att undersöka den närmare.

Frågor med anledning av Usama bin Ladins sjukhusvistelse i Dubai i juli 2004

För den som inte tagit del av t.ex. Griffins två böcker om 9/11 kan den officiella 9/11-rapporten säkert tyckas vara väldigt kritisk mot i synnerhet det amerikanska underrättelseväsendet. Kommissionen påpekar flera fall av ineffektivitet och dålig koordinering inom säkerhetstjänsterna. De islamistiska terroristernas rörelser under åren före 9/11 kartläggs. Rapporten nämner också flera tillfällen då Usama bin Ladin egentligen borde ha kunnat gripas, om bara de amerikanska agenterna hade varit lite vaksammare och effektivare.

Dock inte alla tillfällen. I juli 2001, då USAs regering redan hade utfäst en belöning på 5 miljoner dollar för bin Ladins huvud, togs denne in för vård på American Hospital i Dubai i Förenade Arabemiraten. Enligt den undersökande journalisten Richard Labévière behandlades bin Ladin av en amerikansk läkare, Terry Callaway, och fick även besök på sjukbädden av den lokala CIA-agenten Larry Mitchell.

Dessa påståenden förnekades visserligen av CIA, sjukhuset och bin Ladin själv, men nyhetsbyråerna i Europa som kablade ut historien, höll åtminstone för en tid fast vid den. Callaway vägrade för sin del att kommentera saken. Nu kunde man ju tycka att 9/11-kommissionen borde ha kollat upp hur det egentligen förhöll sig genom att kalla in Callaway för att vittna under ed. Men nej, det gjorde den inte. Rapporten nämner överhuvudtaget varken Callaway, Labévière eller Mitchell.

Vilka nya möjligheter öppnade 9/11 för USAs politiska och militära ledning?

Här ska jag avsluta min skiss av de frågeställningar som våra dagars "sanningsrörelse" fortfarande brottas med. Jag är medveten om att flera ytterligare viktiga frågor inte ens fått ett omnämnande ovan. Ta bara en sådan sak som president Bushs egendomliga passivitet i skolklassen i Florida. Eller frågan om den pakistanska säkerhetstjänsten ISI:s eventuella medverkan i förberedelserna av 9/11. För att inte tala om den övergripande frågan: vad var motivet? Varför utfördes dessa spektakulära terrordåd? Cui bono? Vilka hade något att vinna på 9/11?

9/11 möjliggjorde kriget i Afghanistan och ockupationen av Irak, kriget mot terrorismen och kraftigt ökade anslag för rymdförsvarsprogrammet, som leds av försvarsminister Donald Rumsfeld och general Richard B. Myers (det var han som var högsta chef för USAs försvarsmakt under 9/11) och som innebär en ambitiös plan på att hålla hela världen under kontroll via rymden. Dessa motiv utgör inte som sådana några bevis för en konspiration men i en seriös brottsundersökning bör de givetvis klarläggas och prövas.

I boken "The New Pearl Harbor" byggde Griffin vidare på bl.a. den kanadensiska forskaren Michel Chossudovskis undersökningar och på Paul Thompsons detaljerade 9/11-krönika   7  Bland källor som har stått eller står nära USA-regeringen uppmärksammade Griffin speciellt fd säkerhetsrådgivaren Zbigniew Brzezinskis samt vice försvarsministern Paul Wolfowitz uttalanden.

Brzezinski avslöjade i sin bok The Grand Chessboard från 1997, att CIA under Jimmy Carters presidentperiod började utbilda islamistiska rebeller mot regimen i Afghanistan redan före den sovjetiska invasionen år 1979. En av dessa krigare i Allahs men samtidigt också i USAs tjänst var Usama bin Ladin.   8 

Brzezinski beskrev Centralasien som nyckeln till världsherravälde. Men, påpekade Brzezinski, "USA är alltför demokratiskt på hemmaplan för att vara autokratiskt på bortaplan". Detta gör det svårt att till fullo utnyttja landets militära styrka. Endast "ett plötsligt hot eller en utmaning mot publikens känsla av välbefinnande hemma hos sig" kunde skapa de rätta folkliga passionerna och den utrikespolitiska konsensus som det stora målet kräver. 9/11 kan tyckas ha skapat precis ett sådant hot och en sådan utmaning.

Det japanska anfallet på Pearl Harbor 7.12.1941 är en given parallell till händelserna 11.9.2001. Men var "det nya Pearl Harbor" någonting som USA-regimens neokonservativa hökar inte bara önskade sig utan som de också aktivt bidrog till att skapa? Det vet vi inte. Förutom Brzezinskis resonemang bör vi dock enligt Griffin reflektera också över ett profetiskt uttalande från föreningen Project for the New American Century (PNAC).

PNAC räknar bl.a. Dick Cheney, Richard Perle, Donald Rumsfeld, Lewis Libby och Paul Wolfowitz till sina medlemmar. Ett år före 9/11 skrev Libby och Wolfowitz ihop en plädering för kraftigt ökade försvarsutgifter, som skulle göra det möjligt för USA att utnyttja de teknologiska framstegen till sin militära fördel. Utvecklingen i denna riktning var på tok för långsam, ansåg författarna, men den skulle kunna påskyndas ifall USA drabbades av "någon katastrofal och katalyserande händelse" såsom ett nytt Pearl Harbor".

Vi vet att en sådan händelse inträffade 9/11 2001. Innan han lade sig på kvällen 9/11 antecknade president Bush mycket riktigt följande i sin dagbok: "Idag har det 21 århundradets Pearl Harbor ägt rum" (enl OD).

Men i 9/11-kommissionens rapport söker man, konstaterade Griffin, förgäves efter en granskning av Bush-administrationens eventuella motiv för att medverka i förverkligandet av det nya "Pearl Harbor".

— — — Här slutar min sex år gamla översikt av någonting, som i media vanligen har kallats för konspirationsteorier om 9/11. Nu som då finner jag anledning att tillägga, att frågorna inte är härledda ur varandra. Det betyder, att också om en grundlig utredning av en eller flera av dessa frågor skulle stöda den officiella versionen, så skulle de återstående öppna frågorna fortfarande pocka på svar.

I den meningen var Zelikows liknelse med "mullvadarna" när allt kommer omkring inte helt vilseledande. Under årens lopp har myndigheterna i USA nämligen preciserat sin version samtidigt som också kritikerna har gjort framsteg i sina undersökningar. Således har diskussionerna om 9/11 emellanåt börjat likna tvister mellan vetenskapliga forskare, som benhårt håller fast vid sina respektive teorier. I vetenskapen måste å andra sidan en teori överges, eller åtminstone ifrågasättas, ifall den innehåller en motsägelse, eller ifall den inte kan förklara en iakttagelse, som upprepade gånger har bekräftats av oberoende observatörer. Det räcker också med en enda motsägelse eller en enda oförklarlig observation — så snart en sådan "mullvad" sticker upp sitt huvud uppstår dispyter och i längden måste sannolikt hela teorin överges till förmån för en alternativ teori, som är mer koherent och som bättre förklarar forskarnas empiriska rön.

Ännu för sex år sedan ansåg jag också att de kritiska frågornas ordningsföljd var mer eller mindre ovidkommande. När jag idag tänker tillbaka på detta synsätt framstår det närmast som en försvarsreaktion. Genom att endast peka på en rad enskilda iakttagelser och motsägelser ville jag från början göra klart, att jag inte ägnade mig åt spekulationer och att jag inte heller trodde mig ha kommit fram till en alternativ teori. Så upplevde jag också Griffins metod i de två ovannämnda böckerna.

Och så upplever jag väl i grunden fortfarande 9/11-händelserna. Under årens lopp har det emellertid samlat sig en hel del att tillägga.



Konspiratoriska bloggar

Skillnaden mellan en journalist och en bloggare

23 september 2005 Skillnaden mellan en journalist och en bloggare  9  är att journalisten får betalt. Det är en betydande skillnad. För journalisten gäller det ju livhanken. För bloggaren är denna synpunkt däremot inte lika viktig. Bloggaren är beredd att blogga, dvs bedriva sin journalism, utan någon annan ersättning än en känsla av tillfredsställelse över att ha formulerat en tanke eller gjort en minnesanteckning, som i något senare skede kanske ska visa sig vara nyttig. Det kan också vara fråga om ren grafomani; bloggandet, alternativt journalistyrket, bör i så fall uppfattas som ett slags terapi. Journalisten är minst lika narcisstistisk som bloggaren. Skillnaden mellan dem ligger inte på det planet. Journalisten föraktar bloggaren. Bloggaren föraktar journalisten. Det är kanske inte riktigt korrekt att öppet vädra sitt förakt, men föraktet får inte heller tillåtas förpesta vår tillvaro. Vi måste kunna tala om saken. Till exempel om 9/11.

Bagatelliseringen av Harold Pinter

10 december 2005 Årets nobelpristagare i litteratur, Harold Pinter, passade på att uttrycka sin mening om USAs politik efter andra världskriget.  10 

Pinter beskyllde i sin nobelföreläsning vad som numera ofta med en amerikanism kallas för mainstream media — de stora dagstidningarna, radiostationerna och tevekanalerna — för att spinna ett nät av lögner kring supermaktens agerande i närhistorien och nutiden.

På detta svarar the mainstream media genom att bagatellisera konstnären och hans sanning.

Pinters föreläsning var en "lång enaktare" som "kommer att gå till tevehistorien", kommenterar Dagens Nyheters ledarskribent Niklas Ekdahl. Enligt Ekdahl bygger den åldrande, cancersjuke dramatikern sina uttalanden på en "infantil verklighetsuppfattning".

Ordvalen är maximalt avslöjande. "Tevehistorien" är uppenbarligen det ord som bäst sammanfattar Ekdahls egen verklighetsuppfattning. Det som betyder något, det visas enligt denna uppfattning på TV. Eller vice versa: endast det som visas på TV är verkligt.

Eller: det som står i DN och liknande blad, och endast det, är verkligt.

Vad en gammal författare och intellektuell har kommit fram till är enligt denna uppfattning däremot rent barnsligt.

Men vad är tevehistorien? Och vem är infantil?

Televisionens historia, är den egentligen någonting annat och mer än historien om en kollektiv infantilisering?

Ja, den är också den tragiska och skrämmande berättelsen om hur journalisterna och ledarskribenterna svek sitt intellektuella ansvar.

USAs vänster och 9/11

14 mars 2006 Griffin förvånar sig över att vänstern i USA på några undantag när har låtit bli att beakta möjligheten av att regeringen var inblandad (official complicity) och reflekterar vidare över saken i en fotnot:

Det finns ju giltiga skäl för misstanken, att en fokusering på eventuella konspirationer kanske vänder bort våra blickar från andra och viktigare frågor. Försöken att avslöja konspiratoriska brott som begåtts av de nuvarande ämbetsinnehavarna kan bygga på den naiva föreställningen, att om vi bara lyckas ersätta de nuvarande personerna med bättre sådana, kommer saker och ting att bli bra. Fokuseringen på konspirationer kan också avleda vår uppmärksamhet från de strukturella samhälls- eller världsproblem som måste lösas. Vi bör onekligen gardera oss mot dessa risker, men samtidigt måste vi undvika att skapa en alltför stark dikotomi mellan strukturella och konspiratoriska analyser. Ty även om strukturella analyser är nödvändiga för en djup förståelse av sociala processer, är strukturerna som sådana verkningslösa abstraktioner. De påverkar skeendet endast i den mån de förkroppsligas av aktörer, dvs individer eller institutioner, som handlar i enlighet med dem. Dessutom bestäms aktörernas handlande inte helt och fullt av samhällets dominerande värderingar. Aktörerna har frihetsgrader som de kan utnyttja för att agera mer eller mindre klokt, mer eller mindre rätt och mer eller mindre lagligt. När politiska ledare verkställer en politik som är flagrant orättvis, farlig och rentav olaglig, är det viktigt att ersätta dem med andra ledare som åtminstone är något bättre. Viktigt är slutligen att avslöjandet av en konspiration i stället för att avleda uppmärksamheten från ett samhälles problematiska strukturer i stället kan rikta uppmärksamheten mot dem. Ifall det blev uppenbart att våra nationella politiska ledare förorsakade eller åtminstone tillät 9/11-attackerna och att de gjorde det delvis för att de hade anammat vissa genomgående samhällsvärderingar, då skulle vi sluta oss till att en omorientering av hela samhället borde företas.   11 

Vem stod bakom 9/11?

14 mars 2006 Vem stod bakom 9/11 ? Mannen på gatan tror att han vet svaret. Journalisterna på våra dagstidningar och TV-redaktioner tror uppenbarligen också att de vet det. Jag vet det inte. Några egentliga bevis för att Usama bin Ladin och al-Qaida var brottsanstiftare och huvudskyldiga har tillsvidare inte framlagts.

"I verkligheten tenderar al-Qaidas agenter att vara högt utbildade och deras mål att vara uttryckligen politiska. I sina otaliga kommunikéer har bin Ladin ständigt framhållit detta. Sålunda påpekade han lakoniskt i sitt radiotal, som var avsett att sammanfalla med tidpunkten för de senaste amerikanska valen, att om al-Qaida vore mot friheten så skulle man i stället ha angripit Sverige. De män som planerade 11-septemberattackerna var inte produkter av det traditionella islamiska utbildningssystemet ens i dess mest radikala form utan de är utexaminerade från institutioner av västlig typ. De är ingalunda mullahernas skyddslingar."

skriver William Dalrymple.  12  Men de kontrollerade sprängningarna av WTC 1, WTC 2 och WTC 7, som professorn i fysik vid Brigham Young-universitetet Steven Jones leder i bevis i sin artikel   13  är svåra att förklara enbart med insatser från al-Qaidas sida, hur teknologiskt sofistikerade individer terroristnätverket än må vara kapabelt att ställa upp.

Jag bor i en annan by men du bor ju i samma

"Jag bor i en annan värld men du bor ju i samma" —Gunnar Ekelöf

7 april 2006 Byn Isnäs (Pernå) blir allt mer glokal. Våra livsmedelsaffärer påminner i allt högre grad om flygfältet Schiphol i Amsterdam. Snart inför väl handelsmännen rullbanor för kunder som ska ta sig hela vägen från grönsaksavdelningen till köttdisken.

I Isnäs finns en byskola, som regeringen vill lägga ned för att stärka företagens konkurrenskraft på de globala marknaderna. I Finland finns inte längre några pengar för att upprätthålla skolor med elevantal under 80. Pengarna har flyttat till Luxemburg och övriga skatteparadis.

Människor frågar sig: "Vad kan jag göra?" "Hur kan jag hjälpa?" Men när de konfronteras med sanningar om 9/11 tvingas de fråga: "Vem är jag?" Deras syn på världen har skakats och de är plötsligt tvungna att omdefiniera sig själva i en tid av exempellös fara.

Tiderna förändras och konspirationerna med dem

28 juli 2006 Bland samhällsanalytiker och -kritiker finner man en ofta välgrundad skepsis mot försök att förklara skeendet enbart utifrån politiska ledares eller andra enskilda personers mer eller mindre medvetna handlingar. Rationella förklaringar bör i stället sökas i samhällets strukturer eller i empiriskt påvisbara, generella tendenser, menar samhällsvetarna.

Man bör förvisso akta sig för att tillmäta överbefälhavarnas krigslister världshistorisk betydelse. Historien har sina egna nycker, som man inte ska fästa sig alltför mycket vid ifall man verkligen önskar begripa det som har skett eller sker i världen.

I det långa perspektivet kan sålunda händelser i stil med de som inträffade 11 september 2001 te sig som krusningar på ytan.

Ovan har jag försökt beskriva några typiska resonemang hos observatörerna av de brokiga fenomenen på världshistoriens stora scen. Själv vill jag också gärna instämma i deras varningar för "konspirationsteorier".

Men tiderna förändras och konspirationerna med dem.

Enligt gängse föreställning arbetar konspiratörer s.a.s. inifrån en given stat eller ett givet samhälle. Konspiratörer har alltså hittills ofta betraktats såsom statens och samhällets inre fiender. Men i dagens globaliserade värld har det blivit allt svårare att skilja en Catilina från en Hannibal. Nutidens sammansvärjningar försiggår inte minst i cyberrymden. Befinner sig internet innanför eller utanför staten och samhället?

Var händelserna den 11 september 2001 ett desperat försök att återställa den gamla imperiala ordning där man utan svårighet kunde skilja mellan inre och yttre fiender?

Först och främst behövs en ordentlig brottsutredning. Vilka som än planerade och utförde 9/11 så rörde det sig nämligen om ett (eller flera) brott. Massmord är en lämplig beskrivning. I ljuset av de senare världshändelserna, inklusive USAs och dess allierades krigsförbrytelser i Afghanistan och Irak, ter sig 9/11-händelserna dock även såsom brott mot mänskligheten. Därför borde brottsutredningen vara en internationell angelägenhet och de skyldiga, när de väl har identifierats, ställas inför en internationell domstol.

Multatulis hat

Hatets fågel kläcker fram medlidandets kyckling. Den dynamiska kraften hos Multatuli heter hat, precis som hos Swift och Gogol och Mark Twain, ett passionerat, hederligt hat. Det är hederligt att hata Torrboll, och Multatuli hatade honom. Det är hederligt att hata fega klerker, och Multatuli hatade alla fega ämbetsmän. Ibland är det till och med hederligt och nödvändigt att hata samhället, som Swift, eller att hata hela mänskligheten, som Voltaire ofta gjorde. —D.H.Lawrence i sitt förord till "Max Havelaar".  14 

12 maj 2006

Usama: Moussaoui är oskyldig

24 maj 2006 bin Ladins uttalande om Moussaouis oskuld  15  påminner mig om satserna "Frankrikes nuvarande kung är skallig" och "Frankrikes nuvarande kung är inte skallig". Filosofen Bertrand Russell, som funderade på vad man ska tänka om sådana påståenden, blev ofta häcklad för sin frispråkighet om världens makthavare.

Enligt en opinionsundersökning, som presenterades på Yahoo News  16  dagen innan terroristernas konung kommenterade Moussaouirättegången, vill 70 miljoner amerikaner ha en ny utredning om 9/11-händelserna.

Tidens labyrint

13 juni 2006 Idag låg The Labyrinth of Time av Lockwood i postlådan och väntade. En vacker bok. Jag läser i förordet: ...den här boken presenterar inte bara ett material. Tvärtom är den ett försök att upptäcka var sanningen finns i områden där det råder meningsskiljaktigheter både mellan filosofer och forskare..

Noterade på nätet en artikel  17  om militär användning av termit: Mindre. Billigare. Lömskare. Sådana är principerna bakom militärens senaste bomber. Den hemliga ingrediensen: nanoteknologi, som gör att smällen blir större.

Ännu en påminnelse om hur människans destruktivkrafter växer parallellt med hennes produktivkrafter. Också om hur onda gärningar som var otänkbara igår kanske redan är fullt möjliga att genomföra. Eller som redan har genomförts, av stora team som verkade i största hemlighet: Manhattan-projektet, Hiroshima och Nagasaki, till exempel.

En visa om atombomben som man kan dansa till  18  färgar min inre horisont, nu när skapelsen är som skönast.

Tvåtusen och en natt

10 september 2006 Scheherazade: bin Ladin och de 19 terroristerna utplånade 3 skyskrapor med 2 passagerarplan och rammade militärhögkvarteret 56 minuter efter kraschen i WTC 1.



Granskat i Radio Vega

Vilken bild av 9/11 och därtill hörande konspirationsteorier har Finlands Rundradio och landets ledande dagstidningar presenterat? De har i stort sett utan diskussion och utan att kritiskt granska skeendet före, under och efter de spektakulära händelserna i New York och Washington 11 september 2001 anslutit sig till den officiella teorin, enligt vilken Usama bin Ladin och al-Qaida spelade huvudrollen. Publiken, som inte längre är lika beroende av the mainstream medias nyheter och bakgrundsinformation som tidigare, är däremot osäker på vad man egentligen ska tro om dessa märkliga tilldragelser, som ännu inte på långt när har fallit i glömska. Mannen och kvinnan på gatan, som ju nuförtiden också har tillgång till det sociala mediet internet, förefaller kort sagt att hålla sig bättre informerade om 9/11 än mediafolket. Men detta är kanske bara en synvilla. Mången journalist ställer sig antagligen i sitt stilla sinne lika tvivlande till den officiella konspirationsteorin som sina läsare eller lyssnare, men föredrar av olika skäl (inte minst av fruktan för att få sparken från sina jobb, eller åtminstone mista sina chefers och kollegers förtroende) att inte tala om det i sina tidningsartiklar eller mediasnuttar. Ifall man någon gång känner sig förpliktad att ta upp och diskutera synpunkter som avviker från den officiella teorin i det som något förhastat brukar benämnas gammelmedia, skyndar man sig att snarast och med eftertryck bemöta, förkasta och - vanligen dessutom - förlöjliga dem.

För inte så hemskt länge sedan fick radiolyssnarna ofta höra nyhetsuppläsaren citera den halvofficiella egyptiska nyhetsbyrån al-Ahram (Pyramiderna). Även den egyptiska tidningen al-Ahram har försetts med detta attribut, liksom den iranska nyhetsbyrån Fars. Den 11 september 2001 blev också Västerlandets media halvofficiella medier. Det skedde med ens och utan tandagnissel. Tio år senare råder den officiella konspirationsteorins hegemoni till synes lika oinskränkt som tio år tidigare. Men skenet bedrar. Till och med helofficiella nyhetsorgan som "Pravda"  19  i fd Sovjetunionen måste ju alltid i något avseende återspegla verkligheten, om så bara mellan raderna.

Där den professionella och avlönade reportern och redaktören sätter punkt, där får den obetalda gör-det-själv-journalisten, dvs bloggaren, sitta ting med sitt eget samvete inför nätets nymodiga offentlighet. Men det händer trots allt att bloggaren når ut i de gamla media med sin konspirationsteori om 9/11. Så skedde år 2006 i "Granskat", ett radioprogram, som sänds i Finlands rundradios svenska kanal Radio Vega på fredag klockan 11.03. (Andra sändning på tisdag kväll klockan 21.10.) Fast då, för 5 år sedan, sändes "Granskat" tydligen på en söndag.

Utskrift av programmet "Granskat" från september 2006

Annvi Gardberg: Granskat handlar idag om den 11 september. Det är i morgon, måndag, 5 år sedan attentatet, som har präglat världspolitiken sedan dess. Jag heter Annvi Gardberg, Rikhard Husu är med som redaktör och Nils Torvalds medverkar med kommentar.

I USA är det redan en tredjedel av medborgarna som misstänker att allt inte står riktigt rätt till vad beträffar händelserna den 11 september. De tror att myndigheterna har hemlighållit information eller t o m haft ett finger med i spelet. Och i arabvärlden lär ännu fler tro på en konspiration av något slag. Det har kommit ut en lång rad böcker om de här misstankarna i USA och det finns också ett otal bloggar och webbsidor, som följer med och diskuterar den 11 september. En del av dem innehåller riktigt knäppskallematerial men andra verkar mycket seriösa. Det finns en lång rad akademiker av olika sorter som skriver om det här och det finns också finländare som intresserar sig för den 11 september och har bloggar och webbdiskussioner kring temat. En av dem är Mikael Böök, som bor i Pernå. Han jobbar till vardags på en IT-firma och han har i ett par års tid nu intresserat sig för den 11 september och läst allt kritiskt material han kommer över. Särskilt noga har han läst David Ray Griffin, professor emeritus i religionshistoria, som har skrivit flera tjocka böcker, som tangerar den 11 september.

Mina synpunkter

MB: Griffin har en lång rad luckor och anomalier som han räknar upp, som den här officiella rapporten inte svarar på.

AG: Kan du ge något exempel?

MB: Jo, det gäller både tiden före, där det är fråga om att hur noga följde USAs underrättelseväsen med t ex Usama bin Ladin. Det finns uppgifter om att han vårdades på ett militärsjukhus, ett amerikanskt militärsjukhus i Dubai, ännu några månader före och att han där... Det här är en sådan grej, det stod om det i de sk mainstream media, de stora tidningarna. Det var en grej, som de inte tog upp i den officiella rapporten. Sedan är det fråga om att alldeles kort före, så fanns det investerare som kände till, eller verkar att han känt till, att de stora flygbolagens aktier kommer att rasa och som gjorde sk put options och förtjänade en jävla massa pengar på det. Sen har vi det som hände under de här dramatiska timmarna, där det i första hand är fråga om, vilket Griffin tar mycket noga upp, går mycket noga in på, hur väl USAs flygförsvar klarade av det här. Det är världens bästa flygförsvar så att säga, som är bäst utrustat för att avvärja olika slags attacker. Det finns en massa standardprocedurer för hur man ska handla när flygplan kapas och... det här planet som rammade Pentagon, det tog någonting i stil med en timme efter tvillingtornen. Det talades redan i TV om att det hade hänt men USAs flygförsvar lyckades inte få upp några stridsflyg för att preja... nå de har alla möjliga ursäkter för det: bristande kontakt mellan flygledningen och militären och i den stilen. Det här har diskuterats mycket efteråt och de har hela tiden ändrat sin historia, alltså myndigheterna, armén, regeringen osv. Så att det är någonting som Griffin vill att ska utredas mycket närmare. Och sedan har vi då det som är det mest otroliga eller otänkbara, men som ändå är föremål för seriösa undersökningar: det är dehär tornenas ras, att hur kunde de rasa närapå som fritt fall? De rasade på några sekunder. Och då hade vi de här två tornen, WTC 1 och WTC 2, som rammades av stora plan, och där det uppstod bränder. Det har gjorts tekniska utredningar, mycket omfattande till och med, men de har inte på något övertygande sätt kunnat förklara , anser många, varför tornen rasade så snabbt och totalt och symmetriskt. De föll i sina egna fotspår, Dessutom har vi det tredje tornet, som man brukar glömma bort och som den officiella undersökningskommissionen överhuvudtaget inte nämnde: alltså WTC 7, som är en skyskrapa på 47 våningar. Inget plan krockade med WTC 7. Den rasade några timmar senare, den rasade först på eftermiddagen. Och det var utrymt. Men man skulle inte ha väntat sig att den skulle ramla ned i sitt eget fotspår, för skyskrapor, där det har brunnit, har aldrig tidigare rasat, utan själva konstruktionen, stommen, blir kvar. Också när bränderna har rasat i ett dygn, som t ex i den här Madridskyskrapan,  20  har stommen blivit kvar. Det Nationella tekniska institutet, som har undersökt det har uppskjutit sin rapport, det har lovat komma med en definitiv rapport nu i höst. Faktum är att jag just igår för första gången såg ett svar från NIST, teknologiinstitutet, på tesen om kontrollerad sprängning. För det är närmast det som kommer i tankarna, att förutom dessa plan som rammade byggnaderna, så skulle det också ha varit sprängladdningar som hjälpte till att få dem att rasa som de gjorde.

AG: Vem hade i så fall lagt dit sprängladdningarna?

MB: Ja, det obehagliga med den tanken är ju att det leder till någonting som i USA har kallats MIHOP - Made It Happen On Purpose, att några kretsar i USA skulle ha bidragit direkt till att utföra dehär skräckdåden, medan den lindrigare varianten är LIHOP, Let It Happen On Purpose, dvs att man kände till att terrorister planerade ett sådant här dåd, men man beredde sig på att utnyttja det som ett slags krigslist för att kunna sätta igång det som har hänt sedan, alltså kriget mot Afghanistans talibaner och kriget i Irak, och planer på att omforma hela området mellan Nordafrika och Kina enligt strategiska planer i USA.

AG: Det är väl många kommentatorer ganska ense om, att Bushadministrationen sökte efter ett svepskäl att börja kriga mot Irak. Att man mycket gärna ville inleda det som kallas kriget mot terrorismen. Men måste man nödvändigtvis misstänka att det finns någon dold sanning, någon konspiration bakom det hela? Behöver man den här konspirationen?

MB: Nå, egentligen tycker jag att det där är en bra synpunkt. Man kan kanske säga så att det inte nödvändigtvis behövs. Jag har talat med amerikaner som har en väldigt negativ inställning till den nuvarande Bushadministrationen och vad som har hänt efteråt men t ex f d miljöministern i Storbritannien  21  säger att kriget mot terrorism är bedrägeri och han menar också att den officiella historien inte stämmer. Den officiella historien är också en konspirationsteori om 19 arabiska, islamistiska fanatiker, som har hållit på i åratal med att planera ett fruktansvärt dåd. Kanske de har gjort det men det är ju faktiskt också en sammansvärjning, en konspiration.

AG: Själva slutresultatet, USAs krig mot terrorismen, hur ser du på det?

MB: Ja, oberoende av vad som är sanningen om det som egentligen hände 11 september 2001 så är vårt, mänsklighetens, enda hopp att vi kommer ut ur det här kriget mot terrorismen för det är alldeles förskräckligt, det är ett hopplöst krig. Det går inte att definiera terrorismen på det viset, det är ingen fiende som det går att vinna över med ett krig, så som man uppfattar krig, Motståndaren är för diffus. Det är ett krig som bara gynnar USAs stormakts... inte längre stormaktsambitioner, för USA är ju stormakten par excellence... I slutändan så ser USAs nuvarande regering en situation där hela världen omformas enligt USAs önskemål. Det är liksom en väg till en världsregering, så att säga, men jag tror inte att den är framkomlig, den vägen.

AG: Det sa Mikael Böök, Pernåbo. Markus Österlund är forskare och ministerspecialmedarbetare inom SFP. Han kommenterar såhär:

Markus Österlunds synpunkter

Markus Österlund: Jag tycker det är ganska självklart att konspirationsteorier, jag kan säga från första början, att dom är falska. Det betyder inte att dom inte skulle vara intressanta. Vi kan göra en jämförelse här med någonting annat som hände i USA, det är mordet på John F Kennedy. Där finns för tillfället circa 2.500 teorier om hur John F Kennedy dödades. Det som är intressant när man talar om konspirationsteorier är, jag tycker man ska ta dem faktiskt på allvar, inte för att dom skulle vara sanna, utan för att på nåt sätt, tror jag, så fyller dom ett socialt behov. Och speciellt nu i 11 september, så fyller dom ett socialt behov i vissa muslimländer där det ju har kommit väldigt mycket av de här konspirationsteorierna. Det är ett sätt för dom att förklara världen. Det är ett sätt för dom att förklara, att det här har absolut ingenting med oss att göra, utan att det i stället är USA själv som ligger bakom det. Jag skulle nog säga att det är mera en livsåskådning som har, kan man nästan säga, religiösa tecken.

Rikhard Husu: Hur är det i Finland då? Vilka behov tror du att de här konspirationsteorierna fyller här? Vill vi också distansera oss ifrån den stora, onda världen?

MÖ: Rent ut sagt så är jag nog helt övertygad om att de som i Finland talar om konspirationsteorier så är nog mest ute på vänsterkanten. Om man ser på personer som har tagit upp det här så är det personer som från tidigare har en negativ inställning till USA. Och man kan kanske inte på samma sätt som Bush, eller som man gör i muslimvärlden, att man förandligar det och pratar om vem som är på Guds sida och vem som är på djävulens sida, eller vad som är rätt och vad som är fel, utan man måste då använda sig av en konspirationsteori i stället. Men det förvånar mig faktiskt. Jag har varit inne på dom här hemsidorna i Finland, där man bygger upp hemsidor, som helt och hållet kretsar kring konspirationsteorier.

RH: Underförstått i det här sammanhanget är då, att du inte hör till dom här vänstersympatisörerna. Du har tidigare uttalat det och försvarat den politik USA för.

MÖ: Jag tycker att mycket av USAs agerande efteråt har varit väldigt klumpigt. Samtidigt så, jo, det stämmer att jag är på USAs sida i den meningen att jag tycker att varje land ska ha rätten att försvara sig själv. Jag anser också att, om man inser att det finns ett hot, som i det här fallet verkligen materialiserades i det att World Trade Center förintades, så visst ska man få reagera. Men, hur man gör det är en annan sak och där är jag nog övertygad om att alla tolkningar om att det skulle vara USA och CIA som skulle söka metoder för att komma åt den olja som finns i Mellanöstern, att man då skulle använda det här som ett svepskäl att man tar livet av 3000 av sina egna medborgare, förstör två byggnader, lyckas indoktrinera 20 stycken, som ändå var muslimer, att göra de här dåden — det kommer ingen ifrån att det var ett fakta, att det var 20 muslimer — så då skulle dom ha måst vara dubbelagenter som hade blivit värvade av USA för att göra det här. Så jag menar att det är så hisnande berättelser att jag tycker att nog dom som står för de här konspirationsteorierna, dom borde nog ta och vakna upp och inse att dom håller nog bara på med svammel. Och vi har då det som har hänt i New York, och dom andra planen, och det som har hänt i Washington. Och vi har Londonattentaten, och det som har hänt i Madrid, Vi har det som har hänt tidigare när terroristerna anföll i Nairobi i Kenya och i Tanzania. Om det här skulle vara en konspirationsteori, så är jag helt fascinerad av att inte någonting har läckt ut. Tänk att ingen som finns i administrationen i de här länderna, ingen där, inte ens en sekreterare eller någon som skulle ha någon information på något sätt, att det inte skulle läcka ut! Och det är ju också det, om man ser t ex den här filosofen Karl Popper, som har pratat mycket om konspirationsteorier, och han säger också samma sak: att det som bevisar att en konspirationsteori är falsk, är det, att om den skulle vara sann, så då skulle någonting läcka ut.

Heikki Kurttilas synpunkter

Annvi Gardberg: Det sa Markus Österlund och det var Rikhard Husu som intervjuade honom. Heikki Kurttila är säkerhetsingenjör och forskar i industriolyckor vid Säkerhetsteknikcentralen. Han är specialist på sprängningsolyckor. Han har funderat mycket på varför tvillingtornen i World Trade Center rasade som de gjorde. Han tror inte att rasen kan bero enbart på att de rammades av flygplan.

Heikki Kurttila, som talade finska, refererad av AG: (Kurttila, på finska: Ne tornit on alunperin mitoitettu lentokoneen kestäviksi. Väitetään, että tulipalot heikensivät rakenteita niin paljon että tornit romahtivat. Todellisuudessa koko torni ei voi heikentyä, jos kerroskin heikentyy... ) Tornen var byggda för att stå emot flygplanskrascher och också orkanvindar. En flygplanskrasch kan inte försvaga tornet så mycket att det rasar symmetriskt till marken med sådan hastighet som nu skedde, säger Kurttila. Om det rasar skulle det kunna rasa så småningom och sedan stanna upp, då vore det mera trovärdigt. Och så är det den tredje skyskrapan, som rasade oförklarligt, utan att ha rammats, och också den rasade så snabbt, som om de nedersta våningarna hade bestått enbart av luft och inte hade gett något motstånd alls, trots att motståndet just där borde ha varit som störst." (Här hör man Kurttila säga på finska: Kriitikkojen selitys on: räjäyttämällä hallitusti purettu, Monet urakoitsijat on esitellyt näitä samoja videoita, samankaltaisia videoita korkeista rakennuksista romahdettu, Se on ihan samannäköinen tapahtuma.) Det här raset, det liknar precis de demonstrationsvideor som finns av kontrollerad rivning av hus genom sprängning, säger Kurttila. Raset börjar nerifrån och allra först sjunker mitten av byggnaden. Men kritikernas kritiker säger på webben, att massan av de rasande övre våningarna var så stor att just det förorsakade raset och att just dethär gjorde det så snabbt. Men, Kurttila tror på kontrollerad sprängning av alla tre skyskraporna. Vem skulle i så fall ha placerat ut så mycket sprängämnen i tre stora skyskrapor? Det vet ingen, säger Kurttila. Kanske i samband med renoveringen några år tidigare, och kanske sattes sprängämnen in redan vid bygget för att hindra att tornen faller på andra hus ifall av en orkan, och kanske visste de som satte in sprängämnena inte nes om att de gjorde det. Men, invänder jag, om nu USAs ledning skulle ligga bakom attentaten, som Kurttila tror, varför skulle administrationen vilja ta livet at 3.000 egna medborgare? (Här hör man Kurttila säga på finska: On olemassa proviokaatioiden historia, nimittäin tää ei ole ensimmäinen kerta historiassa kun joku sotaan pyrkivä maa tuhoaa omia kansalaisiaan. ) Det finns många exempel på provokationer när en stat vill inleda krig, säger Kurttila och också många exempel på att stater har låtit sina egna medborgare stryka med. Heikki Kurttila hör till en grupp 11-september-intresserade, som består i första hand av akademiskt högt utbildade herrar. Gruppen har uppstått kring en webbsida som Hannu Yli-Karjanmaa och hans bror började hålla ungefär ett år efter attentaten den 11 september. Sällskapet började träffas. Kurttila har också träffat 11-septemberkritiker från andra länder. Han har bl a diskuterat med Andreas von Bülow, f d försvarsminister i Tyskland. (Kurttila på finska: Ja tätä pitäisi tutkia paljon enemmän kuin mitä sitä on tutkittu. Oikeastaan me kriitikot tehdään sitä työtä mitä Yhdysvaltain viranomaisten pitäisi tehdä. Rikostukijoiden pitäisi tehdä.)  22 

Det sa alltså Heikki Kurttila, ingenjör.

Tarja Cronbergs synpunkter

Annvi Gardberg: Tarja Cronberg är numera ordförande för de gröna och riksdagsledamot här i Finland. Men för fem år sedan var hon freds- och konfliktsforskare i Danmark.

