Informationssökning i nätverk

- en kartläggning av massmedias förberedelser inför 90-talets informationsboom

Seminarieuppsats i journalistik
Svenska Social och Kommunalhögskolan 6.4.1993
respondent: Johanni Larjanko
diskussant: Patrik Schauman

1 Inledning

Jag kommer till jobbet. Slår på datorn, lyssnar på telefonsvararen och läser dagens post. Ringer min vanliga runda. Först till Universitetets dator. Kollar inkommande post. Sen till mina övriga elektroniska postlådor. Slutligen ringer jag NordNet och downloadar nya konferensmeddelanden. Idag är Nicaragua och Jugoslavien på agendan. Får ett par idéerr till inslag. Börjar med dagens arbete.

Datorn har blivit arbetsredskap. Via modem håller jag nästan daglig kontakt med olika delar av världen. Att gå igenom mina elektroniska postlådor har blivit lika självklart som att gå igenom den vanliga posten. Jag har börjat inse vad datorn kan betyda i dagligt jobb. Hela tiden hittar jag nya möjligheter, ny information, nya kanaler.

Mitt förhållande till den nya tekniken är kluven. Utvecklingen är både fascinerande och skrämmande. En avgörande faktor för den som vill förstå det som floskelmakarna kallar framtidens samhälle är kunskap. Kunskap och tillgång till de nya kanalerna. Kanske ser vi nu början på en stor förändring för massmedias arbetsförutsättningar. Skälen är flera.

Information för pengar

Information har blivit en handelsvara i en expansionshungrig ekonomi. Produktionen av information är en av de snabbast växande sektorerna inom världsekonomin idag. Det finns pengar att hämta och dagens massmediaförmedlare har inga garantier för att de får behålla sina maktpositioner.

De svagas beskyddare

Det är sant att datorn på bara tio år blivit något av en vardagsvara. Men samtidigt sker en allt hårdare uppdelning i dataläskunniga och dataanalfabeter. Kommer massmedia att kunna behålla sin traditionella roll som de svagas beskyddare, gentemot allt större företagskonglomerat, allt större ekonomiska sammanslutningar?

Den självuppfyllande profetian

Redan på 60-talet myntades begreppet Informationssamhället. Sakta har verkligheten hunnit ikapp science-fiction berättelserna. Tekniken har blivit snabbare, billigare och mer användarvänlig. Men har den blivit mer demokratisk? Används den nya tekniken för det allmännas bästa?

En utförligare diskussion om informationssamhällets faror och fällor faller utanför ramen för denna uppsats, men det är viktigt att komma ihåg problematiken. I källförteckningen finns några intressanta böcker i ämnet som är såväl välskrivna, som lärorika pch provokativa.

I kapitel två beskrivs uppsatsens förutsättningar, frågeställningar och avgränsningar. Jag redogör för metoden och diskuterar frågor om validitet och reliabilitet. I kapitel tre ger jag en kort redogörelse för viktiga argument i debatten om Informationsrevolutionen. Den fungerar som en tankeställlare och ett försök att skissera en bakgrundsfond, mot vilken undersökningen skall ses. I kapitel fyra kommer genomgången av undersökningens resultat, med vidhörande kommentarer. I kapitel fem kommer de övergripande slutsatserna, följt av en slutdiskussion i kapitel sex.

2 Frågeställning

I vilken utsträckning är våra stora nyhetsförmedlare, de stora dagstidningarna, radion och TV:n, förberedda på den nya flod av information som går under samlingsnamnet Informationsrevolutionen? Denna uppsats är ett försök att kartlägga tillgången på nya informationsvägar inom dessa institutioner. Jag söker svar på följande frågor:

• Vilken utrustning finns tillgänglig på redaktionerna?
• Vad finns det för teknisk kunskap?
• Vilken vikt tillmäts de nya informationskanalerna?

2.1 Avgränsningar

Jag har valt att begränsa materialet till följande medier; Helsingin Sanomat, Aamulehti, Hufvudstadsbladet, Vasabladet, TV-nytt, TV-uutiset, MTV:s Seitsemän och Kymmenen Uutiset, YLE:s Radionyheter och Radiouutiset.

Dessa representerar de största informationsförmedlarna i vårt land på finska respektive svenska, därav urvalet. Urvalet bygger på antagandet att de som är störst har mest pengar för investeringar, är pigga på nya metoder och står i täten för den tekniska utvecklingen. För ett resonemang om detta antagande, se 2.3, validitet.

2.2 Metod

Teoridelen bygger på litteraturstudium. Området är mycket stort, så endast några riktningar har kunnat medtas. Resten av uppsatsen bygger på en undersökning av tillgången till teknik, gjorda satsningar och utvärderingar av redaktionssekreterare vid ovan nämnda redaktioner. Undersökningen görs via personliga intervjuer, enligt ett frågeschema (se bilaga 1). Metoden motiveras av att det sannolikt är lättare till personlig kontakt och hög svarsprocent genom aktivt insamlande. Dessutom finns det utrymme för personliga tillägg. Problemet med till exempel frågeformulär är att de ofta lämnas obesvarade, att de tar lång tid att få in, och att de kan begränsa svarsmöjligheterna alltför mycket genom alltför rigida frågeformuleringar.

