T E X T

Crocodile Bar - Del tre

Men var är jag och var är Johalligator?

Jag kände mig som en dubbelspion på väg att bli fast för fortåkning. Konferensen lämnade kilovis med sömnskuld i bakhuvudet, Doris såg jag inte mer. För ett ögonblick hinner jag tänka: ska jag inte se henne mer. Sen kommer den inre rösten: det finns tusentals Dorisar. Det har han ju rätt i. Nu väljer jag. Nerför backen, förbi kälken, över sundet och... vänta lite, jag känner igen mig. Det gör andra oxå.

-Älskling! Tu-di-luu!
(till taxichaffisen)-Fort, ta mig härifrån
-Varifrån?
-Vartsomhelst! Snabba ryck!
-Det är omöjligt. Kan min herre inte läsa?
-Abdul Khalid. Senvers. Nedre deltat.
-Jaja, så min herre kan läsa. Några bilder på mina barn kanske? Hör här:

Kamel går på sand.
jag är trött.
men inte så trött

som kamel

sand.

-Ah. Dehli Khalid.
-En poet?
-Min son.
-Ni har inte sett en katt i grannskapet?
-En stor avlång grön sak som saknar perspektiv?
-Jo.
-Nä.
-Åh.
-Hurså?
-Jag behöver hitta honom, och det snabbt. Det gäller Gudahedin.
-Håll i dig!

Öppna landskap. Österbottens slammiga slätter vältrar sig mot bilrutan. Igenstängd kvävs syret i en omjämn kamp mot de kryddade turkiska cigaretterna. Lyckopinglan slår hysteriskt mot vindrutan i ett försök att överrösta de statliga koddorna. Själv ser jag grönt. Mintgrönt. Sa jag att jag hatar mintgrönt? Vi kommer in i lite turbulens. Rutorna immar igen av EG-stödet. EG-stöd. Bra ord.

-Kan ni inte skrika lite tystare!
- Vi kör med märkta kort!
-Varför blinkar ni? Har ni nåt i ögat?
-Gnotis i afton.

Jag ser meteorsvärmen långt före han vänder sig om. Smällen blir fruktansvärd. Jag ruskar av mej de stekta äggen och rättar till flugan. Han kanske tittar. Om han inte har ögona fast i nåt nakenbad förstås. Nakenbad! Där har vi det. Kanske jag ändå kan få till min recension till Gurknytt. Få se... då herr vakenlad sammanträder i nakenbad med herr drakenslab och en kamel över sand.... Det hänger ihop! Jag vet det! En telefon! Jag behöver en telefon.

-Välkommen till Oravais turistförmedling. Information kostar två krediter. Utländsk valuta godtas ej.
(telefonklick)
(sluddrande) -Johalligator.
-Var är du?
< Öhhhhh, pån fest va.
-Nej! Med Doris?
-Öhhh, ja, nåt sånt. Häftig pingla. känneruhenne?
-Akta dig! Dom har dig fast!
-Va snackaru´om?
-Kameler. Nakenbad. Slätten. Det hänger ihop. Fattaru´inte?
-Nä. Du é kucku du.
-Säg bara var du är.
-Öhhh, Mc Fånalds, eller nåt.
-Det där vid världens ände?
-Ja, just det. Megaburgare.
-Don´t go away!
(klick)

Utanför står bussen. Den är stor och mörk, med rött glänsande lack. Chauffören har ett spritglas i näven. Han ler. Dom har honom. Fan oxå. Måste chansa. Nu. Lugnt.

-En biljett.
-Hmmmm. Varifrån då?
-Härifrån.
-Hmmm. Bagage?
-Nä.
-Husdjur?
-Nä.
-Whisky eller konjak?
-Whisky.
-Okej. Tre glas.

Jag häller upp ur min res-o-mart och går bakåt i bussen. Jag försöker att inte se surrogatdoris i ögonen. Istället hamnar min blick i hennes väldiga barm. Jag ser inte mannen förrän jag står på honom. Jag känner naturligtvis genast igen honom. Han förråder inte en min. Paff sätter jag min ner. Omärkligt gnolar han på Mors lilla Olle. Driver dom med mig? Nej, tydligen inte. Jag sätter mig tystare.

-Okej, fram med sanningen, pressar jag fram, mens jag gnolar heartbreak hotel mellan sammanbitna tänder.

 

Till del 4

Johanni Larjanko och Markus Ekholm

T E X T