Tarja Cronberg: Det finns ju alltid folk som har konspirationsteorier av olika art, och i och med att jag var ledare för COPRI (Köpenhamns freds- och konfliksforskningsinstitut) så fick jag en massa brev om att det inte var riktigt och att det var en konspiration bakom. Jag har inte satt mig in... Jag har läst några artiklar om de här konspirationsteorierna. Jag var direktör för COPRI just när det hände, den 11 september, och vi diskuterade efteråt på vårt institut, att var där en konspiration eller ej, och jag tror vi var relativt eniga om att dom här konspirationsteorierna inte håller. Men, det som är intressant är förstås vad som händer direkt efter. Man hade ju väldigt mycket varningssignaler om al-Qaida i USA och hade diskuterat det och under Clintons tid hade det varit väldigt mycket diskussion om just Afghanistan. Men när 11 sptember hände så började Bush och speciellt Rumsfeld tala om Irak- att Irak stod bakom det och att det var Irak. Och under hösten där, när det hade hänt, så var det väldigt stark retorik mot Irak. Verkligen, Irak var skurken. Man tog ju aktion mot Afghanistan, och al-Qaida var i Afghnistan, så det hade varit naturligt om man hade koncentrerat sig på Afghanistan, men i stället flyttades plattformen direkt till Irak och dirket till att man skulle angripa Irak. Så där tror jag att man har letat efter en anledning att angripa Irak. Det är klart att det finns konspirationsteorier, men jag tror att det var mera realpolitik, alltså att Afghanistan var mindre intressant för Bushregeringen än Irak. Jag läste under den tiden rapporter från USA, som handlade om konsekvenserna. Det var väldigt intressant att se vad man ansåg om konsekvenserna av kriget i Irak. Man beräknade att hur snabbt skulle oljan komma och hur stor var den här fördröjningen och prisförhöjningen på oljemarknaden på grund av att man skulle ha en övergångsperiod innan en ny regering skulle komma till stånd i Irak. Så man var bara intresserad av den här oljediskussionen. Och specialister i USA tittade verkligen på det, var det tre månader, eller sex månader, men jag tror att ingen har förutsett det som verkligen hände.

A.G.: Där tycks du vara ense med Heikki Kurttila och Mikael Böök att det ganska mycket handlade om olja?

T.C.: Det handlade om olja. Jag tror att... det var väldigt mycket varierande motiv. Nu hade man ju fört en väldig diskussion och gjort utredningar. Visste man om det fanns masseødelæggelsesvåben 23  Jag tror att de har visat från början att det var klart att dom inte hade vapen och att speciellt Hans Blix och den här undersökningskommittén visade det. Och Colin Powell, han har ju beklagat att han har ljugit i FN, så på det sättet så tror jag att det är en utgångspunkt. Clinton hade haft väldigt mycket varningssignaler om al-Qaida och han hade också vidtagit åtgärder. Men det som hände var egentligen... vid hade ett möte på COPRI, jag tror det var en månad efter, där fredsforskare tittade på situationen, och det var flera som sade att det kalla kriget kommer igen fast i en annan tappning. Att vi får liksom nu en diskussion om terrorismen, det blir den stora fienden, och det kommer att vara det som mobiliserar resurser för det här kriget. Till exempel till vapenprogram. Jag har speciellt titta själv på det som kallas för missile defence, det som handlar om en missilsköld över USA, och det var också den vägen man kunde få pengar till stora vapenprogram för kontroll i rymden, alltså där man kan kontrollera saker på jorden.

A.G.: Det sa Tarja Cronberg, numera ordförande för De Gröna här i Finland.

Nils Torvalds kommentar

A.G.: Nils Torvalds, du var YLE:s korrespondent i USA den 11 september 2001. Hur ser du på de här konspirationsteorierna? Hur ser du t ex på det här som Mikael Böök säger?

Torvalds: Jag tror att konspirationsteorier egentligen är ohälsosamma för oss. Alldeles mentalt. Därför att det skapar världar som vi inte riktigt behärskar. Konspirationsteorier i Förenta Staterna beror oftast på ett oerhört långt avstånd mellan beslutsfattare och vanliga mänskor, dvs man fyller det här glappet, det här avståndet i informationen, så fyller man med mer eller mindre logiska konstruktioner, men det är egentligen en påhittad förklaring för att fylla det här glappet. i den meningen tror jag att konspirationsteorier är.. det är en varningssignal, men det är någonting som vi ska akta oss för. Det betyder inte, att det inte skulle finnas konspirationer. Jag menar, konspirationer finns i politik varje dag. Och Förenta Staternas regering har en ganska sorglig förteckning över konspirationer. Vi kan börja med Tonkinbukten där Lyndon B Johnson ljög för Förenta Staternas folk och satte igång ett krig. Så att det finns ganska motbjudande händelser i historien där man har använt sig av konspirationer som medel. Och det finns en konspiration också i förhållande till Irak. Ingen konspirationsteori, men det finns en konspiration. Aspen Institute är en av de ledande institutionerna för militärforskning i Förenta Staterna. Aspen institute gjorde en undersökning redan i slutet av 1990-talet. Den leddes av en kille som heter Khalilzad, han är numera Förenta Staternas ambassadör i Afghanistan (om jag inte kommer fel ihåg). Där påpekades en mycket intressant sak: Om en lokal stormakt i ett oljeområdet lierar sig med en av världens andra stormakter så uppstår det ett strategiskt ohållbart förhållande i den regionen. Om man översätter det här till normal svenska så betyder det: Ifall Kina förebinder sig och förenar sig med en diktatorisk herre vid namn Saddam Hussein, så uppstår det i Mellanöstern en situation som är ohållbar för Förenta Staterna. Det här är bakgrunden, det här är fakta. Den här boken finns, man kan gå in på Aspen Institutes hemsida och läsa den, man kan beställa den. Det finns mycket indicier som tyder på att den amerikanska ledningen redan långt före 11 september hade beslutat sig för att åtgärda Saddam Hussein på något sätt. Sen kommer de där flygplanen och terroristdåden mot World Trade Center, och det där flygplanen som störtar i Pennsylvania, och det som kör in i Pentagon. Och därefter så fattar man ett beslut, som man länge hemlighåller - av den orsaken, att krigsbeslut hemlighåller man av princip. Jag menar, inte går någon och säger att, om 4 dagar, eller 4 månader, eller 4 år så tänker jag angripa dig, utan man håller det här hemligt.

A.G.: Markus Österlund sa, att han tror sig se, att de som nu tror på konspirationsteorier här i Finland befinner sig ganska långt ute på vänsterkanten. Du själv som i tiderna var ganska långt ute på vänsterkanten, ligger det någonting i det, känner du igen någonting eller är det alldeles fel?

N.T.: Nä, det ligger någonting i det. Om man går tillbaka i vänsterns traditioner, så gör just det här sociala underläget, att man vill se sin motståndare som mera beräknande, mera spelande, än vad han eller hon egentligen är. Så att därför finns det en tendens, den finns inte bara på vänsterkanten, om vi går tillbaka i tiden, vi behöver inte gå mer än 60 år tillbaka i historien, så ser vi dom stora konspirationsteorierna i Tyskland. Det finns konspirationsteorier både till höger och vänster och det finns blindhet på mitten.

A.G.: Här slutar vi "Granskat". Jag heter Annvi Gardberg och som redaktör medverkade Rikhard Husu. Och vi hörde kommentar av Nils Torvalds.

Kommentarer till programmet [2006-2011]

Programmet "Granskat", som sändes i Radio Vega den 10 september 2006 skulle med en lätt överdrift kunna beskrivas som en skuggdebatt mellan galningar (som naturligtvis inte själva begriper att de är det) och välvilliga människor med förståndet i behåll (som dock måste tala över galningarnas huvuden). Först fick radiolyssnarna höra undertecknad och Heikki Kurttila lägga fram våra oroväckande synpunkter på historien om 9/11. Redaktör Annvi Gardberg förtjänar ett stort tack för att hon lät oss tala till punkt.

Men Markus Österlund, Tarja Cronberg och Nils Torvalds tog inte direkt ställning till det som Kurttila och jag hade sagt. De sade inte mycket som i sak motsade Kurttilas och mina teser.

De talade om konspirationsteorier. Inte så mycket om några speciella konspirationsteorier utan om konspirationsteorier i största allmänhet.

Markus Österlund ägnade sig åt att psykologiskt förklara varför olika konspirationsteorier uppstår.

Nils Torvalds sade sig tro att konspirationsteorier inte är bra för vår psykiska hälsa. Torvalds, liksom även Tarja Cronberg talade visserligen också en del om Irakkriget. Båda två ansåg, att USA nog i viss mening har konspirerat mot Irak, t ex genom att ljuga i FN om Iraks påstådda kärnvapen.

Det blev säkert klart för radiolyssnarna att Österlund, Cronberg och Torvalds tar avstånd från konspirationsteorier.

Ja, konspirationsteorier är inte bra för själen. Men tänk om det inte är vi själva utan den tid som vi lever i som har drabbats av sinnessjukdom?

1930-talet med dess diktatorer i Tyskland, Ryssland, Italien m fl länder var en sådan galen tid i Europa. Det kalla kriget var egentligen också en sådan tid.

Nutiden präglas av det pågående globala 'kriget mot terrorism', som till synes började den 11 september 2001 och som tillsvidare förutom de som dödades i World Trade centers tvillingtorn har drabbat Afghanistans, Iraks, Libanons, Palestinas och andra oskyldiga folk. Många anar redan att också nutiden är sjuk. Men få vågar undersöka och diagnosticera själva sjukdomen.

Vilken teori om 11 september är sann? Bushadministrationens teori om Basens  24  sammansvärjning. Eller teorin att Bushadministrationen själv hade ett finger med i spelet?

Det går inte att komma undan sakfrågorna. Hur lyckades gärningsmännen utplåna tre skyskrapor i New York med två flygplan? Hur kunde de utan att stöta på något motstånd från USAs flygvapen ramma USAs militärhögkvarter 56 minuter efter den första kraschen i World Trade Center? De brott som begicks för fem år sedan måste utredas. Och de skyldiga bör ställas inför rätta.

Kommentarer till Markus Österlund

Markus Österlund avfärdade a priori konspirationsteorierna om 9/11 som falska. Det gjorde han kanske rätt i. Men a priori-tyckandet har sina risker. A priori betyder på förhand. När man tänker och tycker enligt sitt a priori så slår man bara fast sina egna fördomar. Som alla vet, eller borde veta, kan det hända att ens egna fördomar är falska. Den risken borde man försöka undvika, hur svårt det än är.

Nu har jag väl undervisat den gode Markus Österlund ad nauseam. Ad nauseam betyder... Nej. Nu får det räcka. Jag går ju på som en riktig Besserwisser!

Men vad betyder det egentligen, att vara en Besserwisser? Antag att den ene säger till den andre: Jag är inte en Besserwisser. Och så motsägs han av den andre: Visst är du en Besserwisser! Vem av de två vet bättre? Ifall den som påstår att han inte är en Besserwisser har rätt, då vet han bättre, dvs han är Besserwissern. Å andra sidan, om det är den andre som har rätt, då är det han som vet bättre. Men det måste ju betyda att det är han (den andre) som är Besserwissern! Det här kunde kallas för Besserwisserparadoxen och jämföras med den kända Lögnarparadoxen.

Paradoxala ord som Besserwisser är svåra att definiera exakt. Men ordet Besserwisser bjuder också på andra svårigheter. Hur ska vi t ex kunna vara säkra på att ordet har precis samma innebörd på svenska som på tyska? Talar man också om Besserwisser på engelska?   25 

Det finns alltså omkring 2.500 teorier om hur John F Kennedy dödades. En slående iakttagelse. Fast i och för sig vet jag inte vilken undersökning Markus Österlunds iakttagelse baserar sig på. Hur man skulle kunna räkna sig fram till just 2.500 konspirationsteorier är också höljt i dunkel. TV-kanalen ABC News rapporterade i alla fall år 2004 att 7 av 10 amerikaner trodde att det låg en konspiration bakom Kennedymordet.  26 

Hur som helst ser jag problem i den ofta upprepade jämförelsen av 9/11 med Kennedymordet. Kennedymordet utfördes av en eller ett par attentatsmän, som hade lagt sig i bakhåll med sina skjutvapen. Kennedymordet var, trots den fram till idag fortsättande anmärkningsvärda fascinationen beträffande mördarens — och mördarens eventuella högt uppsatta medhjälpares — identiteter, en relativt enkel, för att inte säga traditionell, operation.

Ur konspirationsteoretisk synvinkel är 9/11-händelserna däremot enastående i sin sammansatthet och högteknologiska komplexitet. Där händer så förfärligt mycket mellan klockan 8.20 på morgonen då flygledningen får in de första meddelandena om flygplanskapningarna och klockan 17.20 på eftermiddagen då skyskrapan WTC 7 till synes oförklarligt ramlar ihop på 7 sekunder. Händelsekedjan omfattar nio timmar, inte några ögonblick, som mordet på John F Kennedy.  27  Inte heller är det en enda person som utsätts för ett attentat, utan flera tusen (de omedelbara dödsoffrens antal var omkring tretusen) — utan tvivel ett tillräckligt antal för att göra 9/11 till ett massmord.

Men det är inte enbart dessa till själva händelsekedjan hörande omständigheter som gör 9/11 helt unikt. 9/11 är enastående också med tanke på händelsernas yttre ram. Under krig och revolutioner kan det otvivelaktigt förekomma händelseförlopp, som är fullt jämförbara med 9/11. Det bland historiker omdiskuterade japanska angreppet på den amerikanska flottbasen i Pearl Harbor den 7 december 1941 är ett gott exempel.

Men angreppet på Pearl Harbour skedde under ett pågående världskrig och kunde därför inte vara helt överraskande för någon som hade ett hum om det allmänna läget i världen. Om det hade varit en främmande stat som slagit till med sin militärmakt mot Manhattan och Pentagon den 11 september 2001 så hade angreppets skala, dess dimensioner, varit begripliga. För det andra hade det med stor sannolikhet omedelbart lett till ett världs- eller storkrig. Då hade 9/11 i efterhand kunnat placeras in i storpolitikens traditionella ram av krigsförberedelser, krigföring och fredsslut. 9/11 ledde också mycket riktigt till krig men situationen efteråt var oerhörd, historiskt ny, ett novum. Bortsett från atomstaterna, globaliseringen och digitaliseringen påminner det nuvarande läget med USAs supermakt kanske i någon mån om det som rådde i världen på de sena Romarrikets tid. Men betraktat på närmare håll företer situationen efter 9/11 kusliga likheter med den som skildras i George Orwells roman 1984: It was a bright cold day in April, and the clocks were striking thirteen... — fast det var tidig höst den 11 september 2001 och inte speciellt kallt...

I Helsingfors spred höstsolen lite välkommen värme och jag skulle just avhämta min yngsta son från Taekwondo-träningen när nyheten nådde mig. Nyheten slog ned som blixten från en klar himmel åtminstone för oss vanliga medborgare, som inte satt inne med hela informationen från underrättelseväsendet, utan bara fick veta vad medierna orkade berätta oss och kanske lite till, om vi lyckades luska ut någonting via Nätet och/eller genom våra eventuella vanligtvis välinformerade vänner och bekanta.

Det räckte länge innan vi började misstänka några ugglor i mossen. Också det är en viktig skillnad i jämförelse med Kennedymordet, för i det fallet misstänkte ju alla vettiga människor omedelbart att mordet var politiskt och iscensatt av presidentens rivaler. När presidenter och ministrar skjuts ihjäl så försöker varje person, som är utrustad med ett uns av god omdömesförmåga, först och främst pröva antagandet, att ett politiskt brott har begåtts. I undantagsfall kan ju någon enskild knäppskalle vara förövaren men också då finns det nästan alltid skäl att misstänka, att hans motiv har varit politiskt och att han representerar, eller åtminstone tror sig representera, om inte en politisk konspiration, så åtminstone en politisk opinion. Eugen Schaumans lyckade attentat på generalguvernör Bobrikoff är ett bra exempel. Det är åtminstone passionerat politiskt så det förslår.

Efter 9/11 gavs det knappast någon möjlighet uppfatta brotten som ett fristående vansinnesdåd av anarkister eller galningar, utan de kunde bara förklaras som ett uttryck för en brinnande, uppenbarligen islamistisk politisk passion hos en stark och välorganiserad fiende eller kuppmakare. 9/11-händelserna var till den grad märkliga, att människorna omedelbart godtog regeringens historier om att attackerna eller hämnden hade letts av Usama bin Ladin, detaljplanerats av al-Qaida och utförts av tjugotalet visserligen primitiva, med enkla handverktyg utrustade, men ändå så ohyggligt effektiva terrorister. David Ray Griffin erinrar sig, att en av hans kollegor mer än ett helt år senare antydde, att 9/11 kunde ha varit en fabricerad förevändning för att börja ett krig. — Jag var visserligen medveten om att sådant skett tidigare, skriver Griffin, men då, på hösten 2002, kunde jag inte tänka mig att Bushadministrationen, "inte ens Bushadministrationen", skulle ha kunnat göra sig skydig till en så avskyvärd handling.  28 

Jag tycker mig visserligen själv stå politiskt "på vänsterkanten", då som nu. I det avseendet ger jag gärna Markus Österlund rätt. Men hur är det med den finska gruppen 11syyskuu, som har skapat webbplatsen ‹http://www.11syyskuu.org?› Är det en vänstergrupp? Det borde man väl i första hand fråga dem själva. Det har jag inte gjort, eftersom jag knappt känner dem. Jag har inte heller någon klar uppfattning om vem som hörde till gruppen utom de två bröderna Yli-Karjanmaa, dvs snickaren Hannu (fast jag är inte närmare underrättad om han verkligen försörjer sig som snickare) och teologen Sami, samt deras far, fysikläraren Reijo.

Hannu Yli-Karjanmaa har utkommit med det omfattande verket Valtiot ja terrorismi. Katsaus propagandan luomien kulissien taakse  29  , som jag har läst och som jag uppskattar och rekommenderar för läsning. Verket behandlar inte minst statsterrorismen i Ryssland. Men Yli-Karjanmaas bok är inte ideologisk. Snarare skulle jag vilja säga att dess författare i ovanligt hög grad har gjort sig av med gängse ideologiska skygglappar. Någon vänstertendens ser åtminstone inte jag på eller mellan raderna i den boken.

Österlund hänvisade till den österrikiska filosofen Karl Popper (1902-1994). Jag gör gärna en liten exkurs kring Poppers tankar. Inte för att avfärda dem, utan tvärtom för att jag anser dem vara intressanta och upplysande.

"Med Poppers ord kan man säga att den inre världen tillåter våra hypoteser att dö i vårt ställe", skriver den svenska filosofen Peter Gärdenfors   30  Det popperska består i detta fall helt enkelt i att människan, i likhet med vissa andra djur, har en inre värld. Med och i sina inre världar förmår människorna och en del av djuren föreställa sig sina försök i förväg och således undvika att ta farliga risker, som kunde leda till ödesdigra misstag. Detta hjälper dem förmodligen också att överleva som species i stället för att utplånas av evolutionen.

Men människorna kan som känt föreställa sig långt mer än försök och misstag. Popper utvecklar i sitt berömda verk The Open Society And Its Enemies (Det öppna samhället och dess fiender) sin kritik av en rad filosofer, vilka han betraktar som konspirationsteoretiker.

Med begreppet konspirationsteori (han använder den bestämda formen: "the conspiracy theory") avser Popper, om man förenklar och sammanfattar hans synpunkt, sådana samhällsfilosofier, som förklarar de stora linjerna i historien med hjälp av centrala subjekt. Sålunda kunde man på Platons tid förklara människornas och folkens öden med konspirationer mellan gudarna på Olympen. Hegel skådade för sin del Världsandens rörelser bakom alla mänskliga företag, medan Marx utsåg samhällsklasserna — bourgeoisien och proletariatet — till historiens centrala subjekt. Slutligen har vi Hitler och nazisterna som utgick ifrån en rasistisk teori om judarnas föregivet centrala roll, som de skulle ha haft genom sina höga positioner i finansvärlden.

Sådana teorier ansåg Popper vara variationer av ett och samma totalitära tänkesätt, ett historiefilosofiskt konspirationsteoretiserande, vilket hans själv, som den empiriskt och analytiskt inriktade filosof han var, önskade göra upp med en gång för alla. Poppers råd till politikerna var, att de skulle akta sig noga för de stora teorierna och i stället ägna sig åt "social ingenjörskonst" där man åtgärdar en sak i sänder (piecemeal engineering). (Tyvärr kan Poppers egna tankar missbrukas för att legitimera teknokrati och expertvälde.)

Men också Popper erkände att konspirationer faktiskt ofta förekommer i människornas och staternas verklighet. Han skriver:

Conspiracies occur, it must be admitted. But the striking fact which, in spite of their occurrence, disproved the conspiracy theory is that few of these conspiracies are ultimately successful. Conspirators rarely consummate their conspiracy.  31 

Verklighetens konspiratörer lyckas sällan i sina uppsåt och undgår sällan att bli fast, hävdar Popper. Detta understryker enligt honom de historiefilosofiska konspirationsteoriernas falskhet. Om en gång de små och begränsade konspirationerna vanligen inte kommer till stånd eller blir avslöjade, så bör vi väl också vara kapabla att genomskåda Konspirationerna med stort K? Denna ironiska slutsats tycks mig bli kontentan av Poppers resonemang.

Poppers tankar är värda att fundera över men jag är inte övertygad om att det stämmer, att konspirationer vanligen misslyckas eller avslöjas. Till detta ska jag återkomma i ett senare kapitel.  32 

Personligen känner jag mig inte speciellt träffad av den popperska kritiken av den totaliserande historiefilosofin. Förenta Staterna har otvivelaktigt varit ett tämligen centralt subjekt i samtidshistorien åtminstone fram till idag. Men USAs supermakt erkänns ganska allmänt vara ett empiriskt faktum, som inte behöver förklaras eller underbyggas med någon vidlyftig filosofisk teori.

Om det skulle bli klarlagt, att Cheney, Wolfowitz, Bush med flera stod bakom 9/11, eller åtminstone var medvetna om sammansvärjningen och lät den ha sin gång, så skulle vi närmast kunna konstatera ytterligare ett av dessa fall, som på sätt och vis ger Popper vatten på hans kvarn. Det skulle då visa sig, att dessa figurer var en hop ränksmidare som misslyckades med sin brottsliga plan. Jag vet inte om Popper hade hållit med om detta men den allmänna historien lär oss, skulle jag vilja säga, att inte a priori utesluta en sådan möjlighet.

Den som försöker begripa sig på 9/11 stöter kanske förr eller senare också på Poppers stränga kriterium för en teoris vetenskaplighet. Enligt Popper måste en vetenskaplig teori vara falsifierbar för att kunna betraktas som pålitlig. En teori som i princip utesluter möjligheten av att kunna bevisas vara falsk är enligt Popper i princip felaktig. Detta kriterium kan vara ett bra verktyg i kampen mot mot dogmatism och fördomar.

Är NISTs  33  teori om tvillingtornens kollapser falsifierbar? Erkänner NIST möjligheten av att deras teori om flygpanskrascherna och bränderna som de primära orsakerna till rasen kunde vara felaktig? Eller utgår man ifrån att tvillingtornen endast kunde ha rasat på grund av skadorna från flygplanskrascherna och bränderna och att sprängämneshypotesen (som skulle kunna falsifiera NISTs egen teori) överhuvudtaget inte behöver beaktas?

Under ökande press från sina vetenskapliga kritiker (fysikern Steven E Jones, kemisten Kevin Ryan, nanokemisten Niels Harrit m fl) har utredningsledarna på NIST (med dr Shyam Sunder i spetsen) småningom   34  retirerat till ståndpunkten, att också sprängningshypotesen förtjänar att undersökas och till att hävda, att man också har undersökt den men kommit fram till att den inte håller. Därmed skulle NISTs teori vara falsifierbar om än inte — enligt dem själva — falsifierad. Kritikerna har emellertid inte nöjt sig med resultaten av NISTs undersökningar utan de vidhåller, att inte minst slutrapporten om WTC 7 är både ovetenskaplig och osann.  35 

Fysikern Steven E. Jones, som forskar och experimenterar utifrån hypotesen att WTC 1, WTC 2 och WTC 7 revs med sprängmedel entledigades i september 2006 från sin professur vid Brigham Young-universitetet.  36  Universitetet lät honom visserligen behålla sitt arbetsrum och gav honom möjlighet att fortsätta sin forskning. Men den slutsats många drog blev ändå att politiken i detta fall ingrep i vetenskapen för att rädda en till synes icke-falsifierbar teori.

Angående Heikki Kurttilas synpunkter

"Granskat"-redaktören Annvi Gardberg gjorde nog sitt jobb som svenskspråkig referent med den äran, men eftersom hon inte var lika väl insatt i problematiken som den finskspråkiga experten på sprängningsolyckor Heikki Kurttila, svävar jag fortfarande i lätt osäkerhet om hans synpunkter verkligen kom ut i radion precis så som han framlade dem. I början av hans uttalande hör man honom t ex kritisera uppfattningen om att bränderna, eller bränderna och skadorna från flyplanskrascherna tillsammans, skulle ha kunnat förorsaka tornens ras. Referatet nämner inte bränderna.

Kommentarer till Tarja Cronberg

Tarja Cronberg undvek skickligt att tala om 9/11 i programmet "Granskat", fast det ju var meningen att programmet skulle handla om 9/11-händelserna. I stället talade hon om Irakkriget. Jag ska inte klandra henne för det. Man kan ju fråga sig vad som är viktigare: de trots allt jämförelsevis begränsade brott som begicks i New York och Washington den 11 september 2001, eller den fleråriga, ur folkrättslig synvinkel lika brottsliga invasionen av Irak, som inleddes med ett blodigt angreppskrig och ledde till att flera hundratusen, kanske över en miljon människor miste livet och att ännu fler jagades i landsflykt.

Cronberg föredrog alltså att uppträda som ett språkrör för rörelsen för sanning om kriget i Irak i stället för att diskutera rörelsen för sanning om 9/11. En sanning om kriget i Irak är, som både Cronberg och Torvalds också framhöll, att George W Bush, Tony Blair, Colin Powell med flera konspirerade för att sätta igång kriget. Därefter lät de media sprida lögnen om Iraks påstådda atomvapen för att skapa en allmän opinion för kriget. Vi trodde dem inte, utan gick ut på gatorna i några av de största antikrigsdemonstrationer som någonsin har ordnats (i mars 2003). Till och med gammelmedia typ Rundradion sällade sig tidvis till demonstranterna. (Man fick, sällsamt nog, via radion höra information om var demonstrationen skulle börja, och när.) New York Times skrev om den andra supermakten, dvs den stora världsopinionen mot kriget. Men herrarna Bush och Blair struntade i denna opinion, förlitande sig på att både medierna och medborgarna ändå snart skulle ge efter och foga sig i krigspolitiken — som vanligt. Och det hade de ju som vanligt rätt i, visade det sig när kriget väl hade inletts och de första segerfanfarerna hade utbringats. Men varför borde vi tro att dessa krigsförbrytare till politiska makthavare har talat sanning om det som hände 9/11?

Cronberg passade på att nämna Bushadministrationens planer på att bygga ut det amerikanska rymdförsvaret vilket, som hon också antydde, är mycket mer än ett "försvar", nämligen ett högteknologiskt, rymdbaserat system för övervakning av allt som sker på vår jord. Systemet kostar förstås en väldig massa pengar att bygga och underhålla. Efter händelserna 11 september 2001 kunde Rumsfeld & Co med lätthet utverka de anslag som behövdes. Och under den nuvarande Obamaadministrationen fortsätter amerikanarna och européerna (vi själva) att bygga ut våra missilsköldar. Frågor att återkomma till: Vilken betydelse har 9/11-händelserna egentligen haft? Vad betyder de med tanke på framtiden?

Om Nickes synpunkter

I en version av radioprogrammet som i någon mån avvek från den som sändes, men som man kunde lyssna på via webben,  37  berättade Nils (Nicke) Torvalds om sin egen syn på varför tvillingtornen störtade. Nickes uppfattning påminde då om NISTs, som anser att bränderna var huvudorsaken till att byggnaderna, som man säger, kollapsade. Men Nicke betonade i högre grad än NIST flygbensinens roll i bränderna. Enligt vad han sade skulle stora mängder flygbensin ha runnit ned i tvillingtornens hisschakt, vilka därefter skulle ha fungerat som jättelika blåsbälgar för bränderna. Ungefär så uppfattade jag att Nicke tänkte sig händelseförloppet.

I NISTs rapporter finner man uppgifter om mängderna av flygbensin i de kapade passagerarplanens tankar. I utkastet till NISTs rapport om ödeläggelsen av World Trade Center från år 2005 läser vi att bensintankarna i flygplanet, som rammade WTC 1 kl 8.43 på morgonen den 11 september bara var till hälften fyllda. Planets tankar innehöll sannolikt ca 10.000 gallon flygbensin.   38 

Tiotusen US-gallon är ca 38.000 liter. Mängden motsvarar ungefär volymen i mitt arbetssrum, ca 38 kubikmeter, där jag just nu sitter och nedtecknar de här anteckningarna.

Jag jämför i tankarna mitt arbetsrum med ett hisschakt i WTC 1, världens på sin tid högsta byggnad, som mätte 1.368 fot, dvs ca 417 meter och inser, att mängden bensin i flygplanets tankar var obetydlig i proportion till det väldigt långa hålet. Därtill kommer att en stor del av bensinen brann upp omedelbart efter kraschen. I det kända videoklippet från den andra kraschen ser man tydligt flygbensinen slå ut ur byggnaden i en explosionsartad flamma.

Flygbensinen antände bränderna, men den brann (också enligt NIST) upp på några minuter. Flygbensinen, även till den del den rann ner i byggnaden genom hisschakten, förklarar inte tornens plötsliga, symmetriska och totala kollapser.

En del av ovanstående skrev jag för knappt fem år sedan. Det förvånar mig fortfarande att Nicke och andra har kunnat invagga sig i tron, att terroristerna med en relativt liten mängd bensin (eller överhuvudtaget med bensin) skulle ha lyckats få Tvillingtornens kraftiga stålbalkar att så fullständigt och samtidigt ge vika.

Journalisterna Jim Dwyer och Kevin Flynn på New York Times måste också ha grubblat över orsaken till tornens ras när de gjorde reportageboken 102 minuter. Den sanna berättelsen om kampen för överlevnad inne i World Trade Center 39  I sitt förord, daterat september 2004, skriver de:

Inget kan förminska flygplanskaparnas och deras befälhavares skuld till morden den 11 september 2001. Detta är den avgörande historiska sanningen om denna dag, det kan inget ändra på. Attackernas våldsamhet medförde att oskyldiga människor överlevde eller dog på grund av att de undvek en dörröppning eller hoppade in i en hiss vars dörrar var på väg att stängas eller helt enkelt flyttade kroppsvikten från ena foten till den andra. Det skulle dock vara för mycket sagt att helt enkelt hävda att flygplanskaparna dödade alla dessa människor — det skulle vara att överdriva deras taktiska förmåga. Byggnaderna i sig blev till vapen, uppenbarligen i långt större utsträckning än vad flygplanskaparna hade räknat med i sina planer, även om de hade haft sina förhoppningar.

Formuleringen byggnaderna i sig blev till vapen är träffande. Men det hade antagligen varit mer sanningsenligt, ifall de hade skrivit att byggnader denna gång medvetet användes som vapen.

Jim Dwyer har för övrigt låtit personer som representerar "rörelsen för sanning om 9/11" framföra sina synpunkter utan att omedelbart håna eller fördöma dem.  40  Kanhända hade vittnesmålen beträffande explosioner i tvillingtornen innan de rasade — vittnesmål som hade samlats av brandkåren i New York i slutet av år 2001 — fått honom att trots vad han tidigare skrivit börja förminska eller relativisera flygplanskaparnas skuld till massmordet i Tvillingtornen. Vittnesmålen om explosionerna släpptes först efter en lång rättsprocess mot stadens myndigheter, som vägrade att ge ut dokumenten till offentligheten. Det var faktiskt tidningen New York Times tillsammans med familjemedlemmar till offren från Tvillingtornen, som år 2002 reste kravet, att vittnesmålen skulle offentliggöras. Så skedde slutligen i augusti 2005.   41 

När detta skrivs (2011) har mer än 1.500 arkitekter och ingenjörer anmält sitt stöd för kravet om en ny, oberoende undersökning av 9/11-händelserna, många av dem därför, att de är övertygade om att flygplanskrascherna med åtföljande bränder inte ensamma kan ha åstadkommit de spektakulära tornrasen, utan att WTC-skyskraporna måste ha rivits med hjälp av sprängladdningar.   42 

Rörelsen för sanning om 9/11 är inte här för att konstruera, utan tvärtom för att kritisera och upphäva konspirationsteorin. I den meningen borde den likna Sokrates, som kom för att lära oss "taga vara på vår själ".  43 

Frågan är om det överhuvudtaget är möjligt att upphäva konspirationsteorin och i så fall hur detta skulle ske. Här vill jag klargöra, att Nicke Torvalds, till åtskillnad från Markus Österlund, som jag inte kan påminna mig om att någonsin ha träffat ansikte mot ansikte, eller Tarja Cronberg, som jag visserligen är flyktigt bekant med, tillhör min personliga vänkrets. Därför berör mig Nickes uttalanden närmare än de övriga programdeltagarnas.   44 

Nickes uttalande, att konspirationsteorier skapar världar som vi inte riktigt behärskar och att man kan bli tokig (mentalsjuk) p g a av detta, är inte lätt att tolka. Hos mig väcker detta en rad frågor om att "behärska världar". Men kanske Nicke menar, att konspirationsteorier kan få en människa att förlora greppet över sin egen inre värld, vilket i sin tur kan leda till sinnesrubbningar och mentalsjukdom? Så kan det utan tvivel gå. Men om våra försök att avgöra vad som är sant och vad som är falskt angående en viss sammansvärjning kräver att vi så att säga sätter våra huvuden i pant så bör vi kanske ändå göra det.

Ja, våra vänner formar oss och vi formar kanske dem. På 1970-talet (eller möjligen i början av 1980-talet), sa Nicke åt mig, att det inte var bra att fundera för mycket på de italienska kommunisterna. De italienska kommunisterna i PCI (partito comunista italiano, grundat av Antonio Gramsci och hans apostel Palmiro Togliatti på 1920-talet, krossat av fascisten Mussolini; återuppståndet efter Befrielsen 1943; stort och mäktigt som Kyrkan under Medeltiden på 1970-talet; slutligen uppstiget till kommunisternas eget Paradiso under 1990-talet) var eurokommunister. Nicke å sin sida var grundare av tidningen "Enhet", en tidning, som man knappast kunde läsa utan att tänka på Sovjetunionen, som ju då, på 1970-talet föreföll att ledas av Bresjnev (jag skriver föreföll, eftersom Bresjnev i historiens backspegel mera liknar en mumie än en levande människa — men är det inte lite osannolikt att Sovjetunionen leddes av en mumie?). Bresjnev, mer död än levande, lyckades i alla fall låta sin omvärld förstå att han hatade eurokommunisterna och att det var bäst att hålla sig till hans linje i den frågan. Konspirationsteoretikerna i Väst ansåg visserligen att Bresjnev i själva verket gillade eurokommunister och att eurokommunismen bara var ytterligare en komplott, som syftade till världsommunismens seger.  45  Men så tyckte inte Nicke. Nicke tyckte väl snarare att eurokommunisterna stod i vägen för den mumifierade världskommunismens seger. Men nu börjar det kanske se ut som att jag tänker ge igen för gammal ost.

Nej. Konspirationsteorin sitter djupare än så, vilket ju också Nicke mer eller mindre direkt erkände i sin kommentar till mina synpunkter i radioprogrammet. Men vad betyder det att en del mänskor anser, att man bör borra möjligast djupt i 9/11 i hopp om att få brotten utredda, medan andra, som vännen Nicke, tycker att man inte borde göra det därför att det kanske inte är bra för mentalhygienen?

Det vet jag inte. Kan det möjligen ha någonting att göra med snabbhet och långsamhet? Enligt vad Nicke en gång sade mig är jag långsam. Och det uppfattar jag som sanning. Han sade sig också själv vara snabb. Och så ser jag honom också: han är kvicktänkt och rapp i tungan. Och det är bra att han besitter dessa personliga egenskaper. Av radioredaktörer och politiker krävs snabbhet. Jag skulle ändå gärna se att Nicke lät bli att tokförklara mig i radion.

Vad betyder brott? Vad betyder rättvisa? Vad betyder betydelse?

Logikern Gottlob Frege skiljde mellan Sinn och Bedeutung, meningen och betydelsen. Jag förbigår hans vackra exempel med Morgonstjärnan och Afonstjärnan, vilka båda är planeten Venus. Venus är deras betydelse. Men Morgonstjärnan har en annan mening än Aftonstjärnan.

Hur ska då uttryck i stil med "Frankrikes kung är skallig" eller, för den delen, "Frankrikes kung är inte skallig" tolkas? Eftersom Frankrike sedan en tid tillbaka är en republik har de uppenbarligen inte längre någon betydelse. Men har de mening?

Ja, de har mening. Men sanna är de inte. Jag ska tillsvidare hålla mig till min sanningsteori, som säger mig att den officiella konspirationsteorin om 9/11 är falsk.