2.3 Validitet

Intervjumetoden har sina för- och nackdelar. Eftersom utgångspunkten är att göra en aktuell beskrivning av läget på fältet är intervjuer med centralt placerade aktörer av värde. De kan ge en inblick i en redaktionell vardag och ge utrymme för kommentarer som i bästa fall gör det lättare att se problematiken ur en journalists vardagsperspektiv.
Samtidigt ger intervjumetoden subjektiva svar, som kan färgas av ovidkommande faktorer såsom redak-tionssekreterarens inställning till ny teknik över lag. Det är inte heller alltid säkert att just redaktions-sekreteraren är bäst insatt i alla tekniska detaljer. I värsta fall blir bilden skev, åsiktsfärgad och miss-visande. I vissa fall vägrade redaktionssekreteraren att svara och hänvisade till redaktionens adb-experter, eller rentav kunniga reportrar. Jag ansåg det viktigare att få svar, än att hoppa över såna medier. Vem som givit informationen finns därför tydligt angivet. Om det är personer utanför den dagliga journalis-tiska processen speglar detta säkert deras svar. Detta i kombination med att redaktionerna är mycket olika till strukturen, gör att en jämförelse försvåras. Således kan denna undersökning inte göra anspråk på att ge en heltäckande bild av hur ny teknik används av journalister i Finland idag. Däremot ger den en viss inblick i dagssituationen på de redaktioner som undersökts. Det är rimligt att anta att ett allmänt förhållningssätt bland journalister till ny teknik kan skönjas.
Valet av de stora nyhetsförmedlarna med motiveringen att de borde vara snabba att fånga upp nya vindar kan diskuteras. Lika mycket talar för att små redaktioner med närhet mellan redaktörerna och ledningen har stora möjligheter att anpassa sig till ny teknik. Dessutom sitter de stora drakarna ganska tryggt i sina bon, med den monopolställning som de ofta har. Ny teknik som argument för att göra artiklar som säljer tidningen bättre är således diskutabel. Ändå vill jag hävda att undersökningen kan vara intressant läsning för dem som intresserar sig för hur den nya tekniken kommer in i journalistens vardag.
En sista invändning är att denna metod till exempel inte fångar in "enreprenörjournalisterna", som på egen hand skaffat sig kunskap, maskiner och sökrutiner. De är värda en egen undersökning.

2.5 Reliabilitet

Det är relativt få som intervjuas, och frågorna följer ett schema. Detta betyder att det empiriska materialet inte blir ohanterligt stort. De frågor som prickas för direkt i schemat anser jag som pålitliga. Den intervjuades kommentarer renskrevs alltid samma dag som intervjun gjordes, med diskussionen i färskt minne. Behandlingen av materialet bjuder alltså inte på några svårigheter.

3 Från UNIVAC till Pentium

Det som igår var science-fiction är dagens verklighet. Vi gör nu en snabb djupdykning i historien för att ge perspektiv på talet om Informationssamhället. Följande kaptiel försöker inte vara heltäckande, utan strävar efter att ge några ledtrådar och lite bakgrund, som kan vara till hjälp i diskussionen om vart vi är på väg. Frågan hur vi vill att morgondagens samhälle skall se ut faller utanför denna undersöknings ram, men är minst lika relevant som frågan om hur den nya tekniken idag påverkar journalistens arbete.

Om du inte är intresserad av historiegenomgångar kan du hoppa över till nästa kapitel, där resultaten av undersökningen presenteras.

3.1 Univac

Nån gång under andra världskrigets slut sås fröet till det som blir UNIVAC , den första egentliga datorn. Liksom så mycket annan forskning är det militären som ligger bakom. Ursprungligen vill man ha fram en apparat som kan knäcka tyskarnas hemliga kod. UNIVAC består av 5000 vacuumrör samt en massa sladdar. Till en början är maskinen sedd som ett kuriosum. Ett tekniskt hjälpmedel med begränsad funktion. Det är mest matematiker och militärer som är intresserade.
Sen tar utvecklingen några hästkliv framåt. En rad nya upptäckter görs, bland annat DNA-molekylens sammansättning . Flera olika vetenskaper korsbefruktar varann. Några skarpa matematiker börjar inse maskinens potentiella betydelse (bl. a. Norbert Wiener, som 1948 myntar begreppet Cybernetics , och Claude Shannon med sin matematiska kommunikationsteori). Grunden för myten om informations-samhället börjar läggas. När transistorer börjar serietillverkas och mikroprocessorerna så småningom kommer fram, blir datorn ett måste för storföretagen och en statussymbol för välbärgade universitet. Det är denna triangel som fört utvecklingen framåt; militära intressen, företagsintressen, och forskare/universitetsintressen. Om teknik i alla dess former är vår tids religion kan man onekligen säga att det finns gott om såväl predikanter som domedagsprofeter.
Den mest träffande beskrivningen gör kanske Joseph Weisenbaum när kan konstaterar att den nya tekniken är en lösning som väntar på en fråga .

