![]() |
Hubertus von Amelunxen, TysklandAnticipating the ruins of the futureProtesterna mot barnpornografi kommer från före förnuftstiden, att vi smutsas ner av kontakt med smutsigt material. "fotografiet är en uppfinning av djävulen" skrev en anonym 1839. Morality is another fiction, sa Nietchze, bara en moralisk tolkning av verkligheten. Våra notions, våra redskap för att diskutera etik är inte användbara längre. Kabakov i Brussels använde för första gången i sina verk media, en diaprojekter. (den gamla idén, vi hinner inte med i utvecklingen)Paradoxen att presentera sovjetiska minnen för en europeisk publik, hur reinstallera tid i bilden. Inte nostalgi, kanske praktisk, en elementär, ekonomisk fråga. När vi talar om tid i samband med bilder, images, talar vi om ekonomi. Tid upp till idag är förflutet, nutid och framtid. Tänka om reproduktionen. Sexuell, ekonomisk, teknisk. Förr byggde de på en föreställning, en bild, en "erfarenhet". Idag sker det "mekaniskt". Varje repro fram till Warhol sa hej, jag är inte ett original, utan en kopia. Med datorn är reproduktion bara en fråga om resolution och dissolution. koncept om identitet och kropp, våra sociala liv. Derrida: the pain of the archive; teknologins utveckling påverkar vår prykiska apparat. I vårt arrangerande av space and time. Inte längre ett lineärt skeende. helt ny logik, inte Aristoteles, som kombinerade fysiken med tanken. framför oss ligger binära. logik och biologisk (eller, Derrida, genom fantomen kommer vi närmare verkligheten, eller en annan uppfattning av verkligheten) mänskligt minne kan ersättas av
chips, inplaterade. Vi kan ta modellen från fotografin. Den har lärt oss att tänka på ett nytt sätt, mot vilken alla andra har definierat sig. ekonomiskt berättande av tid och rymd. Vi är idag som publik moraliskt avväpnade, försvarslösa mot konceptionen i de digitala bilderna. Vi har inga hjälpmedel för att hantera och tolka digitala bilder tillbaks till "verkligheten". vi har lärt oss fotologiskt troende, vi skiljer inte representationen från verkligheten. De är ett och samma. simulcra, cyber, virtuell, allt är ord för nåt som inte längre finns, nämligen "verkligheten". Vi håller på att inse att vi har lämnat det refererande. the impression is gone, vi skapar nu ur inget. the precence before him was a precence, skrev Henry James i en spökhistoria. det borde vara mottot för Netscape. När lasern skapar bilder direkt på retinan kommer vi att hallucinera, det sker utanför tiden, det är ett psykotiskt tillstånd. det sker inne i, utan förhållande till omvärdlen eller tiden. Vi kan bli snurriga av att tappa bort oss i tiden när vi surfar på nätet. Sörjande och melankoli, freud. vi sörjer något , men vi kan inte få fingret på melankolin, som leder till en generell osäkerhet på världen, som vi inte kan vara säkra på. Han hallucinerar, försöker bygga en perfekt, evig, värld. Han undviker allt som har ett slut. Reklam för dataspel för 3-åringar; han kommer att vara tyst i minst två timmar, när han väl fattat spelets idé. Dataspelen leder till en psykotisk autism, utan referenser till världen, men kanske till en psykisk rymd. Det är farligt att jämställa etisk diskusison med moralisk indignation. Men kanske för vi den redan i våra huvuden. utställning: fotografiet efter fotografiet, the terror of the body in digital space Identity, body and memory är utgångspunkterna walter benjamin
Victor Bergens The end (1995) 6 versioner, alla bygda av 4 delar Lacan, spegel. Vi behöver spegeln för att uppfatta oss själva. Om vi byter ut spegeln mot skärmen, vad händer med vår uppfattning? Ryszard Kluszczynski (polen) professor media-kritiker Ethical discourse in Media Art (some examples) vi borde kunna skilja på etik och moral, men i pratiken går de ofta ihop. shadows intertaktiv video-föreställning australiensare fredag 13 sept 1996Media:
|
Mina tankar:
Så länge makten skapar bilderna och styr mediautbudet och
skapar en marknad kan vi sitta och säga att vi är
"maktlösa"
När vi nu för första gången skapar det själva MÅSTE etiken
och moralen komma in.
Kan man tala om etik utan moral. Vågar vi säga rätt/fel?
Datorns binära 0-1 är absoluta, ett dualistiskt tänkesätt, antingen eller, som kan komplettera varandra, men som också utesluter varandra. Ett västerländskt koncept? Ligger det redan på det planet som våra tankar formas?