Här kunde konversationen ta vid

R. David Lankes har med sin Atlas of New Librarianship (2011) snabbt stigit mot stjärnorna.  46 

Visserligen har jag varken hört eller sett Lankes' yttra ett enda ord om 9/11 men det behöver ju en forskare i biblioteksvetenskapen inte heller nödvändigtvis göra. I bibliotekets tiotusenåriga tidperspektiv ter sig 9/11 såsom föga mer än ett av dessa otaliga politiska brott som kantar världshistoriens fåror. Lankes' bidrag till diskussionen om 9/11 ska alltså sökas på ett biblioteksfilosofiskt metaplan och då närmast i hans teori om konsp... förlåt, konversationen. En kort beskrivning av Lankes konversationsteori kan låta så här: Kunskap skapas genom samtal. Bibliotek sysslar med kunskap. Alltså sysslar bibliotek också med samtal.   47 

Det lankesiska bidraget till teorin om konversationen påminner om det sokratiska bidraget men är i vissa avseenden bättre anpassat till internetåldern än sin föregångare.



USAs oliktänkare

Pär Stenbäck, Finlands utrikesminister 1982-83, sitter med i styrelsen för tankesmedjan International Crisis Group (ICG), som vill förhindra att det uppstår nya väpnade konflikter i världen. Bland övriga styrelsemedlemmar märks general Wesley Clark, säkerhetspolitiska rådgivaren Zbigniew Brzezinski och finansmannen George Soros, vilka Stenbäck kallar oliktänkare i sitt hemland USA.  48 

Dessa tre amerikaner delar det i Europa rätt allmänt accepterade synsättet att terrorismen inte kan besegras genom bombning, skriver Stenbäck. Jag antar att Stenbäck själv instämmer i denna kritik.  49  Bra så. I mitt stilla sinne reflekterar jag ändå att min egen uppfattning om vad en oliktänkare är för något eller någon avgjort skiljer sig ifrån Stenbäcks.

I min föreställningsvärld befolkas oliktänkarnas planet inte av avdankade överbefähavare, före detta grå eminenser och politiskt ambitiösa företrädare för den internationella storfinansen. Förtjänar dessa världens näst mäktigaste män faktiskt att bli kallade för dissidenter?

Att vara en oliktänkare i dagens USA borde enligt vad jag begriper innebära att man ifrågasätter inte bara den nuvarande utrikes- och inrikespolitiken, utan också tesen om att "världen behöver ett USA som stabilitetsgarant"(Stenbäck). Det här kan tyckas vara en onödigt snäv tolkning av begreppet oliktänkare. Men jag insisterar på att ordet dissident bör förbehållas dem som motsätter sig makten och i synnerhet stormakten. I detta sammanhang luktar uttrycket stabilitetsgarant imperialism på långt håll! Och om det är någonting en dissident inte får vara så är det imperialist.

Det finns emellertid en djupt rotad föreställning om att just Amerikas Förenta Stater utgör ett lysande undantag bland världens alla imperier, både de tidigare och de nuvarande. Enligt denna åsikt är den nuvarande västliga stormakten intrinsikalt god. Godheten anses vara insydd eller impregnerad i det amerikanska imperiet som ränderna i Stjärnbaneret.

David Ray Griffin från Kalifornien låter oss i en nyutkommen bok Christian Faith and the Truth Behind 9/11   50  ta del av sin uppgörelse med denna imperiala myt. För den kristna filosofen Griffin framstår Jesus som den borne dissidenten i Romarriket. Och den historiska parallellen mellan Rom i början av vår tideräkning och USA i början av det tredje millenniet är blott alltför uppenbar, menar han.

Se där en riktig oliktänkare i dagens USA!

Det finns mycket att tillägga om oliktänkare

David Ray Griffin är sanningsrörelsens obevekliga vakthund som spårar upp maktens motsägelser, lögner och försök att skyla över obehagliga fakta. Men han är också en människa som har ägnat sitt liv åt att forska i teologi och filosofi. I Christian Faith and 9/11 Truth vidgar han tidsperspektivet och låter 9/11-händelserna framträda i ett historiefilosofiskt sammanhang. Till skillnad från Griffins övriga böcker om 9/11, som har utkommit på det oberoende förlaget Olive Branch Press, ett imprint av Interlink Books, utgavs Christian Faith and 9/11 Truth på Westminster John Knox Press, ett imprint av The Presbyterian Publishing Corporation.

John Knox är ett namn ur den europeiska kyrkohistorien som jag så när hade glömt. Var väl också något av en oliktänkare på sin tid? Och när levde han då? Jo, för rätt länge sedan, faktiskt. Det börjar närma sig femhundra år.

Knox var ursprungligen romersk-katolsk präst och tros ha blivit omvänd av reformatorn George Wishart. När Wishart avrättades för kätteri gick Knox först under jorden, men började sedan predika den reformerta läran. Han tillfångatogs av franska trupper i Skottland 1547 och hamnade i fängsligt förvar i Frankrike som galärslav. Han frigavs 1549 efter den brittiska regeringens medling. I England blev han från 1551 kunglig kaplan. —Wikipedia

Bortsett från det där med "kunglig kaplan", som ju luktar lite etablissemang, så låter det hela ganska dissidentaktigt, eller hur?

Men för att återkomma till saken så tycks presbyterianerna i Amerika numera ha fått sin egen reformator på halsen i form av doktor Griffin. Griffin är visserligen en stillsam akademiker, vars liv förmodligen har varit betydligt mindre äventyrligt än Knox. När John Knox Press hade fogat Christian Faith and 9/11 Truth till sin bokkatalog, som lär omfatta bortåt 1.500 titlar, måste The Presbyterian Publishing Corporations styrelse icke desto mindre göra sin Canossavand... nej, vad är det jag håller på att säga? Med tanke på att presbyterianerna har särskilt svårt med påvar och biskopar så kan det inte vara lämpligt att skicka styrelsen för deras förlag till påven i Canossa.

Där hamnade de i alla fall. Enligt en kungörelse som publicerades i "The Presbyterian Outlook"  51  är Griffin en framstående teolog, som tidigare har publicerat många böcker på presbyterernas bokförlag. Men förlagets styrelse anser, att denna speciella bok inte når upp till förlagets standard. Orsaken är, sägs det, att författaren gör det extraordinära påståendet, att 9/11 orkestrerades av den federala regeringen, som fick det att se ut som om al-Qaida hade hade gjort det.

Så kallad processteologi inklusive Alfred North Whiteheads filosofi har Griffin också skrivit en hel del om. Medan han i snabb takt har producerat och publicerat sina förkrossande analyser av den officiella konspirationsteorin har han tydligen ändå fått tid över också för att fortsätta sin filosofiska forskning. År 2007 släppte han boken Whitehead's Radically Different Postmodern Philosophy 52  som jag inte ännu har läst slut. (Det är väl bara att erkänna att det är som det är, nämligen att jag är en långsammare läsare än Griffin.) Därför ska jag inte tillägga någonting om den boken. Utom att den inte, så vitt jag har kunnat se, innehåller ett enda ord om 9/11.

Bunkum och debunked

Det berättas, att ledande figurer från "Sanningsrörelsen", däribland filosofen David Ray Griffin och fysikern Steven E. Jones, tog kontakt med den store amerikanske dissidenten Noam Chomsky. Jones bad Chomsky om hans underskrift på appellen för en oberoende internationell utredning av brotten. Då föreslog Chomsky att evidensen borde skickas in till några ledande vetenskapliga tidskrifter för publicering. Sagt och gjort, sade Griffin, Jones & Co och skickade in sin evidens till några vetenskapliga tidskrifter för peer review. Varpå evidensen publicerades, visserligen inte i Nature eller Scientific American, utan i The Open Chemical Physics Journal och The Open Civil Engineering Journal. Gå sedan och säg vad som är bunkum och vad som är debunked.

Följande samtal utspann sig på den amerikanska tankesmedjan Foreign Policy in Focus (FPIF) webbsajt mellan den välkända forskaren och kommentatorn av USAs utrikespolitik John Feffer och undertecknad kring Feffers artikel "Bunkum and Debunk 'Em", daterad 7 juni 2011:  53  Flera andra människor deltog också i diskussionen. Jag låter texten ingå här på engelska, inte av ren lättja, och inte heller för att jag tycker den har några omistliga kvaliteter på originalspråket (knappast har den det annars heller), utan som en liten försonande och, hoppas jag, lugnande gest.

Som sagt, jag står på vänsterkanten. Men för den skull behöver man inte vara antiamerikansk eller på något sätt i princip ogilla engelska språket, osv. Jag är inte mot Förenta staterna, jag är för dem. Jag är för federalismen, republiken och demokratin! Och vad John Feffers skriverier beträffar så gillar jag dem för det mesta skarpt, även om jag inte håller med honom i den här speciella krian om bunkum 54 

Johnfeffer [Moderator] 1 week ago in reply to jongold I have waded through an enormous amount of material about 9/11 over the years. And I haven't been silent at all. You just don't particularly like what I  have to say. Which is that the 9/11 truth movement is bunkum. What the Bush administration did during its two terms is heinous enough without making stuff up. Flag Like Reply Reply

mikaelbook [Moderator] 6 days ago in reply to Johnfeffer Excuse me, but must not the one who knows that the 9/11 truth movement is bunkum  be the same as the one who knows the truth about 9/11? I have waded through an enormous amount of material about 9/11 over  the years. And I haven't been silent at all. You just don't particularly like what I have to say. Which is that the 9/11 truth movement is trying to find out the truth behind 9/11 in order to bring the perpetrators to justice. What the Bush administration did during its two terms is heinous enough without the 9/11 cover-up.

Johnfeffer [Moderator] 6 days ago in reply to mikaelbook no and here's an example of why: If you tell me that climate change is caused by a little boy in New Jersey burping up soda, I can tell you that that's bunkum -- even if I can't give you the full truth of what is causing climate change. I don't pretend to know the full truth of 9/11 -- or even the full  truth of very much at all. But I have sufficient critical thinking skills to distinguish between what's bunkum and what's not. Flag Like Reply Reply

mikaelbook [Moderator] 5 days ago in reply to Johnfeffer Thank you for continuing the conversation! Well, I guessed that you would give me that answer. The movement for truth about 9/11, however, is not precisely a little boy in New Jersey. But I shall not even try to teach you. Thank you for all the real news and background information which FPIF brings about the wars in Afghanistan and Iraq, and about the situation in Korea, etc! I should like to say that you belong to the movement for truth about those wars and conflicts. But would you accept to be so described? - Mikael Just an old boy from Uusimaa in the South of Finland. Flag Edit Reply Reply

Johnfeffer [Moderator] 4 days ago in reply to mikaelbook There is nothing wrong with truth I'm all for it! So, yes, FPIF is happy to be part of the movement for truth about the wars and conflicts around the war. But we have to be careful not to assume that everything asserted in the face of government lies is truth. Flag Edit Reply Reply

(Sammandrag: feffer: Jag har gått igenom mängder av material om 9/11 och kommit fram till att det som Sanningsrörelsen påstår är skitprat. Det som Bushadministrationen gjorde under sina två perioder är så avskyvärt att man inte behöver hitta på saker. mikaelbook: Ursäkta, men måste inte den som säger att Sanningsörelsen är skitprat vara densamma som påstår sig veta sanningen om 9/11? Jag har gått igenom mängder av material om 9/11 och kommit fram till att Sanningsrörelsen söker efter sanningen bakom 9/11 i avsikt att ställa de skyldiga inför rätta. Det som Bushadministrationen gjorde under sina två perioder är avskyvärt nog utan mörkläggningen. feffer: Nej, och här är ett exempel: om du påstår att klimatförändringen beror på att en liten gosse i New Jersey dricker sodavatten så kan berätta för dig att det är skitprat — fast jag inte vet hela sanningen om klimatförändringen eller någonting överhuvudtaget. Men mitt kritiska omdöme säger mig att det är skitprat. mikaelbook: Tack för att du fortsätter samtalet! Sanningsrörelsen är visserligen inte en liten gosse i New Jersey. Tack också för FPIFs artiklar! Ni hör till rörelsen för sanning om krigen. Men är det OK om jag kallar er så? feffer: Javisst, jag är för sanning. Men vi måste akta oss för att utgå ifrån att allt som sägs mot regeringen är sanning.)



Everybody Knows

Leonard Cohens visa "Everybody Knows" har gett rubriken till det här kapitlet. När jag lyssnar på Cohen och hans orkester, och särskilt då på "Everybody Knows", känner jag hur det går kalla kårar längs min ryggrad. Det är en filosofisk poplåt, som uttrycker någonting väsentligt om den mänskliga naturen.

Daniel Ellsbergs utlåtande

Om 9/11 var ett insiderjobb borde konspirationen redan ha avslöjats, Någon av de skyldiga eller inblandade borde redan erkänt och avslöjat den hemliga sammansvärjningen. Hmm, jo, men:

Det stämmer "att man inte kan hålla hemligheter i Washington" eller "i en demokrati", och att "oavsett hur känslig hemligheten är så kommer du antagligen att få läsa om saken i New York Times i morgon". Men detta är banaliteter. Sådana truismer är grundfalska. De är vilseledande berättelser för att smickra och lura journalister och deras läsare. De är en del av den process som går ut på at hålla hemligheterna väl. Naturligtvis kommer så småningom många sådana hemligheter ut, som inte hade gjort det i ett alltigenom totalitärt samhälle. T ex rivalitet mellan byråkrater som kämpar om budgetandelar leder ofta till läckage. Dessutom avtar förmågan att hålla en hemlighet i någon mån med antalet människor som har kännedom om saken. "Tre personer kan bevara en hemlighet om två av dem är döda", sägs det ju. Men faktum är, att den överväldigande majoriteten av hemligheter inte läcker ut till den amerikanska allmänheten. Detta gäller även när den hemlighållna informationen är välkänd för en fiende och när den vore absolut nödvändig att ha för att kongressens maktbefogenheter i krigssituationer ska fungera och för att någon som helst demokratisk kontroll av utrikespolitiken skall vara möjlig. I verkligheten kan den verkställande makten hålla saker hemliga i årtionden för allmänheten och för flertalet kongressmedlemmar och för pressen även om tusentals insiders känner till dem. Men denna realitet har förblivit okänd. — Daniel Ellsberg, Secrets: A Memoir of Vietnam and the Pentagon Papers (Övers MB.)

Daniel Ellsberg, fd militäranalytiker och whistleblower — en som blåser i polispipan när ingen annan har mod att göra det och polisen själv inte heller begriper att göra det — är inget dåligt vittne. Det var han som i tiderna läckte ut de sk Pentagonpapperen om Vietnamkriget. Papperen avslöjade många hemligheter och konspirationer bakom det kriget. Men officiellt har dessa hemligheter aldrig publicerats. Först i övermorgon ska det ske.

Idag skriver vi den 11 juni 2011. Pentagonpapperen publicerades för första gången i New York Times nästan på dagen för 40 år sedan, den 13 juni 1971. I övermorgon ska USAs regering för första gången släppa Pentagonpapperen officiellt 55 

Intervjuad i New York Times om vad han anser om denna officiella och tydligen avsevärt kompletterade utgåva av regeringshandlingar om Vietnamkriget, fäller den grånade hjälten flera visa ord. Jag väljer att ta med ett relevant utdrag ur intervjun, som jag tror att kommer att stå sig också när dammet lagt sig över det rykande aktuella dagsläget:

"Herr Ellsberg sade att många lärdomar fortfarande kan vinnas. Utgivningen av Pentagonpapperen kommer vid en mycket läglig tidpunkt, ifall någon skulle läsa dem. Han sade att dokumenten visar hur klokt det är att ge kongressen befogenheter att besluta om krig. Enligt honom har den verkställande makten i allt större utsträckning tillskansat sig dessa befogenheter. Vad Pentagonpapperen visade för 40 år sedan var dessa befogenheters pris, sade han. Om en liten grupp av män i statens verkställande gren tillåts att fatta beslut om krig i hemlighet — att förbereda besluten i hemlighet, utföra dem i hemlighet, att manipulera Kongressen, ljuga för Kongressen och allmänheten om varför och vad de gör — så kommer man garanterat att få se flera Vietnamkrig, Irakkrig och Libyenkrig, och överhuvudtaget dumdristiga, ansvarslösa och farliga politiska åtgärder. Herr Ellsberg sade sig hoppas att allt flera männniskor kommer fram med information som bidrar till att stoppa dessa krig. Han prisade soldat Bradley E. Manning, militäranalytikern, som sitter i fängelse för anklagelser om att ha läckt en stor mängd regeringsdokument till WikiLeaks. Om han har gjort det han är anklagad för så är han min hjälte. Jag har väntat på att någon skulle göra det i 40 år, sade herr Ellsberg. Men ingen har hittills gjort det".  56 

Ellsbergs vittnesmål berör kanske inte direkt 9/11. Men också i 9/11-sammanhanget finns det anledning att betrakta Ellsberg som en gammal expert. En sakkunnig, vars utlåtanden det kan vara nyttigt att lyssna på.

För att styrka Ellsbergs utlåtande om de mäktigas diskreta förehavanden ska jag bifoga några ytterligare synpunkter.

Manhattanprojektet

Under andra världskriget organiserade USAs regering Manhattanprojektet tillsammans med ett antal av världens ledande kärnfysiker. Projektet gick ut på att ta fram atombomber för att försäkra sig om det militärtekniska övertaget i det pågående kriget mot axelmakterna. Som känt lyckades också detta. Vad mera är: det lyckades regeringen att hemlighålla Manhattanprojektet från allmänheten trots att projektet kom att sysselsätta över 100.000 personer. Hur många av dem var medvetna om sammanhanget och målet?

Målet var inte en gång för alla givet. Att målen för människornas verksamheter är dynamiska och att de förändras med tiden lär oss historien. Så förhåller det sig också med de stora strategiska målen. Manhattanprojektets slutresultat blev troligen inte precis vad man hade tänkt och önskat sig. Så förhåller det sig också i fallet 9/11. De som planerade byggandet av och byggde de första atombomberna och de som utförde dåden den 11 september hade nog mer eller mindre klara uppfattningar om vad de vill åstadkomma utöver det som de åstadkom 6-9 augusti 1945 och 11 september 2001. Men i ett längre perspektiv kan det te sig som att de handlade lika mycket i blindo som sina hantlangare och medhjälpare.

Den österrikiska grävande vetenskapsjournalisten Robert Jungks berömda bok Starkare än tusen solar — atomforskarnas öde  57  innehåller mycket riktigt ett kapitel med den talande rubriken "For They Know Not What They Do" — ty de vet icke vad de gör.

Manhattanprojektet krävde en omfattande organisation. Hur många personer deltog, mer eller mindre medvetna om målet med sina speciella uppgifter, i planeringen och genomförandet av 11-septemberdåden? Enligt den gängse historieskrivningen skulle terroristerna inte ha behövt särskilt många medhjälpare. Om man däremot utgår ifrån att de två flygplanskrascherna med påföljande bränder inte var den främsta orsaken till de tre WTC-skyskrapornas förintelse så måste man tänka sig en större organisation. Och då ter sig jämförelsen mellan 9/11 och Manhattanprojektet genast rimligare.

I båda fallen önskade de ansvariga projektledarna påverka och ingripa i stormaktsrelationerna och det militärstrategiska världsläget. 6-9 augusti 1945 och 11 september 2011 hör till det moderna politiska systemets viktigaste historiska vändpunkter: kanske slutet på början respektive början till slutet för den samtidshistoriska epok, som brukade kallas för atomåldern?

Ordet strategi betyder ungefär detsamma som "plan för att vinna kriget". Manhattanprojektet var en hemlig plan, en geostrategisk krigslist. Ifall man inte utesluter vissa tolkningsförslag såsom otänkbara kan man också uppfatta 9/11 som en sådan krigslist.

Uppenbarligen bedömde och bedömer USA-regeringen att det av olika skäl var nödvändigt att inleda ett krig "mot terrorism". Men hur skulle man sätta igång detta krig? 9/11 tjänade som den nödvändiga och tillräckliga förevändningen.

Manhattanprojektet utvecklade och iscensatte de första tillämpningarna av en aldrig tidigare skådad (nukleär) krigsteknik. Detta, att atombomben bokstavligen var någonting oerhört underlättade hemlighållandet av vad projektet handlade om, inte bara för den stora allmänheten utan också för majoriteten av de tusentals människor som på sätt eller annat bidrog till projektets förverkligande. De som ledde och utförde 11-septemberdåden lyckades, genom att spränga WTC-tornen, på ett motsvarande sätt överväldiga publiken och sannolikt också många av sina medhjälpare. WTCs kollaps var någonting som man inte kunde föreställa sig att skulle kunna hända, skriver den filosofiskt orienterade journalisten Jakke Holvas i sin introduktion till den finska översättningen av Jean Baudrillards tidiga essä L'esprit du terrorisme 58  Baudrillard själv, som skrev sin essä redan under september-oktober 2001, föreställde sig uppenbarligen inte heller möjligheten av att tvillingtornen revs genom sprängning. För övrigt kunde terroristerna sannolikt inte (lika litet som experterna) förutsäga Tvillingtornens ras, som i högre grad än Pentagon var den häftigaste symboliska chocken, skriver han.  59  Baudrillards åsikt att tornrasen var ett slags extra bonus, som inte ens terroristerna hade kunnat föreställa sig, är förståelig. Men hans analys av terrorismens nya “anda” eller “ande” mystifierar företeelser, som inte hör till mystikens eller metafysikens område. Han skriver:

Vi har helt och hållet förlorat begreppet om en symbolisk kalkyl, som man gör i poker eller i en potlatch: maximal vinst med minimal insats. Precis detta uppnådde terroristerna med attacken på Manhattan, som var ett bra exempel på kaosteorin: en första chock, som fick otaliga följder jämförd med amerikanarnas väldiga åtgärd ("Ökenstormen"), som bara ledde till löjliga effekter — orkanen ledde så att säga till fjärilns vingslag 60 

Baudrillards försök att förlöjliga det första Irakkrigets effekter är tragikomiskt. Vilken fjäril skulle inte skynda sig att fladdra iväg ifall "Ökenstormen" vore i antågande?   61 

Sibel Edmonds

Kill the Messenger är en TV-dokumentär, som jag vill rekommendera, trots att den handlar om kusliga ting. Dokumentet sändes av Finlands Svenska Television 6.6.2008. Där gjorde FST verkligen en insats för sanning om 9/11.

Den franska produktionen Kill the Messenger (Une femme à abattre) handlar om den iranskfödda unga amerikanskan Sibel Edmonds och hennes kamp för att få berätta vad hon vet i offentligheten. Eftersom Sibel har goda kunskaper i azerbajanska och persiska ombads hon att fungera som översättare och tolk på FBI under veckorna omedelbart efter 9/11. Härigenom kom hon att få läsa och höra saker som myndigheterna i USA önskar hemlighålla. Det handlar bl a om myndigheternas förhandskunskap om planeringen av terroristattacken, om American-Turkish Council (en organisation som finns till för att främja handeln mellan Turkiet och USA), och om Pakistans kärnvapen.  62  Förevändningen för hemligstämplandet är att det som Sibel vet kunde skada USAs diplomatiska relationer och amerikanska bolags affärsförbindelser.  63 

För några år sedan gjordes det en version av Leonard Cohens “Everybody Knows” där Sibel Edmonds emellanåt inflikade några ord i en mixad ljudfil. Under ett par år kunde den här ur konstnärlig synvinkel också rätt så starka Sibel Edmonds-versionen av Cohens paradnummer ses och höras på Youtube. Men när jag försöker öppna länken idag (11 juni 2011) så fungerar den inte längre. I stället för den ursprungliga Youtube-videon får tittaren nöja sig med att läsa följande meddelande: This video contains content from SME, who has blocked it in your country on copyright grounds. Det är också lite kusligt.  64 

So What?

Man kunde ju tycka, att konspiratörerna måste ha varit så många till antalet att någon av de sammansvurna med nödvändighet redan skulle ha trätt fram och erkänt eller blivit avslöjad? Men är det så säkert? Vem eller vilka av de sammansvurna kröp frivilligt till korset i samband med Watergate-skandalen 1972-1974 som bragte president Nixon på fall? "Deep Throat", som hjälpte journalisterna Bob Woodward och Carl Bernstein att belägga president Nixons roll i affären deltog såvitt man vet inte personligen i inbrotten i demokraternas partihögkvarter. Men varför dröjde "Deep Throat" i 30 år med att knysta om sin egen identitet?  Först då, tre decennier senare, kom han ut ur garderoben. Han visade sig vara fd polisagenten, sedermera chefen för federala polisen FBI, Mark Felt.

Hur många utanför Utrikesdepartementet visste om Utrikesdepartementets spionage på FN-högvarteret innan Wikileaks kom med sina avslöjanden om Hillary Clintons ukas till sina underordnade där hon uppmanade dem att samla in all möjlig information om FN-diplomaternas telekommunikation? Man vet av erfarenhet, att diplomater och utrikesdepartement håller på med sådant. Men man känner inte till de närmare detaljerna innan de kommer i dagen genom WikiLeaks eller p g a av någon annan mer eller mindre frivillig läcka i systemet.

När samhällets reella makthavare ertappas med konspirationer som inte tål dagsljus väljer de om möjligt att bemöta avslöjandena med polisiära och andra repressiva maktmedel. Men lika vanligt och ofta nog förvånansvärt effektivt är att de reagerar med en axelryckning. So What?

Echelonprojektet

  There'll be the breaking of the ancient western code
  Your private life will suddenly explode
  There'll be phantoms
  There'll be fires on the road
  and the white man dancing
   — Leonard Cohen, The Future

Minnets kamp mot glömskan är människans kamp mot makten, skrev den tjeckiska författaren Milan Kundera. Vi förknippar hans sentens med Warszawapaktsländernas invasion av Tjeckoslovakien i augusti 1968. Men det finns all anledning att citera den också med tanke på nutiden och framtiden.

"År 1999 fick Europaparlamentet till sin överraskning ta del av en undersökningsrapport som det hade beställt av den brittiska journalisten Duncan Campbell. Rapporten avslöjade att det finns ett världsomfattande system för avlyssning av telekommunikation, Echelon. Systemet inbegriper verksamhet som är mycket mer omfattande än sedvanlig informationsverksamhet, nämligen företagsspionage och avlyssning av privatpersoners kommunikation. Enligt rapporten omfattar nätverket Förenta staterna, Storbritannien, Kanada, Australien och Nya Zeeland, och genom det kan de amerikanska informationstjänsterna hjälpa amerikanska företag att komma åt kontrakt före sina europeiska konkurrenter."

Ovanstående är ett citat ur dokumentet "Europaparlamentets verksamhet. Höjdpunkter 1999-2004", utgivet av Europaparlamentet. När jag sökte efter det ovannämnda dokumentet på webbadressen ‹http://www.elections2004.eu.int/highlights/sv/108.html›, som jag hade sparat med tanke på framtida behov, så fick jag meddelandet Problem Loading Page, Server Not Found... Inte sällan innebär ett sådant meddelande, att den som söker efter sanning, eller efter dokument som kanske skulle göra det man funnit mera sannolikt, att man måste ge upp åtminstone för stunden. Därefter kan man ju börja leta i pappersarkiven ifall de inte redan är digitaliserade och papperet använt som bränsle centralvärmeugnarna. Men i det här fallet löste sig problemet lätt genom ett besök på internets utmärkta, om än långt ifrån fullständiga arkivsajt ‹http://archive.org›. Där får besökaren använda sig av Wayback Machine för att försöka leta fram glömda eller annars bara borttappade datafiler.

Via Archive.org hittade jag den här gången filen jag behövde. Detta fick mig att fundera vidare på Echelonprojektet. Hur många hundra eller tusen människor är i dagens läge anställda i Echelon? Ska vi tänka oss att en liten grupp av människor, säg 20-30 personer, klarar av att tolka det väldiga materialet och göra det användbart för de ansvariga projektledarna och deras överordnade? Hur många av dagens EU-medborgare är medvetna om att Echelonprojektet finns och fungerar för att vid behov kunna avlyssna dem? Kommer de meppar som väljs i juni 2014 att minnas Echelon? Vi får anta, att Echelon kommer att hålla deras existens i sitt "minne".

När Echelon-projektets arkiv någon gång i framtiden öppnas av WikiLeaks med flera, så kommer man kanske dessutom att hitta några av sina egna borttappade filer. Eller så får ens barnbarn ta del av dessa västliga underrättelsearkiv.

Echelonprojektets existens avslöjades av den grävande journalisten Duncan Campell. Det var m a o inte heller i detta fall de projektanställda som beslöt att gå ut med en serie avslöjanden om sig själva. Varför väntar vi oss att de som var anställda i 9/11-projektet ska gå ut med avslöjanden om sig själva?

Efter andra världskriget slöt Förenta Staterna, Storbritannien, Kanada och Australien i hemlighet en pakt om att fortsätta det utbyte av information, insamlad genom signalspaning och avlyssning, som hade vuxit fram under kriget. Pakten kallas UKUSA. De enskilda medlemsländerna i UKUSA-pakten förbjuds av sina respektive lagar att spionera på sina egna medborgare. Men lagarna hindrar dem inte ifrån att spionera på andra länders, inklusive de övriga UKUSA-ländernas medborgare! Så kan myndigheterna i ett enskilt UKUSA-land elegant kringgå det egna landets lagstiftning. Det här exemplet har jag hämtat ur Micah Sifrys bok WikiLeaks and the Age of Transparency 65 

För Shirky, Sifry, mig och många andra som lever under dagens machiavelliska globalstyre  66  representerar WikiLeaks en strimma av hopp om att vad vi här i Norden kallar offentlighetsprincipen ska utsträckas till alla länder och världsdelar. Vi tyder WikiLeaks-fenomenet som ett tecken på medborgarna i denna globaliserade värld har tagit itu med att skapa sig ett eget parallellt system för avlyssning och kontroll av staternas regeringar och imperiernas härskare.

Operation Gladio

Den schweiziska historikern Daniele Ganser har undersökt hemliga NATO-operationer under kalla kriget, inklusive terrordåd under falsk flagg, som skylldes på vänsterextremister i avsikt att förhindra italienska kommunistpartiets regeringsmedverkan. Ett sådant dåd var bombningen i Bolognas järnvägstation 2.8.1980 varvid 85 personer miste livet och över 200 skadades.

"Baserande sig på en omfattande forskning visar Ganser hur NATOs hemliga styrkor var inblandade i olagliga aktiviteter, som i många fall ledde till våldsamma terrorattacker, vilka hade till uppgift att svartmåla den politiska vänstern. Under den nuvarande eran av 'kriget mot terrorism' väcker doktor Gansers forskningsresultat grundläggande frågor om underrättelsetjänsternas roll i de demokratiska samhällena."  67 

CIAs hemliga fångläger i Europa. Tortyren.

President George W Bush och vicepresident Dick Cheney har sagt, att det är nödvändigt att tortera och erkänt att de har sanktionerat tortyr. Men de har sluppit undan. Ingen har varit mäktig nog för att få dem fällda i domstol för de brottsliga verksamheter, som de har varit högsta politiska ledare för. Ordet brott tar i det här sammhanget särskilt fasta på tortyren av krigsfångarna i Irak och Afghanistan, tortyren i Guantanamo, tortyren i CIAs hemliga fångläger i Europa och hur USAs regering använde sig av uzbekiska tortyrkammare för att pressa fram falska underrättelseuppgifter.  68 

Är tortyren betydelsen (Bedeutung) eller meningen (Sinn) i ordet brott när det används om tortyr? Eller hör brottet, terrorn, tortyren och kriget till en kategori av substantiv som behöver analyseras skilt för sig eftersom de förutsätter mänskliga relationer? Det behövs minst två för tortyren. Så även för förälskelsen, sexlivet (vi undantar självplågarna respektive självsmekarna), kärleken och försoningen.

Lawrence Wilkerson, pensionerad överste i USAs armé och tidigare stabschef för utrikesminister Colin Powell, lägger ut sin syn på 9/11 i en serie intervjuer med Paul Jay på The Real News Network, en av dessa nya TV-kanaler på internet som det lönar sig att titta på för att komplettera vår egen Rundradio YLEs nyhetsutbud.  69 

I ett av intervjuavsnitten fäller Wilkerson följande bittra ord:

Det som mer än någonting annat som hände under Bush och Cheney fick mig att glömma min entusiasm för sanning, rättvisa och den amerikanska livsstilen var inte Irak eller talet [som Colin Powell höll] i FN den 5 februari [2003]. De här sakerna var illa nog. Det var inte heller 9/11-kommissionen, där vi bedrog oss själva när vi sade att vi hade blivit alarmerade om al-Qaida i förväg, fast vi i själva verket hade blivit alarmerade om saker som ABM [USAs upphävande av avtalet om antiballistiska missiler], NLCB [No Child Left Behind, skolpolitisk lag som antogs 2001], skattesäkningar osv. Det som verkligen förändrade min uppfattning var tortyren, tortyren och misshandeln. Det smärtade mig att tala ut om det i offentligheten eftersom jag vanligen inte gör på det viset. Ingen bra soldat gör på det viset. Men i oktober 2005 beslöt jag att jag måste tala ut, vilket helt och hållet byggde på att USAs armé var inblandad i vad administrationen förskönande kallade förstärkt förhör ("enhanced interrogation").  70 

USAs roll i finansieringen och utbildningen av mujahedin

I slutet av 1970-talet gick USA in för att finansiera och utbilda mujahedins, de islamiska gudskrigarnas, väpnade uppror mot den sovjetstödda regimen i Kabul för att att provocera Sovjet till en militär invasion i Afghanistan. Usama bin Ladin var en av de krigare som i hemlighet fick stöd genom den amerikanska underrättelsetjänsten. I slutet av 1990-talet publicerade ex-president Jimmy Carters strategiska rådgivare Zbigniew Brzezinski boken The Grand Chessboard om det Det Stora Spelet  71  som beskrev den amerikanska politiken i Eurasien. Brzezinskis avslöjanden om USAs hemliga intervention i Afghanistan för att ge Sovjet "ett eget Vietnam" var sensationella. Notiser med citat av Brzezinskis cyniska uttalanden publicerades också i världspressen. Några medborgare läste kanske notiserna och lade dem på minnet. Men hur många minns dem idag? Medierna brukar i sin bevakning av Afghanistankriget inte gå så långt tillbaka i tiden som till det fjärran 1970-talet. Å andra sidan är det först då, när man går längre bakåt, som man överhuvudtaget har en chans att begripa något av vad som händer — i Afghanistan eller i de övriga länderna. Ytterligare några decennier tillbaka befann sig mänskligheten fortfarande i kolonialismens epok och går man ännu lite längre kommer man till Mohandas Gandhis, Ghaffar Khans och Winston Churchills ungdomstid då de imperialistiska makternas erövring och uppdelning av hela världen — Det Stora Spelet — ännu var långt ifrån fullbordad.   72 

Clearstreamskandalerna

Att här börja utreda Clearstreamskandalerna — där det är fråga om penningvätt, skatteparadis, skumma vapenaffärer, korruption och rivalitet om den högsta makten, kort sagt om finansglobaliseringen betraktad ur en europeisk synvinkel — skulle föra för långt.  73 

Låt mig bara peka på fallet med dataingenjören Régis Hempel, som Denis Robert berättar om i sin bok La boîte noire.   74  Hempel erkände, att han medan han arbetade för clearingfirman Clearstream i Luxemburg hade hjälpt cheferna där att sudda ut spåren från vissa finanstransaktioner ur systemet, vilket bara den som har tillgång till programkoden kan lyckas med. Det kallas "hard-coding". Men när Hempel berättade om dessa ting inför de franska parlamentsutredarna Vincent Peillon och Arnaud Montebourg hade hans brott redan hunnit preskriberas i Luxemburg, där han hade begått dem. Ett intressant exempel i och för sig. Den första Clearstreamskandalen illustrerar samtidigt hur stora kvalitetstidningar såsom Le monde i Paris (för att inte tala om myndigheterna i Luxemburg) när det kniper gör sitt bästa för att undanhålla vissa känsliga vittnesmål från allmänhetens kännedom.

Grävande ekonomireportern Robert Denis, som också är svag för filosofi och skönlitteratur — han uttrycker sig emellanåt i romanform, som Voltaire — har förvånat sig över att så många forskare och kollegor tycks sakna elementära kunskaper om datateknik och nutida finansteknologi. Detta har naturligtvis bidragit till att underlätta mörkläggningen av Clearstreamskandalerna. När man idag talar om Clearstreamskandalen i Frankrike så menar man närmast en skandal, vars politiska kärna bestod i rivaliteten mellan Dominique de Villepin och Nicolas Sarkozy om presidentämbetet, som ju till slut ledde till att de Villepin fick stryka på foten. Den egentliga, första Clearstream-skandalen, som är mycket större och viktigare än den andra, vill man helst inte veta av och i synnerhet inte veta mer om. Den kan sägas ha brutit ut när domarna Bernard Bertossa , Renaud Van Ruymbeke, Eva Joly och Benoît Dejemeppe publicerade sin insändare "Les boîtes noires de la mondialisation financière" (Finansglobaliseringens "svarta lådor") i Le monde 10.5.2001.