3.2 EU och Zaibatsurna

Varför strävar Europa till förening? De transnationella företagen har sedan länge växt över gränserna, deras kapital och information flyttas obehindrat. Politik i traditionell mening förlorar betydelse, liksom idén om nationalstaten. Kan man då se EU som politikernas försök att hänga med i utvecklingen? Ett slags erkännande att världsordningen är ny och att man via EU åtminstone skulle få en viss reell chans till inflytande, något som ju tidigare begränsats av de nationella gränserna för politikernas del, men som aldrig stoppat företagen.

Det finns åtminstone tre skilda uppfattningar om det vi kallar informationssamhället. Den ena företräds av Yoneji Masuda, som 1980 skrev boken The Information Society. Här gäller den logiska positivismen och tron på utveckling. Vi står, skriver Madsuda, inför en förändring lika stor som övergången från agrar- till industrisamhälle. Framtiden finns inom räckhåll, och den innebär övergången från det industriella samhället till informationssamhället.
Mot denna tilltro till utvecklingen ställer sig bland andra Cees J. Hamelink. Han kallar det hela en myt, där det centrala ordet är information. Utan att tala om innehåll försöker vissa intressen få oss att desperat längta efter information, och att denna bland annat skall upphäva orättvisor i klasskillnader och ojämnt fördelade resurser världen över. Det rationella tänkandet och ny teknik är alltings svar, bara i kraft av att det finns.

Informationsmyten är tredelad. Ekonomiskt skall vi få se slutet på den kapitalistiska industriproduktion-ens centralism och storskalighet. Politiskt skall medborgarna bli mer aktiva och ges tillfälle till allt större inflytande genom ny teknik. Kulturellt skall människan blomstra, tråkiga jobb skötas av maskiner och vi få tid över till annat. Detta är Computopia.
Retoriken börjar slå tillbaks. Trots att manifesten bara är tio-femton år gamla låter de som önsketänkande. Den rådande ordningen består, men några nya marknader har tillkommit. Information är en vara, ett varumärke och ett vagt framtidslöfte.

Den tredje vägen, en försiktig utvecklingstro, hittar man bland annat hos Leif Drambo i Infotopia (Liber Förlag 1986) Han säger att framtiden går att påverka, att vi måste diskutera hur vi vill ha det, inte bara låta andra bestämma.

Under 80- och 90-talet har begreppet information fått en nästan mytisk klang. Det handlar inte om innehåll, utan vi utlovas kommunikation. Av vad är och förblir oklart.

3.3 Den elektroniska skrivmaskinen

Vad har all denna filosofi med journalistisk verksamhet att göra? Under sjuttiotalet datoriserades redaktionerna. Skrivmaskiner ersattes av terminaler. Mycket talades om den nära förestående framtiden. Diskussionen gällde typografers och sättares framtid i en datoriserad framtid, och skärmstrålningens eventuella hälsorisker. Datateknikens övriga aspekter hamnade i skymundan. Stora klumpiga centralsystem med tillhörande terminaler gav redaktionerna ett förändrat utseende, men förändringen var kosmetisk. Massmedias ställning såg trygg ut, tidningsdöd var ett okänt fenomen, liksom arbetslösa journalister. Dessutom var PC:n inte uppfunnen i egentlig mening då redaktionerna datoriserades.
Debatten kom aldrig igång.

Nu står vi inför ett nittiotal som kan komma att förändra hela bilden på nytt. Står vi fortfarande lika handfallet utanför med gapande munnar? Jag tror att vi gör det. Klassindelningen kommer snart att gå mellan de som är Data-kunniga, och det som inte är det. Det handlar om en förmåga att hålla fast i ett sammanhang (vår värld) som är så splittrad och på samma gång komplex att det är hart när omöjligt. Det är lättare att sticka huvudet i busken .

Hur kommer journalistens vardag att se ut om, säg, 20 år?

Flera skribenter menar att det är processandet av information som kommer att bli journalistens huvuduppgift i det kommande samhället. Karen Jürgensen & Philip Meyer skriver att journalisterna i detta nya samhälle måste bli experter. Hittills har det räckt att ha en allmän uppfattning, och sedan vända sig till experten för uttalanden. När rådatan i allt högre utsträckning blir tillgänglig direkt för journalisten, gäller det förstås att förstå och kunna tolka den. Bakom det här resonemanget finns uppfattningen om massmedia som den tredje statsmakten, som självständigt och kritiskt bevakar makthavarna.

Nu flyttas makten slutligen från politikerna till storföretagen.

