Kaffe,  det gröna guldet

Faktaruta:

*  Sex  stora multinationella kaffeföretag kontrollerar 90 procent av världens kaffemarknad.

* Tre stora inhemska kafferosterier delar den finska kaffemarknaden. Därtill finns några mindre rosterier, som främst sysslar med att rosta specialkaffe. Det rostade kaffets andel av importen är minimal.

*  Kaffe- och livsmedelsjätten Nestlé är av världens företag den sjunde i storleksordningen.

*  I kaffehandeln cirkulerar ca. 50 miljarder dollar årligen. Finland importerar kaffe för 70 miljoner dollar om året.

* Kaffet kräver rätt så stora penninginvesteringar av odlaren.

* På stora kaffeplantage är den normala arbetstiden 10-14 timmar.

* Nittio procent av kaffeodlingen sker i utvecklingsländerna för svältlön.

Efter oljan är kaffet den viktigaste handelsvaran i börsen. Årligen säljs kaffe för ett värde högre än 50 miljarder dollar. Den traditionella kaffehandeln sker via börsen, där spekulanter kan förtjäna märkbara vinster.

Fler än hundra miljoner människor i utvecklingsländerna lever av kaffet, en del av dem tidvis under svältgränsen på grund fluktuationerna i världsmarknadspriset. Kaffet är en exportvara, som u-länderna skaffar valutainkomster med. En stor del av inkomsterna faller någon annanstans än i odlarens ficka. Uppköpare och multinationella företag, som är verksamma i u-länderna, roffar åt sig en märkbar andel av kaffepengarna.

Beroendet av en enda exportprodukt eller några få  är utmärkande för de allra fattigaste länderna. Av Ugandas befolkning, till exempel, får tre fjärdedelar sin inkomst från kaffet. Det internationella avtalet, som reglerade kaffepriset, upplöstes år 1989 och efter det har kaffepriset växlat häftigt. Samma år sjönk kaffepriset med 50 procent vilket betydde att den ersättning odlaren fick inte ens täckte produktionskostnaderna. Men konsumenterna fick betala samma pris som tidigare medan diverse mellanhänder och spekulanter tog hem vinsterna i kaffehandeln.

Kaffepriset  förblev lägre än produktionskostnaderna  i flera år. För många odlare betydde prissänkningen att de blev tvungna att avstå från sina hemman och flytta till städerna för att söka jobb för att kunna försörja sina familjer. De småbrukare som fortsatte kaffeodlingen fick det allt sämre. Deras barn blev ofta tvungna att stanna hemma från skolan, då pengarna inte räckte till terminsavgifter och obligatoriska skoluniformer.

Småbrukarna är helt beroende av förmedlare som köper upp kaffe. Det är alldeles för svårt för småbrukarna att utöva export; de behärskar inte främmande språk, de kan inte ordna kaffetransporter och genom sina lån har de förbundit sig att sälja skörden till förmedlare.  Förmedlarna beviljar odlarna lån med räntor som väl kan överstiga hundra procent. Odlarna behöver lån för att klara sig till nästa skörd, då de får betalt för sina kaffebönor. På grund av penningbrist måste odlarna sälja sin skörd till första bästa köpare.

Några få multinationella företag kontrollerar handeln av råkaffe - de sex största företagen kontrollerar 90 procent av världshandeln.

För att förbättra sin situation i kaffehandeln har småbrukarna bildat andelslag, som tillsammans säljer kaffebönorna och lyckas i bästa fall förhandla förmånligare lån åt sina medlemmar.

Kaffebusken kommer från Afrika, där den fortfarande även växer vild. Forskare har spårat kaffets ursprungsplats till det nuvarande Etiopien.

Kaffebusken är en krävande växt som växer bäst i ett hett och fuktigt klimat. Kaffet plockas för hand eftersom bären mognar ojämnt. Kaffe lämpar sig väl för småbruk och hälften av kaffet i världen odlas faktiskt  på familjegårdar mindre än fem hektar.