Det sägs att  Eva Joly, som är född i Norge, tänker ställa upp i nästa franska presidentval. Tänk om Frankrike skulle få en riktig finansglobaliseringskritiker som dessutom är en kvinna, till president!  75 

Soneraskandalen

Konspirationer i politiken och i banksektorn är naturligtvis inte någonting som enbart förekommer ute i stora världen. Soneraskandalen har åtminstone haft betydelse för Finland och grannländerna, inte minst Sverige, vars telekombolag Telia ju sedermera fusionerades med Sonera. Juha E Miettinen, en av finska statens högsta datasäkerhetschefer medverkade i olaglig användning av data om Sonera-anställdas och journalisters telefonsamtal. Några journalister på "Helsingin Sanomat" fick nys om saken, vilket bidrog till att några Sonerachefer och Miettinen småningom ställdes inför rätta. Men kunde inte detta brott — Soneraledningens konspiration mot sina egna anställda — när allt kommer omkring ha förblivit en hemlighet trots att rätt många människor visste om det olagliga avlyssnandet och anade oråd?

Enligt ordföranden för aktiespararnas förbund, professor Jarmo Leppiniemi borde det ha gjorts en specialrevision av Sonera inklusive Relanders finanstransaktioner. Centerkvinnan Anneli Jäätteenmäki stödde lite obeslutsamt kravet men gav upp efter att socialdemokraten  och statsministern Paavo Lipponen hade beskyllt henne för populism. Hur mycket gjorde gammelmedierna för att gå till grunden med Soneraskandalen? Det nya mediet internet gjorde en viktig insats genom att sprida pamfletten Minne hävisivät Soneran rahat? som en ebok  76  långt innan gammelförlagen hade börjat utkomma med sina eböcker.

Mediernas egen tysta sammansvärjning

Kanske någon av de som deltog i sprängningen av WTC någon gång kommer ut ur garderoben. Men de brott som begicks den 11 september 2001 var brott mot mänskligheten. De kan inte preskriberas. Vi har knappast någon anledning att tro, att någon av de ledande förövarna frivilligt kommer ut i världsoffentligheten för att att erkänna sina skräckdåd.

Hur länge det räcker innan en oberoende utredning tillsätts, varefter de huvudmistänkta kan höras av av en domstol, beror inte minst på hur medierna förhåller sig till frågan.

Media är på sitt eget sätt med i den officiella sammansvärjningen. Så länge som de papegojaktigt upprepar den obevisade tesen om den sagoomspunne Usama bin Ladins och de tjugo terroristernas huvudansvar för dåden är medierna att betrakta som deltagare i den officiella sammansvärjningen om 9/11 .

Dock skulle jag akta mig för att påstå, att journalisterna medvetet ljuger om 9/11. En lämpligare beteckning är självcensur. Självcensuren är invävd i vardagens sunda förnuft och goda omdöme. När man väl har införlivat åsikten att 9/11 omöjligen kan ha varit ett inside job med sitt eget jobb så behöver man inte längre tänka så mycket på saken. Självcensuren har till uppgift att undvika ett ständigt ifrågasättande av tvivelaktiga sanningar som ständigt bör ifrågasättas just därför att de är tvivelaktiga.

Fram till idag, tio år efter 11 september 2001, har det varit väldigt svårt att få alternativa synvinklar presenterade ordentligt och i ordets egentliga mening kritiskt i medierna. De seriösa forskare, som har pekat på den officiella konspirationsteorins luckor och förvrängningar — typ David Ray Griffin i boken Omissions and Distortions — har antingen negligerats eller, om man inte har lyckats helt och hållet undvika dem, översköljts med spott och spe.

I enstaka fall har pressen nödgats släppa igenom kritiska röster, om så bara för korta stunder, varefter man har skyndat sig att lägga på locket igen. Före detta miljöministern Michael Meacher (UK)  77  och före detta teknologiminister Andreas von Bülow (Tyskland)  78  måste ges möjlighet att uttala sig även om de bara är politiska föredettingar. Inte på prime time, förstås, men kanske i någon snutt i något aktualitetsmagasin? Före detta europarlamentarikern Giulietto Chiesa (Italien) är redan ett mer tveksamt fall. Vem vet vem han är, utom hans landsmän? I sitt hemland måste han i alla fall emellanåt tillåtas vädra sin åsikt om 9/11 och kriget mot terrorism.  79 

De ovannämnda personerna, som har tillåtits uttrycka sina åsikter om Bushregeringens inblandning i 9/11 i stora tidingar och/eller television här i Europa är prominenta och sakkunniga nog för att emellanåt få komma in någonstans mellan raderna. Och det räcker, tydligen. Hälften av människorna har under årens lopp tillägnat sig den elementära sanningen, att den officiella teorin är falsk.

För den andra hälften förblir USA-regingens inblandning i 9/11 trots allt någonting otänkbart eller åtminstone osägbart. USA, med alla sina brister, anses ju vara ett godartat imperium. Man vill inte gärna tro dess regering om att ha smitt ondskefulla planer mot sina egna medborgare. Den här uppfattningen liknar också ett sunt förnuft, någonting som alla vet. Det är också vanligen bäst att veta det.

   Everybody knows that the boat is leaking
   Everybody knows that the captain lied
   Everybody got this broken feeling
   Like their father or their dog just died
   —Leonard Cohen, Everybody Knows



Som om begreppet brott inte längre fanns

"Valen som politikerna och media gör är 11 septembers mening. När man ser dem såsom val och när man förstår, att politikerna och media kunde ha valt och fortfarande kan välja annorlunda, då kan man också försöka börja berätta en annan historia, en historia med ett lyckligt slut." — Mikko Lehtonen  80 

Sanningsrörelsens upptäckter utportioneras

Kanadensiskan Elizabeth Woodworth visar i två artiklar om mediebevakningen av "The 9/11 Truth Movement" att denna håller på att genomgå en förvandling. Artikelförfattaren är till yrket bibliotekarie, numera pensionär. Under 25 år arbetade hon för hälsovårdsmyndigheterna i British Columbia.

Inom hälsovården och -administrationen behövs bibliotekarier, som kan leta fram relevanta och välgrundade böcker och artiklar ur den svällande medicinska facklitteraturen. Detta var Woodworths jobb. Hon och hennes kolleger har ett begrepp för det mål som de eftersträvar, begreppet best evidence . På svenska talar man ofta om ett "evidensbaserat arbetssätt". Woodworth försöker tillämpa dessa begrepp också i sina två artiklar om 9/11.  81  Woodworth noterar till att börja med, att den ansedda brittiska brittiska veckotidningen "New Statesman" har placerat professor David Ray Griffin på plats 42 bland "50 personer och familjer som man måste räkna med i dagens värld" tillsammans med paret Obama, Vladimir Putin, Bill och Melinda Gates, Rupert Murdoch, Benedikt XVI, osv.

Men till skillnad från en president, en statsminister eller en påve, saknar David Ray Griffin politiskt inflytande. Han är inte heller någon mäktig miljardär, och hans bokupplagor tävlar inte med Dan Browns, konstaterar Woodworth. I själva verket brukar tidningarna inte ens anmäla hans skrifter. Utnämningen av Griffin till en av de 50 människor som betyder mest i världen idag kan därför kännas lätt absurd.

Men en synvinkel som kunde tänkas motivera New Statesman-redaktionens val kunde enligt Woodworth beskrivas såhär:

"Med tanke på den enorma betydelse som 9/11- attackerna har haft och de stora inrikes- och utrikespolitiska beslut som har motiverats med dessa attacker, skulle en rörelse som utmanar den officiella versionen i princip kunna bli så inflytelserik att man måste ta dess intellektuella ledare med i beräkningen."

I sin andra artikel konstaterar Woodworth att åtta länder — Storbritannien, Kanada, Danmark, Frankrike, Nederländerna, Nya Zeeland, Norge och Ryssland — har låtit offentligt ägda radiostationer sända hela spektret av av bevismaterial, som ifrågasätter sanningen i den officiella sanningen om 9/11. Woodworth går igenom 18 olika exempel på hur media har bevakat sanningsrörelsens bevisföring. Ett viktigt exempel gäller Niels Harrits med fleras artikel om fynden av det hypermoderna militära sprängämnet nanotermit i dammet från katastrofen i New Yorks World Trade Center 82 

Niels Harrit, biträdande professor i kemi vid Köpenhamns universitet, har intervjuats i dansk, norsk och rysk television om termitfynden. Fynden tyder enligt Harrit på att tvillingtornen och WTC 7 raserades med hjälp av nanotermit.

Woodworth anser sig ha funnit belägg för fem nya trender eller perspektiv i mediebevakningen av "sanningsrörelsen om 9/11":

  • Rörelsen beskrivs inte längre som konspirationsteori versus vetenskap, utan som en kontrovers kring obesvarade frågor och ett sökande efter sanningen.
  • Nyhetsinslag och tv-program som granskar meningsskiljaktigheterna har blivit längre och mer balanserade.
  • Större mediekanaler har börjat presentera "sanningsrörelsens" teser först och låta dem åtföljas av motargument från försvarare av den officiella versionen.
  • Stora medier har börjat infoga och introducera detaljerade belägg för sanningsrörelsens påståenden.
  • Behandlingen av 9/11 i media antyder att en ny utredning av händelserna den 11 september 2001 kan vara att vänta.
  • Brev till en nyhetsredaktör

    http://blogi.kaapeli.fi/book/316› (14.3.2010)

    Hej Sanna Karlsson,

    din artikel "Hatgrupper allt starkare" i dagens Hufvudstadsblad (14 mars 2010) väcker många tankar och känslor.

    Dock inte hatkänslor. Men nog oro och bekymmer. Du nämner "Forskaren Chip Berlet", som "i årtionden har följt med den radikala högern i USA". Honom har jag stött på tidigare, närmare bestämt år 2004 när han var invecklad i en skarp polemik med professor David Ray Griffin, som i sin tur är en av de ledande forskarna inom "The 9/11 Truth Movement" — rörelsen för sanning om 11 september; ibland förkortat till "Sanningsrörelsen" (en utskrift av Amy Goodmans samtal med Griffin och Berlet år 2004 finns på radiostationen Democracy Now!'s webbsajt.)

    Nåväl, rörelsen för sanning om 9/11 utgör en viktig faktor i den politiska opinionsbildningen, särskilt i USA. Belägg för detta påstående finns t ex i det faktum, att brittiska New Statesman har placerat professor David Ray Griffin på plats 42 bland "50 personer och familjer som man måste räkna med i dagens värld" tillsammans med paret Obama, Vladimir Putin, Bill och Melinda Gates, Rupert Murdoch, Benedikt XVI, osv. "Med tanke på den enorma betydelse som 9/11- attackerna har haft och de stora inrikes- och utrikespolitiska beslut som har motiverats med dessa attacker, skulle en rörelse som utmanar den officiella versionen i princip kunna bli så inflytelserik att man måste ta dess intellektuella ledare med i beräkningen", skriver bibliotekarien Elizabeth Woodworth i en av sina artiklar om mediabevakningen av "sanningsrörelsen".

    Vilken roll spelar tolkningarna av det som hände 11. september 2001 i uppkomsten av de högerpopulistiska rörelser som du rapporterar om i din artikel i dagens Hbl? Och vilken betydelse har rörelsen för sanning om 11. september i sammanhanget?

    Dessa frågor kompliceras av att: a) vi fortfarande inte vet precis vad som hände 11 september 2001, utom att dessa händelser utgjorde ett, eller flera i tiden sammanfallande, brott (se nedan) ; b) den ovannämnda rörelsen för sanning om 11 september är mycket heterogen.

    Tittar man lite närmare på den massiva åsiktsströmningen för sanning om 11 september finner man, att det inom densamma förs lika animerade åsiktsutbyten som någonsin mellan "sanningsrörelsens" anhängare och dess motståndare. — Ifall du vill bekanta dig med dessa kan t ex den livliga och innehållsrika bloggen ‹http://911Blogger.com› vara värd ett besök.

    I din artikel förekommer ordet konspirationsteori några gånger. Däremot behandlas där inte, antyds inte ens, något samband mellan vad Mark Potock och "Intelligence Report" från organisationen The Southern Poverty Law Center (SPLC), dvs den källa, som du bygger din artikel på, kallar "Patriotgrupper, som var aktiva i USA år 2009" och vad jag här omtalar såsom "rörelsen för sanning om 11 september", som i massmedia vanligen brukat anses företräda olika konspirationsteorier.

    Ändå finns det, skulle jag vilja påstå, viktiga skäl att inte bortse från utan tvärtom borra möjligast djupt i sambandet mellan 9/11 och ämnet för din artikel. När man kollar SPLCs lista över "patriotgrupper" hittar man faktiskt också många referenser till delstatsavdelningar av organisationen "We are Change", som för närvarande förefaller vara en aktiv del av den amerikanska rörelsen för sanning om 11 september, och som dessutom har många anhängare också i Europa och andra världsdelar.

    We are Change har, såvitt jag förstår, bildat sitt namn med utgångspunkt i den unga filmmakaren Dylan Averys mycket populära film Loose Change. På organisationens webbplats hittar man också M.K.Gandhis uppmaning: Be the change you want to see in the world.

    Det är möjligt, ja troligt, att vissa underavdelningar av "We are Change" i några avseenden motsvarar SPLC:s (och din) beskrivning, vilket också är i hög grad ägnat att inge oro och bekymmer.

    Men ifall man (du) läser igenom den ifrågavarande organisationens programförklaring och förhållningsregler, så finner man (du) en förening, som absolut inte motsvarar SPLCs (och din) negativa beskrivning. Jag ska inte uttala mig om var "We are Change" placerar sig på höger-vänsterskalan; däremot ska jag citera de sex första av organisationens förhållningsregler (Code of conduct):

  • We Are Change recognizes all members have inalienable rights as sovereign individuals written in the Constitution of the United States and   Bill of Rights and that such rights shall be honored at all times.  
  • No provocation of violence will be tolerated under any circumstances.  
  • Racial, sexual, religious, age or discrimination of any kind will not be tolerated.  
  • No group member shall use language in public that will inflame others to violent action.  
  • No group member shall destroy the property, tangible or intangible, of others, public or private.  
  • All members will treat each other with respect at all times.
  • (Jfr ‹http://www.wearechange.org/whoischange.html.)
  • Jag tycker detta närmast låter som principer för vad vi här i Norden brukar kalla en demokratisk förening.

    Ifall forskare och media ger rörelsen för sanning om 11 september en tokhögerstämpel utan att förena sig i kravet om fortsatt brottsutredning och, när rättegången äntligen kan genomföras, bestraffning av de som gjorde sig skyldiga till brotten den 11 september 2001, ja, då kan det gå riktigt på sned i USA och därigenom också i resten av världen. Då kanske det blir så att de hatfyllda högerpatrioterna tar över makten i landet varefter sanningen om skeendet blir ett minne blott och sökandet efter densamma förvandlas till en straffbar handling.

    Det som hände 11 september brukar kallas för "terroristattackerna". Jag vågar inte påstå att denna beteckning är felaktig, men personligen föredrar jag ändå att kalla 9/11-händelserna för brott, eftersom det visserligen är en allmän men dock sanningsenlig och ovedersäglig beskrivning. Därmed inte sagt att begreppet brott vore speciellt enkelt och klart. Angående olika tolkningar av begreppet brott vill jag hänvisa till Olli Lagerspetz' begreppsutredning . Lagerspetz förkastar, med utgångspunkt i bl a Wittgensteins term familjelikhet, ett essentialistiskt brottsbegrepp. Det viktiga är enligt Lagerspetz vad begreppet brott spelar för roll i våra liv, alltså varför ett sådant begrepp alls behövs, och vad det skulle innebära för vår kultur om det inte fanns.  83 

    Eftersom jag varken känner till någon brottsutredning, någon rättegång eller någon bestraffning av de skyldiga enligt rättens domslut, skulle jag vilja tillägga, att vi efter "terroristattackerna" 11 september 2001 lever i en sådan kultur — som om begreppet brott inte längre fanns.

    Med vänlig hälsning,

    Mikael Böök

    Post scriptum 16.6.2011: Redaktör Sanna Karlsson, som också fick ovanstående per epost, tackade mig per epost hövligt för kommentarerna men tillade: "det känns lite konstigt att du skriver brev till mig på din blogg". Och det kan man ju verkligen tycka. Men vi lever inte bara i en kultur där det ofta kan förefalla som om begreppet brott inte längre fanns, utan också i en tid där skrivandet och läsandet, för att inte tala om samtalet, får nya innebörder. Tidigare förde man dagbok — för sig själv. Idag bloggar man — för internets läsarmiljarder. Men vem läser vad man skriver, och varför? Tidigare avsände man brev till sina vänner. Nuförtiden chattar man oftare med dem på Facebook. Jag har visserligen raderat min Facebook eftersom det började kännas som att den privata firman Facebook med sina 500+ miljoner användare har fått ett onödigt stort inflytande på våra mänskliga relationer.  84  Men Facebook-konceptet är trots allt bara ett enskilt fenomen i internetutvecklingens stora helhet.

    P g a av internetutvecklingen har det också börjat kännas lite konstigt att journalisterna år ut och år in har möjlighet att fylla sina massmedier med ett innehåll som vi andra, som inte spelar journalistens roll i samhället, inte har särskilt stora möjligheter att påverka. I gengäld har vi å andra sidan fått eposten, epostlistorna, bloggarna, Facebook, Twitter m m och därmed ett nytt slags interaktiva massmedier där vi, om vi vill, kan kommunicera med varandra inklusive med journalisterna, bibliotekarierna, politikerna, forskarna, prästerna, påvarna och presidenterna genom nya kanaler.

    Menar jag att vi inte längre behöver några journalister överhuvudtaget? Nej, jag är övertygad om att vi behöver både journalister, bibliotekarier osv. också i fortsättningen. Men jag tror att dessa yrkesrollers innehavare hädanefter ständigt måste vara beredda att konversera och debattera med sina läsare, lyssnare, tittare osv i nätets nya offentliga rum.

    Gråzonen

    På det slikt oförswarligt förfarande må behörigen warda ifradt och straffadt. — Nordberg, Karl den XII:s historia

    Varje gång man underlåter att beivra ett brott vidgar man gråzonen mellan det tillåtna och det otillåtna och tar ett steg från republiken mot tyranniet.

    Myndigheterna i USA valde att bomba i stället för att företa en brottsutredning. Men en rad medborgare i USA och i andra länder har ihärdigt fortsatt att utreda brotten. Den danska kemisten Niels Harrit har deltagit i en (icke-statlig) kriminalteknisk undersökning av stoff från ruinerna av World Trade Center i New York. Han anser, som sagt, att det finns belägg för att tornen raserades med sprängämnet nanotermit, och tillägger för egen del,  85  att han uppfattar det som sin

    pligt at få det ud til offentligheden, fordi jeg synes, det er vigtigt. Jeg frabeder mig al politisk diskussion.

    Om bara allt flera naturvetare skulle ge prov på en sådan pliktkänsla och uppmana till en fortsatt utredning av 11 september-brotten i offentligheten!

    När vi nu når slutet på det tionde året efter de brottsliga dåden den 11 september 2001 väcks även tanken på Minervas uggla, vilken som känt breder ut sina vingar först i skymningen. Då, om inte förr, känner också filosoferna behov att diskutera frågorna.

    Tio år efter 9/11 känns de uttalanden som Jürgen Habermas och Jacques Derrida omedelbart efter händelserna gav åt Giovanna Borradori för hennes bok Philosophy in a Time of Terror redan delvis förlegade. Habermas kunde i alla fall redan då konstatera, att 11-septemberbrotten, trots USAs motstånd mot inrättandet av en internationell domstol, hellre borde utredas av en sådan än av landets egna militära tribunaler.   86 

    Under årens lopp har klyftan mellan den officiella “sanningen” om 9/11 och verkligheten bara blivit djupare. Den gråzon som har uppstått p g a att brotten har förblivit ouppklarade och de skyldiga obestraffade har också ökat den politiska klyftan mellan representanter och representerade i Västvärldens demokratiska samhällen. Demokratins bräcklighet illustreras inte minst av den högerpopulistiska vågen i USA och Europa. Tea Party-rörelsen i USA och den sociala protektionism, som har brett ut sig i Europa, inte minst i form av Timo Soinis sannfinlandare, förorsakas i första hand av den ekonomiska kris, som nyliberalismen och finansglobaliseringen har skapat. Men den politiska utvecklingen bör också ställas i samband med “kriget mot terrorism”. Den stora koalitionen av regeringar som är "villiga" att delta i detta falska krigståg mot ett substantiv — men vilken minister eller regeringstjänsteman vågar låta bli att avge läpparnas bekännelse om sitt stöd? — skapar inte trygghet bland medborgarna och inger dem inte förtroende inför framtiden. "Kriget mot terrorism" leder bara till att man söker dem som är skyldiga till de egna problemen utanför landets gränser eller bland invandrarna. I sin förlängning kan detta leda till fascism och krig mellan nationerna.



    Nyheten om Usama bin Ladins död

    Nyheten om Usama bin Ladins död nådde oss genom president Obamas TV-tal 1 maj 2011. Nedan några anteckningar som jag gjorde under de närmast följande dagarna. Jag har i någon mån bearbetat språket och tankegångarna.

    2 maj 2011 Som en första kommentar till nyheten om Usama bin Ladins död skulle jag vilja återge tre citat ur februarinumret år 2010 av tidskriften American Behavioral Scientist (Vol 53, nr 6).  87  Det ifrågavarande numret redigerades av Matthew T. Witt från La Verne University i Kalifornien och och Alexander Kouzmin från Southern Cross University och University of South Australia.

    Det första citatet härrör från en av G.W. Bush's "äldre rådgivare" som antas vara presidentens stabschef Karl Rove:

    [Mänskor som ni journalister/intellektuella] tror att lösningar uppstår genom era omdömesgilla studier av den synliga verkligheten. Men så fungerar världen inte riktigt längre. Vi är ett imperium nu och när vi handlar skapar vi vår egen verklighet. När ni studerar den verkligheten - omdömesgillt, som ni brukar göra - så handlar vi igen och skapar nya verkligheter, som ni sedan också kan studera, och det är på det sättet som saker och ting blir uppklarade. Vi är historiens aktörer... och ni, alla ni, får lov att nöja er med att studera vad vi gör.  88 

    Följande citat är ur Mein Kampf:

    Det skulle aldrig falla [massorna] in att fabricera en sådan osanning och de skulle inte heller tro några andra om att vara fräcka nog att till den grad förvanska sanningen. Också om de blev upplysta om hur saken förhåller sig skulle de länge fortsätta att tvivla och anta, att det måste finnas någon annan förklaring. Således kommer också en lögn av det allra fräckaste slaget att till någon del leva kvar. Detta faktum känner alla stora lögnkonstnärer och lögnföreningar i världen blott alltför väl till och därför fortsätter de också också skändligen att använda sig av det.  89 

    För det tredje har den amerikanske författaren William Faulkner skrivit : "The past is never dead. It's not even past"  90  . Översättningsförsök: Det förgångna dör aldrig. Det är inte ens förgånget.

    Jag tror inte att nyheten om Usama bin Ladins död är sann. Visserligen är det sannolikt att han är död. Men jag tror som sagt ändå, att president Obamas förstamajtal är långtifrån sanningen. Då det nu återigen är frågan om sannolikheter erinrar jag mig något som jag läste häromdan beträffande probabilism och vad man har menat med probabilism i ordets teologiska mening.

    Antag att en människa tvingas ta ställning till en svår fråga men saknar en grundläggande regel, som skulle tillåta henne att med gott samvete ge frågan ett klart jakande eller nekande svar för att sedan kunna fortsätta att leva och verka utifrån denna ståndpunkt. I sådana fall, menar vissa teologer, bör människan följa den lära som har förkunnats av en en helgonförklarad lärare i kyrkan (doctor ecclesiae) eftersom en sådan lära måste betraktas såsom sannolik. Detta tänkesätt brukar kallas katolsk probabilism.

    Men jag finner nyheten om Usama bin Ladins död osannolik med utgångspunkt i observationer om vad som har sagts om den och bristen på övertygande evidens om att det som har tutats ut med buller och bång och upprepats utan kritik och diskussion är sant. För att inte tala om tidigare fall där medlemmar av USAs regering har förvanskat sanningen om olika händelser, som hänför sig till brotten 11 september 2001. Dessa fall har i så hög grad undergrävt mitt förtroende att jag numera ställer mig tvivlande till det mesta som sägs i media beträffande storpolitiken (vilket i och för sig alltid har varit en förnuftig hållning). Vad beträffar ämnet för det här kapitlet anser jag visserligen inte att prof David Ray Griffins slutsats i hans essä Usama bin Ladin - död eller levande?  91  är lika sannolik som hans tes i boken om WTC 7 och dess mystiska kollaps.  92  Det tycks mig att Griffin och vi andra, som saknar inside information och således måste förlita oss på analyser av det som sägs och tycks, helt enkelt måste veta jämförelsevis lite om denna persons hädanflykt. Angående byggnaden WTC 7 har vi tillgång till ett pålitligare empiriskt material än angående Usama bin Ladins liv och död.

    Vilken är då Griffins slutsats i hans funderingar om bin Ladins existens efter 11 september? Jo, att UBL avled redan för flera år sedan (av sjukdom), sannolikt redan på senhösten 2001.

    Förutom en teologisk probabilism finns det också en filosofisk probabilism, som går tillbaka på den antika tänkaren Karneades.

    Karneades, som levde i början av det andra århundradet före vår tideräknings början, ledde den sk nya akademin i Aten. Några skrifter av Karneades lär inte ha bevarats för eftervärlden men Plutarkos berättar om honom och hans besök i Rom år 156 f Kr i sin bok om Cato d.ä. Karneades, som egentligen befann sig på resande fot av diplomatiska skäl som ett sändebud för sin hemstad, passade nämligen på att också hålla en föreläsningsserie medan han besökte imperiets huvudstad. I sin första föreläsning förklarade den grekiska gästföreläsaren Platons och Aristoteles' begrepp om rättvisan. Mycket uppbyggligt för de unga romare som flockat sig kring den berömda utländska filosofen! Men redan följande dag, i föreläsning nummer två, tog sig Karneades för att vederlägga allt som han sagt i sin första föreläsning. Karneades' probabilistiska metod bestod i att ifrågasätta alla påståenden genom att visa, att de endast kunde hållas för sannolika, om ens det.

    Och på den vägen verkar vi allt fortfarande befinna oss hur föga uppbyggligt det än kan tyckas vara.

    Även om Obamas version angående tidpunkten för och omständigheterna kring Usama bin Ladins död vore med sanningen överensstämmande borde mannen ha ställts inför rätta (anklagad för terrorism i samband med attackerna mot USAs ambassader i Dar es-Salaam och Nairobi i augusti 1998)."Det är farligare att även en skyldig person skulle straffas utan lagliga former än att han skulle undslippa" (Jefferson). Till denna rättsliga synpunkt bör tilläggas, att UBL, om någon, absolut borde ha infångats levande för att genomgå polisförhör. Vilken källa till upplysningar om terroristnätverket al-Qaida, med mera, måste inte den mannen ha varit!

    Framför allt borde de brott, som begicks 11 september 2001 klaras upp och de skyldiga få sina domar av en oberoende dömande makt, som fungerar i enlighet med principerna för en rättsstat. Så länge så inte sker kommer Usama bin Ladin, detta spöke ur vår närhistoria, att rida oss som en mara.

    4 maj 2011 "The past is never dead. It is not even past" (Faulkner). Det förgågna fortsätter att leva. Det är inte ens övergående. Ordleken i den andra satsen, "it is not even past", antyder också att det förgångna inte är vad det påstås eller ser ut att vara.

    I förrgår resonerade jag inte kring frågan om UBL dog nyligen eller tidigare. I stället försökte jag: a) utså en grund för tvivel, som jag tror att Finlands fd president J.K.Paasikivi hade omfattat: lita aldrig på stormakter, ty vanligen förhåller det sig inte så, som de säger; b) framlägga synpunkter på probabilistiska tänkesätt.

    Nu är ju den filosofiska probabilismen långt ifrån ovanlig. Tvärtom utgör den det rådande tänkesättet bland nutidens forskare och intellektuella, mig själv inräknad. Men vissa frågor — t ex frågan om när och hur UBL dog eller dödades — är i så hög grad politiskt laddade, att också människor, som vanligen utmärker sig för ett öppet sinnelag och vad jag skulle vilja kalla en sund probabilism, vägrar att diskutera sannolikheter. Att Obama i sitt förstamajtal mer eller mindre medvetet skulle ha avvikit från sanningen anses m a o inte bara osannolikt utan helt enkelt otänkbart.

    David Ray Griffin avslutar sin lilla bok "Usama bin Ladin - död eller levande?" med en kort sammanfattning av sina skäl för slutsatsen att UBL sannolikt varit död sedan december år 2001. För att ge mitt skelett till analys lite kött på benen ska jag citera dem här och tillfoga några kommentarer inom parentes:

  • "En pakistansk tidning publicerade en rapport om att en begravningsceremoni för bin Ladin ägt rum den 16 december 2001." (Griffin refererar bl a till indiska nyhetsbyrån UNIs artikel 25.12.2011, som kan tas fram här: ‹http://www.expressindia.com/news/fullstory.php?newsid=5859› .)
  • "Sannolikheten för att bin Ladin dött strax före den 15 december styrks av att inga budskap från honom uppsnappats av USAs underrättelsetjänst sedan c:a den 13 december 2001." (Videobanden har ofta, såsom fallet var med "oktoberöverraskningen" år 2004, förmedlats av al-Jazira.)
  • "Sannolikheten för att bin Ladin dött styrks också av trovärdiga rapporter om att han lidit av njursvikt och att han, när han framträdde på det sista tveklöst äkta videobandet någon gång efter den 16 december 2001, verkade vara allvarligt sjuk (som påpekades av Peter Bergen och dr Sanjay Gupta)" (Bergen, som är journalist på CNN, intervjuade UBL på 1990-talet och har gett ut böcker om honom; dr Sanjay Gupta bedömde, på basen av det ovannämnda videobandet, UBL:s usla hälsotillstånd i ett uttalande för CNN i januari 2002; se ‹http://archives.cnn.com/2002/HEALTH/01/21/gupta.otsc/› .)
  • "President Bush, försvarsminister Rumsfeld och Kenton Keith (talesmannen för den USA-ledda koalitionen i Afghanistan) nämnde alla i slutet av 2001 eller början av 2002 att bin Ladin kanske var död. Vicepresident Cheney uttryckte samma sak i slutet av 2008."
  • "Flera personer med tillgång till insiderinformation — däribland Robert Baer, Bruce Lawrence, Oliver North, Dale Watson och källor inom den israeliska underrättelsetjänsten — har sagt sig vara övertygade om att bin Ladin inte längre är i livet."
  • "Då och då har ledande nyhetsorgan — däribland Associated Press, CBS News, CNN, Fox News, New York Times, Telegraph och Time — publicerat artiklar som framkastat att bin Ladin är död."
  • "Man är allmänt ense om att "budskapen från bin Ladin" efter 2001 är de enda beläggen för att han levde ännu efter 2001. Men inget av dem kan anses bevisbart äkta." (Griffin ägnar merparten av sin skrift åt att analysera videofilmer och meddelanden från UBL under 2001 och därefter. Han ifrågasätter äktheten i detta material. Den underliga episoden med ett videoband från oktober 2001, där UBL enligt Bushregeringen erkänner sin skuld till 9/11-brotten, behandlas. Videobandet, som ställdes till den brittiska regeringens förfogande, ansågs vara alltför känsligt för att publicera. Varför? "Om man fått tag i en äkta bekännelsevideo skulle den brittiska regeringen nästan säkert ha offentliggjort den", påpekar Griffin.)
  • "En del av ljud- och videobanden efter 2001 som uppges vara från bin Ladin verkar ganska klart ha varit förfalskade. Detta tyder på att samtliga troligen varit det." (Griffin citerar uttalanden från journalister och forskare som betvivlat de från en tid till en annan uppdykande ljud- och videobandens autenticitet och påpekar: "Om den amerikanska allmänheten fick uppfattningen att bin Ladin var död, skulle stödet för [kriget i Afghanistan] säkert upphöra". Griffin granskar också ett papper som refererades i New York Times år 2004 och som ansågs bevisa den irakiska al-Qaidaledaren al-Zarqawis förbindelser med UBL och därmed indirekt, att UBL var vid livet.)
  • "Många av banden som uppges vara från bin Ladin och andra al-Qaida-figurer har dykt upp vid tidpunkter som varit mycket lägliga ur Bushregeringens synpunkt. Det tyder på att de härrör från dennas vänner snarare än dess fiender." (Detta är givetvis bara en misstanke.)
  • Trots att president Obama i sitt förstamajtal hävdade motsatsen och blev tagen på sina ord av otaliga journalister och analytiker finner jag fortfarande Griffins slutsats, att UBL avled redan i slutet av år 2001, vara värd att prövas. Blotta misstankar är naturligtvis inga bevis men den som sysslar med en brottsutredning kan å andra sidan inte undgå att hysa några misstankar. Och vad var 11 september 2001 om inte en serie brott, som har förblivit ouppklarade? Usama bin Ladin mer eller mindre våldsamma död innebär inte heller någon större klarhet på den punkten. Snarare tvärtom. Hela den officiella teorin om 9/11 vilar på okunskap om UBL:s roll. Hade han gripits levande och blivit förhörd skulle vi antagligen veta mer.

    I inledningen till sin UBL-bok citerar Griffin vad fd CIA-mannen och nuvarande tidningskolumnisten Robert Baer sade till Terry Gross, redaktören av National Public Radio-programmet Fresh Air i oktober 2008:

    Han har inte visat sig. Den senaste månaden har jag intervjuat CIA-tjänstemän som jagat honom. Vad som förbluffade mig var att inte en enda av dem var säker på om han var i livet eller inte. De har med andra ord ingen aning. Den här mannen har tydligen försvunnit från jordens yta. Något sådant har aldrig hänt förut under mina år i CIA.

    På vilka grunder avfärdas sådana uttalanden som ovidkommande eller lämnas de obeaktade? Men sist och slutligen är det kanske inte så viktigt att känna till när och hur UBL dog om vi inte också får veta vilken roll han har spelat i samtidshistorien. I sin UBL-bok säger Griffin inte någonting mer om UBL:s roll i 9/11 än han redan sagt i The New Pearl Harbor (2004), The New Pearl Harbor Revisited (2008) och andra böcker. Griffin ifrågasätter den vitt och brett spridda uppfattningen, att Usama bin Ladin bär huvudansvaret för 11 september, vilken ju är grundläggande för den officiella historien.  93 

    Vi får tydligen vänta ytterligare ett tag på ett verkligt tillfredsställande porträtt i helfigur av Usama bin Ladin, som vid det här laget nog får kallas en världshistorisk person, oberoende av vad han egentligen har gjort och exakt när och hur hans liv slutade. Mer givande i detta avseende än David Ray Griffins böcker är för övrigt Peter Dale Scotts The Road to 9/11. Wealth, Empire, and the Future of America  94  .

    6 maj 2011 UBL:s mest betydande insats påstås bestå i att ha lett den organisation som utförde "terroristattackerna mot USA den 11 september 2011". Några bindande bevis för att han och den ifrågavarande organisationen verkligen utförde dessa ovanligt omfattande och komplicerade brott har inte framlagts. Detta ger visserligen en anledning att betvivla sanningshalten i den rådande konspirationsteorin om 9/11 men det är långt ifrån den viktigaste anledningen.

    Huruvida UBL dog för några dagar sedan av en amerikansk soldats kula i sitt hem i Pakistan eller tidigare av sjukdom (begravningen i december 2001 kan ha varit iscensatt) eller ens om han fortsätter att leva någonstans på jorden tycks mig inte vara av någon avgörande historisk betydelse. Viktigare än att veta hur det förhåller sig med denna fråga är kanske att veta hur man ska förhålla sig till den.

    10 maj 2011 Memo från Peking: Ledarna i Peking har kunnat följa med hur USA har spenderat mer än 3.000.000.000.000 dollar på att kriga mot terrorism i Västasien och vanvårda sina övriga utrikesrelationer. Nu är USA skuldsatt upp över öronen. Under samma period har Kinas ekonomi vuxit till sig ordentligt. År 2001 förutspådde Goldman Sachs att den kinesiska ekonomin skulle beröva Tyskland dess andraplats som världens näststörsta ekonomi år 2011. I april stöpte Internationella valutafonden en ny kanna: redan år 2016 kommer den kinesiska ekonomin att vara störst i världen.  95 

    Delar eller versioner av ovanstående har också ingått i Fredsposten 2/2011 och i Hufvudstadsbladets debattspalt



    Konspirationsteorins akilleshäl

    Uttrycket syftar på Akilles som enligt grekisk mytologi doppades i floden Styx av sin mor gudinnan Thetis, för att bli osårbar. Tyvärr var modern rädd för att blöta ned sig, och såg sig tvungen att hålla pojken i hälsenan, som då inte doppades i vattnet, och det blev den enda punkten där osårbarheten inte tog. — Wikipedia

    It is a shadow underneath everything. — Robert Jay Lifton

    Griffins bok om WTC 7

    Före 11 september 2001 var WTC 7, eller The Solomon Building, som byggnaden också brukade kallas, en 186 meter hög, 101 m lång och 42 m bred kontorsskyskrapa med 47 våningar. Man kan bilda sig en uppfattning om denna byggnads storlek genom att jämföra den med t ex Näsinneula, utsiktstornet i Tammerfors , som enligt Wikipedia med sina 168 meter är stadens och Finlands högsta fristående byggnadskonstruktion samt Nordens nästhögsta utsiktstorn efter Kaknästornet i Stockholm.

    Tio år efter 11 september 2001 står en ny, ännu lite högre byggnad på samma plats som det ursprungliga höghuset. Den nya byggnaden, som öppnades i maj 2006, har 52 våningar och dess höjd är 226 m.