3.4 Overdrive

William Gibson heter författaren som mer än andra bidragit till att forma vår uppfattning om det kommande samhället. Det är en värld som styrs av Zai-batsus, storkonglomeraten, som styr hela världen. De slåss förstås inbördes, människans grundinstinkt är tävlan (enligt Cees Hamelink), men de är så mäktiga att allt sker på deras villkor. En grym, cynisk värld, där människan inte har något värde och allt är tillåtet. Medeltiden i teknologikostym. Efter att ha läst en del litteratur på området, börjar Gibsons framtidsvisioner kännas otäckt verkliga. Hamelink argumenterar mot uppfattningen att vi i egentlig mening genomgår "revolutioner" i samhället, för det mesta förblir det mesta som det varit för de flesta. Det är mer ett maktskifte, men hierarkin är densamma. Förändringen sker alltså inte språngvis utan gradvis. Sett på det sättet är Gibsons värld redan här, i viss mån. Enligt beräkningar gjorda 1985 sker 90% av datakommunikationen via satelliter inom företagen, och 50% av det transnationella dataytbytet är företags interna nätverkskommunikation.
Nu har det plötsligt blivit möjligt med global kontakt i realtid. Centraliserad kontroll är inte längre en dröm, den är vardag. Michael Traber menar att talet om informationsrevolution är illusorisk. Det faktum att vi kan koppla in oss på datanätet via hemdatorn påverkar inte innehållet eller strukturen av informationsflödet.

Flera kritiker (Traber, Roszak m.fl) menar att vi alltför lätt sätter likhetstecken mellan bättre teknik och "kvalitativ" information. Vi tror att teknisk utveckling automatiskt leder till ett bättre utnyttjande av resurserna, ett rättvisare samhälle, mat och kläder åt alla, osv.

Oavsett vår inställning till den nya tekniken så fortsätter utvecklingen framåt i snabb takt. Under våren 1993 kommer Intels nya processorer, Pentium (586 processorerna). Och så fortgår karusellen. Behöver vi egentligen kraftigare datorer? Till vad? Löftet om en bättre morgondag ger stora profiter idag.
Vem styr utvecklingen?

Denna mycket summariska genomgång av några åsikter kring Informationssamhället slutar här, och vi går in på undersökningens resultat.

4 Genomgång av resultaten

Här följer genomgången av resultaten. De är uppdelade enligt frågeformuläret (finns med som bilaga 1), så att allas svar på fråga ett kommer tillsammans, alla svar på fråga två tillsammans och så vidare. Meningen är att det på så sätt skall vara lättare att jämföra redaktionerna. Där det är befogat finns resultaten även presenterade i tabellform. Många av svaren är ungefärliga, så en snabb titt i tabellerna ger inte rätt helhetsbild. De är mer som hjälpmedel för översiktlighetens skull. Detaljerad information och kommentarer finns skilt för varje redaktion. Mina egna tolkningar och kommentarer finns med där jag haft något eget att tillägga.

4.1 Vilka investeringar i ny teknik har gjorts vid er redaktion/koncern 1990-93?

Aamulehti (källa Juha Ranta, red sekr.): Investeringarna uppgår till flera hundra tusen mark och har satsats på att få 1) ett elektroniskt klipparkiv och 2) bildbehandlingen överförd helt på data.

1) Det elektroniska klipparkivet fungerar redan, där finns text från juli-88. Arkivet finns tillgängligt via arkivpersonalen, och några maskiner i redaktionella utrymmen. Alla intresserade redaktörer på tidningen får söka i arkivet, som betecknas som mycket lättanvänt.

2) Inom ett halvår kommer all bildbehandling att ske på skärm. Det medger sökning, bearbetning av bilder, och direkt införing i tidningen från datorn. Detta är en förberedelse inför helsidesombrytning på skärm, som är på kommande.

Hufvudstadsbladet (källa Robert Blomberg, systemchef): Investeringarna ligger på cirka 300.000 mark och har gått till att skapa ett nätverk på produktionssidan (alltså i sätteriet) och att utrusta annonsavdelningen med Macintosh-maskiner för planering och för att göra annonser (och för att kunna ta emot färdiga annonser i Mac-format, eftersom de flesta reklambyråer arbetar i Mac-miljö). Investeringar i datautrustning för redaktionen har inte gjorts.

Helsingin Sanomat (källa Kaarina Nazarenko, systemexpert): Investeringar på 3-4 miljoner för upprättandet av ett elektroniskt klipparkiv. Systemet finns redan nu, och växer hela tiden. 50-60 PC:n har skaffats för sökningar och kurser ordnas för redaktörer och arkivpersonal. Klipparkivet omfattar Helsingin Sanomat (artiklar lagrade från 1990) och IltaSanomat (lagring börjar i slutet av året) Sökning får göras av arkivpersonal och redaktörer med utbildning. Dessutom har Mac-system skaffats för grafisk användning, och centraldatorns minneskapacitet har utvidgats.

MTV 3 Uutiset (källa Jan Torvalds, ekonomiavdelningens red. chef ): MTV satsar 7,5 miljoner på 130 PC:n utrustade med Basys version 12. Det är den första redaktion i Finland, den andra i Norden, som utrustas med Basys 12. Det är i korthet ett nätverk med PC-bas. Varje redaktör kommer att ha en egen PC, med sin egen hårdskiva, där han/hon kan organisera data efter egen smak. PC:n är sammanlinkad via nät till varandra, och till centrala enheter. Det betyder snabb överföring av texter, möjligheter att söka i centralarkivet, och i framtiden möjlighet att kontakta externa källor som t. ex. databaser via X-25 (se nedan). Systemet byggs ut under våren och sommaren 1993, för att stå klart i september 1993. Utbildning börjar första veckan i april. Över 150 personer skall skolas. En X-25 gateway kommer att installeras. Det är en kommunikationslink mellan systemet och utomstående källor, laptops och annat.

