 |
Huvudredaktör:
Folke
Malmgren
Övriga: Philip Hildén, Gustav Tallqvist och Jonas Wolff |
| .
Sammandrag (Nr. 4 / 2000) Uppdaterad i januari 2000 |
||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||
|
Några utvalda delar
Nr. 4/2000 finns här nedan.
|
I VINDENS TECKEN
Herbert Byholm 
Vindkraftföreningen har nyligen fyllt 20 år.
Den 27.11.1980 infördes vår förening med Ekenäs som
hemort i föreningsregistret. En kort tid sedan grundandet kan det
tyckas, men för vindkraften har mycket hänt.
Den installerade produktionskapaciteten i världen
växer med 20 –30% årligen. För tillfället finns ca
15 000 MW installerad.
Vilken roll har Vindkraftföreningen spelat i denna
utveckling?
Ingen märkbar betydelse globalt, men lokalt och
nationellt har vi verkat för främjande av vindkraften.
I Finland mer än dubblerades vindkraftsinstallationerna
under fjolåret; från 17 MW till 38 MW, dvs en ökning med
123 %. Därefter har ökningen planat ut. I relation till andra
länder i världen har Finland en hel del att ta igen.
Marknaden är avreglerad; utbud och efterfrågan
styr elpriserna. Överkapaciteten på el är enorm inom Europa.
Gamla, avskrivna kraftverk producerar en stor del av den el vi konsumerar.
Ingen nyproduktion kan konkurrera mot dessa!
Än så länge är Mammon alltför
stark och människor ser sig blinda på mark och penni i stället
för att beakta miljöaspekterna. Endast en fjärdedels promille
i Vasa, där jag verkar, är villig att betala litet mera för
ren, förnybar energi. De flesta abonnenterna tycker att tanken med
”grön el” är bra, men när det kommer till kritan är
det väldigt få som nappar på.Nya tekniska lösningar
kommer att revolutionera vindkraftsmarknaden; det är jag övertygad
om! ABB är en av innovatörerna och deras satsningar tillsammans
med många andras satsningar kommer säkert att bära frukt.
Själv har jag fått vara med i vindkraftskretsarna
i över 10 år och har följt med utvecklingen från
små möllor till stora vindkraftverk. Efter 6 år som ordförande
för föreningen ger jag nu över budkaveln till Folke Malmgren.
Jag har trivts bra med er alla och vindkraften kommer alltid att ha en
del av mitt hjärta.
Jag skall avsluta min inledning med min käpphäst,
ett kinesiskt ordspråk med följande ordalydelse:
”När förändringens
vind blåser bygger en del vindskydd, medan andra bygger väderkvarnar”.
Vindkraftföreningens uppgift har varit, är
och kommer att vara att bygga väderkvarnar!
Jag tillönskar den nya styrelsen och alla läsare
en God Jul och ett Gott Nytt År i vindens tecken!
[ Tillbaka till innehållsförteckningen
]
| VINDKRAFT PÅ ÅLAND. |
Ett seminarium om vindkraft hölls den 13.9.2000 i
auditoriet i Ålands lagtings byggnad och samlade 53 deltagare.
Elinspektör Jan Kahlroth informerade om hur den
åländska elmarknaden avreglerats. Kunder med timmätare
får välja elleverantör. En konsekvens är att de åländska
vindkraftaktörerna nu kan konkurrera om försäljning av el
till slutkunderna men att de utsätts för sänkt lönsamheten
p.g.a. de låga nordiska elenergipriserna.
Robert Mansén, ÅTC informerade om ÅTC:s
kartläggning över lämpliga platser för större
vindkraftetablering (3-10 MW/plats) i landskapet. Oaktat miljökonsekvenserna
är de vindtekniskt fördelaktigaste: Krogstadbergen/Lumparby,
bergsryggarna i området Pettböle-Tjudö-Kroklund i Saltvik
och Finström, arkipelagen kring Nyhamn i Lemland, Mellantorp i Hammarland,
Västerbergen i Eckerö och Kökar. Robert Mansén påpekade
att utbyggnaden av parker hittills har begränsats av landskapets budgetmedel.
Sven-Anders Eriksson, Kraftnät Åland AB beskrev
anslutningsmöjligheterna till elnätet och påpekade att
anslutning av parker i den storleksordning man talar om bör ske på
45kV-nivå.
Erling Gustafsson, Ålands Vindkraft Ab, Ålands
Vindenergi Andelslag informerade om dagens ekonomiska förutsättningar.
Räntor, skador och elpris utgör risker. För verksamheten
är de politiska målsättningarna avgörande. Aktörernas
uppgift och affärsidé är att förverkliga den samhälleliga
viljan att bygga vindkraft såsom den politiskt presenterats.