    WTC 7 rasade på eftermiddagen kl 17.21 lokal tid den 11 september 2001, ca sju timmar efter att tvillingtornen WTC 1 och WTC 2 hade rasat på förmiddagen samma dag. Den tredje skyskrapans ras passerade naturligtvis inte obemärkt. Men man kan lugnt säga, att händelsen hamnade i skymundan av de långt mer spektakulära händelserna, inklusive flygplanskrascherna och de tusentals dödsfallen  96  , i de ännu mycket högre tvillingtornen.

    Som redan konstaterades i den här bokens första kapitel (skrivet för sex och ett halvt år sedan) föredrog den officiella 9/11-kommissionen, tillsatt av USAs president och kongress, att överhuvudtaget inte nämna raset i WTC 7. Massmedia av det slag som vi hann vänja oss vid före internetåldern — TV, radio, stora underhållningsinriktade och reklamfinansierade dagstidningar — struntade också nästan undantagslöst i WTC 7.

    WTC 7s kollaps klassades som ett "mysterium", i den mån händelsen alls fick fäste i allmänhetens medvetande, skriver David Ray Griffin i en bok, som han i sin helhet har ägnat åt denna byggnad och utredningarna kring dess öde.  97 

    Det tog hela sju år (2001-2008) innan amerikanska statens centrum för teknikforskning och utveckling av standarder (NIST) lade fram sin slutrapport om WTC 7s kollaps.  98 

    Griffins bok om WTC 7 är en sannskyldig vederläggning av NISTs slutrapport.

    Förutom att WTC 7 inte hade träffats av något flygplan och inte härjades av större bränder åstadkomna av flygbränsle, påminner dess kollaps när man studerar den på video om den typ av kontrollerad rivning som kallas implosion. En sådan innebär att raset börjar nertill så att byggnaden faller in i sig själv och blir till en ganska liten hög av bråte

    konstaterar Griffin.  99  Boken är upplagd så att Griffin i de första sex kapitlen går igenom "NISTs ovetenskapliga förkastande av den mest sannolika teorin". Den mest sannolika teorin är alltså enligt Griffin att WTC 7 är ett fall av kontrollerad rivning med hjälp av professionell och sofistikerad sprängämnesteknik. I bokens andra del ägnar sig författaren åt kritik av vad han kallar "NISTS:s ovetenskapliga argument för sin egen teori". NISTs egen teori är i korthet att ett höghus för första gången någonsin helt störtade samman, primärt till följd av brand.   100 

    Griffin har tagit med i sin bok ett kapitel med rubriken "Några grundregler för vetenskaplig metodik". Ett referat av detta kapitel är kanske bästa sättet att ge en uppfattning om tonen och innehållet i boken.

    Enligt Griffin har NIST, för det första, gjort sig skyldigt till vetenskapligt bedrägeri i ordets strikta mening. Detta genom att bryta mot några grundläggande principer:

  • Bevis får inte fabriceras. — Man förlitade sig på datorsimuleringar och manipulerade modellernas indata tills man fick det önskade resultatet.
  • Bevis får inte förfalskas. — Hit hör påstående om brändernas lokalisering och varaktighet, deras högsta temperaturer samt de högsta temperaturer som stålet i byggnadens stålskelett uppnådde.
  • Relevanta bevis får inte förbigås. — NIST ignorerar tekniska bevis för att sprängmedel har använts och bortser från vittnesmål om explosioner i byggnaden.
  • För det andra räknar Griffin upp några vetenskapliga metodregler som NIST har kränkt genom vetenskapligt bedrägeri i vidare mening:

  • Utomvetenskapliga hänsyn får inte bestämma slutsatserna. — NISTs rapport ger anledningar att tror att slutsatserna bestämdes av order uppifrån som var baserade på politiska hänsyn.
  • En utredning bör utgå från den mest sannolika hypotesen. — Enligt Griffin var sprängämnesteorin långt mer sannolik än teorin om bränderna såsom primär orsak till raset.
  • När två eller fler hypoteser verkar lika rimliga bör man välja den enklaste. — Denna princip, som ofta kallas ofta Ockhams rakkniv, talar för att WTC 7 förstördes i en kontrollerad rivning.
  • Skenargument måste undvikas. — Mot dem som menar att WTC 7 revs med sprängämnen har NIST konstruerat ett eget sprängningsscenario, som bygger på en osannolik hypotes om hur sprängämnen i så fall skulle ha använts. NIST har argumenterat mot en tes, som inte har framförts av NISTs kritiker, nämligen att vanlig termit eller termat skulle ha använts, men undvikit att säga någonting om huruvuda vanlig termit i kombination med nanotermit hade kunnat rasera byggnaderna.  101 
  • Påståenden som vid en första anblick förefaller orimliga bör inte framläggas utan goda skäl. — Även om NISTs teori att WTC 7 rasade p g a bränder kräver orimliga antaganden, ger NIST inte någon god i betydelsen vetenskaplig anledning till varför man antog denna teori i stället för teorin om kontrollerad rivning med sprängämnen, som har förklarar alla de fall (såväl före som efter 11 sptember 2001) då ett höghus med stålstomme har kollapsat.
  • Unika orsaker bör inte utan goda skäl förklara alldagliga fenomen. — Videoupptagningarna av WTC 7s ras påminner starkt om kontrollerad rivning av olika hus med sprängmedel, varav tiotals exempel har visat på TV. NIST hävdar att WTC 7 rasade av helt andra orsaker.
  • Vetenskapsmän bör inte föra fram påståenden som förutsätter att naturlagar har satts ur spel. — I sitt rapportutkast om WTC 7 förnekade NIST att byggnaden hade befunnit sig i fritt fall. Men sedan bevis för motsatsen hade presenterats offentligt, erkände NIST i sin slutrapport att byggnaden föll fritt i över 2 sekunder.  102  Detta fria fall vore ett mirakel — såvida man inte antar att sprängämnen hade använts för att slå ut stålpelarna.
  • Vetenskapligt arbete bör granskas av andra vetenskapsmän innan det publiceras. — NISTs rapport om WTC 7 underkastades ingen fackgranskning och NIST struntade för det mesta i kritiken och visade inte ens formell respekt för forskares gängse granskningsprocess.
  • Griffins fyrahundrasidiga monografi är kanske inte den som man i första hand väljer att sträckläsa ifall man är ute efter lite action och underhållning. Jag vill i alla fall påstå att boken är klar, redig och fullt begriplig för en tämligen vid läsekrets i våra nordiska länder, särskilt efter det att förlaget Alhambra har låtit översätta den till en lättflytande svenska.

    David Ray Griffins position i dagens offentlighet kan i vissa avseenden jämföras med Galileo Galileis ställning i förhållande till sin tids makter. Galileos påstående att jorden rör sig kring solen stod i bjärt kontrast till hur man förutsattes tänka och tycka. Och liksom det på Galileos tid naturligtvis fanns många forskare och filosofer som mer eller mindre öppet stödde honom, stöder idag tusentals arkitekter, ingenjörer och andra sakkunniga sprängämneshypotsen beträffande WTC 7s mystiska kollaps.

    Som vetenskaplig bedrift är Griffins forskning kring 9/11 och WTC 7 i och för sig beundransvärd. Dock inte i klass med Galileos. Men om man i likhet med de gamla grekerna också ser det som en uppgift för vetenskapen att "taga vara på sin själ" och således bidra till ett gott liv, så står sig Griffin kanske riktigt bra i jämförelsen.

    Det är naturligtvis nedslående att bli varse ett såpass allvarligt vetenskapligt bedrägeri som det är fråga om i det här fallet. Men i längden blir det bäst för själen att få det utrett.

    Hur förklara, att Griffins bok om WTC 7 tillsvidare inte har fått någon presentation eller recension i massmedia i Sverige eller Finland? Det är frestande att ännu en gång citera Ciceros berämda inledning till talet mot Catilina år 63 före vår tideräknings början och några år före den romerska republikens fall.: Quo usque tandem, Catilina, abutere patientia nostra? Hur länge skall du, Catilina, ännu missbruka vårt tålamod? Quam diu etiam furor iste tuus nos eludet? Hur länge skall detta ditt vanvett ännu få driva sitt spel med oss?

    Att en bok som denna förtigs och förträngs ur offentligheten leder till ett slags social sinnessjukdom, en samhällets bipolaritet. Hur länge kan våra journalister framhärda i sin tystnad om det gapande hålet i den officiella 9/11-historien innan de själva blir tokiga? Defintionen av den officiella historien lyder: ovetenskaplig och osann — kunde inte detta också vara en definition av galenskap?

    Det är först och främst journalisterna jag skulle vilja rekommendera denna bok. Alla de som journalisterna har underlåtit att upplysa om de förkrossande resultaten av Griffins forskning kommer knappast att orka plöja igenom hans faktaspäckade och ganska torra redogörelser.

    Jag är övertygad om att den här boken skulle kunna väcka många journalister och vetenskapsmän till insikt om att de har låtit sig duperas i ett helt decennium. Men kommer de att hitta den, och kommer de att läsa den? Är de modiga nog att söka sanningen bakom 9/11 och att motsäga vad de själva tidigare hållit fast vid och inpräntat i sina läsare, lyssnare och tittare?

    En version av ovanstående bokanmälan har i finsk översättning ingått i Kulttuurivihkot 2/2011.

    Tidsdiagnos

    "Tortyren kommer att fortsätta, tumören bli elakare och demokratin förgiftas så länge landets politiska ledning vägrar juridisk prövning eller åtminstone öppen utredning", skrev Per Wirtén i "Dagens Arena" kort efter WikiLeaks' utgivning av "Krigsdagböckerna" från Irak.  103 

    Wirténs nog så träffande liknelse om tumören, som har förlamat amerikanarnas sinne för rättvisa och moral, påminner mig om WTC 7 och dess mystiska kollaps — en annan sjuk punkt i dagens offentlighet.

    Men den tumör, som enligt Wirtén förklarar varför den amerikanska publiken och presidenten inte reagerar som de borde på Krigsdagböckernas tortyravslöjanden, är en dottersvulst, en metastas. Och sjukdomen begränsar sig inte till Amerika. Hela människosläktet verkar ha drabbats av cancer coniurationis — en typ av andlig kräfta. I ett annat sammanhang efterlyste Per Wirtén modiga EU-politiker som vågar utarbeta och implementera en självständig europeisk samhällspolitik. Det är väl inte helt omöjligt att sådana finns, även om de tydligen inte tillhör de mest inflytelserika eller omtalade. De skulle i så fall eventuellt kunna fungera som cancerläkare.

    Sjukdomen började inte 11 september 2001. Dess ursprung kan dateras några decennier tidigare. Närmare bestämt bröt Konspirationskräftan ut redan 6-9 augusti 1945. Men den negligerades till en början av flertalet tidsdiagnostiker. Några existentialister och andra avvikare försökte visserligen påtala problemet, men deras dystra förutsägelser drunknade i de glada hammarslagen från återuppbyggnadsarbetet efter kriget. President Eisenhower varnade som en av de första den breda allmänheten för vad som var på kommande i sitt avskedstal som USAs president år 1961. För att beskriva sjukdomens förlopp myntade Eisenhower ett nytt uttryck — det militär-industriella komplexet.  104 

    Nu skulle det behövas en stor och riskabel operation av den värsta cancerhärden i form av en internationell 9/11-rättegång. Men om den internationella rättegången också denna gång måste föregås av ett världskrig, såsom var fallet med Nürnbergprocessen, avlider patienten med största sannolikhet innan operationen hinner utföras. Viktigt vore att medier och ledarskribenter i Europa erkände sjukdomsläget och började tala om det. Så kunde vi européer också bäst hjälpa våra vänner amerikanarna och deras president Obama att ta itu med nedmonteringen av sitt militär-industriella-akademiska komplex, samtidigt som vi skulle börja göra oss av med vårt eget transatlantiska komplex. Enligt välunderrättade källor är det nämligen där cancerhärden sitter.

    Skuggan under allting

    Enligt Griffin har de amerikanska myndigheternas — varav NIST i detta fall är den viktigaste — försök att skingra mystiken kring WTC 7s kollaps inte stärkt den officiella konspirationsteorin utan tvärtom gett vind i seglen åt "rörelsen för sanning om 9/11". Rörelsen har, skriver Griffin, stärkts i sin övertygelse om att WTC 7s sammanbrott verkligen var den officiella förklaringens akilleshäl — den del av den officiella berättelsen som var mest sårbar och kunde användas för att punktera ballongen  105 

    Det håller jag gärna med om. Samtidigt frågar jag mig om inte WTC 7 också kommer att kunna användas för att ta ner Konspirationsteorin i den mera allmänna bemärkelse, som jag emellanåt har nuddat vid på dessa sidor. Med Konspirationsteorin (jag använder här den bestämda formen medvetet) avser jag någonting som de politiska stormakterna påtvingar oss människor. Den är inbegreppet av imperiernas grundläggande lögner och självbedrägerier.

    En amerikansk författare vid namn David Swanson gav hösten 2010 ut en läsvärd skrift med den talande titeln War Is A Lie 106  Kriget är en lögn. Mycket av vad jag skulle vilja lägga in i begreppet Konspirationsteorin sammanfattas i denna enkla sats.

    Militärstrategen von Clausewitz ansåg kriget vara politikens fortsättning. Ja, så förhöll det sig fram till slutet av andra världskriget. Men läget förändrades i och med atombombningen av Hiroshima och Nagasaki. Från och med år 1945 har stormaktspolitiken kommit att domineras av en imaginär och lögnaktig konspirationsteori, ett slags superideologi, som motsvarar atomstatens supermakt. Många författare har under årens lopp utrett denna nya superideologis fenomenologi och psykologi. Ett av dess viktigaste kännetecken är andlig terror. Den ångest, som supermakternas andliga terrorism skapar hos oss beror vårt djupt liggande medvetande — vårt undermedvetna — om att vi nu kan göra det som vi tidigare trodde att endast Gud var i stånd till, nämligen förgöra hela vår värld. Den ångestskapande insikten går inte att förtränga eller förjaga enbart med filosofiska och teologiska resonemang; än mindre förmår Konspirationsteorin som sådan tysta ner den. Vi vet (är medvetna om) att supermakterna ständigt ljuger, dvs ständigt påstår att vi måste kriga och alltid vara beredda att "försvara oss" med massförintelsevapen trots att världen därmed ständigt hotas av undergång. Vi är också olyckligt medvetna om att det sist och slutligen är vi själva som har åstadkommit denna nya situation. Genom att komma till insikt om vad vi egentligen redan vet men inte vågar dra slutsatserna av skulle vi kunna bli kapabla att upplösa den gängse storpolitiska Konspirationsteorins mystik och skingra de ideologiska dimridåer varmed den insveper sig.

    Kunde detta möjligen innebära att Konspirationsteorin, i den speciella form, som uppstod kring år 1945, äntligen börjar upplösas?

    Den finlandssvenska litteraturforskaren och kulturjournalisten Trygve Söderling påpekade, när jag föreslog läsning eller publicering av någon artikel eller bok om 9/11, att "Sanningsrörelsen låter religiöst till hundra procent". Precis vad han menade vet jag ju inte, men jag tolkade det helt enkelt som en intellektuell varningssignal om att inte förfalla till religiös mysticism, alternativt till en naiv tro på att man har funnit (eller att det kan finnas) en genväg till Sanningen med stort S. Att det finns någon sådan genväg tror åtminstone inte jag. Inte heller betraktar jag mig som, eller önskar jag bli betraktad som en religiös mystiker. Men mycket hellre det, än att kompromissa med de betydligt mindre men mycket mer konkreta sanningar som jag trots allt tror att är möjliga att uppnå!

    Det är förstås möjligt att jag tar fel, men detta, att WTC 7 revs kontrollerat med någon avancerad sprängämnesteknik tycks mig efter Griffins och övriga 9/11-forskares bevisning vara ett jämförelsevis konkret och med sanningen överensstämmande faktum. Huruvida denna specifika sanning är eller visar sig bli Konspirationsteorins akilleshäl i den mer allmänna mening som jag här försökt skissera är naturligtvis för tidigt att säga. För dem som tänker sig en annorlunda värld och en bättre framtid gäller det i alla fall att försöka träffa denna potentiella akilleshäl med en dödande pil.

    I USA pågår redan andra rundan av kampanjen Building What?. Kampanjen går ut på att samla in pengar till TV-annonser som ska påminna publiken om den tredje skyskrapans ras — eller helt enkelt informera medborgarna om WTC 7s mystiska kollaps, ifall de inte tidigare har noterat saken.  107 

    En annan, betydligt mer komplicerad om än allmänt omfattad sanning är att människornas relationer och samhällen förändras. Efter att ha konstaterat dessa två sanningar, den ena fortfarande högst kontroversiell, den andra till ytterlighet trivial för en modern människa i ett industrialiserat och globaliserat samhälle i internets tidsålder, skulle jag vilja pröva mig fram en liten bit på mer osäker mark.

    Försök tänka dig att en annorlunda värld inte är möjlig.

    Tänk dig, som man ju har lärt oss att göra, att vi har fiender som ständigt konspirerar mot oss och som hotar oss med massförintelse. Således måste vi rusta upp och hota dem med massförintelse. Vi måste ständigt bekriga dem för att undvika att de ska lyckas attackera och skada oss, vilket de ständigt önskar göra och kanske också är kapabla att göra. Sådant är nuläget: ett par decennier efter slutet på det kalla kriget mellan USA och Sovjetunionen — en tidigare period av andlig terror — är vi invecklade i ett till synes evigt krig mot terrorism.

    Men tänk inte på Evigheten. Försök bara ta en tanketur 10 eller 100 år framåt tiden. Har vi någon chans? Eller kommer vi att utplåna människornas värld med hjälp av den nanoteknik, robotik och genteknik som vårt militär-industriella-akademiska komplex för närvarande tar fram åt NATO?  108  Eller kommer de andra att göra det med sin militära nanoteknik, robotik och genteknik?

    Shanghaiorganisationen (Shanghai Cooperation Organization, SCO) markerade 15.6. 2011 sitt 10-årsjubileum med ett toppmöte i Astana, Kazakstan. Organisationen består av Kina, Kazakstan, Kirgizistan, Ryssland, Tadzjikistan och Uzbekistan och har som främsta kvalitet att USA inte ingår. Därmed riktas förväntansfulla blickar mot den från alla som önskar se en motvikt till USAs okontrollerade världsherravälde. I framtiden kan Indien och Pakistan komma att ansluta sig och kanske också Iran och Afghanistan, länder som ett flertal gånger har deltagit med observatörer.  109 

    För att inte tala om alla frilansande terrorister.

    Ifall vi inte utplånar hela vår värld eller livsmiljö med en gång kommer NATO-fantasterna antagligen att ha ihjäl åtminstone den globala Söderns människor. En sådan utgång, som ju skulle ligga helt i linje med Västerlandets bravader hittills, vore kanske ännu värre.

    Den typ av globalisering som för närvarande pågår i världen innebär att bygga upp hela världsekonomin kring Konspirationsteorin. Följderna är naturligtvis katastrofala. Om inte krigsförberedelserna och själva krigandet gör susen så kommer vi att ödelägga människornas och djurens habitat med vår oekologiska krigsekonomi. Att skylla på ett enskilt land, en ländergrupp som t ex BRIC-länderna eller ett enskilt imperium typ USA, Kina eller Ryssland innebär bara att falla tillbaka på Konspirationsteorin!

    Konspirationsteorins hegemoni innebär ett oerhört slöseri med råvaror och att bränna upp ofantliga mängder med olja i krig och förberedelser för krig. USAs armé är den största enskilda konsumenten av olja i världen.  110  Världens militär-industriella-akademiska komplex   111  är elefanten i vardagsrummet som man lyckas undvika att få syn på. Om klimatuppvärmning är problemet så borde vi inledningsvis ta vara på de fossila bränsen som vi offrar åt Konspirationsteorin i vårt krigandes praktik. Det borde vi säkert annars också. Eventuella framtida generationer kan ju också behöva lite olja.

    Meningen med dessa reflexioner är bara att försöka göra tanken om att WTC 7 utgör Konspirationsteorins akilleshäl begripligare genom att sätta in den i dess sammanhang.  112 

    Jag nuddade förresten redan vid denna tanke ovan i kapitlet "Everybody Knows" när jag skrev att 6-9 augusti 1945 och 11 september 2011 hör till det moderna politiska systemets viktigaste historiska vändpunkter: kanske slutet på början respektive början till slutet för den samtidshistoriska epok, som brukade kallas för atomåldern. Atomåldern är s a s ett korollarium till Konspirationsteorin. Ifall Konspirationsteorin krackelerar så uppstår det säkert sprickor även i atomåldern trots att katastrofen redan har inträffat i den meningen att massförintelsevapnen har blivit uppfunna och det radioaktiva avfallet från kärnreaktorerna är med oss för eviga tider. Men Atomåldern liksom Konspirationsteorin, är trots allt en spökvärld, som vi bär med oss. Såvida vi inte börjar tänka i den andra huvudriktningen: EN ANNORLUNDA VÄRLD ÄR MÖJLIG.



    Är David Ray Griffin en konspirationsteoretiker?

    David Ray Griffins betydelse som en kritiker av den amerikanska regeringens egen konspirationsteori är obestridlig. Men är han själv en konspirationsteoretiker? Snarare än åt teoribygge har Griffin i sina böcker om 9/11 ägnat sig åt refutationer — kritik och tillbakavisanden av teorier som inte håller måttet.

    Refutation handlar om besvisföring. I sitt skriftställarskap om 9/11 har Griffin först och främst velat leda i bevis att de officiella berättelserna om 9/11, vilka tillsammans utgör teorin om Usama bin Ladins och al-Qaidas sammansvärjning och skuld, är falsk och således att den bör förkastas.

    Den som önskar refutera (tillbakavisa och förkasta) ett påstående eller en teori, måste själv stöda sig på och framföra vad han håller för sanning. Men en kritiker kan också nöja sig med att peka på motsägelser i de påståenden och den teori som har framförts och överlämna uppgiften att revidera eller refutera till dem han kritiserar. Detta är precis vad Griffin gör i sitt "öppna brev" till den amerikanska Kongressen och till media, dvs boken Motsägelser om 11 september 113  I inledningen understryker brevets avsändare, att det inte innehåller någon teori om "vad som verkligen hände" utan endast "diverse fakta". Kongressen och media förutsätts själva fortsätta söka efter sanningen.

    Apropå refutationer förtjänar inte minst Griffins egen grundliga (själv)kritiska genomgång och revidering av The New Pearl Harbor att nämnas.  114  I The New Pearl Harbor Revisited blottar Griffin flera misstag och luckor och refuterar en del av sina egna tidigare påståenden i sin egen tidigare framställning.

    Mitt svar på frågan Är Griffin en konspirationsteoretiker? blir ändå ett försiktigt ja. För det första kan det inte vara helt fel att beteckna en person, som ägnat så stor möda som han åt att undersöka och skriva om en viss sammansvärjning, för en konspirationsteoretiker, särskilt om personen är filosof och vetenskapsman. För det andra — och detta är kanske viktigare — har Griffin i samband med sitt skriftställarskap om 9/11 flera gånger haft anledning att återkomma till och utreda begreppen konspiration och konspirationsteori. Hans senaste bok   115  är ett exempel på det. Boken behandlar och kritiserar särskilt juridikprofessorn Cass Sunsteins åsikter om konspirationsteori och Sunsteins förslag att regeringen borde ge anonyma agenter i uppdrag att infiltrera och splittra grupper som hyser "regeringsfientliga konspirationsteorier".   116  Cass Sunsteins förslag kan eventuellt väntas få pratiska följder eftersom president Obama har utnämnt honom till chef för den amerikanska regeringens Office of Information and Regulatory Affairs (OIRA).

    Förteckning av Griffins böcker om 9/11

    David Ray Griffin har gett ut följande böcker om 9/11:

    The New Pearl Harbor. Disturbing Questions About the Bush Administration and 9/11. Foreword by Richard Falk. Updated edition with a new afterword. Olive Branch Press 2004
    The 911 Commission Report. Omissions and Distortions. Olive Branch Press 2005
    [som redaktör tillsammans med Peter Dale Scott] 911 and American Empire. Intellectuals Speak Out Vol 1. Olive Branch Press 2007
    Christian Faith and the Truth Behind 911, Westminster John Knox Press 2007
    Debunking 911 Debunking: An Answer to Popular Mechanics and Other Defenders of the Official Conspiracy Theory. Olive Branch Press 2007
    Motsägelser om 11 september: ett öppet brev till USA:s kongress och press. Alhambra 2008
    The New Pearl Harbor Revisited. 911. The Cover-Up, and the Exposé. Olive Branch Press 2008
    Usama bin Ladin — död eller levande? Alhambra 2009
    WTC och dess mystiska kollaps. Varför den officiella rapporten om 11 september är ovetenskaplig och osann Alhambra 2010
    Cognitive Infiltration. An Obama Appointee's Plan to Undermine the 911 Conspiracy Theory. Olive Branch Press 2011

    Förteckningen utger sig inte för att vara fullständig. Förutom böcker har Griffin också skrivit många artiklar och appeller om 9/11.  117 

    Om konspiracism

    Den aboensiska vetenskapsfilosofen Hans Rosing påtalade i ett av sina inlägg i Hufvudstadsbladets debattspalt vad han kallade "misstaget att urvattna begreppet konspiration så att det täcker för mycket".

    Rosing skrev också:

    Det är alltid ens ovänner som konspirerar, aldrig man själv eller ens vänner 118 

    Av min egen muntur torde framgå, att jag intar en något annorlunda hållning till begreppen konspiration och konspirationsteori än Rosing. Jag kan nämligen mycket väl tänka mig själv i rollen som konspiratör och vill i så fall också gärna se mina vänner som deltagare i sammansvärjningen.   119 

    Rosings kritiska argument innehåller emellertid en kärna av sanning. Ifall man låter begreppet konspiration täcka alltför mycket blir resultatet någonting som har kallats "konspiracism"   120  , dvs en ideologi ellr världsåskådning. För egen del håller jag med om att det är klokt att åtminstone begränsa betydelsen av begreppen konspiration och konspirationsteori till politikens värld och att också där låta dem täcka endast ett, i och för sig viktigt, delområde. Dessvärre är politiken med dess otaliga konspirationer ett av människovärldens avgörande existensvillkor.

    David Ray Griffin faller enligt min uppfattning inte inom kategorin "konspiracister". Jag vet inte riktigt vilken ism han ska anses representera. Eventuellt skulle han själv gå med på att kalla sig kristen whiteheadiansk postmodernist. Jfr hans bok Whitehead's Radically Different Postmodern Philosophy.   121  Men den boken behandlar som sagt inte konspirationer eller 9/11.



    II LJUSARE KONSPIRATIONER?



    Sammansvärjningen i biblioteket

       När en tidig morgon jag i biblioteket sökte
       fram de böcker ur min hemstads fjärran katalog
       om de män och kvinnor, re'n av livets framfart krökte,
       som med sneda planer, sammansvärjningar försökte
       att sin ära, rikedom och ställning, hög som låg
       öka eller bättra: femton tryckta titlar då jag såg.

    Serendipidity

    Tillståndet i Biblioteket kallas serendipidity. Om radions meddelande angående läget vid kuststationerna idag klockan åtta påminner om det allra viktigaste, vilket som sagt   122  är att det finns ett hav och ett land, så garanterar biblioteket för sin del det kanske nästviktigaste, dvs serendipidityn. Vad serendipidity egentligen betyder kan jag inte förklara. Det är just det som är poängen med serendipidity. Man bara råkar hitta någon bok som man inte visste att man ville läsa eller att den boken överhuvudtaget hade blivit skriven, tryckt, anskaffad, katalogiserad och uppställd på bibliotekets hylla precis på det ställe där den skulle stå och där bibliotekarien med osviklig kännedom om sina böckers ordning skulle ha kunnat leta fram den åt en i rappet, ifall det hade behövts. Men det behövdes inte. Man bara råkade hitta den i alla fall.

    Ranganathan räknade säkert med serendipidityn, han också. Alla riktiga bibliotekarier och matematiker räknar med serendipidityn, dvs att ordningen på det hela bara är ett utanverk, om än ett nödvändigt sådant. Men bibliotekets innersta kommer man inte åt. Det räcker inte med att dela in världen i kategorier och fack. Världen kan knappast bibliotekiseras till den grad att serendipidityn försvinner. Att kalla Serendipidity för Slumpen vore en förenkling. Slump är ett ord för astrologer och alkemister som sysselsätter sig med naturens hemligheter. Kanske också för astronomer och kemister. Men i människolivet sker knappast någonting av en ren slump. Ipse verum factum, Giambattista Vicos sats, låter en ana vad det handlar om. Faktum, det gjorda, av latinets 'facere' (att göra), dvs någonting som någon eller några har gjort. Faktumet har minsann inte gjort sig självt. Ex nihilo nihil — intet ur intet. Nej, någon har varit framme och ställt till det som det är. Och detta något, som någon har sett till att göra, är 'verum'. Det är sant. Det var kanske bara detta V.I.Lenin menade när han påstod att sanningen är konkret. Men av sådana konkreta sanningar som berättar om vad människorna har gjort bör man inte sluta sig till att man har funnit Sanningen. Detta följer logiskt ur läget på kuststationerna och, som jag redan har sagt, av serendipidityn.

    Som min trogne läsare antagligen redan har förstått är jag smått förälskad. Ja, jag älskar Serendipidity alldeles vansinnigt. För övrigt är det viktigt att inte undertrycka sin kärlek, som min psykiater till pianolärare Claes Andersson har skrivit i en dikt. (Jag råkade läsa den under ett kort och impulsartat besök i Liljendals bibliotek.)

    Serendipidity är häpnadsväckande, paradoxal, motsägelsefull, motstridig, spännande och egentligen ganska rolig. (Jag använder helst inte de neutrala eller adverbiala formerna paradoxalt, motsägelsefullt eller roligt.) Någonting säger mig att Serendipidity är en kvinna och således inte ett neutrum. (Man säger ju inte heller "Anita är roligt", eller någonting i den stilen, eller hur?)

    Men, som Kungen nyligen yttrade: nu vänder vi bladen! Låt oss kort och gott konstatera, att Serendipidity är helt och hållet bibliotekets och bibliotekariernas förtjänst. Det är bibliotekarierna som har gett upphov till och skapat Henne. Halleluja!

    Femton böcker om sammansvärjningar
    Aristofanes: Kvinnornas sammansvärjning. Grodorna. (Vuxen)

    Översättning från grekiska originalen av Tord Bæckström.

    När Kvinnornas sammansvärjning av Aristofanes uppfördes återstod hela 411 år av manliga sammansvärjningar innan Judas förrådde Frälsaren. Nej, vad säger jag. Vår Frälsare fick ju trots allt leva i ett antal år efter det att han blev född. Å andra sidan verkar sammansvärjningen mot Honom ha varit i full gång redan i god tid före Hans födelse. I varje händelse började den senast då. Den första komplotten mot Jesusbarnet finns dokumenterad i Matteus evangelium. Den gick ut på att garantera rikets säkerhet. Eller åtminstone kung Herodes personliga säkerhet. (Stjärntydarna hade delgivit Herodes att den nyfödde utgjorde en säkerhetsrisk.) I korthet gick alltså planen ut på att i försvarssyfte låta mörda alla små gossar under två års ålder i trakten kring Betlehem. Men varför måste så många gossebarn som möjligt slås ihjäl? Jo, helt enkelt för att Herodes och hans medhjälpare inte kunde veta exakt var den nyfödda babyn fanns.

    Vi ska inleda detta avsnitt med Grodorna, som uppfördes lite senare, dvs år 405. Att även denna pjäs från början har haft en allvarlig innebörd förefaller enligt Tord Bæckström sannolikt. Som fd elev i Svenska normallyceum där det lästes latin rätt mycket eller rätt länge vill jag försäkra läsaren att ett omdöme, fällt av en person som har översatt Aristofanes från de grekiska originalen, nog lugnt kan tas på fullt allvar. "Komedidiktarna deltog i den politiska debatten med en hänsynslös och fullkomligt orädd frispråkighet", konstaterar den gode Bæckström också i sin inledning. Ack om detsamma kunde sägas om såpoperornas, sitcomseriernas och dokusåpornas manusförfattare!

    I Grodorna möter vi Dionysos' och hans slav Xanthias. Efter en visit hos Herakles beger sig de två raka vägen till helvetet för att söka upp Euripides. Där står båtföraren Karon och väntar på att få frakta dem över floden:

    DIONYSOS: Var hälsad Karon! Hejsan Karon. Hej på dej!
    KARON: Vem söker hamn från livets kval och vedermödor?
    Båtlägenhet till Lethe och till Kerberos domän,
    till Tainaron — till själva helvetet?
    DIONYSOS: Jag. KARON: Nå, raska på ombord! DIONYSOS: Du lägger till
    vid helvetet? KARON: Ja, till er tjänst, min bäste herre.
    DIONYSOS: Kom Xanthias. KARON: Nej, ingen slav får följa med
    som inte gjort sin plikt i den athenska flottan.
    XANTHIAS: Jag kunde inte. Kronvrak. Fel på ögonen.
    KARON: Då får du ta ditt pick och pack och traska runt.
    XANTHIAS: Var ska jag vänta på er? KARON: Där, på andra sidan,
    vid stenen. DIONYSOS: Du förstår? XANTHIAS: Ja, mer än väl. O ve!
    Vad får jag inte underkasta mig! So long!

    Jag ska inte avslöja intrigen i Kvinnornas sammansvärjning, den andra pjäsen av Aristofanes som ingår i den här boken. Det är i själva verket en ganska rå historia. Jojo, de kunde nog de också. De gamla grekerna alltså. Men roligt är det, mycket roligt! Kvinnornas sammansvärjning lär ska höra till A:s mer opolitiska pjäser. Så påstår i alla fall Tord Bæckström. Fast ho vet om det är sant. Det privata är politiskt.

    Dixon, Franklin W. : Farlig Sammansvärjning (Ungdoms)

    Stockholm 1989. Serie: Bröderna Hardy. Wahlströms ungdomsböcker. "En sammansvärjning som riktar sig inte bara mot en person utan mot flera tusentals människor", berättar baksidestexten. Den ungdomliga detektivduons mysterium handlar denna gång om ett terroristdåd, vars motiv är ren och skär ärelystnad. The Hardy Boys-serien med bröderna Frank och Joe Hardy, som sedan år 1927 har fabricerats av spökskrivare under den gemensamma pseudonymen Franklin W Dixon (och översatts till 25 språk), fortsätter efter 2005 under namnet The Undercover Brothers. Varav denna omåttliga popularitet? Enligt kritikerna Carole Kismaric och Marvin Heiferman, som citeras i Wikipedias artikel lär Hardy Boys-serien läsaren att även om världen kanske inte är under kontroll så kan godheten triumfera över ondskan och att också de svåraste problemen kan lösas om vi bara gör våra andelar och vårt bästa för att hjälpa andra.  123 

    Eton, Peter: Den tysta sammansvärjningen (Magasinet)

    Tidens bokklubb, Stockholm 1961.

    Varför bibliotekarierna har klassificerat den här boken som en fackbok begriper man först efter den spännande krigstida berättelsens första sextio sidor. Boken kan om man vill läsas som Storbritanniens svar på fransmannen Paul Nizans roman "Konspirationen" (se nedan), som handlar om några unga män i 1920-talets Paris. "Den tysta sammansvärjningen" är till att börja med historien om några unga tyskar i andra världskrigets Kroatien. De första sextio sidorna berättar historien om korpral Jan Heidrich (en tjeck) och soldaterna Oskar Grasemann, Willi Seiderer och Herman Hanke, som bl a hade det gemensamt, att de tillhörde samma blodgrupp . Det var praxis i alla pansarregementen i den tyska armén, att besättningen skulle tillhöra samma blodgrupp, ifall det skulle bli nödvändigt med blodtransfusion.

    Men efter inledningens blodiga uppgörelser rycker bokens författare, BBC-korrespondenten Peter Eton, in som berättarjag och ställföreträdande huvudperson. Ställföreträdande, eftersom saker och ting knappast kan agera huvudpersoner ens i böcker. De ting som boken först och främst handlar om är guldtackor, som i krigets begynnelseskede bortfördes från Société Générale Bancaire de Yugoslavie i Zagreb och försvann. Utdrag:

    Om jag inte av en händelse hade köpt den där tidningen, skulle jag inte ha vetat det ringaste om det här angreppet mot mitt liv. Men hände sådana saker bara av en händelse? Jag undrade. Kanske var det inte alls något sammanträffande utan bara ett slags försynens varning att jag skulle vara på min vakt. Ännu funderande på hela problemet passerade jag genom spärren och tog en taxi till BBC:s studio vid Whiteladies Road. s 116

    Slutintrycket blir att det faktiskt är försynen snarare än mänskliga konspiratörer som har regisserat denna Conspiracy of Silence. Vi får alltså fortsätta att tänka oss att Gud, när Han ingriper i våra världsliga angelägenheter, gör det i all tystnad. Alternativt har förlagsredaktören bara tyckt att titeln låter bra utan att bry sig om ifall den motsvarar bokens innehåll. James Leasor har uppenbarligen fungerat som (skicklig) spökskrivare.

    Franzén, Nils-Olof: Sammansvärjningen (Ungdoms)

    Ordfront. Stockholm 1984.