Radionyheterna (YLE) ( källa Riku Nordgren, red. sekr.): Yles svenska radionyhetsredaktion genomför två pilotprojekt; Digiaktuellt och Mikroaktuellt (se bilaga 2). Kostnaderna ligger på cirka 2 miljoner mark. Pengarna ger 30 PC:n, två editeringsmaskiner (ljudeditering på data), två enheter för utkörning av digitalt editerade inslag, samt mjukvara (alltså själva programmen) och utbildning.

Radiouutiset (YLE) ( källa Olavi Koskinen, Uutispäällikkö): Kan inte uttala sig om investeringar.

TV-Nytt (källa Stina Wallendorff, red.sekr.): Investeringar på cirka 30.000 för inköp av två PC:n med IRMALAN-kort (nätkort för kommunikation med Yles centraldatorer).

TV-Uutiset (källa Mika Lavonen, reporter): Uppskattningsvis 100.000 mark har satsats på att förnya maskinparken, och på att skaffa några Laptops (små bärbara datorer för redaktörer på fältet).

Vasabladet (källa Peter Björkas, red. rekr. OBS! Tel. int.): Inga investeringar att tala om. Annonsavdelningen har utrustats med SUN-datorer, det är allt. Men mycket stora förändringar är på kommande. Vasabladet satsar 2-4 miljoner i höst på att förnya hela maskinparken. Tidningen övergår till helsidesombrytning på skärm. Redaktionell text kommer på sikt också att skrivas in på det nya systemet. Systemet är helt PC/Mac baserat (vilken system ännu inte bestämt) med nätkort för nätverkskommunikation.

Kommentar: Den gamla generationens stordatortänkande håller på att försvinna. Terminalen som arbetsredskap ersätts i snabb takt av PC-maskiner med nätkort. Över hela landet byggs systemen om. Detta kommer att leda till en stor förändring i redaktionernas struktur. Nuvarande system är till sin natur slutna. Alla är kopplade till en centraldator, och det enda du kan göra med din maskin är att skriva in text. I och med PC:ns intåg får redaktören möjlighet att skapa en friare, mer induividuell struktur på arbetet. Om till exempel Microsoft (företaget som tillvekar och säljer Windows) kommer fram med bra nätverkslösningar innebär det också att arbetet blir mer grafiskt, mer "synligt", och, efter egen erfarenhet, betydligt användarvänligare. Steget från monokroma terminaler till arbetsstationer är större än vad det först kan verka. Det är ett nytt tänkande som tar över. Om det leder till en omvärdering av datorns användbarhet återstår att se. Säkert är att det nu blir mycket lättare att via till exempel modem koppla in sig på all världens databaser, förutsatt att redaktionen så tillåter.

4.2 Hur många terminaler och PC/Mac-maskiner finns på redaktionen?

4.3 Vilken utbildning har givits journalisterna?

Aamulehti: När det nuvarande textprogrammet kom för sju år sedan ordnades en fyradagarskurs. Det är allt.

Hufvudstadsbladet: Utbildning ges så gott det går efter behov. Några färdiga planer finns inte.

Helsingin Sanomat: Ett förtiotal människor har gått eller går som bäst på kurs för att lära sig det nya elektroniska arkivsystemet. Även viss utbildning i t. ex. databas-sökning kan ges vid behov.

MTV 3 Uutiset: Hittills har intresserade redaktörer lärt sig själva. En viss intern utbildning i systemen har getts. I och med Basys 12 kommer över 150 personer att få utbildning i det nya systemet.

Radionyheterna (YLE): Kurser i grundläggande WP-användning och i DOS har givits. Intresserade har kunnat gå fördjupade kurser i DOS (ett tiotal har genomgått utbildning, inkl. tekniker), Slutligen har två från redaktionen fått gå OS2 och Nätverkskurser, både grundläggande och fördjupade. Detta är en förberedelse inför DIGI- och Mikroaktuellt.

Radiouutiset (YLE): Utbildning har givits i grundläggande Basys-användning (det system för textinskrivning som YLE använder).

TV-Nytt: Utbildning har givits i grundläggande Basys-användning.

TV-Uutiset: Utbildning har givits i grundläggande Basys-användning. Även om inte YLE direkt erbjudit några kurser så finns det till exempel möjlighet att gå på externa kurser. YLE står för kurskostnader. Hittills har intresset varit lamt.

Vasabladet: En 1-2 dagars kurs i hur terminalerna och text-systemet fungerar har ordnats. En utbildning i grafik-användning på Mac har givits åt en person. Säkert blir det aktuellt med utbildning till hösten, när och om Vbl slutligen går över till helsidesombrytning på skärm.

