Vindkraftens snabba utveckling fortsätter, 16,5 GW effekt installerad globalt, se sid 14. Nästan 12 GW inom Europa. Där visar det en närmare 30% årsökning. EWEA (European Wind Energy Association), som nyligen höjt sin prognos, siktar på 60 GW till 2010.

Betydande marknad för verkstadsindustri
Tillväxten på enbart vindkraftens område inom Europa skapar en marknad på uppskatt-nings-vis 15 mrd mk årligen. Det utnyttjas i föregångs-länderna Dan-mark, Tyskland och Spanien där man målmedvetet gått in för att bli marknadsledande leverantörer. Även finsk industri deltar inom områden för förnybar energi med underleveranser på ca 1 mrd årligen. Tornkonstruktioner från Rautaruukki, generatorer från ABB, växellådor från Valmet/Santasalo Gears, glasfibermaterial från Ahlstrom, utrustning för arktiska installationer från Kemijoki Arctic Technology osv. De har en roll att fylla inom vårt näringsliv, men behöver även en påvisbar hemmamarknad för sin utveckling.

Betydande vindresurser för elproduktion
Vår land är glest befolkat, har långa kuster, grunda havsområden och blåsiga höjder i norr. Därtill har vi forskning och sakkunskap. Allt upplagt för ett utnyttjande av vindkraft för energiproducerande och industribefrämjande verksamhet. Vi kunde framdeles ha lika mycket vindkraftbaserad elproduktion som vår vattenkraft representerar idag, dvs ca 14% av landets elkonsumtion. Uppåt hälften med dagens teknik, och utan att störa – resten med kommande teknik och med ökad erfarenhet av anpassning i samhället. 

God ekobalans och effektiv utsläppsreducerare
På några månader återhämtar ett vindkraftverk den energi som läggs ner på dess tillverkning och installation. Utsläppen under tillverkningen är minimala och vindkraft är i praktiken en lika utsläppsfri elproducent som vattenkraften. Efter sin funktionstid, 20–30 år kan alltsammans skrotas spårlöst, och återanvändas utan avfall. För varje utsläppsfri %-enhet elproduktion, som ersätter fossilbränslebaserad, inbesparas en %-enhet av hela landets utsläpp, trafiken inräknad! I kombination med biomassabränslen, jordvärmepumpteknik och energibesparing kunde såväl utsläppsfrågan som tillskottsenergibehovet avhjälpas.

Stimulansmetoderna bör ses över
Med ovanstående uppgifter i ryggen är det förvånande att ingen utbyggnad skett i vårt land under senaste kalenderår. Utdelade investeringsstöd (sid 5) visar livlighet på biomassasidan men avtynad vindkraftverksamhet. Flera större projektplaner längs västkusten, lovande inlandsprojekt vid Ule träsk och på utvalda fjäll har lagts på is. Nedbantade investerings-bidragslöften och fortsatt låg elprisnivå i hela Norden anges som orsaker. Sannolikt skapar även väntan på baskraftfrågans tvångsförlossning en konstlad andhämtningspaus. Kan man lita på att förnybara energiformer alls blir stödda framdeles och vilken är risken för att elprisnivån lägger sig under lönsamhetsnivån för lång tid framöver? Vindkraftföreningarna har uppmärksammat riksdagsgrupper och ministerium angående oron och behovet av tillräckliga och produktionsbaserade stödsystem,  (sid 4). 

EU-kommissionen har nyligen presenterat sitt förslag till livgivande nya riktlinjer (sid 13) och i den finska Kyoto-ministergruppens förslag till klimatstrategi (sid 13) ingår liknande tankar. Beskatta miljöskadliga och skattebefria förnybara energiformer. Klimatstrategin nämner märkbart ökade satsningar som väl kunde avhjälpa nuvarande stagnation. Kan vi i vårt land skapa legitimitet för vindkraften och mogna till samverkan mellan myndigheter, projektörer, markplanerare, tillverkare, energibolag och konsumenter och rikta in oss på hållbar energiutveckling?

En introducerande betraktelse om prioriteringar 
AWEA (American Wind Energy Association) 

Insikten om vindkraftens värden har vaknat internationellt och branschen visar en kraftig ökning. Förnybar energi, gratis drivmedel för utsläppsfri energiproduktion och väldiga resurser. Enbart Texas har större vindpotential än ledarlandet Tyskland. Färska uppskattningar visar att 5% av USAs elproduktion, dvs 80 GW nyutveckling, kunde komma ur vindkraft kring 2020. Produktions-kostnaderna har fallit med över 90% inom 2 decennier och konkurrenskraften jämförd med kol-, kärn- och t.o.m gasdriven el ökar. Vindkraften ger även andra ekonomiska fördelar; alternativt "bränsle", som minskar bristtoppar bland konventionella bränslen, minskat beroende av störningskänsliga importbränslen och egenskapen att ge ett lokalt tillskott i energitillgången och därigenom minska risken för kostsamma topplaster. 