    Nils-Olof Franzén, chefen för Sveriges Radio och skaparen av deckarfiguren Agaton Sax (som levde på 1950-talet), ger en lektion i hur det kunde gå till i det svenska 1700-talets herrgårdsliv. Förlaget Ordfront har tyckt att det är bok som bra gärna kunde ges ut på nytt (boken utkom ursprungligen 1955) och det tycker väl jag med.

    Ordet konspiration betyder i den här boken statskupp, dvs drottning Lovisas och kung Adolf Fredriks plan år 1756 att ta makten från Rikets ständer (ståndsriksdagen). Planen misslyckades.

    Hägg, Göran: Catilinas sammansvärjning

    Wahlström & Widstrand. Stockholm 1981.

    Rom var staden utan nåd: ett dödsrike av trängsel, blod avföring,prostitution, sadistiska nöjen och korruption, en mänsklig sumpmark, packad allt tätare med billig arbetskraft, en svulst som växte och sög ut landet och som allt mer liknade en sårböld eller snarare en taggig vårta allteftersom markspekulationen och trängseln drev hyreskasernerna i höjden, en stinkande, larmande bikupa över kloakernas och likbränningsanstalternas sommarlukt. Allt var på en gång nybyggt och nyslitet. s 30.

    Nå, det kan knappast skada om bilden av den romerska republikens slutskede får några ytterligare smutsfläckar. Göran Hägg fortsätter traditionen från Henrik Ibsen att göra Catilina större och i motsvarande grad ta ner hans gamla kompis och senare motståndare Cicero ("kik-ärtan"). Men beträffande konspirationer tycker jag mig inte lära mig någonting utöver det jag visste från tidigare, dvs att redan de gamla romarna...

    I Roms orbis skulle snart nog även den revolutionäre Jesus uppträda.  124  Men tyvärr lyckades revolutionen inte riktigt som nasaréen hade tänkt sig utan allt fortsatte i samma gamla stil.

    När Göran Hägg gav ut sin historiska roman om Catilina i början av 1980-talet, juppiernas och de första persondatorernas årtionde ("år 1981 invigdes NMT450, det första helautomatiska mobiltelefonisystemet i Norden") användes fortfarande bokkort och ficka med datumblad i biblioteksböckerna. Av anteckningarna på den ljusröda lappen att döma har Lovisaborna lånat denna bok åtminstone 24 ggr. Det kan ha blivit flera lån senare, för när datoriseringen satte igång på allvar så slutade bibliotekarierna antagligen att sätta dessa kråkfötter. Ack, vilken Gutenbergsk nostalgi väcker inte dessa spår av en svunnen tid!

    Kelly, Fiona: Sammansvärjningen (Ungdoms)

    Richter, Malmö 1999. — Efter The Hardy Boys (se ovan) var jag beredd på nästan vad som helst. Flickorna i "Mysterieklubben" på äventyr i Paris visade sig dock vara en ganska trevlig bekantskap. Rena sträckläsningen!

    De diskuterade fortfarande när de kom tillbaka till hotellet. Tillbaka på rummet fräste Tracy slutligen Det här leder ingenvart. Jag är dödstrött på konspirationer och terrorister ... Kan vi inte låta hela saken bero ett tag och göra någonting som får oss på andra tankar? Vi kan väl se på TV i stället?

    Bakom namnet Fiona Kelly lär dölja sig en rad andra författare. Skulle man inte helt enkelt kunna kalla detta slags genre fiction för sammansvärjningar i syfte att förtjäna pengar? På denna fråga svarar kanske modersmålsläraren och bibliotekarien att det är bättre om flickorna läser böcker än att de tittar på TV. Men den frågan hör kanske inte till den här bokens ämnesområde.

    Kross, Jaan: Halleluja. Noveller (Vuxen)

    Utg 1992. Övriga medarbetare: Iliste, Ivo, Göranson, Birgitta. — Novellen "Sammansvärjningen", som ingår i denna bok, är en fängelsehistoria från en eländig period i Estland under andra världskriget. Ett ur konspirationsteoretisk synvinkel belysande citat:

    ... efter så här lång tid är det svårt att säga i vilken mån vi verkligen trodde på vår egen version eller i vilken mån vi tröstade oss med den. s 233

    En av poängerna i denna novell är att sammansvärjningar också kan kokas ihop för nöjes skull, t ex ifall de sammansvurna befinner sig i ett fängelse. Då kan konspirationer helt enkelt vara ett sätt att få tiden att gå. Om människan i allmänhet är så olycklig att hon utan orsak kan gripas av leda, är det minsta tidsfördriv nog för att avleda hennes tankar, skrev Blaise Pascal. Men, att det som börjar som ett harmlöst tidsfördriv kan få ett olyckligt slut, visar också detta exempel.

    Den här boken skulle jag vilja rekommendera åt unga människor. Varför har bibliotekarierna försett den med vuxenstämpel? Kanske det bara är en fråga om listig taktik för att få de yngre läsarna att intressera sig desto mer för dess innehåll? Hoppas att det inte handlar om någon tyst sammansvärjning från bibliotekariernas sida!

    London, Jack: Köldens barn (Magasinet)

    Malmö : Norden, [1946] Originalets titel: Children of the frost. Ämnesord saknas. Must read. På slutet kommer ett kapitel, rubricerat "De gamla männens sammansvärjning". Den gamle Whitefishindianen Imber har rest in till Klondike för att erkänna sina brott. Det händer i slutet av 1800-talet. Imber har dödat många, många av de vita männen, kvinnorna och barnen. Nu önskar han själv dö. Begreppet brott har ännu inte blivit lika vagt i sina konturer som det är vid början av 2000-talet:

    — Satan också, sade en man bland åhörarna i främsta ledet. Han sade det i känslig och sorgsen ton. Han var rödhårig. Satan också, upprepade han. Det var min bror Bill. Och med regelbundna mellanrum hördes sedan under hela rättegången hans högtidliga "satan också" genom rättssalen. Hans kamrater hyschade inte på honom och ej heller knackade mannen vid bordet ned honom. s 233

    Ludlum, Robert: Fallet Novak

    Originaltitel: The Janson Directive. Varför har boken hamnat här? Det beror på bibliotekets ämnesord: Novak, Peter, Janson, Paul, spionromaner, thriller, romaner : kidnappningar, romaner : sammansvärjningar, romaner : terrorister. Men vilken sammansvärjning handlar boken om? Kanske om 9/11 — boken utkom ju 2002 Nja, nej, tyvärr verkar den inte att göra det. Men onekligen handlar boken om den tid då 9/11-konspirationen utspelar sig:

    Och hur kunde det finnas sexton miljoner på kontot på Caymanöarna? Hade någon gillrat en fälla för honom? Det var i så fall en mycket kostsam fälla. Vem kunde förresten komma över så mycket pengar? Inte en statlig organisation. Men för en högt uppsatt tjänsteman i Liberty Foundation var det en annan sak. Den gamla frågan gjorde sig påmind: Cui bono? Vem tjänade på det? s 142

    Bra fråga. Vem tjänade på det?

    Nizan, Paul: Sammansvärjningen (Magasinet)

    Till åtskillnad från Nils-Olof Franzén, som jag tidigare kanske har läst någon artikel av (fast den skribenten hette kanske snarare Lars-Olof), eller Jaan Kross, som jag en gång har pratat i telefon med och vars kärleksroman från Rakvere jag har ägt ett exemplar av (sedermera spårlöst försvunnet), är Paul Nizan en gammal bekant, nästan som en gammal vän. Han dog visserligen ca sex år innan undertecknad överhuvudtaget blev född. Men något slags vänskap kan man känna även med döda författare. Svårare kan det vara att hysa varma känslor för personer som gått bort utan att lämna några spår i biblioteket. Ifall biblioteket inte kan förmedla deras ord får ju den nödvändiga ömsesidigheten och medmänskligheten vänner emellan ingen chans. Orden är känslornas vingar och R.David Lankes, biblioteksvetaren och -byggaren som jag annars uppskattar, överdriver därför i mitt tycke en aning när han säger att en läsare egentligen inte konverserar med författaren utan enbart med sig själv.

    Pauls död var tragisk. Före kriget var han en mycket engagerad kommunist och medlem av parti communiste français, som ju på den tiden leddes av nummer två i helvetet näst efter Hitler, dvs Stalin, samt dennes franske apostel Maurice Thorez. När så vicedjävulens kamrat Vjatjeslav Molotov och Fan Självs utrikesminister Joachim von Ribbentrop slöt sin ryktbara nonaggressionspakt i Moskva den 23 augusti 1939 —rena rama sammansvärjningen! — så blev Paul, en känslig fransk intellektuell, naturligtvis väldigt deprimerad. Ja, hur tror ni att han kände sig? Där hade kommunisterna och Stalin och Thorez i flera år drivit antinazistisk propaganda och så, pang, slår de ihop sina påsar med Den Onde i egen hög person, eller åtminstone med hans utrikesminister! Så att svaret på frågan om hur Paul kände sig borde väl vara ungefär lika lätt att ge som när min gamla religionslärare ställde pojkarna i klass IIIK i Svenska normallyceum inför frågan: Hur kände sig Jesus när han hängde på korset?

    Eller åtminstone nästan lika lätt. Det krävdes trots allt ganska mycket eftertanke innan en tolvårig elev i klass IIIK vågade sträcka upp en darrande hand för att osäkert stamma fram: I-illa?!

    Efter nyheten om Molotov-Ribbentrop-pakten utträdde Nizan ur kommunistpartiet för att lindra sin politiska crapula. Men bara några månader senare, den 25.2. 1940, stupade han på franska sidan i slaget mot tyskarna om Dunkerque. Han hade då uppnått 35 års ålder.

    Jag känner mig nästan personligen befryndad med Paul Nizan, genom hans böcker som jag har ägt och läst, inklusive La Conspiration (numera är också den spårlöst försvunnen, verkar det), och Vakthundarna, en svidande vidräkning med Mellankrigstidens franska universitetsfilosofer typ Henri Bergson och Léon Brunschvicq , vilka — om jag nu något förvränger Nizans allmänna tes i mina egna syften — konspirerade för att upprätthålla den tidens gängse borgerliga samhällslögner. (De gjorde det fast de inte ens själv visste att de gjorde det - vad vet egentligen en vakthund?) Jean-Paul Sartre skrev senare, jag tror det var i sin presentation av Pauls ungdomsverk Aden, Arabie att han ångrade, att han inte hade vågat vara lika frän som Nizan.

    A propos Mellankrigstiden, hur står det egentligen till i världen? Befinner vi tjugohundratiotalsmänniskor oss också i en Mellankrigstid? Hur ska det hela sluta? Jag hoppas verkligen det går bättre den här gången, dvs att alla dom där gamla sovjetiska generalerna ska dö snart och att våra NATO-fantaster typ Häkämies och Ralf Friberg och Jutta Zilliacus här på hemmaplan också ska göra det, eller åtminstone hinna göra bot och bättring innan de dör; att det nutida Indien, som kallas för världens största demokrati, ska återgå till sin tappre grundares icke-våldslinje (Mohandas K. Gandhi torde nämligen ha varit världens modigaste man; nästan, åtminstone). För att inte tala om Israels Netanyahu, Pakistans Yousaf Raza Gillani, Kinas Wen Jiabao, Japans premiärminister Naoto Kan, som har fått hård kritik för sitt sätt att sköta katastrofen vid Fukushima och som därför på sista tiden (15.6.2011) har varit beredd att avgå, och ajatollah Khamenei (lever ajatollah Khomeini fortfarande?). George W Bush och Tony Blair icke att förglömma. Dem borde man väl med Olof Palmes ord snarast karaktärisera såsom ena "Satans mördare". Nåjo, jag är knappast världens modigaste man fast jag när det behövs kan vränga ur mig sådana här utgjutelser. Jag är bara en boklånare.

    Finns det ett svenskt ord för salaliitto? Den bokstavliga översättningen av det finska ordet skulle vara "hemligt förbund". Lönnallians? Nej, man kommer att tanka på lönnar, lönnträd. Hemlig förbindelse. Ja, det låter inte illa. Komplotter, intriger, ränksmiderier, ränker, stämplingar. Kabal, hemlig plan, anslag (synonymordboken). Hos Nizan hittar jag ytterligare ett ord: maskopi.

    ...de tog inte miste på innebörden i sin vänskap som bara var en rätt stark känsla av hemligt samförstånd mellan unga män som kände sig hotade och därför upplevde gängets gemenskap som värdefull, som var ensamma och därför försökte ersätta verkligheten i nätternas samhörighet med kvinnor med en bild av maskulint kamaraderi: att grunda framtiden på den ungdomliga maskopin mellan dem föreföll var och en av dem som höjden av slapphet. Sid 22.

    Shalamov, Varlam: Berättelser från Kolyma

    En till fängelsehistoria. Fängelset befinner sig i fånglägret Kolyma i nordöstra Sibirien. Och liksom i Jaan Kross novell Sammansvärjningen i samlingen Halleluja är huvudpersonen i Varlam Shalamovs novell Juristernas sammansvärjning själv jurist. Men här är det inte enbart en fråga om tidsfördriv. Eller är kanske detta allas krig mot alla också bara ett sätt att få tiden att gå i en samhälle som har urartat i ett rent helvete? Det är inte längre frågan om någon sammansvärjning i ordets verkliga betydelse och mening, eller ens om en konspiration på skämt, som i berättelsen av Kross, utan om någonting som mest av en tillfällighet kom att likna något slags komplott. Svart humor? Ja, närmast väl det. Ännu en bra bok.

    Sithole, Ndabaningi: Revolutionens rötter : berättelser från Zimbabwes kamp (Vuxen)

    De vita herrarna anade inte att medan de lade upp vapenförråd för att hindra de svarta att få demokratiska rättigheter, så lade de svarta samtidigt upp vapenförråd för att krossa de vitas monopol på demokratin. — Sithole

    Ämnesord: berättelser: Zimbabwe, noveller: Zimbabwe, romaner: motståndsrörelser. Författaren, Ndabaningi Sithole, hade det gemensamt med många andra mer eller mindre kända konspiratörer, att vara en prästman. Hans namn löper som en röd tråd genom landet Zimbabwes, tidigare kallat Rhodesiens, historia. Jag vet inte om hans bok Revolutionens rötter borde klassas som en vuxenbok. Vore det inte lika så gott om barnen skulle få lära sig sådana här saker redan i skolorna? Sithole bekräftar min åsikt, som kanske när allt kommer omkring bara är en fördom, att det finns både ljusa och mörka sammansvärjningar.

    Det var inte hudfärgen jag tänkte på. Men om man nödvändigtvis vill dra in även den i det här sammanhanget, vilket just i det här sammanhanget kanske inte är alldeles bakvänt, så låt gå!

    Toole, John Kennedy: Dumskallarnas sammansvärjning

    Ämnesord: humor. — Dumskallarnas sammansvärjning må vänta på att medtas till en holme där man firar semester, ifall man snart får göra det och hinner. I annat fall måste ju boken återlämnas till biblioteket så att någon annan dumsk..., så att någon annan låntagare får möjlighet att ha roligt, alltså. Ursprungligen (1980) hette boken A Confederacy of Dunces. Sammansvärjningen verkar vid en snabbtitt ha kommit med först när den översattes till svenska av Einar Heckscher (1982), men vid närmare påseende framgår det att översättaren troligen har fått denna ingivelse ur Swiftcitatet på titelbladet:

    När en sant storslagen ande dyker upp här i världen kan man känna igen honom på detta tecken, att dumskallarna alla har sammansvurit sig mot honom.

    Vilket erinrar mig om något som jag nyligen läste i en novell av Jaan Kross:

       Ödets balansvåg står vågrätt
       men rubbas lätt av ett gram.
       Steget från snille till vanvett
       är kort som ett epigram.  125 

    Topelius, Zacharias: Samlade skrifter : Första delen : Stjärnornas kungabarn (Ungdoms / magasinet)

    Helsingfors : G. W. Edlund, 1899. Denna bok saknar ämnesord, kanske för att biblioteket på den tiden ännu inte var så stort att ämnesord behövdes?

    Ämnesordet kunde vara: Cannabis. Ty detta verk handlar om en man, som symboliskt fått bära den ädla växtens namn. Vi befinner oss i det krigiska 1600-talets Helsingforsnejder, roende i ekor och vittjande fågelsnaror i skogen. Hagar, den begåvade flickan, studerar redan latin och grekiska för den trasige skolmästaren "Campis" (Cannabis) på Hertonäs. Det här är en så trevlig läsning att man alldeles glömmer att sköta sitt bibliotek och sin sammansvärjning. Det ordet behöver ej heller nämnas mer i samband med denna bok. Åtminstone inte i denna bok.

    Toresen, R. E. Sammansvärjningen

    När vi nu kommer fram till den sista av de femton potentiellt relevanta titlar som jag har hittat i Lovisa stadsbiblioteks katalog så slår det mig att allt har gått för snabbt. Vad blev det av sommarlektyren? Jag borde förstås ha frågat bibliotekarien, som säkert är skickligare än jag på att leta fram mer av den till saken hörande litteraturen. I stället frågade jag bibliotekarien en massa annat, som t ex hur man klassificerar ungdomsböckerna, och varför, och inte minst var man finner böckerna — att leta fram femton titlar ur biblioteket går ju inte i ett huj, såvida man inte är bibliotekarie. Ja, jag är ju bibliotekarie själv, förstås, men inte proffs. I alla människor sitter en liten bibliotekarie, men alla små bibliotekarier får inte lov att spela bibliotekariens roll i samhället, för att parafrasera en rätt välkänd italiensk teoretiker från förra seklet. Även det en fängelsehistoria, förresten.

    Toresens arbete utkom år 2002. Skulle då denna bok kanhända äntligen behandla 9/11-sammansvärjningen? undrade och hoppades jag innan jag kastade en blick på pärmen. Ty detta mysterium handlar om flickor och hästar, eller hästar och flickor, hur man vill ha det. De ser alla pigga och trevliga ut. Jag tror jag ska avstå ifrån att leta efter något samband. Bäst att inte föra fram några fler antaganden!

    Bibliotekariernas konspiration för en annorlunda värld

    Bibliotekariernas nuvarande flitiga använding av ämnesord i ordnandet av materialet är emellertid inte enbart ett utslag av det moderna bibliotekets anda, som Ranganathan så förtjänstfullt sammanfattade i sina fem slagkraftiga paroller.  126  Orsaken till att bibliotekarierna har byggt en egen ontologi, en heltäckande beskrivning och kategorisering av sakerna och tingen med hjälp av ämnesorden, är också delvis en följd av datoriseringen. Det är egentligen först den digitala informationstekniken som gör det möjligt att göra ett sådant system effektivt, så att man låta datorn söka fram litteraturlistor med hjälp av ämnesorden. Därför saknar många äldre böcker fortfarande ämnesord i den telematiska katalogen. Ursäkta, telematisk är ett ord från det sena 1980-talet. Nuförtiden finns bibliotekskatalogen självklart tillhanda på internet — både för bibliotekarien och för bibliotekets medlem. Undertecknad skulle i förbigående sagt föredra att inte bli kallad kund när jag besöker eller använder biblioteket och dess katalog eller samtalar med bibliotekarierna. Jag känner att jag också (liksom R David Lankes) gärna vill känna mig som och bli kallad för en medlem i bilioteket. Mitt bibliotekskort är beviset för mitt medlemskap.

    I allt fler bibliotek utrustas, tro det eller inte, varje tryckt bok nuförtiden med en radiosändare, som sänder metainformationen (uppgifterna om boken, inklusive ämnesorden) till bibliotekariernas mottagare, som liknar stora förstoringsglas, fast utan glas. Det kallas RFID-teknik. Men äldre verk som Köldens barn av Jack London hänger inte riktigt med i utvecklingen. De har ännu inte blivit helt inpassade in i bibliotekets nya ontologi, eftersom deras katalogposter tillsvidare saknar ämnesord. Det tycker jag ärligt sagt inte är så farligt.

    I Finlands biblioteksväsen slog ämnesorden igenom på allvar för bara något decennium sedan. Vid närmare eftertanke har jag kommit fram till att det ontologiska grepp, som ämnesorden representera, inte är tillräckligt för att möta internetålderns stora utmaning, som är varken mer eller mindre än internet självt. Ty internet är också ett bibliotek.

    Men det var inte det jag skulle tala om. Min muntur gäller bibliotekariernas sammansvärjning för en bättre värld. Häromdagen beslöt jag att oombedd och frivilligt ikläda mig rollen som inspektör av biblioteken i allmänhet och särskilt i grannstaden Borgå. Jag har ju kritiserat journalisterna och medierna för att huka sig inför sammansvärjningen. Ingen av dem har hittills vågat presentera Griffins bok om WTC 7 i sitt medium, för att nämna paradexemplet. Min första fråga till biblioteken var alltså: Vad har ni egentligen för litteratur, inte bara om sammansvärjningar i allmänhet, utan om 9/11?

    Det som genast frapperade mig var att biblioteken, i motsats till medierna, faktiskt tillhandahåller en rikhaltig läsning om 9/11. Och det inte bara den ena utan också den andra vinkeln som presenteras! Griffins bok om WTC 7 verkar i och för sig vara svår att syn på i också genom biblioteken: i hela Sveriges samkatalog Libris tyckte ja mig endast hitta 7 exemplar (jag hoppas och tror att en yrkesbibliotekarie hittar några fler, men få tycks dessa vara). Som jämförelse må nämnas, att inte heller serieversionen av 9/11-kommissionens officiella rapport, gjord av Sid Jacobson och Ernie Colón  127  verkar finnas i fler än 11 bibliotek i Sverige.

    Men som söker i bibliotekens kataloger, den finner! Om boken saknas i närbiblioteket kan man ta till fjärrlån. Det behövde inte jag göra. Jag hittade alldeles tillräckligt många böcker om 9/11 ändå (i Borgå stadsbibliotek). Åtminstone för ett litet tag. Och jag vill ännu en gång understryka det som kanske när allt kommer omkring är långt ifrån självklart: att biblioteken är öppna rum. Ty medierna är det inte.

    Jag började läsa i Åsa Mobergs dagbok från dagarna, veckorna och månaderna efter 9/11. Det var ju en bok som jag sökte mig fram till, men lite serendipidity låg det även i påträffandet av just dessa anteckningar eftersom jag inte hade en aning om deras existens. Som flera andra av dem som lyckades formulera och publicera sina tankar och känslor omedelbart efteråt (titeln på Mobergs bok) upfattar Åsa Moberg först och främst 9/11 som en hämnd:

    (12.9.2001) När jag fyllde 26 år, 1973, blev Salvador Allende mördad och Chiles vänster insamlad för att torteras på fotbollsarenor och mördas. Det var en fruktansvärd katastrof. Men världen var sig besynnerligt lik efteråt, bara mer av orättvisor, ekonomiska klyftor, högervåld , vapenvåld och ekonomiskt våld.

    Det här är något annat. Världen blir sig aldrig lik igen. Detta är hämnden. Oavsett vem som gjort det är det en hämndaktion. Till och med om det är den amerikanska högern är det en hämndaktion. Hur kan det ha gått till, fyra plan kapade utan en enda varning? Det var frågan som återkom hela kvällen. Men om de inte alls var kapade? Om mästaridén (i terroristbranschen alltså) var att börja med piloterna? Att låta dem utbilda sig för ordinarie tjänst i amerikanska inrikesflygbolag, eller att värva folk som redan hade sådana tjänster?

    Nu när idén är demonterad är det som vi kärnkraftsmotståndare alltid hävdat uppenbart: allting är vapen. Även det mest civila av flygplan. Gränsen mellan civilt och militärt är upphävd.  128 

    Det tycker jag var klokt skrivet. Så mycket Åsa Moberg lyckades tänka och uttrycka redan följande dag!

    Ändå tror jag att hon i denna första bedömning träffade helt fel — angående hämnden. Den som har läst de tidigare kapitlen ovan blir knappast överraskad om jag tar avstånd från antagandet om att 9/11 primärt var en hämndaktion. Kanhända var hämndlystnad med i spelet, men i så fall snarast som ett underordnat, styrt, motiv. Kanhända utnyttjades hämndlystna terrorister från al-Qaida-nätverket för att utföra inflygningarna i Tvillingtornen. Men huvudmotivet var inte att ta hämnd på USA och/eller hela Västvärlden. Jag kan givetvis ha fel, men så bedömer jag, utgående ifrån vad vi vet idag, tio år senare.

    Huvudmotivet med 9/11-dåden var att överväldiga, att skapa ett generellt chocktillstånd bland så många människor som möjligt. Föreställningen om att det rörde sig om en hämndaktion var precis vad man önskade framkalla. Denna föreställning grundlägger myten om terroristernas attack och skapar därigenom utgångsläget för "kriget mot terrorism", dvs den situation där vi fortfarande befinner oss.

    Det är förståeligt att många, många människor i likhet med Åsa Moberg till att börja upplevde 9/11 som en hämndaktion. Men om vi ska ha en chans att ta oss ut ur denna eländiga situation, som kallas för "krig mot terror", så tror jag att vi så fort som möjligt måste försöka göra upp med hämndhypotesen.

    Motivet för terroraktioner och terroriserande av hela befolkningar kan visserligen vara hämndlystnad. Men t ex 1800-talets anarkistiska våldsverkare hade andra, mer primära syften för sina aktioner, än hämnd.

    9/11 är en alltför komplicerad, alltför tekniskt sofistikerad och organisatoriskt krävande händelsekedja för att klassas som en "terroristattack". Om det "bara" hade varit fråga om fyra samtidiga flygplanskapningar och mord med flygplanen som vapen, då hade hämndhypotesen kanske kunnat bevara sin trovärdighet. Men eftersom händelsekedjan tydligen också innefattar kontrollerad rivning av Tvillingtornen och av WTC 7 sluter sig många (och jag med dem) till att 9/11-operationerna snarare iscensätter en militär strategi än en hämnd. Det handlar kort sagt om krigföring och därför är det en alltför långtgående förenkling ifall man reducerar operationernas motiv till hämndlystnad och målet till hämnden som sådan.

    Åsa Moberg antydde att det kunde ha varit en hämndaktion från högern i USA. På den punkten kan en efterklok läsare finna att hennes goda omdöme svek henne. I tanken på en de fattigas och underkuvades grandiosa hämndaktion mot de imperialistiska förtryckarna och utsugarna ligger det ju en viss logik. Men vilken hämnd skulle högern i USA ha utkrävt och mot vem skulle den ha riktat sig?

    Följande steg i resonemanget blir att fråga sig vilken organisation det kunde ha varit, som i och med 9/11-händelserna satte igång med att förverkliga sin strategiska plan. För egen del ska jag nöja mig med att peka på det militär-industriella-akademiska komplexet och förena mig i kravet om att brottsundersökningen fortsätter. Målet är att krigsbaronerna och -förbrytarna inte denna gång ska komma undan genom att fortsätta att kriga och terrorisera.

    Under tiden, medan brottsundersökningen pågår och småningom når sitt mål, som är att ställa de skyldiga inför en domstol som kan döma dem, finns det oerhört mycket vi kan göra för att skapa de rätta förutsättingarna. Internet ändrar radikalt villkoren för våra medier och våra bibliotek. I princip ger internetutvecklingen alla bibliotek möjlighet att skaffa sig alla böcker i obegränsat antal exemplar. Frågan är bara vad vi ska göra med alla böckerna. Vilken är bibliotekariernas mission? Jag föreslår att vi ska konspirera tillsammans för att förbättra världen genom processer som leder till kunskap om den.

    Släpp in maktdjävulen i biblioteket ty där kommer han att duka under. Inte ens fan själv kan veta mer om historiens alla brott. I biblioteket finns alla lögner bevarade. Men där står också sanningarna att finna. Det gäller bara att söka.



    Den öppna konspirationen

    Om makt och bibliotek

    Makten är föremål för människans mest infekterade åtrå. Makt över barn och makt över åldringar, makt över Hans och makt över Greta, makt över svaga och makt över starka, makt inom revirets gränser och makt utanför revirets gränser, makt för pengars skull och makt för maktens egen skull, makt över liv och makt över död. —Christer Kihlman, Svaret är nej! (1999)

    Politisk idealism står inte i motsättning till maktfullkomlighet utan är en av dess former.  —Hannes Nykänen i Ny Tid 34/2007

    Mitterrand utnyttjade det som Europa kunde bidra med till hans egen politiska resning. I gengäld gav han Europa vad han ansåg gynna sitt eget läger — det franska, socialistiska, mitterrandska och, emellanåt, europeiska lägret. Dvs han skrev under Maastrichtavtalet, främjade den gemensamma valutan och gick i bräschen för valen till europaparlamentet. Allt detta gjorde han för att det skulle gagna hans politiska projekt, som gick ut på att stiga till makten, övertygad som han var om att han ensam var i stånd att förändra sakernas tillstånd. Spinelli däremot arbetade lidelsefullt, trosvisst och hängivet. Kalla honom machiavellisk idealist eller utopistisk realist, det kvittar. Han var en politisk hjälte i Max Webers mening, en som drömmer om det omöjliga för att förverkliga det möjliga. Han var också övertygad om att han gjorde det som var rätt och nödvändigt. Hans känsla av att göra det rätta föddes ur hans tro på ett projekt, som han hade tänkt ut och lagt fram för andra och ansett vara bäst. Spinellis styrka står således att finna i förlitan på de egna politiska idealen medan Mitterrand hämtade sin kraft ur tron på den egna förmågan. Således är arvet efter Spinelli outtömligt medan Mitterrands arv tog slut dagen efter hans död... — David Soldini  129 

    Grundtanken är, att bibliotekets makt ska öka i framtiden. Informationssamhället bör sålunda förtjäna sitt namn via den nya, informationella makten, dvs biblioteksmakten. —Mikael Böök

    För mig har maktfrågan och biblioteksfrågan småningom flutit ihop i en och samma fråga.

    Jag frågar Hur borde makten organiseras och hur borde biblioteket inrättas? och svarar, att det kan gå på ett ut.

    François Mitterrand lät bygga ett nytt, stort bibliotek på vänstra Seinestranden i Paris. Avsikten var att skapa det ultimata franska biblioteket och samtidigt ett av världens största, om inte det allra största biblioteket. Jag slår upp information om detta bibliotek i den franska Wikipedian — och vad slår mig: jo, att Wikipedian redan håller på att bli större än Mitterrands Bibliothèque nationale de France. Så tji fick han, Mitterrand...

    Men kanhända var just biblioteksbygget i Paris ändå själva målet för och meningen med Mitterrands makt? Att vi alla skulle minnas Mitterrand som Biblioteksgrundaren i Europas huvudstad så klart, men också att han för evigt skulle ingå i det som Régis Debray i sin introduktion till mediologin teoretiserar kring: la transmission, överförandet, vidareförandet, på latin beskrivet såsom translatio studii et imperii, alltså bokstavligen översättandet av maktens strävanden från tidevarv till tidevarv? Här är det naturligtvis också fråga om kommunikation, men i en så övergripande mening, att man hellre bör tala om transmission. Det är där makten och biblioteket möter varandra och uppgår i en helhet.

    Altiero Spinelli fick i stället ge namn åt Europaparlamentets nya byggnad när den stod färdig i Bryssel år 1993: Bâtiment A. Spinelli. Vilken är nu i högre grad en maktens boning: BnF i Paris, eller Spinellibyggnaden i Bryssel? Den i Paris är väl när allt kommer omkring bara en symbol för den mäktige presidentens svunna makt medan parlamentet i Bryssel snarare, åtminstone tillsvidare, symboliserar en viss maktlöshet, dvs demokratiunderskottet i Europeiska Unionen. Spinelli är potentiellt en stigande makt och därför så mycket mäktigare än den avdöde franske potentaten.

    Spinelli är visserligen död han också; han avled 23.5.1986. Men därförinnan skisserade han Europeiska Unionen, först i Manifestet från Ventotene (1941); därefter i Avtalet om upprättandet av den europeiska unionen (1984) —det var ju därför man ville komma ihåg honom med den där nya parlamentsbyggnaden. Men sedermera glömdes han bort, begravdes under detta skrämda mummel och dessa dumdryga påståenden vari de vanmäktiga fogar sig och varmed de mäktiga styr. En sak är ändå säker, nämligen att makten, i de former vi känner den, är övergående. Därför kommer också Spinelli igen.

    Eller som H.G.Wells skrev i The Open Conspiracy: "De samtida staternas organisation är i grunden militär, och just detta är precis vad en världsorganisation inte kan vara".  130 

    Men nu har jag försagt mig. Jag är alltså en sådan som drömmer om världsregering. Rena, rama utopismen? Visst, men också Immanuell Kant lät sina tankar fara ut från det blott och bart politiska till det kosmopolitiska 131 

    Och det som på det filosofiska geniets tid ännu var blott en tanke det har idag blivit en tvingande realitet. Tänk bara på G-ordet, som alla för några år sedan mumlade och svor, alternativt jublade över. Globaliseringen!

    Vi vet mycket väl att en kosmopolitisk makt behövs, men det som fattas oss är modet att inrätta den.

    Enligt vad redan den visionäre författaren H.G. Wells begrep och även jag börjar inse kommer den kosmopolitiska makten att likna biblioteket. Den existerande statsmakten bygger på militär styrka. Den kosmopolitiska makten däremot kommer "liksom vetenskapens process att ledas av kritik och publicering" (Wells). Det talade ordet såsom politikens vehikel viker tillbaka för det skrivna ordet i den offentliga hypertexten. The voice will cease to be a suitable vehicle, förutspår Wells.

    Men människorna kommer givetvis att fortsätta tala och sjunga vidare också när statsmakten delvis (till den del den blir en fjärde statsmakt) transformeras till en självstyrande, självreglerande process av kritik och publicering. Internet, "cyberrymden", förebådar biblioteksmaktens ankomst.

    Jag föredrar att skriva internet med litet i då ju nätverket åtminstone tillsvidare inte är ett affärsföretag eller ett "brand" (företagsnamn och varumärken stavas ju vanligen med stor begynnelsbokstav) utan en kulturell arketyp på samma sätt som till exempel boken eller teatern är det. Även biblioteket är en kulturell arketyp, som förekommer i varje civilisation ända sedan sumerernas tidsålder.

    A propos internet ligger det nära till hands att anknyta till begreppet machiavellisk intelligens.  132 

    Människan är ett politiskt djur, som måste klara av att lösa maktens problem. Machiavellisk intelligens är kort sagt vad människan behöver för att kunna leva som en social varelse. Niccolò Machiavelli, den italienska 1500-talstänkaren, var expert på området. Därför talar vi om machiavellisk intelligens.

    Men för att lösa maktens problem på det globala planet krävs uppenbarligen ännu mer av denna vara än vad som behövts i tidigare lokala, nationella och regionala sammanhang. Här kan internet komma att visa sig vara en nödvändig förutsättning. Eller omvänt: utan internet vore det omöjligt att ens föreställa sig och inrätta ett nytt världssystem med ett nytt slags regering.

    Men vad är internet egentligen för något?

    Den indiska matematikern och bibliotekarien Ranganathan kallade biblioteket för en växande organism. Enligt Ranganathan är detta biblioteksvetenskapens femte lag. Det gäller nu att tillämpa denna lag på internet.

    Internet är den grönskande grenen på bibliotekets gamla stam. Internet hör till biblioteket, utgör en del av det. Internet är ett bibliotek.

    Vad ska vi göra av våra liv? För den enskilda individen berör frågan hela hans existens. Men för bibliotekarierna gäller frågan i första hand deras yrke. Vad ska bli av bibliotekarieyrket? Detta är, tror jag, först och främst en politisk fråga: Hur inrätta det kosmopolitiska biblioteket och biblioteksmakten?

    Från kulturell synpunkt är biblioteket redan i utgångsläget kosmopolitiskt. Nationalbibliotekets samlingar måste ju omfatta så mycket mer än materialet från den egna nationen. Och kommunens biblioteket bör självklart erbjuda litteratur och dokument från talrika städer, kommuner och länder. Att biblioteket är en växande organism betyder också att biblioteket gör sig allt mer universellt och fullständigt.

    Men från politisk synpunkt har biblioteksutvecklingen stannat på hälft. Suzanne Briet, bibliotekarie vid det franska nationalbiblioteket från år 1934 tillår 1954, fångade en viktig del av problematiken när hon kallade den typiska bibliotekarien "blid som en mjölkflicka, eller klädd i praktfull dräkt, allt i enlighet med hennes herres vilja".  133 

    Bibliotekarierna borde börja konspirera mot de nationella regeringarna och imperierna tillsammans med nutidens internationella sociala rörelser och nätverk typ Attac, Greenpeace, Amnesty, Via Campesina, zapatisterna, Jubilee South, Tax Justice Network, med flera. Bibliotekariernas världsorganisation IFLA lobbar bra i bakgrunden men IFLA borde också öppet gå med i Världens sociala forum (WSF) och yrkesbibliotekarierna borde bidra till WSFs utveckling genom att dokumentera det och ge dess tillsvidare alltför lösa orgnisation en fastare och mer bestående institutionell ram.

    H.G.Wells kom redan i slutet av 1920-talet fram till att det behövs en öppen konspiration.

    Men att kombinera konspiration med öppenhet är motsägelsefullt. Sammansvärjningar brukar vara hemliga. Vi ska inte missa den maktkritiska ironin i H.G. Wells begrepp. Den öppna konspirationen är riktad mot statens hemligheter och imperiemaktens dolda strukturer, mot underrättelsetjänster, spionorganisationer och fabriker för tillverkning av atombomber.

    Föregående bygger på min artikel i Horisont 3:2007.