Kaffe odlas i Central- och Sydamerika, Afrika och Asien. Nya, snabbt växande kaffeproducenter är Indonesien och Vietnam. Det största landet som producerar kaffe är Brasilien, dit kaffebusken fördes i början av 1700-talet.

Det finns två kaffesorter: Coffea Arabica och Coffea Robusta. Den största delen av kaffet som förbrukas i Finland är Arabica, som är dyrare och högklassigare än Robusta. Coffea Arabica trivs bäst i fuktigt klimat i 1200-1800 meters höjd. Coffea Robusta däremot växer på lägre vidder i ett lite hetare klimat.

Det vilda kaffeträdet  blir upp till 8 meter högt  medan den odlade kaffebusken är ca två meter hög. Busken beskärs så den  breder ut sig för att bättre tåla sol och vind. Traditionellt odlas kaffebuskarna i skuggan av bananträd. En kaffebuske producerar ca 2,5 kg bär som ger ca 400 gram kaffebönor.

Kaffebusken ger en eller två skördar om året - skörden mognar 8-9 månader efter blomningen. Frukten är ett bär som mognar från grönt till rött och det innehåller två bönor. Ibland finns där bara en böna, som kallas pärlböna. Kaffebönan är grön men blir brun under rostningen.

Getterna kom på kaffet

Det finns många berättelser om hur kaffedrycken blev påfunnen. Enligt en av dem var det herden Kaldi från ett kloster som lade märke till hur getterna blev pigga då de åt av de röda bären ur en främmande buske. Kaldi talade om sitt påfund för abboten i klostret och denne bjöd munkarna av bären före de nattliga bönestunderna. Då hölls munkana faktiskt bättre vakna än tidigare.

Den första pålitliga anteckningen om kaffe finns i en arabisk läkemedelsförteckning från slutet av 800-talet. Som en dryck har kaffet känts till sedan 1200-talet, då en arab fann att rostade kaffebönor i hett vatten utlöser en stark arom.

Systematisk odling av kaffe påbörjades i Mekka och det blev en folkdryck i Arabien på 1400-talet. Kaffet var en viktig dryck och blev en del av de religiösa islamiska ceremonierna. Det grundades särskilda kaffehus, där de arabiska männen fördrev tid med att dricka kaffe, spela schack, spela och sjunga. Även kvinnorna drack kaffe och det fanns en lag, enligt vilken kvinnan hade rätt till skilsmässa  ifall mannen inte tillät henne dricka kaffe.

I Europa dracks det första kaffet antagligen i Venedig på slutet av 1500-talet. Det första kaféet öppnade i Italien på mitten av 1600-talet och mot sekelslutet var de italienska kaféerna redan berömda över hela världsdelen.

Kaffe i Finland

Till Finland kom kaffet i början av 1700-talet men teet förblev den populäraste drycken det seklet. Till en början var kaffe en dryck för överklassen men under det följande seklet blev det allt vanligare även bland bönderna. På 1750-talet var det vanligt att man drack kaffe på helgdagarna och på böndernas kalas.

På 1700-talet ansågs kaffe vara ohälsosamt för folket och fyra gånger rådde allmänt kaffeförbud. Frosseri av brännvin och kaffe befarades försvaga nationens moral, men egentligen var nog skälen tillförbudet mer av ekonomisk art.

Den svenske justitieministern Fredenstierna räknade ut, att till och med 50 miljoner koppardaler låg investerade i silverserviserna som användes vid traktering av kaffe. Under kaffeförbudsperioderna smugglades kaffe via Viborg och över gränsen till Savolax och Karelen.

Finländarna dricker mest kaffe i världen per person; ca tio kilo går åt per invånare årligen. I Finland importeras det mesta kaffet från Brasilien. Av hela livsmedelsimporten utgör kaffet 11 procent.

