Förändra världen, börja med att köpa Rejäla bananer

Fakta om bananen

- Allmänt om bananer

- Banan innehåller också vitaminer
- Bananodling

- Bananens historia
- Bananhandelns historia
- Bananmarknaden

- Den komplicerade bananpolitiken
- Rejäl handel – ett bättre liv
- Stränga miljökrav
- Det finns efterfrågan på Rejäla bananer

- Berättelse

- Internettips

- Producentprofil 1 (finsk)
- Producentprofil 2 (finsk)

   Foton utav bananproduktion

   KEPAs bananspråk


Allmänt
Banan är det nästviktigaste livsmedlet i de tropiska länderna. Varje år produceras drygt 80 miljoner ton bananer, varav mindre än 20 ton exporteras. Det finns två olika typer av bananer: den i Finland kända sötbananen, som odlas för export, och mjölbananen som i tropikerna används på samma sätt som potatis.

Mjölbananen är det viktigaste födoämnet i världen näst efter ris, vete och mjölk. Konsumenterna i industriländerna har vant sig vid att få bananer som är felfria till utseendet och därför används rikligt med gifter i bananproduktionen.

Bananen växer i Latinamerika, Afrika, Asien och Västindien. Sötbananen kommer till 80 procent från Latinamerika, där den mestadels odlas på stora plantager.

Europeiska unionen är en betydande bananimportör: över 40 procent av de bananer som exporteras hamnar inom EU-området. Inom EU konsumerar man ca 10 kilo bananer per invånare och år. Finländarna har också fattat tycke för den gula frukten och till Finland importeras över 60 000 ton bananer per år. Den finländska bananimporten uppgår årligen till ett värde av ungefär 300 miljoner mark. Finländarna konsumerar ca 12 kilo banan per person och år, men det är inte mycket jämfört med Uganda och Rwanda där årskonsumtionen ligger på 250 kilo per person. Också i Papua Nya Guinea konsumerar man över 100 kilo banan om året per person..

I banan finns rikligt med potassium samt B-, A- och C-vitamin. Banan stimulerar ämnesomsättningen och utsöndringen av slaggprodukter. Det påstås också att banan har en lugnande inverkan på nerverna. I alla fall stillar den hungern, smakar gott och är den ypperligaste färdigpackade matsäck.

Banan ansågs tidigare helt obefogat vara fettbildande. Bananen är ett utmärkt mellanmål även för bantaren och den stillar sötsaksbegäret: 100 g banan innehåller 380 kilojoule när det t.ex. i motsvarande mängd choklad finns närapå sexfaldigt så mycket energi. Banan innehåller lika lite fett som ananas, eller 0,4 g per 100 g banan. I banan finns rikligt med magnesium som organismen behöver för ämnesomsättningen samt för att nervsystem och muskler ska fungera.

Bananens användningsområden är närapå obegränsade. Banan ger ett exotiskt inslag i broiler- och grönsaksrätter samt en pigg smak i milkshake, yoghurt och sallader.

Bananplantan (Musa sapientum) hör till musa-släktet, vilket består av ca 50 olika arter. Den är inte ett träd, utan hör till gräsväxterna och är närmast släkt med orkidéerna. Plantan ger frukt endast en gång och efter skörden skärs den ner och en ny planta sätts i dess ställe. Bananplantan är ettårig. Bananerna skördas alltid gröna och omogna.

För att skydda bananklasarna mot insekter, fåglar och hårda vindar täcks de under odlingen med plastpåsar som behandlats med gift. Påsen åstadkommer också ett varmt mikroklimat som gör att bananerna mognar snabbare. De giftiga påsarna lämnas att ligga längs odlingarna eller hamnar i vattendragen och ger därmed upphov till avfallsproblem. På många plantager kantas odlingen av berg av plast. På de plantager där rättvisemärkta bananer odlas återvinns plasten. Från ett producerat kilo bananer uppstår två kilo avfall, av vilket största delen är bananstammen.

När bananerna mognat skärs klasarna loss från stjälken och hängs på krokar fästa på en kabel. Längs kabeln förs bananerna sedan från plantagen till packeriet. Från mindre odlingar bärs bananerna till packeriet. På packeriet granskas klasarna, de tvättas och bryts i mindre klasar. Därefter förses bananerna med klistermärken och packas i lådor, i vilka de transporteras till hamnen där de packas i fartyg. Bananer transporteras i lådor på 18 kg.

Bananer transporteras i nedkylda containrar där temperaturen kontrolleras under färden. Till Finland kommer bananerna i regel via Göteborg, varifrån de sedan fraktas med tåg och långtradare. Bananerna eftermognas i försäljningslandet.

Bananhandelns historia

På 1860-talet började man hämta bananer från Centralamerika till Nordamerika och Europa. De första regelbundna transporterna, från Panama till New York, tog sin början 1866. I slutet av århundradet var bananhandeln mellan Central- och Nordamerika redan livlig.