    Lite mer om H.G.Wells öppna konspiration

    Vi är väl så funtade, antar jag, att det knappast går att helt upphäva konspirationsteorin. Människan har, som diverse forskare och filosofer har påpekat, under årtusendenas lopp utvecklat en machiavellisk intelligens 134  Vilket jag tolkar som att hon är konspiratorisk till sitt väsen. Men detta är ju inte någon uttömmande förklaring av den mänskliga naturen och den mänskliga existensens villkor. Det är bara en påminnelse om att konspirationsteorin med viss nödvändighet följer oss åt som en skugga.

    Skuggan behöver inte vara så mörk, som den är i fallet 9/11. Det finns som sagt ljusare och öppnare konspirationer. Esådan lusare och öppnare konspiration visionerar H.G.Wells om i sin skrift The Open Conspiracy från tiden mellan de två världskrigen, som trots sin teknokratiska tendens förtjänar att läsas också i dag.  135 

    Ja, förverkligandet av själva grundtanken i Wells politiska manifest är redan i görningen.

    Kritiker som Wells katolske vän, författaren G.K. Chesterton, ansåg visserligen hans vision av världsregeringen vara totalt omöjlig att förverkliga och tyckte väl dessutom, att Wells förenklade saker och ting till det yttersta för att få dem att passa in i sina egna tankebanor. Jag menar däremot att Wells pekade på en framkomlig väg, som borde vara lättare att skönja idag än på hans egen tid.

    Med en "världsregering" avsåg Wells inte statens högsta verkställande organ i ny, global tappning, utan snarare någonting i stil med internet. Wells såg internet komma flera decennier innan Nätet började spridas till medborgarsamhället för att så småningom anta de konkreta former som det har nu, knappt tjugo år senare.

    Historien om hur det hade gått ifall H.G.Wells hade fått som han ville vill jag inte gå in på. Låt mig i alla fall spekulera litet: ifall H.G Wells öppna konspiration hade blivit av, då hade världshistorien kanhända redan slagit in på vägen mot världssamhället i stället för att leda till andra världskriget, atomstaten  136  och den krigiska 9/11-konspirationen.

    George Orwell förklarade i en lysande essä,  137  att Wells var alltför oförstörd för att begripa sig på den moderna världen (too sane to understand the modern world). Men Orwell skrev detta under sommaren 1941 när Hitlers arméer fortfarande verkade vinna seger efter seger. Rent logiskt är Orwells analys av Wells ohållbar. Om det är bra att vara "sane", dvs frisk i huvudet, och om H.G.Wells var det, då är vi andra, som inte är det, dåliga. Och det kan ju inte vara bra! Men Orwell har naturligtvis en stor poäng i alla fall. Den som tvingas kämpa hårt och hänsynslöst mot mörka makter riskerar att förstöras.

    Den amerikanska statsvetaren W. Warren Wagar har publicerat en nyutgåva av The Open Conspiracy med en utförlig kritisk introduktion.  138  Wagar tar upp flera punkter där han är av olika åsikt med Wells plan för en global återuppbyggnad och ett "världssamhälle" ("a global commonweal"). Jag sammanfattar:   139 

    Wagars sju negativa poänger:

    1. Wells hyste en farlig antipati mot hela den demokratiska tanken, alltså folkstyret.

    2. Wells motsatte sig marxismen till den grad att han inte var beredd att lära sig någonting av Marx och Engels.

    3. Wagar får inte Wells vision av hur den öppna konspirationen skulle struktureras - eller snarare, hur man skulle låta bli att strukturera den -- att gå ihop med de enorma uppgifter som han ville ge den.

    4. Wells höll sig med vad Wagar kallar en "senviktoriansk övertro på naturvetenskaperna och samhällsvetenskaperna".

    5. Wells överskattade "de atlantiska nationernas" goda vilja och framstegsvänlighet.

    6. Wells arroganta avfärdande av Asiens, Afrikas, och resten av den icke-västliga världens eventuella positiva roll i den öppna konspirationen.

    7. Wells appell till medborgaren att låta bli att delta i framtida patriotiska krig.

    Men Wagars substantiella kritik i ovanstående punkter överskuggas trots allt av hans positiva uppskattning av The Open Conspiracy. På följande sju punkter delar Wagar Wells uppfattning:

    1. Utan en massiv bildningsinsats måste den öppna konspirationen förbli ineffektiv. (Jfr kap 3-4 i Wells bok).

    2. Wells gjorde rätt i att understryka behovet av global biologisk styrning.

    3. Världssamhället innebär inte slutet på berättelsen om människan.

    4. Det kan bli nödvändigt att organisera ett väpnat motstånd mot systemet med suveräna stater.

    5. Wagar stöder Wells appell för frambringandet av en ny sekulariserad mänsklighetsreligion.

    6. Wells krav om överföring av äganderätten till flera nyckelkategorier av kapital från privata händer till världsmyndigheter som inrättats på tillbörligt sätt.

    7. Den öppna konspirationens grundtanke är att leda våra splittrade, grälsjuka stammar till en organisk världscivilisations Kosmopolis. Detta är enligt Warren Wagar vår tids mest angelägna idé.

    Inte bara Wells öppna konspiration utan också Wagars kritiska men uppskattande bedömningar behöver givetvis uppdateras i ljuset av det som har hänt efter realkommunismens sammanbrott, särskilt då internetutvecklingen och 9/11. Det tycks mig ändå fortfarande som att Wells och efter honom Wagar, men också de autentiska eurofederalisterna (Altiero Spinelli med flera), ja varför inte också de amerikanska statsgrundarna i vissa av deras ursprungliga resonemang om Förenta Staterna, sätter fingret på den springande punkten. I ett ofta citerat yttrande uttryckte Alexander Hamilton saken såhär:

    To look for a continuation of harmony between a number of independent unconnected sovereignties, situated in the same neighbourhood, would be to disregard the uniform course of human events, and to set at defiance the accumulated experience of ages.

    Fritt översatt: den som tror att att ett antal närbelägna men inte sammanlänkade självständiga suveräniteter kommer att fortsätta att leva i harmoni med varandra bortser från händelsernas vanliga utgång och struntar i all mänsklig historisk erfarenhet. Men föga anade väl 1700-talstänkaren och statsmannen Hamilton att hela den politiska världen drygt tvåhundra år senare skulle ha förvandlats till "the same neighbourhood", och detta inte bara genom transportmedlens och produktionsmedlens världsomspännande utveckling, utan även genom den digitala informationsteknikens ingripande i s g s alla mänskliga sociala relationer och överallt i världen. Den sjukaste punkten i vår tillvaro som släkte och gemenskap är numera vårt politiska system med dess inbyggda absoluta statssuveränitet. Hur länge kan absolut statssuveränitet fortleva i ett världsomspännande internet? Om händelserna den 11 september 2001 har fört något gott med sig så är det väl genom att de en gång för alla har ifrågasatt den absoluta suveränitetens ödesdigra dogm.



    Spinellis fotspår

    Vi uppfattade inte den europeiska federationen som en ideologi, det var inte meningen att den skulle ge färg åt en existerande makt. Den var ett nyktert förslag om att skapa en demokratisk europeisk makt, inom vilken ideologier mycket väl kunde tänkas utveckla sig, ifall man ansåg sig behöva dem, men som trots detta förhöll sig likgiltigt till dem. [...] Framför allt skulle den möjliggöra för demokratin att återfå kontrollen över dessa förryckta och ohämmade Leviataner, som staterna i Europa vid det laget var, eftersom förbundsstaten skulle ha förhindrat dem från att bli förtrycksredskap och själv hindrats av dem att bli det. — Altiero Spinelli   140 

    Den 14 februari år 1984 trodde sig Europaparlamentet skapa Europeiska Unionen. Vid detta tillfälle fungerade nämligen parlamentet som konstituerande församling genom att godkänna Traité instituant l'Union Européenne 141  dvs en grundlag för EU. Termen Europeiska Unionen torde för övrigt härröra från detta graundlagsprojekt. Beslutet fattades med 237 röster för och 31 emot (43 frånvarande).

    Mycket snart förpassades emellertid grundlagen av år 1984 till glömskans arkiv. Så har det också gått för grundlagsförslagets upphovsman Altiero Spinelli.

    Spinelli är idag närmast bekant genom att Europaparlamentets andra huvudbyggnad bär hans namn. Nybygget år 1993 fick heta Bâtiment A. Spinelli. Numera kallas den ofta oftast helt enkelt ASP Building.

    När Tysklands dåvarande utrikesminister Joschka Fischer i maj 2000 satte igång diskussionen om EUs grundlag på nytt nämnde han inte Spinelliprojektet med ett enda ord. Icke desto mindre kliver Fischer på i Spinellis fotspår då han talar om nödvändigheten av att gå vidare från konfederation till federation.

    Med konfederation avses ett statsförbund, t ex ett sådant, som EU hittills har varit. Federation betyder däremot förbundsstat typ USA.

    Spinelli är EU-federalismens historiska portalfigur. Men varför lades Spinellis projekt på is?

    En orsak till att man har velat skuffa undan Spinelli är att han försvarade människornas sociala rättigheter, ekonomisk jämlikhet, kontroll av kapitalströmmarna och offentliga tjänster tillsammans med vänsterpartierna. Spinellis vänsterhållning var inte förenlig med tidsandan i Margaret Thatchers och Ronald Reagans nya reaktionära epok för att inte tala om nyliberalismen vid ingången till 2000-talet.

    Ursprungligen var Altiero Spinelli kommunist, vilket han fick tillbringa 16 år i fångenskap för under den italienska fascismen. År 1937, under sin förvisning till ön Ponza, bröt han med kommunistpartiet p g a stalinismen. Under vintern och våren 1941, medan Hitlers arméer skördade seger efter seger, skrev Spinelli tillsammans med sin vän Ernesto Rossi ett program "För ett fritt och enat Europa".  142  Vem skulle tro att europeiska unionen ursprungligen var ett vänsterprojekt?

    Efter kriget var Spinelli aktiv i den federalistiska rörelsen. Han verkade som regeringsrådgivare och forskare. År 1970 utnämndes han till medlem av europeiska kommissionen med industri- och forskningspolitik som ansvarsområde.

    När uppdraget som europeisk kommissarie var över beslöt Spinelli att ställa upp om kandidat till Europaparlamentet, som för första gången valdes genom direkta val år 1979. Spinelli, som inte tillhörde något av de nationella politiska partierna, valde att kandidera som oberoende på italienska kommunistpartiets (PCI) lista. Han blev invald.

    Under de följande åren hörde man honom ofta tala om den nödvändiga europeiska federationen på restaurang Crocodile i Strasbourg och i februari 1984 hade "Krokodilklubbens" idéer vunnit majoriteten av Europaparlamentets medlemmar för sig.

    Att Spinellis projekt ändå har glömts bort beror på hans federalism. Spinelli var onekligen en anhängare av den västeuropeiska ekonomiska integrationen men för honom var den politiska integrationen det centrala. EU var för honom först och främst en fråga om att skapa ett nytt och progressivt politiskt system.

    Spinellis federalism innebär två med varandra sammanhängade saker, av vilka ingendera behagar de makthavande. För det första betyder federalism att nationalstatens suveränitet ska inskränkas till förmån för förbundsstaten, vilket är en nödvändig förutsättning för en fredlig, kosmopolitisk världsordning. För det andra innebär federalism att "dela makten i höjdled", för att citera den svenska författaren Anders Ehnmark. Genom att flytta makten neråt eftersträvar federalisterna demokrati. (Denna sida av federalismen kan upplevas som särskilt viktig i länder typ Italien där medborgarnas förtroende för den nationella regeringen är mindre än i de nordiska länderna.)

    Om ett internationellt fördrag syftar till att lägga grunden för ett nytt politiskt system och ifall det beskriver den nya statens viktigaste institutioner och deras regler, då är fördraget en grundlag. Därför är denna benämning att föredra när vi talar om EU-fördraget från februari 1984 eller förslaget till Fördrag om upprättande av en konstitution för Europa, daterat 29 oktober 2004, som togs fram av Giscard och konventet.

    När vi jämför grundlagsförslagen av år 1984 respektive 2004 måste vi börja med att fråga: vad är speciellt viktigt i en grundlag?

    Det är viktigt att grundlagen är kortfattad. Detta är inte enbart en formsak utan också en fråga om demokrati. Det är ju meningen att alla medborgare ska känna till innehållet i lagen. Lagen av år 1984 är på 25 sidor. Lagen av år 2004 upptar 350 sidor.

    En grundlagstext bör också vara tillräckligt allmänt hållen i sin beskrivning av den politik som ska bedrivas i den ifrågavarande staten. Statens grundläggande värderingar ska stå i grundlagen men detaljerade beskrivningar av politikens innehåll samt ideologi bör utelämnas. Grundlagen av år 1984 håller sig på ett allmänt plan och är varken socialistisk, kapitalistisk eller nationalistisk. Grundlagen av år 2004 är däremot ett specifikt regeringsprogram. Dess upprepade fraser om fri konkurrens och fria kapitalrörelser gör att den inte är ideologiskt opartisk. Den är en nyliberalistisk traktat.  143 

    I 1984 års lag nämns varken NATO eller övriga yttre allianser. Detta beror inte på Spinellis eller de övriga parlamentsledamöternas åsikter om NATO utan på statsklokhet. Som bekant brukar världen förändras. Därför låter en god grundlag relationerna med andra länder bestämmas genom särskilda fördrag. Men i 2004 års grundlag refereras det till NATO alldeles som om NATO vore en europeisk institution.

    Slutligen beror grundlagens kvalitet på hur den stiftas och blir godkänd av folket. Spinellis tanke var, att Europaparlamentet skulle fungera som konstituerande församling. Så skedde också år 1984. Men EEC-ländernas regeringar körde ner europarlamentarikernas grundlag. Den lades aldrig fram för godkännade eller förkastande i de nationella parlameneten eller genom folkomröstningar. Enhetsakten (Single European Act), som utarbetades av en särskild kommission och antogs av regeringarna några år senare är inte federalistisk. Den är ett utvidgat frihandelsavtal. Och hur skulle 2004 års grundlag stiftas och godkännas? Inte via Europaparlamentet, utan genom ett konvent som tillsattes av regeringarna och därefter genom folkomröstningar. I de enda länder där det föredes en bred diskussion kring den nya grundlagen, dvs Frankrike och Holland, underkände folken den nya grundlagen i maj-juni 2005.

    När ska vi äntligen få en federalistiskt tänkande europeisk vänster? Dess tid var i motståndsrörelserna på 1940-talet då det gällde att befria Europa från nazismens och diktaturernas ok. Snabbt återgick man dock till den gamla ordningen, denna gång under amerikansk hegemoni. Det lösa statsförbund och den delvisa monetära union som firade femtioårsjubileum i Berlin senaste juni går fortsättningsvis i USAs ledband. General de Gaulles Frankrike var mer socialistiskt än labourledaren Tony Blairs England. Så kan man sammanfatta Europas efterkrigstida politik. Den federalistiska vänsterns tid är inne. Vänstern bär en stor del av ansvaret för att fälla grundlagen av år 2004. Bra så. Men vänstern bär också ansvar för att presentera en alternativ EU-grundlag, vilket den tillsvidare inte har lyckats åstadkomma. Beror det på att vänstern inte ännu har återfunnit Altiero Spinellis synvinkel?

    Borde vi alltså aktualisera och uppdatera EU-grundlagen av år 1984? Svaret är ja. Förbundsstaten, som redan är på god väg att överskrida Europas traditionella geografiska gränser, kan fortsättningsvis ge möjlighet till att återta kontrollen över "dessa förryckta och ohämmade Leviataner" Till de sistnämnda hör inte minst nutidens patologiskt ansvällda finansmarknader.

    Ovanstående ingick i Hufvudstadsbladet 31.8.2007 på dagen 100 år efter Altiero Spinellis födelse.

    Kritik av västliga konspirationsteoretikers syn på Spinelli

    The Bruges Group har fört fram en uppfattning enligt vilken den italienska eurokommunisten och EU-grundaren Altiero Spinelli jämte hans idéer om EU:s och dess konstitution ingår i en sammansvärjning. Brugesgruppens anser med stöd i sin analys av Spinelli att EU är en (euro)kommunistisk sammansvärjning som det gäller att stå emot åtminstone ifall man är en sann britt eller amerikan.   144 

    Antonio Gramsci var visserligen inte federalist. I stället för att som Spinelli prioritera det politiska enandet av Europa koncentrerade sig Gramsci på på slutförandet av Italiens enande som hade förblivit på hälft efter sin sena start under 1800-talet. Ja, Italiens enande är tydligen fortfarande lite på hälft, att döma av Bossis och Lega Nords förvånande valframgångar. (Är det inte konstigt att man kan lura folk att ställa upp på sådana hemmagjorda "padovanska" myter?) Men Gramscis tankar om de intellektuella och den moderna staten är inte oförenliga med Spinellis idéer om upprättandet av en demokratisk europeisk stat. Ändå ligger Spinellis EU-tanke så långt ifrån Brugesgruppens dystra konspirationsteori som jag kan tänka mig.



    Androiderna kontrollerar sina vapen

    "Nu är jag väldigt förundrad, jag har aldrig i mitt liv varit så förbluffad. Jag förundrar mig över människan, som både kan spela trollflöjt och tillverka missiler. Vad är hon egentligen för någonting? Hurdan är hon? Och om jag börjar få kortare näbb, som det känns ibland, om mina fötter smalnar och mina fjädrar faller av, om jag en dag får ett riktigt människoansikte, kommer jag då att bli likadan?" —Leena Krohn   145 

    Androidtelefonen är jävligt fin. Men när jag med hjälp av mobiltelefonens inbyggda Google Maps för första gången tog en titt på centrala Seoul ur satellitperspektiv och räknade antal körfiler på stadens största trafikstråk, erinrade jag mig tyvärr att jag före avresan hade lovat skriva en artikel för Fredsposten om läget beträffande vapenkontroll och nedrustning.

    Här finns faktiskt flera samband. Korea, för det första, eftersom läget där är särskilt spänt. Ja, på sätt och vis verkar andra världskriget, eller åtminstone det kalla kriget mellan kommunismen och kapitalismen, aldrig ha tagit slut på den koreanska halvön. Och för det andra, satellitperspektivet, aktuellt även för oss i Europa bl a genom NATOs planer på att bygga en heltäckande europeisk missilsköld fram till 2018. Förevändningen för missilskölden är att den ska skydda oss ifrån iranska kärnvapenangrepp, men i realiteten handlar det uppenbarligen om lönande investeringar och således helt enkelt om att förtjäna ordentligt med pengar.

    Missilförsvaret är en av det militär-industriella-akademiska komplexets största guldgruvor vid sidan av flygindustrin och kärnvapnen. En outsinlig guldgruva, dessutom. Ty hur många miljarder man än satsar på rymdförsvaret kan vi ju aldrig vara riktigt säkra på att det verkligen fungerar ifall Persiens främsta ballistiker nu skulle ha råkat pricka in oss på sina Google Maps. Androidsystemet i min nya telefon verkar för övrigt inte klara av att visa Youtubevideor.

    Det borde uppdateras till nyaste versionen.   146  Så även våra antiballistiska robotars operativsystem.

    Raytheon, General Electric, Boeing, Northrop Grumman och Science Applications International Corporation ("A Fortune 500 company") med flera bygger sedan länge ett missilförsvar för att garantera även amerikanarnas säkerhet. Dock har Ryssland bevisligen (i motsats till Iran) tusentals atommissiler. Det säkra missilförsvaret är kort sagt en myt och det vet vi alla, eftersom vi är människor och då ju människan är en tänkande varelse. Men för krigsindustrins finansiärer och profitörer är denna myt så till den grad lönsam, och för politiker och fackbossar tycks den skapa så mycket sysselsättning och ekonomisk tillväxt, att den i tidningspressen i stället brukar beskrivas som vapenkontroll.

    Vapenkontroll kunde definieras såsom stormaktregeringarnas gemensamma ansträngningar att bygga ut ständigt nya massförintelsesystem och luftstridskrafter med därtill tillhörande missilförsvar, spionsatelliter och underrättelsetjänster. T ex mötet om ickespridningsavtalets förnyande i New York i maj 2010 var en etapp i denna sk vapenkontroll. Vad regeringarna säger och lovar är en sak. Vad det ständigt växande antalet miljoner och miljarder i militärbudgetarna uttrycker kommer betydligt närmare sanningen.

    Nu har visserligen president Obama sagt att USA går in för en värld utan kärnvapen. Men: "Samtidigt som president Barack Obama uppmanar världen att skrota kärnvapnen satsar han miljarder på att utveckla nya supervapen som kan säkerställa USAs militära övermakt i en kärnvapenfri värld", som det stod i Hufvudstadsbladet 24 april 2010. Det nya systemet kallas för Prompt Global Strike, vilket Hufvudstadsbladet glömde att nämna men som är bra att veta, eftersom Google och Wikipedia ju snabbare hämtar fram relevant bakgrundsinformation och färska nyheter bara man förstår att använda rätt sökord. Prompt Global Strike går helt enkelt ut på att slå till var som helst och vem som helst på jordklotet lika plötsligt som man hade kunnat nå dit eller dem med sina atombomber. Fast denna gång planerar man alltså att lämna kärnstridsspetsarna hemma, eller under IAEA:s kontroll (det anrikade uranet kan nämligen komma att behövas i kärnreaktorer). I stället utrustas missilerna med helt "vanliga", konventionella bomber.

    Då jag övade mig på att leta efter lämpliga mål i Seoul i min nya mobil slogs jag i alla fall av en obehaglig insikt. Hur ska den som plötsligt upptäcker på sin radar att några vanliga, konventionella bomber redan är på väg kunna vara alldeles säker på att de verkligen är det?

    Nej, vapenkontroll är inget att hoppas på men kanske Google och Android är det? Google har ju som motto att inte göra illa — Don't do evil. Androider är å andra sidan inte helt mänskliga. Men kanske det går upp ett ljus också för androiderna då de upptäcker, att vapenkontroll är ute? Att ensidig nedrustning är det enda som gäller!



    Utkast till predikan för en morgonsamling

    1

    Den 11 september, som ofta kallas 9/11 i enlighet med det gängse amerikanska datumformatet, kunde gärna kallas Gandhis dag, efter M.K. Gandhi. Den 11.9.1906 talade Gandhi på ett massmöte för indier i Transvaal, Sydafrika. Mötet hade sammankallats för att dryfta protester och åtgärder mot britternas invandrarfientliga lagstiftning, som kulminerat i den sk Black Act, i vilken stadgades att varje indier (inklusive alla kvinnor och barn över 8 års ålder) måste registrera sig på nytt hos polisen, avge fingeravtryck och anhålla om pass. Diskussionen på mötet utmynnade i att de ca 3.000 deltagarna svor en högtidlig ed på att vägra underkasta sig den nya lagen. Gandhi framhöll i sitt tal det allvarliga i situationen och att det sannolikt skulle bli fråga om en kamp på liv och död för dem som höll sig till sitt löfte om passivt motstånd. Senare beskrev han rätt utförligt denna fas av kampen mot britternas kolonialvälde i boken "Satyagraha i Sydafrika" (skriven sedan han återvänt till Indien, under diverse fängelsevistelser i början av 1920-talet). Det framgår av boken, att Gandhi själv betraktade mötet i den judiska teatern 11 september 1906 såsom en vändpunkt; det var här Gandhis filosofiska begrepp om satyagraha (av sanskritorden satya, sanning, och agraha , fasthet) hade sin upprinnelse. Ordet som sådant togs visserligen inte i bruk vid det tillfället, utan först något år senare efter en tävling, som utlystes av tidningen "Young India", för att skapa ett indiskt uttryck i stället för engelskans 'passive resistance'.

    2

    I Chile mördades landets folkkvalda president Salvador Allende den 11. september 1973 under statskuppen, som utfördes samma dag av militären under Augusto Pinochets ledning, som understöddes av USAs regering. USAs regering släppte sedermera den sk Hincheyrapporten, i vilken det förnekas, att den amerikanska underrättelsetjänsten CIA deltog aktivt i själva kuppen. Det framgår dock av Hincheyrapporten att man följde med händelseutvecklingen med en gillande sidoblick.

    3

    Idag, 11 september 201X har det gått X år sedan de ödesdigra 9/11-händelserna i New York och Washington. Brotten som då begicks är fortfarande ouppklarade. Uppenbart är i alla fall att den historia som Bushadministrationen konstruerade och som Obamaadministrationen håller fast vid, inte kan hålla streck. Ändå har den officiella 9/11-historien fått rättfärdiga de långa och synnerligen blodiga angreppskrigen mot Afghanistan och Irak där flera miljoner människor, främst civila, har dödats eller fördrivits från sina hem.

    4

    Den viktigaste av de tre ovannämnda världshistoriska händelserna är kanske den förstnämnda. Attentaten i New York och Washington för X år sedan inger ju inget hopp inför framtiden. Med kuppen i Chile 1973 är det lite annorlunda eftersom vi fortsättningsvis kan låta oss inspireras av en nobel och modig figur som Salvador Allende och av det slags demokrati, som han försökte främja. Men i grunden är det bara den skenbart obetydliga första händelsen, dvs inledningen till filosofin om satyagraha, som i längden kan hjälpa oss att leva vidare och behandla varandra väl den 11 september och under årets övriga dagar.

    Skrivet 11 September 2010. Sedermera återgivet i "Fredsposten" under rubriken Tre 9/11-händelser

    Varmed vi som bor i Europa kan börja

    Många politiker anser tydligen, att det som jag nu tänker föreslå är stört omöjligt att genomföra. "Chansen att de gröna skulle lyckas övertala Frankrike och Storbritannien att skrota sina atombomber är exakt noll. Det är som att kräva att EU ska måla om månen i Falu rödfärg", lär det svenska Piratpartiets Christian Engström ha yttrat under sin framgångsrika valkampanj.  147 

    Men denuklearisering av Europa är ett konkret krav. Och sanningen är konkret: Europas folk kan skrota den gaullistiska nukleära slagstyrkan (force de frappe) och brittimperiets Tridentubåtar om de vill och det är inte minst en fråga om övertalning.

    Vi har inte blivit övertalade att stöda atombombs- och atomkraftsprojekten. Vi har blivit överväldigade.

    Om man är ung och aktiv kan man göra någonting i stil med vad de unga aktivisterna Elisa Silvennoinen och Petter Joelsson gjorde i november 2002, dvs ta sig ombord på en Tridentubåt  148  för att dra uppmärksamheten till densamma så att inte en sovande allmänhet ska fortsätta att stappla genom sina städer som de blinda i Baudelaires dikt. "Hur sällsamt skrämmande de tycks mig där de går"!  149 

    Så korsar de den svarta intighetens natt,
    en broder till den tystnad som består. O stad,
    här famlar jag mig fram, mer avtrubbad än de
    och frågar, medan du — av njutningstörst besatt
    till vanvett — kring oss dansar, larmar och är glad:
    Vad söker de i skyn, dessa som ej kan se?

    Om man däremot är gammal och aktiv vill man kanske avstå från att försöka äntra en ubåt med SLBM,  150  . Men man kan fortfarande protestera och se till att hålla denukleariseringskravet levande. Filosofen Bertrand Russell, grundaren av The Committee of 100, blev vid 89 års ålder satt i häkte för att han demonstrerade på Trafalgar Square i London mot Englands atombombsfabrik i Aldermaston. Se där ett exempel för "De äldres råd" i Radio Vega att ta efter!



    Endnotes

     1. Hänvisningar till Griffins böcker om 9/11 fås fram via namnregistret.

     2. Den utgåva jag har använt mig av är Thomas H.Kean, Chair and Lee H. Hamilton, Vice Chair: The 9/11 Report. The National Commission on Terrorist Attacks Upon the United States, St Martin's Paperbacks 2004, som också innehåller några tidningsartiklar ur New York Times, men däremot inte fotnoterna. Man kan ladda ner hela rapporten inklusive fotnoterna från regeringsförlagets hemsida. Se ‹http://www.gpoaccess.gov/911› (i funktion 14.7.2011).

     3. Webbsajten ‹http://www.911truth.org/› har varit en ingång till "The 9/11 Truth Movement" i USA. I Finland har webbsajten ‹http://www.11syyskuu.org›, som skapades av Hannu Yli-Karjanmaa med flera, tidvis tjänat som en portal för "sanningsrörelsen" om 9/11.

     4. Griffin, David Ray: The New Pearl Harbor. Disturbing Questions About the Bush Administration and 9/11. Foreword by Richard Falk. Updated edition with a new afterword. The Olive Branch Press 2004. Författaren är professor emeritus i religionsfilosofi och teologi vid Claremont School of Theology i Kalifornien. Hans tidigare akademiska produktion är omfattande.

     5. Se David Ray Griffin: The 9/11 Commission Report. Omissions and Distortions. The Olive Branch Press 2005.

     6. Se Morello, Carol: "Conspiracy Theories Flourish on the Internet", Washington Post 7.10.2004; ‹http://www.washingtonpost.com/ac2/wp-dyn/A13059-2004Oct6› (15.7.2011)

     7. Thompson, Paul and The Center for Cooperative Research: The Terror Timeline Year by Year, Day by Day, Minute by Minute: A Comprehensive Chronicle of the Road to 9/11 — and America's Response. Regan Books. New York 2004; Se ‹http://www.wanttoknow.info/9-11timeline60pg› (28.6.2011)

     8. Jfr Brzezinskis uttalanden i en intervju för för den franska veckotidningen "Le nouvel observateur" 15-21 januari 1998, sid 76. Intervjun gjordes med anledning av att hans bok The Grand Chessboard hade utkommit.

     9. Ordförklaring och tillägg 18.7.2011: Det här kapitlet består av ett urval artiklar ur ur "Mikas blogg" (dvs min blogg, se ‹http://blogi.kaapeli.fi/book› ) under perioden september 2005-september 2006. Ordet 'blogg' är sammansatt av orden 'webb' och 'loggbok'. Bloggarna är kanske den delen av den nya nätoffentligheten, som mest påminner om och utmanar papperstidningarna och tidskrifterna. Ang. bloggosfärens förhistoria och framväxt, jfr min uppsats "Gulfkriget och Fredsnätet", i Stenius, Henrik & Westergård, Siv (red.): Klipp, fil och forsk. Brages årsskrift 1990 (också tillgänglig via ‹http://www.kaapeli.fi/book/klipp.htm› ), där "datanätets egen offentlighet" uppfattas som "tidskrift". — Om bloggandet i början av 2000-talet, se Shirky, Clay: Here Comes Everybody. Penguin books 2008, kapitel 3: "Everyone is a Media Outlet".

     10. Pinters nobelföreläsning "Konst, sanning och politik" kan läsas på sidan ‹http://nobelprize.org/nobel_prizes/literature/laureates/2005/pinter-lecture-s.html

     11. David Ray Griffin, The New Pearl Harbor. Disturbing Questions about the Bush Administration and 9/11, a.a. s 204. Översättning MB.

     12. "The New York Review of Books", 1.12.2005. —William Dalrymple, f. 1965, är en skotsk historiker.

     13. Jones, Steven: "Why Indeed Did the WTC Buildings Collapse?" i Griffin, David Ray och Scott, Peter Dale: 9/11 and American Empire. Intellectuals Speak Out Vol 1. Olive Branch Press 2007, ss 33-62.

     14. Multatuli: Max Havelaar eller Nederländska Handelskompaniets kaffeauktioner. Stockholm 1979 (orig. 1859?). D.H.Lawrences företal är från 1927.

     15. Nyheten om bin Ladins uttalande, se ‹http://articles.cnn.com/2006-05-23/world/binladen.tape_1_bin-laden-tape-al-qaeda-leaders-fifth-plane?_s=PM:WORLD› . Zacharias Moussaoui, som greps av FBI i augusti 2001, anklagades senare för medverkan i 11-septemberattackerna och dömdes till livstids fängelse i början av maj 2006.

     16.http://web.archive.org/web/20060616000251/http://news.yahoo.com/s/prweb/20060522/bs_prweb/prweb388743_4

     17. Gartner, John: "Military Reloads with Nanotech", Technology Review (MIT) 21.1.2005; ‹http://www.technologyreview.com/Nanotech/14105/?a=f

     18. Lars Huldéns kabarédikt "En visa om atombomben som man kan dansa till". Vistext och närmare hänvisning, se ‹http://blogi.kaapeli.fi/book/170

     19. Vi erinrar oss att 'pravda' betyder sanning och att Lenin i sin bok om materialismen och empiriokriticismen envetet hävdade, att människan kan nå absolut sanning. Vilket man nog gör klokt i att ifrågasätta.

     20. Torre Windsor i Madrid, en 102 m hög skyskrapa som brann i ett 12 februari 2005. Det tog ett helt dygn innan man lyckades släcka branden. Då stod bara stålskelettet kvar. Även detta revs senare.

     21. Michael Meacher.

     22. Saknas på ljudfilen. Min översättning: "Och det här borde man undersöka mycket mer än man gör. Vi kritiker utför i själva verket det arbete som USAs myndigheter borde göra. Brottsutredare borde göra det."

     23. Massförintelsevapen, dvs kärnvapen. På danska kallas de masseødelæggelsesvåben: "Begrebet masseødelæggelsesvåben bruges som en betegnelse for ikke-konventionelle våben, der har evnen til at medføre store, ukontrollerbare tab. Begrebet blev formentlig brugt første gang i 1937 med reference til masseødelæggelsen af Guernica, Spanien, ved luftbombning. Efterfølgende blev det brugt om bombningen af Hiroshima og Nagasaki. Under den kolde krig ændrede begrebet betydning, og blev nu kun brugt om de såkaldte ikke-konventionelle våben. Under optakten til invasionen af Irak i 2003 vandt begrebet stor udbredelse og blev flittigt anvendt i medierne."; ‹http://da.wikipedia.org/› (9.6.2011).

     24. al-Qaida betyder "Basen".

     25. Se ‹http://www.kaapeli.fi/book/Besserwisser.gif

     26.http://abcnews.go.com/sections/wnt/US/JFK_poll_031116.html

     27. Jfr Thompson, Paul and the Center for Cooperative Research: The Terror Timeline- Year by Year, Day by Day, Minute by Minute. A Comprehensive Chronicle of the Road to 9/11 — and America's Response. Regan Books New York 2004, ss 345-470.

     28. Griffin: Christian Faith and the Truth Behind 9/11, Westminster John Knox Press 2007, Förordet.

     29. Multikustannus 2008.

     30. i Hur Homo blev sapiens. Om tänkandets evolution. Förlaget Nya Doxa 2000, s 57

     31. "The Open Society and its Enemies" citeras här enl eboksversionen ‹http://lachlan.bluehaze.com.au/books/popper_open_society.html› (28.6.2011).

     32. Kap "Everybody Knows" nedan.

     33. National Institute of Science and Technology — amerikanska statens centrum för teknikforskning och utveckling av standarder.

     34. Ännu i januari 2008 sade NISTs presskontakt Michael Neumann till en frågvis journalist att "det inte har kommit fram någon evidens för användning av sprängämnen". "Men hur kan ni veta det om ni inte har tittat efter", envisades journalisten. "Om man letar efter någonting som inte finns ödar man bara sin tid och skattebetalarnas pengar", svarade Neumann. Se Abel, Jennifer: "Theories of 9/11", The Hartford Advocate 29.1.2008; ‹http://web.archive.org/web/20090221003715/http://www.hartfordadvocate.com/article.cfm?aid=5546

     35. Mer härom i kapitlet "Konspirationsteorins akilleshäl" nedan.

     36. Jfr ‹http://blogi.kaapeli.fi/book/64

     37. Efter sändningen kunde programmet länge avlyssnas via YLE:s webbplats, men numera fungerar deras länk inte längre. En ljudfil (konverterad till formatet MP3), som innehåller en kopia av programmet, är fortfarande tillgänglig via ‹http://www.kaapeli.fi/book/911/›. Det är från denna senare version jag har gjort utskriften ovan. Det avsnitt där Nicke talade om bränderna i WTC har fallit bort också i den version som är länkad till min hemsida.

     38. Se NIST NCSTAR 1 (Draft) For Public Comment. Federal Building and Fire Safety Investigation of the World Trade Center Disaster. Final Report of the National Construction Safety Team on the Collapses of the World Trade Center Towers (Draft), s 20. (tillgänglig på scribd.com (juni 2011)

     39. Times Books 2005; svensk översättning utgavs av Bra Böcker AB 2006.

     40. Se Dwyers artikel "U.S. moves to debunk 'alternative theories' on Sept. 11 attacks", New York Times 1.9.2006

     41. Se Dwyer, Jim: "City to Release Thousands of Oral Histories of 9/11 Today", 12.8.2005. Vidare Griffin, David Ray: Christian Faith and the Truth Behind 9/11, kapitel 2: "Explosive Testimony. Revelations about the Twin Towers in the 9/11 Oral Histories".

     42. Uttalandena från medlemmarna i "arkitekter och ingenjörer för sanning om 9/11" dokumenteras på deras webbplats ‹http://ae911truth.org›. Se även "Piloter för sanning om 9/11"; deras medlemslista är här: ‹http://pilotsfor911truth.org/core.html›; samt "Brandmän för sanning om 9/11", som finns på webbplatsen ‹http://firefightersfor911truth.org/

     43. Jfr G.H. von Wright: Att förstå sin samtid. Tanke och förkunnelse och andra försök 1945-1994. Bonniers 1994 s 62: Sokrates menar alltså blodigt allvar när han betecknar sig som medicinare. Hans vetenskap är själslig therapeia, läkekonst, liksom Hippokrates var kroppslig. Sokrates har kommit för att lära oss "taga vara på vår själ".