Trots att USA har möjlig potential att bli en ledande vindkraftnation torde en av de stora hindren ligga i överföringspolitiken. Överföringsnäten är uppbyggda med tanke på konventionell energiproduktion. Nu då energiproduktionen blivit marknadsstyrd och nya energiproduktionssätt kommer fram borde reglerna för anslutning till överföring samt kostnaderna anpassas till nya energiformer, däribland vindkraft.

Vindkraften har dock vissa karakteristika som påverkar överföringen av den. Den genererade effekten beror av luftmassornas rörelser, lokal placering beror av blåsighetsförhållanden, och vindkraften är en förhållandevis ny komponent som inte utan vidare kan passas in bland de konventionella "gamlingarna". För att komma till rättvisa överföringskostnader för vindkraft måste beslutsfattarna beakta dylika egenskaper. 

Konventionella kraftverk har olika ”upp- och nedkörningstider” för produktionseffekten och möjligheter att enligt överenskommelse reglera sin produktion. Inom överföringspolitiken anpassar man tarifferna enligt gammal hävd och bestraffar t.ex avvikelser med högre kostnader. Det är diskrimerande för nya energikällor, erkannerligen för  vindkraften.

Detta är bara ett exempel på missanpassningar som bör angripas. AWEA ser 5 områden av hög prioritet: 1) fördelningen av kostnaderna i överföringsfunktionen, 2) avvikelse-bestraffningen angående effektbalansering, 3) eliminering av klumpdebitering, 4) skälig fördelning av överloppskapacitet mellan konkurrerande konsumenter och 5) icke-diskriminerande sammanlänkning med nya kraftkällor. 

I kommande nummer går vi mera in på problematiken och belyser med flera exempel. Vi försöker också få fram vad olika finska intressenter anser om saken. 

De nya riktlinjerna angår även förnybara energikällor
Riktlinjerna, som utarbetats i nära kontakt med medlemsstaterna, överensstämmer med kommissionens förslag till direktiv angående utvecklandet av förnybara energikällor.

"Konkurrenspolitik och miljövårdspolitik är inte i konflikt med varandra" poängterar komissionär Monti. Det betyder inte att alla stödformer blir legaliserade, man måste beakta effekterna av stödaktioner till förmån för miljöbefrämjande utveckling och full tillämpning av "nedsmutsaren betalar" -principen. Den betyder att de kostnader som uppstår för att skydda miljö bör bäras av de samfund som förorsakar dem. Det är det effektivaste sättet att få alla att inse miljöns betydelse. 

Statliga stöd kan visserligen medverka till kostnader kompenseras och att samfund undviker att inberäkna dem i sin verksamhet. Kommissionen är medveten om att stöd kan vara motiverade i vissa fall där det tjänar som sporre eller erbjuder premiering av en temporär aktivitet. Se t.ex. på företag som beslutar göra mera än vad samhällsreglerna förutsätter. Ett annat exempel är utvecklandet av förnybara energikällor för vilka produktionskostnaderna är högre än energins marknadspris. 

Basdelen av investeringsstödet höjs från 30 till 40%
Man har gått in för ingripanden som ser favoriserande på stöd för förnybara energikällor. Medlemsstaterna kan välja mellan flera möjligheter för att garantera stöd för såväl investeringar som drift. Angående investeringsstöd har grundnivån för stöd ökats från 30% (från 1994) till 40% för investeringar som gäller förnybara energikällor, inbesparing av energi samt samproduktion av el och värme. En bonus på 10 %-enheter finns tillgängliga för företag inom stödutvalda områden och för investeringar i förnybar energi, som betjänar hela samhällen som t.ex. en öar. Stödet kan således i vissa fall nå 50%.

Fyra olika typer av driftstöd.
Gällande förnybara energiformer kan medlemsländerna välja mellan 4 former av driftstöd. 
1. Kompensation för prisskillnaden mellan produktion och elmarknad tills kraftverket är helt avskrivet. Vid behov kan stödet dessutom innehålla en skälig återbetalningsdel av kapitalet, för att stimulera satsning på dylik verksamhet. 
2. Inriktning på marknadsmekanismer såsom gröna certifikat. Kommissionen anser att de kan vara en effektiv metod för att marknadsföra förnybar energi. Fordrar dock att eventuell överkompensation motas.
3. Ersättning på basen av undvikta externkostnader. Förnybara energiformer gör det möjligt för ett samhälle att undvika sådana höga externkostnader, som nu kan kvantifieras. Sålänge sådana kostnader inte bärs av sådana samfund som förorsakar dem kan ersättning utgå till producenter av förnybara energi i proportion till externkostnader och de lönsamhetshandikap de har att överbrygga. 
4. Stöd kan även ännu beviljas i enlighet med gällande nationella regler, men inte utöver 5 år, och skall i princip bortarbetas under övergångstiden. Det ger möjlighet för medlemsländer att bevilja stöd till projekt med kortfristiga stödbehov.