Bananhandelns historia hänger till stor del samman med bolaget United Fruits historia. United Fruit grundades 1885 som Boston Fruit Company, men ändrade namn fyra år senare. Bolaget anlade plantager i Panama, Colombia, Costa Rica, Honduras och Guatemala. Skog röjdes för plantagerna och längs kusten byggde man en järnväg för transporter. År 1933 ägde bolaget plantager till en yta motsvarande Schweiz' storlek.

Till Europa började man importera bananer från Kanarieöarna på bolaget Elders & Fyffes' initiativ. Bolaget grundade egna plantager på öarna och ägde också fraktfartyg. Fyffes, som numera har sitt högkvarter på Irland, är det enda multinationella bananföretag som har sitt högsäte i Europa. Elders & Fyffes är världens femte största bananexportör.

I Finland började bananer finnas i butikshyllorna på 1930-talet, på samma gång som apelsiner och vindruvor. När lågkonjunkturen 1934 var förbi utökades sortimentet i affärerna med många nya matvaror. Förutom frukter dök bl.a. tomater och grönsaker upp.

Nuförtiden odlas bananen i de tropiska och subtropiska zonerna på båda sidor om ekvatorn. Exempelvis Costa Ricas, Panamas och Colombias fruktbara jordmån samt tropikernas soliga och fuktiga klimat ger de bästa växtförhållandena åt bananen.

Rejäl handel – ett bättre liv

Systemet för Rejäl handel garanterar en rättvis ersättning åt familjeodlare och arbetare. Systemet garanterar också att inga barn har något att göra med bananerna innan de ska ätas. Producenterna förbinder sig att följa FN:s och Internationella arbetsorganisationen ILO:s överenskommelser för mänskliga rättigheter.

Systemet för rättvis handel stöder familjeodling och småskalig plantageodling eftersom dessa, ur miljösynvinkel och mänskligt sett, är bättre alternativ än stora plantager. Systemet ger småbrukarna tillträde till marknaden och gör dem till likvärdiga handelspartners. För småbrukare eller små kollektiv är det närmast omöjligt att på egen hand delta i världshandeln.

En del av de rättvisemärkta bananerna odlas på plantager. Kriteriet för de plantager som tagits med i systemet för Rejäl handel är att de arbetare som befinner sig i dålig ställning stöds. Det krävs att producenterna betalar sina arbetare en lagenlig minimilön. Det sociala tillägg som betalas åt odlarna inom systemet används till gemensamt valda mål, t.ex. till renovering av hus eller för att ordna skolgång. Arbetarna ges rätt att organisera sig i fackföreningar.

Bananproduktionens problem har varit bruket av säsongarbetare. På många plantager anställs arbetare för en period på 4-8 veckor. Familjerna blir tvungna att flytta med arbetet. Arbetsvillkoren är ofta dåliga, arbetsdagarna långa och skyddsutrustning för spridning av kemikalier otillräcklig. De arbetare som jobbar korta perioder har haft svårt att ansluta sig till fackföreningar, och de som hört till fackföreningarna har haft svårt att få jobb.

Garantipriset för Rejäl handel är för latinamerikanska bananer 7,50 dollar per låda, varav 1,75 dollar är tillägg för Rejäl handel. Världsmarknadspriset på bananer är i Latinamerika 4-5 dollar per låda, som sämst ligger priset under en dollar. På bananer som kommer från Dominikanska republiken och Ghana är garantipriset högre beroende på högre produktionskostnader. För tillfället är garantipriset 8,50 dollar, varav 1,75 dollar är tillägg för Rejäl handel. På Winwardöarna ligger garantipriset på 10,50 dollar och för ekologiska bananer betalas 11 dollar per låda.

För varje såld låda bananer betalas till produktionssammanslutningen ett tillägg för Rejäl handel, vilket är avsett för sociala projekt inom kollektivet, t.ex. för att bygga skolor och skaffa hälsovård. En del av tillägget kan användas till investeringar i anslutning till produktionen, t.ex. till skyddsvallar runt odlingarna.

Plantageodling av bananer är en av de skadligaste odlingsformerna i tropikerna. Bananer odlas vanligtvis på stora plantager där odlingarna besprutas med stora mängder bekämpningsmedel. Rättvisemärkta bananer produceras huvudsakligen på småbruk och man kräver att producenterna iakttar vissa miljöbestämmelser. Man uppmuntrar odlarna att övergå till ekologisk odling och betalar dem en tilläggsersättning för ekologiska bananer. För tillfället svarar produktionen av ekologiska bananer inte mot efterfrågan. Ekologisk odling av bananer lyckas inte på stora plantager, eftersom bananodlandets gissel, sigatoga-svampsjukdomen, lätt sprider sig till hela odlingen.

De miljöbestämmelser som systemet för Rejäl handel tillämpar innebär att man ska bevara värdefulla ekosystem, förhindra erosion, minska användningen av kemiska ämnen, behandla avfall samt utbilda arbetarna i miljöskydd och användning av kemikalier.