     44. Personligen föredrar jag radiodokument av typen "Granskat" framför rena pratprogram — också då programdeltagarna s a s talar på olika våglängder. Autentiska samtal hör ändå det bästa som radion kan eller kunde åstadkomma. Sådant som "sjövädret på kuststationerna i dag" hör också till mina favoriter. Där påminner ju radion med ett lugnt och vänligt uttryck oss om det allra viktigaste: att det faktiskt finns ett hav och ett land.

     45. Se efterskrift till kapitlet "Spinellis fotspår" nedan.

     46. Därom vittnar t ex hans föreläsning "Grand Challenges of Librarianship. R David Lankes vid Biblioteksdagarna 2011", ‹http://vimeo.com/23732998› (9.6.2011)

     47. "Knowledge is generated through conversation. Libraries are in the knowledge business; hence, in the conversation business as well." (Lankes) Mer om detta i Podcast-programmet "Participation, Conversation and Libraries", som kan avlyssnas här: ‹http://beemp3.com/download.php?file=8109351&song=Participation%2C+Conversation+and+Libraries› (9.6.2011).

     48. Det här avsnittet är en insändare varmed jag svarade på Pär Stenbäcks kolumn i Hufvudstadsbladet 30.9.2006.

     49. Tillägg, juni 2011: ICG:s fd brittiska styrelseordförande Chris Patten är på samma linje. Patten har skrivit: Man behöver inte vara grammatiker för att veta att krig inte utkämpas mot substantiv utan mot egennamn och personliga pronomen. Man krigar mot ett land eller en fiende. Krig mot droger, krig mot fattigdom, krig mot avfall — allt detta är bara storslagna beskrivningar av politiska företag som är dömda att misslyckas. Cit enl recensionen av Pattens bok What Next? Surviving the 21st Century i The Guardian 25.10.2008. Patten avser uppenbarligen också kriget mot terrorism. Nämnas kan, att Chris Patten var EU-kommissionär med ansvar för unionens yttre förbindelser från 1999 till 2004.

     50. Denna bok av Griffin utkom år 2006 på förlaget Westminster John Knox Press.

     51. Se ‹http://www.pres-outlook.com/news-and-analysis/1-news-a-analysis/3451.html› (22.6.2011)

     52. Whitehead's Radically Different Postmodern Philosophy. An Argument for its Contemporary Relevance. State University of New York Press 2007.

     53. Samtalet är kopierat från ‹http://www.fpif.org/articles/bunkum_and_debunk_em› (19.6.2011) och det återges med John Feffers och mitt tillstånd.

     54. Varifrån kommer ordet bunkum, som väl närmast betyder skitprat? Det kan man slå upp i Wiktionary; se ‹http://en.wiktionary.org/wiki/bunkum› (19.6.2011).

     55. Se Ellsberg, Michael: "Pentagon Papers Officially Declassified on the 40th Anniversary of Their Publication – 40 Years Later", New York Times 8.6.2011.

     56. Se "After 40 Years, the Complete Pentagon Papers", New York Times, 7.6, 2011.

     57. Heller als Tausend Sonnen (1956). På engelska: Brighter than a Thousand Suns. A personal History of the Atomic Scientists; på svenska: Starkare än tusen solar — atomforskarnas öde (1957).

     58. Se Holvas, Jakke: "Sitä ei toivottu, mutta siitä unelmoitiin", i Baudrillard, Jean: Terrorismin henki. Tutkijaliitto 2006, s 18.

     59. Baudrillard, a a s 27.

     60. a.a. s 40.

     61. När Baudrillard på vintern år 2002 skrev essän "Hypothèses sur le terrorisme" kunde han redan föreställa sig att 9/11 var ett inside job, se a a ss 87-89.

     62. Se Chris Gourlay, Jonathan Calvert, Joe Lauria: "For sale: West's deadly nuclear secrets", The Sunday Times 6.1.2008; ‹http://www.timesonline.co.uk/tol/news/world/middle_east/article3137695.ece› (4.7.2011)

     63. Mer om Sibel Edmonds och filmen Kill the Messenger, se ‹http://www.justacitizen.com/› och ‹http://www.boilingfrogspost.com/›; Daniel Ellsberg Says Sibel Edmonds Case 'Far More Explosive Than Pentagon Papers'; ‹http://www.bradblog.com/?p=5260› ; Philip Giraldis artikel" What FBI whistle-blower Sibel Edmonds found in translation", Dallas News 17 februari 2008. Giraldis artikel finns i Internetarkivet, se ‹http://bit.ly/l7kTfE›; webbadressen är förkortad med hjälp av bit.ly.

     64. Tillägg 13.7.2011 Youtubevideon med Sibel Edmonds-versionen är tillbaka. Se ‹http://blogi.kaapeli.fi/book/190› !

     65. Sifry, Micah L.: WikiLeaks and the Age of Transparency. OR Books 2011 s 221. Sifry citerar ett föredrag av Clay Shirky under ett symposium om WikiLeaks och internets frihet 24.1.2011.

     66. Den engelska termen är global governance.

     67. Citatet är min översättning från finskan av prof Jussi Hanhimäkis recension av Ganser, Daniele: Naton salaiset armeijat. Operaatio Gladio ja terrorismi Länsi-Euroopassa. Pystykorvakirjat / Rauhanpuolustajat. Jyväskylä 2009. Citatet förekommer också på bokomslagets baksida.

     68. Ang. uzbekiska tortyrkammare, se video från den brittiska diplomaten Craig Murrays presskonferens om boken Murder in Samarkand; ‹http://www.youtube.com/watch?v=GNYES8KOIqY› (18.6.2011)

     69. The Real News Network syns på sidan ‹http://www.trnn.com

     70. Övers MB. Se "A Security and Finance State that Dominates the American People". Lawrence Wilkerson Pt.8: I don't know if our grandchildren will live in a democratic republic; ‹http://therealnews.com/t2/index.php?option=com_content&task=view&id=31&Itemid=74&jumival=6877› (2.7.2011)

     71. Brzezinski, Zbigniew: The grand chessboard: American primacy and its geostrategic imperatives New York 1997. För en citatsamling ur boken mm, se ‹http://www.wanttoknow.info/brzezinskigrandchessboard› (8.7.2011)

     72. Härom, särskilt med avseende på Afghanistankrigen, se Tapio Tamminens nyutkomna bok Islamin aseeton soturi. Ghaffar Khan ja talebanien synty. [Islams krigare utan vapen. Ghaffar Khan och talibanernas ursprung] Into. Helsingfors 2011.

     73. Min information om Clearstreamskandalerna har jag ur böcker av Denis Robert och Robert Backes och artiklar av den amerikanska journalisten Lucy Komisar. För närmare källhänvisningar, se mina artiklar "Världens största tvättmaskin" (Ny Tid 23/2002); "Fregattikauppojen palkkioselvittelyt levisivät rahanpesuskandaaliksi Ranskassa" (Voima 3/2005); samt "Pilkuton leopardi. Mihail Hodorkovski ja Menatep" (Voima 5/2005). Artiklarna är länkade till min hemsida ‹http://www.kaapeli.fi/book›.

     74. Robert, Denis: La boîte noire. Les Arènes. Paris 2002. I boken ingår utdrag ur de franska parlamentsledamöterna Vincent Peillons och Arnaud Montebourgs förhör med Régis Hempel 19.9.2001, ss 333-362.

     75. En kopia av åklagarnas inlägg finns här: ‹http://users.skynet.be/cadtm/pages/francais/boitesnoires.htm› (18.6.2011)

     76. Eboken kan numera läsas här: ‹http://www.kolumbus.fi/sidewinder/Sonera-kirja.txt› (18.6.2011). Den handlar om Soneras affärer under åren 2000-2001. Mer om Sonera-boken i finska Wikipedia: ‹http://fi.wikipedia.org/wiki/Sonera-kirja

     77. Se Meachers artikel "This war on terrorism is bogus" i The Guardian, 6.9.2003; ‹http://www.guardian.co.uk/politics/2003/sep/06/september11.iraq› (17.6.2011)

     78. von Bülow räknas som en expert på underrättelseverksamhet. Hans ministerperiod inträffade åren 1980-1982 under Helmut Schmidts regering. von Bülows bok CIA och 11 september. Den internationella terrorismen och säkerhetstjänsternas roll finns också på svenska.(Alhambra 2004).

     79. Så skedde t ex i ett populärt TV-program på RAI DUE; se ‹http://www.youtube.com/watch?v=nnA1vvKQnWs

     80. Poliitikkojen ja median tekemät valinnat ovat syyskuun yhdennentoista merkitys. Kun ne näkee valinnoiksi ja kun ymmärtää, että poliitikot ja media olisivat voineet ja voisivat edelleen valita myös toisin, voidaan myös yrittää lähteä kertomaan toista tarinaa, sitä jolla olisi onnellinen loppu. Mikko Lehtonen, docent i litteraturvetenskap vid University of Tampere, skrev omedelbart efter 11 september 2001 essän Syyskuun yhdennentoista merkitys ["11 septembers kulturella innebörd"] Vastapaino. Tammerfors 2001. Citatet är taget ur bokens förord.

     81. Woodworth, E.: "The Media Response to the Growing Influence of the 9 /11 Truth Movement Reflections on a Recent Evaluation of Dr. David Ray Griffin"; ‹http://www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=16505›, samt "The Media Response to the Growing Influence of the 9/11 Truth Movement. Part II: A Survey of Attitude Change in 2009-2010"; ‹http://www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=17624›. (16.6.2011) Se vidare artikeln i tidskriften Information for Social Changes specialnr om informationsetik: Woodworth, E.: "Ethical Reflections on the 9/11 Controversy", ISC No. 30, Summer 2010 ; ‹http://www.libr.org/isc/issues/ISC30/articles/7.pdf

     82. Se Harrit, Niels med flera: "Active Thermitic Material Discovered in Dust from the 9/11 World Trade Center Catastrophe," i Open Chemical Physics Journal, Vol. 2 (April 3, 2009) ss 7-31 ; ‹http://www.bentham.org/open/tocpj/openaccess2.htm› (2.7.2011)

     83. Jfr Lagerspetz, O.: Begreppet brott. Meddelande från Ekonomisk-statsvetenskapliga fakulteten vid Abo akademi (Utgiven av Institutet för mänskliga rättigheter) 1989, s 9.

     84. Se "A propos litteratur så har jag raderat min Facebook (forts.)"; ‹http://blogi.kaapeli.fi/327

     85. i Jyllands-Posten 14.2.2010.

     86. Jfr "An excerpt from Philosophy in a Time of Terror Dialogues with Jürgen Habermas and Jacques Derrida by Giovanna Borradori"; ‹http://www.press.uchicago.edu/Misc/Chicago/066649.html› (2.7.2011)

     87. Se ‹http://abs.sagepub.com/content/53/6.toc

     88. Citatet ingick i New York Times Magazine 17.10.2004; övers M.B.

     89. Adolf Hitlers bok Mein Kampf utkom 1925-6. Jag (MB) har översatt citatet från en tysk utgåva på nätet. (Redaktörerna av American Behavioral Scientist-numret a.a. har hämtat citatet från Hitler, A.: Mein Kampf, transl by J.Murphy. New York 1939.)

     90. Faulkner, W: Requiem for a nun. New York 1951.

     91. Griffin, David Ray: Usama bin Ladin — död eller levande?. Alhambra 2009.

     92. Se nästa kapitel.

     93. För en resumé hans ifrågasättande, se kap 18: "Is there Hard Evidence of bin Laden's Responsibility?", i Griffin, David Ray: 9/11 Contradictions. An open Letter to Congress and the Press. Olive Branch Press, ss 183-196.

     94. University of California Press, 2008

     95. Jfr John Feffers analys "After Osama: China?" i World Beat 10.5.2011; ‹http://www.fpif.org/articles/after_osama_chinas

     96. WTC 7 hade utrymts innan byggnaden plötsligt rasade.

     97. David Ray Griffin: WTC och dess mystiska kollaps. Varför den officiella rapporten om 11 september är ovetenskaplig och osann Alhambra 2010.

     98. NIST NCSTAR 1A. Federal Building and Fire Safety Investigation of the World Trade Center Disaster. Final Report on the Collapse of World Trade Center Building 7 U.S. Department of Commerce. November 2008. XL + 88 sidor; ‹http://wtc.nist.gov/NCSTAR1/PDF/NCSTAR%201A.pdf› (8.6.2011)

     99. a.a. s 14.

     100. This was the first known instance of the total collapse of a tall building primarily due to fires. Se NIST NCSTAR 1A, a.a. xxxv

     101. Griffin påpekar, att NIST inte kan ha varit ovetande om existensen av högexplosiva nanotermiter och hänvisar i detta sammanhang till Kevin Ryans artikel "The Top Ten Connections Between NIST and Nano-Thermites"; ‹http://www.journalof911studies.com/volume/2008/Ryan_NIST_and_Nano-1.pdf› (3.7.2011)

     102. NIST NCSTAR 1A a.a., s 48.

     103. ,, P.: "En amerikansk tumör", "Dagens arena" 26.10.2010; ‹http://dagensarena.se/ledare/en-amerikansk-tumor/› (8.6.2011). Webbplatsen "Dagens arena", med sina vänstersocialdemokratiskt färgade ledande artiklar är (eller var åtminstone år 2010) ett intressant mellanting mellan tryckta tidningar och bloggar.

     104. Sociologen C Wright Mills hade redan några år tidigare pekat på "fusionen mellan den korporationsdominerade ekonomin och den militära byråkratin", som blev verklighet i och med andra världskriget. I samband med president Eisenhowers tal avskedtal 1961 började man också tala om en "gyllene triangel" och "det militär-industriella-akademiska komplexet". Jfr Turse, Nick: The Complex. How the Military Invades Our Everyday Lives. Faber and Faber. London 2008, ss 14-15.

     105. Griffin: WTC 7..., a.a. s 17.

     106. Uppgifter om denna bok ges via ‹http://davidswanson.org/warisalie

     107. Enligt en enkät i juni 2011 där 643 newyorkbor intervjuades är 1 av 3 fortfarande okunniga om att också WTC 7 kollapsade 11 september 2011. Enligt samma opinionsundersökning är 60 procent redo att vända på bladet, medan 48 procent ställer sig positivt till att åklagarmyndigheten på Manhattan eller staden New York företar en ny utredning om WTC 7s kollaps.

     108. Den kanadensiska filosofen John Leslie ägnar sin bok The End of the World. The Science and Ethics of Human Extinction (Routledge. London 1996) åt denna och närbesläktade frågeställningar. Innehållet i Leena Krohns roman Pereat mundus (1998) kretsar kring samma frågeställningar.

     109. Stycket bygger på artikeln "Shanghaiorganisationen 10 år", Ryska Posten 20.6.2011;http://ryska-posten.se/

     110. "By every measure, the Pentagon is the largest institutional user of petroleum products and energy in general. Yet the Pentagon has a blanket exemption in all international climate agreements." — Sara Flounders från International Acion Center i en artikel om klimatkonferensen i Köpenhamn; ‹http://www.iacenter.org/o/world/climatesummit_pentagon121809/› (4.7.2011)

     111. USAs är det överlägset största, men det finns också ett ryskt, västeuropeiskt, kinesiskt, indiskt, pakistanskt, israeliskt, svenskt osv militär-industriellt-akademiskt komplex. Dessutom samarbetar de olika imperiernas och ländernas komplex mer eller mindre direkt med varandra. Jfr Chris Gourlay, Jonathan Calvert, Joe Lauria, “For sale: West's deadly nuclear secrets”, The Sunday Times 6.1.2008.

     112. Den som önskar ta del av en grundligare analys av den globala militära och politiska ekonomin bör försöka få tag i ett exemplar av professor Heikki Patomäkis inträngande studie The Political Economy of Global Security. War, Future Crises and Changes in Global Governance. Routledge 2007. För min anmälan av detta verk, se "Statsvetaren som framtidsmålare"; ‹http://blogi.kaapeli.fi/book/182› (21.6.2011)

     113. Se Griffin, D R: Motsägelser om 11 september: ett öppet brev till USA:s kongress och press. Alhambra 2008.

     114. Se Griffin, D R: The New Pearl Harbor Revisited. 9/11. The Cover-Up, and the Exposé. Olive Branch Press 2008. Denna bok är alltså en uppföljning och uppdatering av hans första bok om 9/11, The New Pearl Harbor, a.a. från 2004.

     115. Griffin; D R: Cognitive Infiltration. An Obama Appointee's Plan to Undermne the 9/11 Conspiracy Theory. Olive Branch Press 2011

     116. Se Sunstein, Cass och Vermeule, Adrian: "Conspiracy Theories: Causes and Cures" i Journal of Political Philosophy 17:s (juni 2009).

     117. Ett av hans öppna brev riktar sig till Terry Allen, Noam Chomsky, Alexander Cockburn, David Corn, Chris Hayes, George Monbiot, Matthew Rothschild och Matt Taibbi, se "Left-Leaning Despisers of the 9/11 Truth Movement: Do You Really Believe in Miracles?"; ‹http://globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=20039› (10.7.2011). Griffin har såvitt jag vet inte en egen hemsida på internet. Det finns en webbsajt ‹http://davidraygriffin.com›, som har skapats av någon beundrare eller bekant. Där kan man hitta flera länkar till Griffins publikationer och Youtube-videor från hans föreläsningar om 9/11.

     118. Rosing, Hans: "Vem är konspiratör?", Hufvudstadsbladet 28.9.2006

     119. Se nedan kapitlet "Den öppna konspirationen".

     120. Härom handlar Rasmus Fleischers läsvärda essä "Varning för konspirationen" i tidskriften Arena hösten 2005; ‹http://www.tidskriftenarena.se/2005/10/13/varning_for_konspirationen/› (10.7.2011)

     121. A.a. Se ovan not 52.

     122. Jfr kapitlet "Granskat i Radio Vega, avsnittet "Om Nickes synpunkter", stycket om konspirationsteorins inverkan på själen.

     123.http://en.wikipedia.org/wiki/The_Hardy_Boys› (30.6.2011)

     124. Om Jesus, se Griffin, David Ray: "Jesus and the Roman Empire", tryckt som kapitel 7 i densammes Christian Faith and the Truth Behind 9/11 a.a., ss 107-121.

     125. Av Betti Alver. Översättning Hans Svensson.

     126. Ranganathan,S R: "Biblioteksvetenskapens fem lagar", i Mänsklighetens minne, Schildts. Helsingfors 2008 ss. 593-672.

     127. 11/9 2001. Före under och efter attackerna. Den tecknade versionen av 11 septemberrapporten. Översättning av Emile André. Natur och kultur. Stockholm 2007

     128. Moberg, Åsa: Efteråt. En bok om medierna och världen efter 11 september. Ordupplaget 2002, s 8.

     129. Enl Soldini, David: "Spinelli et Mitterrand : deux géants politiques, deux visions de la politique"; ‹http://www.taurillon.org/Spinelli-et-Mitterrand-deux-geants-politiques-deux-visions-de-la› (22.6.2011).

     130. Ang. The Open Conspiracy (1928) av H.G.Wells, se ‹http://en.wikipedia.org/wiki/The_Open_Conspiracy›. År 1931 kom en ny upplaga med den talande titeln What To Do With Our Lives? Uttrycket världsregering (world government) förekommer faktiskt bara en gång i texten; jag lät min dator söka. Hela texten finns också att tillgå i det stora biblioteket dvs internet. Jag är inte ensam om att försöka dra fram Wells programmatiska skrift ur glömskan; professorerna i statsvetenskap Heikki Patomäki och Teivo Teivainen citerar den i artikeln "Global Political Parties: Toward a Research Programme", i Katarina Sehm-Patomäki and Marko Ulvila (eds.): Democratic Politics Globally. NIGD Working Paper 1/2006, pp 24-48.

     131. Immanuel Kant framträder år 1795 som kosmopolitiker i skriften Om den eviga freden. Översatt och försedd med en inledande essä om fredstanken i Europa av Alf W Johansson, Norstedts Akademiska Förlag 2005.

     132. Ang. teorin om den machiavelliska intelligensen, även kallad hypotesen om den sociala hjärnan, har jag rådbråkat min gamla humanisthjärna med forskaren Robin Dunbars artikel "The social brain hypothesis", publ i Evolutionary Anthropology 6: 178-190; ‹http://archives.evergreen.edu/webpages/curricular/2006-2007/languageofpolitics/files/languageofpolitics/Evol_Anthrop_6.pdf› (22.6.2011). Härvid har jag erinrat mig G.H. von Wrights svar på frågan: vad är det att ha tankeförmåga? "Det är att kunna leva som en medlem i en mänsklig gemenskap, att tillägna sig de handlingsmönster och delta i de institutioner, som människan under historiens gång utvecklat och bland vilka språket är den viktigaste." Jfr Humanismen som livshållning, 1978.

     133. Cit enl Briet, S.: What is Documentation? Selections from Qu'est-ce que la documentation? (Paris 1951) translated and commented by Ronald E. Day and Laurent Martinet; ‹http://ella.slis.indiana.edu/~roday/briet.htm› (22.6.2011)

     134. Peter Gärdenfors skriver i anknytning till bl a den ovannämnde Robin Dunbars idéer, om den machiavelliska intelligensen i Hur Homo blev sapiens a.a. ss 102-106.

     135. Se The Open Conspiracy. H.G.Wells on World Revolution. Edited and with a Critical Introduction by W. Warren Wagar. Praeger 2002. Wells text finns också som en ebok i Project Gutenbergs tidiga etext-utgåva på nätet. H.G.Wells levde 1866-1946.

     136. Begreppet "atomstaten" präglades av den österrikiska journalisten Robert Jungk i hans bok med samma titel, Der Atomstaat (1977), översatt till svenska med titeln Kärnkraftssamhället (Bonniers 1978). Wells skönjde för sin del atomålderns konturer redan före första världskriget.

     137. George Orwell:"Wells, Hitler and the World State", ‹http://orwell.ru/library/reviews/wells/english/e_whws› (19.6.2011).

     138. Se not 135 ovan.

     139. Sammanfattningen återger ett avsnitt om "The Open Conspiracy" som jag har infört i Wikipedia:~{ ‹http://en.wikipedia.org/wiki/The_Open_Conspiracy› (10.6.2011).

     140. Citatet är hämtat ur en artikel av Spinelli från 1957 som han också tog in i sin självbiografi Come ho cercato di diventare saggio (1987); övers MB.

     141. Europaparlamentets resolution i fransk och engelsk språkdräkt kan studeras här: ‹http://www.spinellisfootsteps.info› (19.6.2011)

     142. Programmet, som går under namnet Ventotenemanifestet, kan läsas i en svensk översättning: ‹http://www.altierospinelli.org/manifesto/sv/pdf/manifesto1944sv.pdf›.

     143. Tillägg 2011: Även Lissabonfördraget är enligt min åsikt samma andas barn.

     144. Jfr ‹http://www.brugesgroup.com/mediacentre/index.live?article=104›, (nerladdad 2008). — The Bruges Group, beskriver sig själv som en partipolitiskt oberoende tankesmedja, grundad 1989. Man vill prioritera nationens intresse och eftersträvar en europeisk struktur, som är mindre centraliserad än den, som växer fram i Bryssel. Gruppen fick inspiration av Margaret Thatcher's tal i Brugge i september 1988. Thatcher påpekade vi det tillfället: ”We have not successfully rolled back the frontiers of the state in Britain, only to see them re-imposed at a European level” (Vi har inte gjort den brittiska staten mindre bara för att på nytt se den förstorad på Europanivån.) (www.brugesgroup.com).

     145. Pelikanen i Leena Krohns bok Ihmisen Vatteissa (Tammi 1976), som här citeras enligt Thomas Warburtons översättning; I människokläder (Fri Press 1989). Boken utkom för en tid sedan på koreanska varvid författaren blev inbjuden till Young Korean Writers Festival. I egenskap av Leenas man reste också jag till Seoul. Enligt hörsägen behöver man, för att göra sig hörd i Seoul, en 3G-telefon för annars lär man inte kunna ringa sina närmaste ifall man eller de tappar bort sig eller dem. Det föll sig då naturligt att skaffa sig en sydkoreansk Samsung Galaxy med Googles operativsystem Android, som är byggt med öppen källkod. Nedanstående har ingått i "Fredsposten" 2/2010.

     146. Numera visar också min androidtelefon videosnuttar från Youtube, eftersom jag har jailbreakat den, dvs skaffat mig superuserprivilegier och modifierat androidsystemet med hjälp av software, som några vänliga hackers tillhandahåller på internet. Att kontrollera eller inte kontrollera, det är frågan, särskilt ifall Samsung av ren girighet vägrat låta sina kunder uppdatera sin första androidtelefon: meningen är förstås att de ska köpa nyaste modellen! Men att titta på filmer via sitt frimärke till telefonskärm, ska det faktiskt anses vara värdigt en krävande konsument och medlem av världspubliken? Det viktiga är inte att se på Yotube via telefonen utan att telefonen nu, efter den lilla modifikationen, också kan fungera som en trådlös basstation för e-boken ipad, som i och för sig också behöver jailbreakas.

     147. Jfr "Piratpartiet väntar med besked"; ‹http://www.svd.se/nyheter/inrikes/politik/euvalet2009/piratpartiet-vantar-med-besked_3004513.svd› (21.6.2011).

     148.http://news.bbc.co.uk/2/hi/uk_news/england/2848279.stm

     149. Baudelaire, Charles: Det ondas blommor. Tolkningar av Ingvar Björkeson. 1989.

     150. Submarine Launched Ballistic Missile



    Index

    ABCDEFGHIJKLMNOPQRSTUVWXYZ

    A

    Abel,Jennifer, 198,

    Adolf Fredrik,kung, 530,

    Al-Zarqawi,Abu Musab, 412,

    Allen,Terry, 494,

    Allende,Salvador, 587, 702,

    Alver,Betty, 571,

    Andersson,Claes, 508,

    Aristofanes, 11, 514,

    Avery,Dylan, 356,

    B

    Backes,Ernest, 312,

    Baer,Robert, 409, 415,

    Baudelaire,Charles, 712,

    Baudrillard,Jean, 281,

    Benedikt XVI, 333,

    Bergen,Peter, 407,

    Bergson,Henri, 558,

    Berlet,Chip, 349,

    Bernstein,Carl, 287,

    Bertossa,Bernard, 314,

    Bin Ladin,Usama, 48, 50, 56, 105, 386, 412, 417,

    Björkeson,Ingvar, 712,

    Blair,Tony, 204, 559, 681,

    Blix,Hans, 146,

    Borradori,Giovanna, 382,

    Bossi,Umberto, 686,

    Bresjnev,Leonid, 223,

    Brown,Dan, 334,

    Brunschvicq,Léon, 558,

    Brzezinski,Zbigniew, 55, 235, 310,

    Bush,George W, 53, 60, 135, 144, 195, 204, 388, 408, 559,

    Bæckström,Tord, 514,

    Böök,Mikael, 68, 121, 605,

    C

    Callaway,Terry, 50,

    Campbell,Duncan, 293, 297,

    Carter,Jimmy, 56,

    Catilina, 6, 98, 454, 531,

    Cheney,Dick, 59, 195, 304, 408,

    Chiesa,Giulietto, 325,

    Chomsky,Noam, 251, 494,

    Chossudovski,Michel, 55,

    Churchill,Winston, 310,

    Cicero, 454, 534,

    Clark, Wesley, 235,

    Clinton,Hillary, 288,

    Cockburn,Alexander, 494,

    Colón,Ernie, 584,

    Corn,David, 494,

    Cronberg,Tarja, 143, 203,

    D

    D'Estaing,Giscard, 675,

    Dalrymple,William, 86,

    De Gaulle,Charles, 681,

    De Villepin,Dominique, 314,

    Dejemeppe, Benoît, 314,

    Derrida,Jacques, 382,

    Dixon, Franklin W (pseudonym), 520,

    Dunbar,Robin, 619, 633,

    Dwyer,Jim, 217,

    E

    Edmonds,Sibel, 283, 482,

    Ehnmark,Anders, 674,

    Eisenhower,Dwight D, 463,

    Ekdahl,Niklas, 73,

    Ellsberg,Daniel, 264, 269, 284,

    Engström,Christian, 709,

    Eton,Peter, 521, 526,

    F

    Faulkner,William, 391, 401,

    Feffer,John, 252, 258, 421,

    Felt,Mark, 287,

    Fleischer,Rasmus, 500,

    Flounders,Sara, 482,

    Flynn,Kevin, 217,

    Franzén,Nils-Olof, 527, 554,

    Frege,Gottlob, 227, 305,

    Friberg,Ralf, 559,

    G

    Galilei,Galileo, 451,

    Gandhi,Mohandas K, 356, 700,

    Ganser,Daniele, 302,

    Gardberg,Annvi, 119, 201,

    Gartner,John, 109,

    Gates, Bill och Melinda, 333,

    Ghaffar Khan, 310,

    Giraldi,Philip, 284,

    Giuliani,Rudolph, 31,

    Gogol,Nikolaj, 101,

    Gourlay,Chris, 284,

    Gramsci,Antonio, 223, 686,

    Griffin,David Ray, 3, 20, 26, 55, 82, 86, 120, 124, 180, 217, 240, 248, 249, 324, 333, 349, 394, 404, 417, 426, 488, 489, 490, 491, 501, 535, 583,

    9/11 and American Empire Intellectuals Speak Out, 86,

    Alfred North Whitehead, 249, 501,

    Christian Faith and the Truth Behind 9/11, 180, 217, 240, 248, 535,

    Cognitive Infiltration, 490,

    Griffins böcker om 9/11, 491,

    Motsägelser om 11 september, 417, 488,

    Omissions and Distortions, 20, 26, 324,

    The New Pearl Harbor, 20, 82, 417,

    The New Pearl Harbor Revisited, 417, 489,

    Usama bin Ladin — död eller levande?, 394, 404,

    WTC 7 och dess mystiska kollaps, 394, 426, 583,

    Gupta,Sanjay, 407,

    Gärdenfors,Peter, 186, 633,

    H

    Habermas,Jürgen, 382,

    Hamilton,Alexander, 657, 658,

    Hamilton,Lee H, 17, 46,

    Hanhimäki,Jussi, 302,

    Hannibal, 98,

    Harrit,Niels, 198, 337,

    Hayes,Chris, 494,

    Hegel, G W F, 188,

    Hempel,Régis, 313,

    Hippokrates, 220,

    Hitler,Adolf, 188, 390, 555, 669,

    Holvas,Jakke, 281,

    Horan,Tom, 39,

    Huldén,Lars, 111,

    Hussein,Saddam, 150,

    Husu,Rikhard, 119,

    Hägg,Göran, 531,

    Häkämies,Jyri, 559,

    I

    Ibsen,Henrik, 534,

    Ingersoll,Jason, 39,

    J

    Jacobson,Sid, 584,

    Jefferson,Thomas, 399,

    Jennings,Peter, 31,

    Jesus, 240, 535, 555,

    Joelsson,Petter, 712,

    Johansson,Alf W, 613,

    Johnson,Lyndon B, 150,

    Joly,Eva, 314,

    Jones,Steven E, 198, 199, 251,

    Jäätteenmäki,Anneli, 318,

    K

    Kant,Immanuel, 613,

    Karlsson,Sanna, 347,

    Karneades, 397,

    Kean,Thomas K, 17, 46,

    Keith,Kenton, 408,

    Kelly,Fiona, 537,

    Kennedy,John F, 133, 173,

    Khalilzad,Zalmay, 150,

    Kihlman,Christer, 602,

    Knox,John, 243,

    Komisar,Lucy, 312,

    Kouzmin,Alexander, 386,

    Krohn,Leena, 477, 688,

    Kross,Jaan, 541, 554, 563,

    Kundera,Milan, 292,

    Kurttila,Heikki, 139, 201,

    L

    Labévière,Richard, 50,

    Lagerspetz,Olli, 368,

    Lankes, R David, 231, 233,

    Lankes,R David, 554, 580,

    Lawrence,Bruce, 409,

    Lawrence,D H, 101,

    Leasor,James, 521, 526,

    Lehtonen,Mikko, 330,

    Lenin,V I, 116,

    Leppiniemi,Jarmo, 318,

    Leslie,John, 477,

    Libby,Lewis, 59,

    Lifton,Robert Jay, 425,

    Lipponen,Paavo, 318,

    Lockwood,Michael, 108,

    London,Jack, 546,

    Lovisa Ulrika,drottning, 530,

    Ludlum,Robert, 549,

    M

    Machiavelli,Niccolò, 299, 619, 620, 633,

    Manning,Bradley E, 268,

    Marx,Karl, 188,

    Meacher,Michael, 128, 325,

    Michael Moore, 31,

    Miettinen, Juha E, 318,

    Mitchell,Larry, 50,

    Moberg,Åsa, 586,

    Molotov,Vjatjeslav, 555,

    Monbiot,George, 494,

    Montebourg,Arnaud, 313,

    Morello,Carol, 21,

    Moussaoui,Zacharias, 105,

    Multatuli, 101,

    Murdoch,Rupert, 333,

    Murray,Craig, 304,

    Mussolini, Benito, 223,

    Myers,Richard B., 54,

    N

    Neumann,Michael, 198,

    Nixon,Richard, 287,

    Nizan,Paul, 554,

    Nordberg, Jöran, 376,

    North,Oliver, 409,

    Nykänen,Hannes, 603,

    O

    Obama,Barack, 333, 385, 403, 464, 695,

    Obama,Michelle, 333,

    Ockham, William, 449,

    Orwell,George, 177,

    P

    Paasikivi,Juho Kusti, 402,

    Palme,Olof, 559,

    Pascal,Blaise, 544,

    Patomäki,Heikki, 483, 612,

    Patten,Chris, 235,

    Peillon,Vincent, 313,

    Perle,Richard, 59,

    Pinter,Harold, 70,

    Platon, 10, 188,

    Plutarkos, 397,

    Popper,Karl Raimund, 137, 185,

    Potock,Mark, 354,

    Powell,Colin, 146, 204,

    Putin, Vladimir, 333,

    Q

    R

    Ranganathan,S R, 507, 580, 623,

    Rather,Dan, 35,

    Reagan,Ronald, 668,

    Relander,Kaj-Erik, 318,

    Rice,Condoleezza, 195,

    Robert,Denis, 312,

    Rosing,Hans, 496,

    Rossi,Ernesto, 669,

    Rothschild,Matthew, 494,

    Rove,Karl, 388,

    Rumsfeld,Donald, 54, 59, 144, 408,

    Russell,Bertrand, 105, 714,

    Ryan,Kevin, 198, 445,

    S

    Sallustius, 6,

    Sarkozy,Nicolas, 314,

    Sartre,Jean-Paul, 558,

    Scmidt,Helmut, 325,

    Scott,Peter Dale, 86, 418,

    Sehm-Patomäki,Katarina, 612,

    Shalamov,Varlam, 563,

    Shirky,Clay, 68, 298,

    Sifry,Micah, 298,

    Silvennoinen,Elisa, 712,

    Silverstein,Larry, 36,

    Sithole, Ndabaningi, 564,

    Soini,Timo, 383,

    Sokrates, 220, 233,

    Soldini,David, 604,

    Soros,George, 235,

    Spinelli,Altiero, 662,

    Stalin, 555,

    Stenbäck,Per, 235,

    Sunder,Shyam, 198,

    Swanson,David, 468,

    Swift,Jonathan, 101, 571,

    Söderling,Trygve, 471,

    T

    Taibbi,Matt, 494,

    Tamminen,Tapani, 310,

    Teivainen,Teivo, 612,

    Thatcher,Margaret, 668, 685,

    Thompson,Paul, 55, 175,

    Thorez,Maurice, 555,

    Togliatti,Palmiro, 223,

    Toole,John Kennedy, 571,

    Topelius,Zacharias, 573,

    Toresen,R E, 576,

    Torvalds,Nils, 149, 223,

    Turse,Nick, 463,

    Twain,Mark, 101,

    U

    Ulvila,Marko, 612,

    V

    Van Ruymbeke,Renaud, 314,

    Vico,Giambattista, 507,

    Voltaire, 101, 314,

    Von Bülow,Andreas, 140, 325,

    Von Clausewitz,Carl, 469,

    Von Ribbentrop,Joachim, 555,

    Von Wright,G H, 220, 619,

    W

    Wagar,Warren, 634, 658,

    Watson,Dale, 409,

    Whitehead,Alfred North, 249, 501,

    Wilkerson,Lawrence, 306,

    Wirtén,Per, 460,

    Wishart,George, 246,

    Witt,Matthew T, 386,

    Wittgenstein,Ludwig, 368,

    Wolfowitz,Paul, 43, 55, 59,

    Woodward,Bob, 287,

    Woodworth,Elizabeth, 332, 350,

    X

    Y

    Yli-Karjanmaa,Hannu, 18, 140, 182,

    Yli-Karjanmaa,Reijo, 182,

    Yli-Karjanmaa,Sami, 182,

    Z

    Zelikow,Philip, 17, 21,

    Zilliacus,Jutta, 559,

    Österlund,Markus, 133, 173,




    Mikael Böök -->
    [ document manifest ]
     


    här txt om bokförlaget
    Sammansvärjning
    Copyright Mikael Böök © 2004
    Under Creative Commons licensen Erkännande-DelaLika 3.0 .
    See http://www.kaapeli.fi/book/
    book@kaapeli.fi