Det rostade kaffet blandas vanligtvis av 8-12 kaffesorter. I Finland rostar man kaffet ljusare än i andra europeiska länder.

Barnarbete vid kaffeodling

* Till ett kilo kaffe behövs cirka 5000 kaffebönor - en snabb plockare klarar av det på en timme.

* Finländarna förbrukar ca tio kilo kaffe per person årligen. Det är mest i världen.

* I nästan alla länder som producerar kaffe utnyttjas barnarbete. Åtminstone i Syd- och Centralamerika har barnarbete bevisligen utnyttjats på kaffeplantagerna.

* Rättvisemärkning höjer producenternas inkomstnivå och då tvingas inte barnen jobba av ekonomiska skäl. Rättvisemärkningssystemet bevakar att barnarbete inte utnyttjas.

Rättvisemärkt kaffe - för människans och naturens väl

Rättvisemärkning är inget utvecklingsbistånd utan affärsverksamhet som beaktar småbrukarna i u-länderna. Rättvis handel betyder direkt handel förbi kaffebörsen och andra onödiga mellanhänder. Rättvis handel strävar till att producenterna i Syd skall bli likvärdiga med kaffeköparna i Nord.

I den traditionella kaffehandeln får odlaren ca 15 procent av priset på kaffepaketet. Rättvisemärkning garanterar producenten ett stabilt minimipris, som ändå alltid överstiger världsmarknadspriset. Det rättvisemärkta kaffepaketet ger producenten ca 24 procent av priset.

Förutom ett bättre pris garanterar rättvisemärkning producenten långtidskontrakt och möjlighet till förskottsbetalning upp till 60 procent. Kaffeproducenterna får sin betalning en eller två gånger om året, så möjlighet till förskott är livsviktigt för många producenter som lever i fattigdom.

Rättvisemärkningen är inte miljömärkning, men systemet tar hänsyn både till människan och naturen. Kaffeproducenterna förbinder sig vid miljödirektiv som förutsätter skydd av vatten och jordmån samt en minskning i förbruket av bekämpningsmedel och konstgödsel. En del av det rättvisemärkta kaffet är ekologiskt odlat och för det får producenten ett tilläggspremium.


Elefantmärket ingår i det internationella rättvisemärkningssystemet. Systemet har sitt ursprung hos Max Havelaar föreningen i Holland. I dag säljs rättvisemärkta produkter i 17 länder. Centralorganisationen för rättvisemärkt Fairtrade Labelling Organizations International, FLO, upprätthåller register för märkta produkter. Registren övervakar och stöder producenterna.

Förutom kaffe finns det rättvisemärkt te, bananer, kakao, honung, socker och appelsinsaft. I Finland är det Föreningen för främjandet av rättvis handel som beviljar och övervakar användningen av märket. 

Kaffe och te som är rättvisemärkt med elefantmärket finns till salu i vanliga mataffärer.

"Nu kan jag försörja min familj"

Domingo Medino Zacharias förtjänade 40 cent om dagen som periodarbetare på en kaffeplantage. Det var nödvändigt att förtjäna extra eftersom hans egen kaffeodling inte gav han honom tillräckligt för uppehället. Domingo fick höra om en förening , som nyligen startats i Chajuli. Föreningen erbjöd honom ett dubbelt högre pris för kaffet än de kaffeförmedlare eller kojoter han tidigare sålt åt. Domingo anslöt sig till Associacion Chajuli, som tillhör systemet för rättvisemärkning. Han fick 85 dollar i förskott och kunde plantera hundra nya kaffeplantor. Han fick gratis råd av en agrolog om hur han kan använda naturenligt gödsel och andra tips om att höja kvaliteten på sitt kaffe. "Nu kan jag försörja min familj. Kaffeodlingen ger mig pengar, och majs odlar jag endast som mat åt familjen. Majsen är en helig växt för oss Mayaindianer och den kan man inte sälja för pengar.