Odlare inom systemet för Rejäl handel i Ghana berättar att de i produktionen använder bara ungefär en femtedel av den mängd bekämpningsmedel som används på stora plantager. Odlarnas mål är att minska användningen av kemikalier till ett minimum. På storföretagens plantager har man tidigare haft problem med de gifter som använts: växtskyddsmedlen har orsakat utslag och symptom i andningsvägarna samt barnlöshet. Före detta plantagearbetare processar fortfarande med bolag för att få ersättning för sterilitet.

Bananodlingar får inte utvidgas så att de tränger undan skog som befinner sig i naturtillstånd eller skyddade områden. Inom ett år från att odlaren har gått med i systemet måste en skyddszon kring odlingen upprättas. Zonen mellan odlingen och intilliggande floder, sjöar, kärr och skogar måste vara minst 20 m bred. Om odlingen gränsar till en skog i naturtillstånd måste skyddszonen mellan dessa vara minst 100 m. I skyddszonen får inga bekämpningsmedel användas och inom två år måste den planteras med naturliga växtarter för att förhindra att bekämpningsmedlen sprider sig från odlingen.

I Finland kom försäljningen av rättvisemärkta bananer igång i mars 2001. De första rejäla bananerna skeppades 1996 till Holland. Rejäla bananer har haft stor framgång ute i världen: i Schweiz är marknadsandelen ca 15 procent och i Holland ca 5 procent. Rättvisemärkta bananer säljs också i Danmark, Irland, Luxemburg, Storbritannien, Sverige och Tyskland.

En Eurobarometer-undersökning, som gjordes 1997, visade att invånarna i EU-länderna skulle vara beredda att köpa 350 000 ton rejäla bananer per år. Enligt en telefongallup i Finland sommaren 1999 var 84 procent av de tillfrågade redo att betala mer för bananerna om de visste att arbetarnas rättigheter och miljön respekterats vid produktionen.

Enligt gallupen känner finländarna till problemen med bananproduktionen. Hälften av de tillfrågade uppskattade att det används rikligt med bekämpningsmedel i bananodlingen. Också föreställningen om plantagearbetarnas rättigheter var dyster. Över hälften (53%) antog att arbetsavtalsrättigheterna inte följs. 43% av de svarande trodde att arbetarna inte har några arbetsavtalsrättigheter.

"Vi har visat att vi kan sälja bananer utan mellanhänder och vi är mycket stolta över det. Vi småbrukare har förändrat handelns struktur och var och en kan se förbättringen." Jorge Ramierez, ordförande, andelslaget El Guabo.

De första rejäla bananerna som kom till Finland var från andelslaget El Guabo i Ecuador. Bananer är Ecuadors viktigaste exportprodukt; de utgör 30% av exporten och miljontals människor förtjänar sitt uppehälle på dem. Landets ekonomi befinner sig i svårigheter och många småbrukare har varit tvungna att upphöra med bananodlingen pga. de låga priserna. 1999 drabbades landets bananproduktion av regn och orkaner.

Andelslaget El Guabo består av hundra familjeodlare. Gruppen har varit med i systemet för Rejäl handel i tre år och levererar varje vecka 7000-10 000 lådor bananer för export.

Enligt Ramierez är den rejäla handelns miljöbestämmelser strikta, men i El Guabo har man kunnat göra åtskilliga förbättringar. I odlingen används inte plastpåsar som behandlats med gift. Inte heller ogräsgift används längre. Till packerierna har man skaffat filter för vattenrening och snittytan på bananklasarna tvättas med vatten istället för kemikalier.

"Tillsammans med peruanska och columbianska producenter testar vi användningen av biologisk gödsel och deltar i nätverket av organisationer som utvecklar ekologisk odling", berättar Jorge Ramierez.

På El Guabos bananodlingar får arbetarna sex dollar om dagen. På andra odlingar i området ligger lönen på fyra dollar. För att stöda kvinnornas deltagande i andelslagets verksamhet har man grundat en särskild kvinnogrupp.

"För många småbrukare är det nytt att arbeta i grupp och delta i beslutsfattandet. Deras självförtroende har ökat och de är mer motiverade att bry sig mera om sin jord när de får ett ordentligt pris för bananerna. Tidigare jobbade var och en för sig själv och sålde sina bananer för ett lågt pris till stora bananföretag."

Småbrukarna tog lån för att grunda El Guabo och använde inkomsterna från de första sex månaderna till att betala tillbaka lånet. Det var en stor uppoffring för de fattiga odlarna, men det har lönat sig. Fortsättningsvis säljs en liten del av bananerna på den lokala marknaden och åt andra uppköpare, men huvuddelen av skörden går till den rejäla handelns marknad via bolaget Agrofair till Schweiz, Holland och nu också Finland. Odlarna inom systemet för Rejäl handel är delägare i importbolaget Agrofair och kan delta i beslutsfattandet. Ingen bestämmer längre över dem.