Harmonisering av beskattning 
Komissionen är inställd på att mildra medlemsländernas oro angående skattereduktioner. Man anser att harmoniseringen av eco-skatter bör prioriseras. Sålänge harmonisering saknas finner sig de stater som ligger främst med sk gröna skatter nödgade att bevilja skattereduktioner åt somliga samfund, för att inte skapa snedvriden konkurrenssituation för dem gentemot konkurrenter i länder som inte har sådan beskattning. 
För att göra det möjlig för medlemsländer att införa nya skatter har kommissionen arrangerat med lindringsmetoder gällande valda samfund under en tid av 10 år, förutsatt att de mottagande samfunden förbinder sig att göra förbättringar angående miljöskydd eller fortsätter att betala en märkbar del av skatten efter reduktion.

Övergångstid till 2007
Sammanfattningsvis kan sägas att de nya riktlinjerna, som träder i kraft såsnart de publicerats i Official Journal, omfattar en systematisk uppsättning åtgärder som skall samordna kraven på miljöskydd med tillbudsstående EU-fördrag angående dirigering av statliga stöd. De nya riktlinjerna skall träda i kraft före utgången av 2007. 

Den sk Kyoto-ministergruppen har under ledning av HIM minister Mönkäre den 7.2 offentliggjort utkastet till Finlands klimatstrategi, som siktar på målsättningen att minska utsläppen till nivån för 1990. Förslaget går snarligen till riksdagen som svarar på utredningen kring försommaren, varefter regeringen skarpar strategin.

Förslaget innebär betydande inriktningar för energiproduktionen. De omfattar en mängd åtgärder och alternativ, varav de centralaste är:
Alla alternativ omfattar förverkligandet av aktiviteterna i "Handlingsplan för förnybara energikällor" av 1999. Som fartgivare anges betydande beskattning, dock med bibehållen skattebas. Som stimulans för förnybar energi föreslås att investeringsstöden höjs till 2 mrd mk och skattebefrielsen till 3 mrd mk fördelade över 10 år. Av förnybar energi skulle år 2010 utnyttjas 50 Mtoe (megaton oljeekvivalenter) dvs 50% mera än 1995.

Klimatstrategin skulle även innebära förverkligande av energisparprogrammet från år 2000. Det omfattar många aktiviteter som beskattning, förordningar, normer för effektivering samt utveckling och marknadsinriktning av teknologi. Programmet omfattar även strängare byggnadsförordningar, speciellt för eluppvärmda hus. 

Angående framtida elproduktion framlägger klimatstrategin olika alternativ. Huvud-riktningarna är 1 ) nedkörning av kolkraften genom restriktioner eller 2 ) tillbyggnad av kärnkraft. Angående det förstnämnda konstateras att ersättande alternativ är ökat bruk av  jordgas med ökad säkerhets- och prisrisk, ökat och effektiverat bruk av förnybara energikällor eller ökad import av el. Förslaget betonar försiktighet angående det sistnämnda.
Regeringen utgår från att det kan utformas en aktivitetslinje av de två huvudriktingarna. Den skulle innebära fullt utnyttjande av samkörd el- och värmeproduktion med jordgas och inhemska bränslen. Detta skulle delvis stödas med offentliga medel. Utgångsnivån för elimporten skulle vara 6 TWh rysk el och kärnkraften skulle bibehållas bland regeringens alternativ. De slutliga lösningarna för kolkraftens del lämnas till senare när Kyoto-mekanismernas roll (begränsning, värdering och handel med utsläppsrättigheter) för uppnående av klimatmålsättningarna klarnat, eller tills man har tillräcklig information om förverkligandet av andra elanskaffningsalternativ såsom kärn- och jordgaskraft.

Klimatstrategiförslaget klassifierar torven som ett långsamt förnybart biomassabränsle som genom skattestyrning skall fortsätta att vara konkurrenskraftigt i förhållande till fossila bränslen men som inte får bromsa utvecklingen av bruk av hyggesavfall.

Finergys ad-hoc-arbetsgrupp har behandlat klimatstrategin och koordinerat energibranschens synpunkter. Speciellt betonar man mångsidighetens betydelse inom produktionen och  marknadsbaseringens betydelse inom den konkurrensutsatta energibranschen. Kärn- ved- och vattenkraft är de mest betydande reducerarna av drivhusutsläpp. Kolkraften är viktig som prisreferens och reservkraft och avveckling ca 2008 skulle betyda miljardförluster i anläggningar och drift som överstiger strategiförslagets uppskattningar. Finergy påpekar även att jordgasen är konkurrenskraftig bara vid samproduktion av el och värme.

Finergy undersöker även möjligheterna att använda frivilliga kontrakt som medel för att uppnå klimatmålsättningarna. Förhandlingar med HIM pågår och en pressnotis torde när detta läses vara offentliggjord.