Kommentar: Med denna fråga ville jag undersöka företagens vilja att satsa på utbildning för sina journalister. Det är omöjligt att jämföra redaktionerna rakt av. Här handlar det om kartläggning av en övergripande situation, inte om att se vem som är "bäst". Just nu händer mycket på dataområdet, ny teknik installeras lite varstans i landet, och det kommer med säkerhet att innebära mer utbildning. I och med att terminaler byts ut mot PC:n kommer redaktionsarbetet mera att likna "vanlig" datoranvändning. Här vore grundläggande kurser i dataanvändning och -möjligheter naturligtvis på plats. I rådande ekonomiska kris lär det förstås dröja med den typen av allmänorientering, det intygar samtliga jag intervjuat.

4.4 Finns det ADB-stödpersoner?

4.5 Vilka arkiv har redaktionen till förfogande?

4.6 Vilka av dessa finns lagrade elektroniskt?

Kommentar: Med den här frågan ville jag se om datorns kapacitet att lagra stora mängder information och snabbt kunna ta fram den vid sökningar, om den kapaciteten utnyttjas idag. Och det gör den. Många är på gång med att överföra sina klipparkiv till data, eller så planerar de som bäst. Detta är ett viktigt första steg, eftersom de tydligt visar att terminalen/PC:n inte bara är en elektronisk skrivmaskin, utan faktiskt kan vara till nytta i sökandet av källmaterial. Om denna typ av sökningar blir vanliga, är det kanske inte omöjligt att tänka sig ett större intresse för andra sökbara data.

4.7 Hur många externa databaser är tillgängliga och vilka?

Aamulehti: Inga

Hufvudstadsbladet: Enbart några databaser för grafik

Helsingin Sanomat: 9 olika databanker, som i sin tur innehåller hundratals olika databaser. Bankerna är; VTKK:s MINTTU och Y-minttu, Startel, StatFin, Easynet, Telesampo, Infotel, kauppahintarekisteri och Kiinteistötietojärjestelmä. Alla når inte allt, det är för dyrt. En del tjänster tillhandahålls av arkivet, andra sköts av redaktörer som skaffat sig rättigheter.

MTV 3 Uutiset: 1 databas, Startel

Radionyheterna (YLE): 3 uppkopplingsmöjligheter; VTKK:s MINTTU, Startel (experiment) och DianeNet.

Radiouutiset (YLE): Inga databaser

TV-Nytt: Via YLE:s informationstjänst går det att få kontakt med hela världen, men kunskapen hos redaktörerna är så begränsad att det i praktiken aldrig används.

TV-Uutiset: Via YLE:s informationstjänst går det att få kontakt med hela världen, men kunskapen hos redaktörerna är så begränsad att det i praktiken aldrig används.

Vasabladet: 2, FNB och Reuters baser, båda för grafik

Kommentar: Här avgör intresset hos intervjupersonen, och i viss mån arbetsuppgift. De flesta journalisterna som intervjuades bad snarast om ursäkt för att deras redaktioner i så liten utsträckning använde databaser. Som om de hade dåligt samvete för att inte ha riktigt tillräckligt med kunskap på området. Systemoperatörerna var säkrare i sina svar. De kunde lättare motivera situationen och hade ofta prövat olika databaser, innan de bestämt sig för basernas användbarhet. Nedslående resultat. Till exempel verkar kunskapen om vad YLE:s informatiker kan plocka fram för databaser vara dålig. Någon kommenterade det med att Yle ofta nöjer sig med att tillgång till systemen; inte orkar man sen göra nån marknadsföring inom bolaget så att kapaciteten faktiskt utnyttjades. På Yle finns det som Helsingin Sanomat saknar idag; informatiker. Folk vars uppgift det är att kunna databas-språken, ha en viss uppfattning om vad som finns och var, och ha tid att leta i systemen.

4.8 Vilken vikt tillmäts dessa externa databaser?

Aamulehti: Ingen vikt idag

Hufvudstadsbladet: Grafikbaserna är viktiga, när man behöver dem. De får snabbt fram kartor över krigsområden och liknande, sånt som det inte går att hålla egna arkiv på.

Helsingin Sanomat: De som kan använda systemen använder dem ganska mycket. Klipparkivet kommer att få en stor funktion, om det blir tillräckligt lättanvändbart och sökbart. I övrigt vore användningen mycket större med en informatiker.

MTV 3 Uutiset: Startel är enda basen, och den kan vara bra vid till exempel börs-krascher, för den är snabb. Men annars ger den inte mycket i det dagliga arbetet.

Radionyheterna (YLE): Baserna används bara i de fall redaktörerna gräver efter helt egna nyheter, eller letar efter en egen vinkling. Då kan de å andra sidan vara desto nyttigare.

Radiouutiset (YLE): Betydelsen är helt mariginell.

TV-Nytt: Det talas inte om databaser.

TV-Uutiset: Mycket liten användning.

Vasabladet: Användningen beror på intresset.

4.9 Hur ser du på framtiden, vad gäller databaser och olika nätverk som informationskällor för journalister?

Aamulehti: Det blir säkert en viktig källa i framtiden. Men dagens problem måsyte övervinnas. Idag uppfattas systemen som dyra, krångliga och utan standard. Det måste ordnas rent praktiskt, så att nån eller några i anslutning till redaktionen tar hand om kontakterna. Lite är det också ett rent tekniskt problem.

Hufvudstadsbladet: Databaserna kommer, det går inte att undvika. Det är så svårt för de större tidningshusen att bygga upp helt egna arkiv på allting. Hindren idag är tekniken, avsaknad av standard för sökspråk. När det är avklarat kommer problemen på den personliga nivån. Journalister är konservativa.

Helsingin Sanomat: Med en informatiker ökar som sagt användningen. Förutsatt att databasernas struktur förenhetligas kommer de att bli mer attraktiva.

MTV 3 Uutiset: Användningen ökar. I höst börjar ett nytt ekonomiskt magasin, och då blir till exempel Startel intressant. En viktig fråga är kostnaderna och kontrollen av användningen. Om det går att skapa en smidig rutt, så blir det lättare att vänja sig vid tanken. Det saknas bra litteratur på området som kunde ge en övergripande bild och hjälp med de olika språken.

Radionyheterna (YLE): Nu är datorerna fortfarande skrivmaskiner. Journalisterna har inte insett möjligheterna än. Sen är det dyrt att vara inkopplad.

Radiouutiset (YLE): En redaktör har tre timmar för ett inslag. Det skall till att databasen skall vara snabb och enkel för att vara attraktiv. Journalister är inte kända för att vara särskilt tekniska.

TV-Nytt: Vet ej.

TV-Uutiset: Det blir ingen stor rusning, för behovet är begränsat. Det kommer alltjämt att vara den dagliga rapporteringen som utgör vardagsarbetet för journalisterna.

Vasabladet: Behovet är ganska litet för en regionaltidning. Det är en resursfråga, och då måste kostnader mätas mot nytta.

5 Slutsatser

Utgångspunkten för min uppsats var följande frågor:

• Vilken utrustning finns tillgänglig på redaktionerna?
• Vad finns det för teknisk kunskap?
• Vilken vikt tillmäts de nya informationskanalerna?

5.1 Allmänt

Jag hoppades via personliga intervjuer få en inblick i dagsläget våren 1993. Alla de intervjuade har ställt upp med glädje och gjort sitt bästa för att svara så ärligt som möjligt. De har gett mig en översikt över tillgänglig teknik, vilka nya projekt som är på gång, vilken teknisk beredskap det finns och en allmän uppfattning om vilken vikt de nya kanalerna tillmäts. Isoleringen verkar stor, redaktionerna jobbar inom husen, men för inte någon dialog med varandra. Nyfikenheten på vad andra redaktioner gör, hur tekniken planeras, och vad som är på gång, är påtaglig.

5.2 Sammanfattning

• Tillgången till teknik varierar kraftigt, men nyanskaffningar märks på hela fronten. De gamla terminalerna byts ut mot PC:n. Vad detta leder till i arbetssituationen visar sig mycket snart.
• Den tekniska kunskapen är ojämt fördelad och beror långt på personligt engagemang. Tillgången på ADB-stödpersoner är liten och mediaföretagen verkar sakna en medveten skolningsstrategi. Delvis beror detta på skral ekonomi, delvis på att journalister är konservativa av sig, och inte frivilligt går in på obruten mark. Men även andra faktorer kan tänkas spela in som att utvecklingen är snabb (adb-planeringen halkar konstant efter).
• Utbredda uppfattningar om till exempel databasers höga kostnader och krångliga sökspråk avskräcker, och det är fortfarande lättare att ringa upp en expert för uttalanden, än att söka i kompakta databaser. Ändå lät många optimistiska på tal om framtiden. Många svar gick ut på att utvecklingen är oundviklig. Det är slående hur samstämmigt databaserna idag dömdes ut som mariginella företeelser, samtidigt som det ses som oundvikliga i framtiden. Användningen sades komma att öka markant.

6 Slutdiskussion

Diskussionen om databasernas användning ur journalistens perspektiv kommer att ingå i slutarbetet. Därmed vidgas uppsatsen till att inrymma även subjektiva åsikter om nätens användbarhet, gränssnittens användarvänlighet, vad näten kan och inte kan användas till, samt diskussioner om vilka områden inom journalistiken som har särskilt stor nytta av de nya arbetsredskapen.

Slutarbetet kommer att kretsa kring en fallstudie där näten varit till konkret hjälp. Frågeställningar är bland andra vilken roll den elektroniska informationen spelar, om den tas med som likvärdig källa och copyrightproblem.

Johanni Larjanko, 1993-96

Källförteckning

Böök, Nätbyggaren, Folkets Bildningsförbund, 1989
Drambo, Infotopia, Allmänna förlaget, 1986
Masuda, The Information Society, World Future Society, 1980
Myth of the Information Revolution, The, ed. by Traber, Michael, SAGE Publications, 1986
Roszak, The Cult of Information, Paladin, 1986
Laxén/Meinaner, Mellan Skylla och Karybdis, Slutarbete Soc&Kom, 1991

Intervjuer gjorda 28/3-93 - 1/4-93

Noter

1 Although the development of digital computers is rooted in the ABACUS and early mechanical calculating devices, Charles BABBAGE is credited with the design of the first modern computer. The first fully automatic calculator was the Mark I, or Automatic Sequence Controlled Calculator, begun in 1939 at Harvard by Howard Aiken, while the first all-purpose electronic digital computer, ENIAC (Electronic Numerical Integrator And Calculator), which used thousands of vacuum tubes, was completed in 1946 at the Univ. of Pennsylvania. UNIVAC (UNIVersal Automatic Computer) became (1951) the first computer to handle both numeric and alphabetic data with equal facility. First-generation computers were supplanted by the transistorized computers of the late 1950s and early 1960s, second-generation machines that could perform a million operations per second. They, in turn, were replaced by the third-generation integrated-circuit machines of the mid-1960s and 1970s. The 1980s were characterized by the development of the MICROPROCESSOR and the evolution of increasingly smaller but powerful minicomputers, microcomputers, and PERSONAL COMPUTERS.
The Concise Columbia Encyclopedia

2 Science and TechnologyDiscoveries and Innovations: Chemistry, Physics, Biology, Medicine Date Discoverer Nation. DNA (structure) 1951 Crick English Watson U.S. Wilkins English
The World Almanac® and Book of Facts

3 Cybernetics, term coined by Norbert WIENER to refer to the general analysis of control systems and communication systems in living organisms and machines. Analogies are drawn between the functioning of the brain and nervous system and that of the COMPUTER and other electronic systems. Cybernetics overlaps the fields of AUTOMATION, computing machinery, INFORMATION THEORY, and neurophysiology.
The Concise Columbia Encyclopedia

4 Denna sammanfattning bygger på Theodore Roszaks The Cult of Information sid 16-33.

5 Ibid, sid 67.

6 logical positivism, also known as scientific EMPIRICISM, modern school of philosophy that in the 1920s attempted to introduce the methodology and precision of mathematics to the study of philosophy, much as had been done in symbolic logic. Led by the Vienna Circle, a group including the philosophers Rudolf CARNAP and Moritz Schlick and the mathematician Kurt GöDEL, the logical positivists held that metaphysical speculation is nonsensical; that logical and mathematical propositions are tautological; and that moral and value statements are merely emotive. The function of philosophy, they maintained, is to clarify concepts in both everyday and scientific language. The movement received its inspiration from the work of FREGE, Bertrand RUSSELL, WITTGENSTEIN, and G.E. MOORE. The Vienna Circle disintegrated in the late 1930s after the Nazis took Austria, but its influence spread throughout Europe and America, and its concept, particularly its emphasis on the analysis of language as the function of philosophy, has been carried on throughout the West.
The Concise Columbia Encyclopedia

7 Se Masudas The Information Society, sid 3-42. Masuda menar att förändringen sker gradvis, och att denna utveckling för med sig stora möjligheter för en demokratiskare värld. Ett nyckelbegrepp är tids-användning. Ju effektivare vi blir, desto mer tid blir över åt att fullfölja oss själva. För en skarp kritik av detta resonemang, se Roszak, sid 9-20.

8 Personal Computer som begrepp började dyka upp i slutet av 70-talet. Det var till en början frågan om byggsatser som datorintresserade byggde ihop av olika komponenter. Masstillverkningen kom igång först under 80-talet. Länge uppfattades datorerna som antingen stora centrala "mainframes", eller små hobbydatorer. Möjligen har denna tidiga fas påverkat vår uppfattning om datorn, dess funktion och kapacitet. Idag finns det knappast någon som förnekar datorns potential.

9 Trots att media på den allra senaste tiden visat ett nyvaknat intresse för den elektroniska motorvägen. Var och varannan tidning har reportage om den Nya Sköna Världen. Detta beskrivs som ett fenomen, en modetrend eller en företeelse. Spekulationer florerar. Medias inställning spär i allmänhet på löftena om Informationssamhället, där journalisterna med vida ögon besöker eletroniska världar. Se till exempel HS 29.1 1.3, 30.7, 31.7, 9.8, 21.8, samtliga 1994 och CITY-lehti 14/94

10 Resonemanget om nya journalistroller förs i artikeln After Journalism i Journalism Quarterly Vol. 69, No 2 Summer 1992, sid 266-272. Inte heller de kan avhålla sig från reklamfloskler. Deras artikel slutar:"The future is happening now".

11 Hamelink frågar sig om det finns nåt liv efter Informationsrevolutionen i The Myth of the Information Revolution, ed. by Michael Traber. Boken är full av välskriven kritik.

12 Gibson har bl. a. skrivit Neuromancer, Count Zero, Mona Lisa Overdrive och Virtual Light. Åtminstone de två första finns även utgivna på svenska.

13 Siffror från Meheroo Jussawalla, Constraints on Economic Analysis of Transborder Data Flows, i Media, Culture and Society, 1985, 7(3) sid 299-300.