Erling Gustafsson visade kalkyler som, baserade på
ett 40 % investeringsstöd och en avskrivningstid på 14 år,
skulle kräva ett försäljningspris kring 15 p/kWh medan rådande
nivå är 11,5 p/kWh. Det behövs något annat än
investeringsstöd för att beslut om utbyggnad skall kunna tas.
Gunnar Lundström från svenska Statens Energimyndighet
(STEM) berättade om dagens verksamhets-förutsättningar i
Sverige och vindkraftprogrammet från 1998 om 0,5 TWh inom 5 år.
Idag, och sannolikt till utgången av nästa år, kan leverantören
utnyttja 15 % investeringsstöd och få marknadspriset 13,5 +
miljöbonus 16,2 + ett extra tillfälligt stöd på 9
öre = 38,7 öre/kWh. Därefter blir det sannolikt kvot och
gröna certifikat. Byggkostnaderna för vindkraft i Sverige är
ca. 8 500 SEK/kW, men tendensen är att priset ökar. Havsbaserad
vindkraft kostar omkring 17 200 SEK/kW.
Landskapsstyrelseledamot Danne Sundman presenterade landskapsstyrelsens
förslag till ny målsättning . Han konstaterade att det
under de senaste fem åren har rått en ändrad politisk
vilja gällande vindkraften och att nettoeffekterna är betydelsefulla
vid energiproduktion.
En ny målsättning är aktuell. Tre alternativ
gavs; vidare utbyggnad med 5,6 MW, 21 MW eller 30MW till år
2010, beroende på om man grundar sig på nuvarande målsättning
(10% av konsumtionen till 2006), en EU-direktiv-baserad (22%) eller Kyoto-protokolls-baserad
inriktning.
Alla alternativ bedöms vara tekniskt realiserbara,
dock så att de två större alternativen fordrar medverkan
av semioffshore och/eller offshore parker.
Föreslogs att målsättningen skulle vara
att andelen vindkraft på längre sikt, 10-15 år, skall
motsvara gemenskapsmålsättningen för de förnybara
energikällorna, nämligen 22,1 %. Dagens låga elenergipris
medför att extraordinära stimulansåtgärder behövs
för att en dylik utbyggnad skall kunna åstadkommas
Henrik Lindqvist, ÅVA informerade om investeringsbehovet.
Det har tills dags dato investerats ca. 35 miljoner mk i åländsk
vindkraft. För att uppnå 22% vindkraft år 2010 krävs
ytterligare ca. 130 miljoner mk.
Utgående från att det kostar ca. 5 500 mk/kW
för att bygga vindkraftverk onshore och med uppmätt årsproduktion
erhålles ett jämförelsetal för investering i vindkraft
= 2,45 mk/kWh/år.
En investering i t.ex. Nyhamn är dyrare och har
beräknats till 7 000 mk/kW. Motsvarande jämförelsetal för
den investeringen är 2,1 mk/kWh/år beräknat på den
högre produktion som förväntas där. En jämförelsen
på dessa grunder visar att lönsamheten bör vara bättre
i Nyhamn.
Av förd diskussion och seminariet kunde konstateras:
Boreaskonferenserna angående vindkraft i arktisk
miljö, har hållits vartannat år. Meteorologiska institutet
stod som arrangör för denna femte konferens i Levi. Vid de första
konferenserna bestod deltagarna nästan uteslutande av forskare, men
allteftersom forskningresultaten nått en vidare krets, har även
industrin funnit intresse av att komma med och diskutera. I år hade
över 60 personer från ca. 40 organisationer anmält sig,
och arrangörerna konstaterade nu att 72% av deltagarna företrädde
industrin eller kommersiella intressen. Förutom från de nordiska
länderna kom delegaterna från Japan, Belgien, England, Estland,
Schweiz, Skottland, Tyskland och Österrike.
Konferensprogrammet gav även tid skapande pauser
och gruppmöten mellan presentationerna. Det är inte alltid de
väl förberedda föredragen som för världen framåt,
det kan vara spontana reaktioner vid oplanerade kaffediskussioner som skapar
de stora idéerna.
Bengt Tammelin (utklädd till Julgubben) hade försett
sig med en respektingivande yxa som ordförandeklubba, för att
hålla anföranden och paussnacket inom tidtabellen. Den populära
kaffesalen var nästan lika stor som auditoriet, och fungerade samtidigt
som utställningshall för de kommersiella och ideella organisationer.
Sammanlagt 13 organisationer deltog i utställningen.
Efter välkomstord från Kittilä kommun
(som kan tänka sig ett eller annat vindkraftverk då brytningen
vid den planerade guldgruvan äntligen kommer igång?) kom turen
till Sophia Fantechi som informerade om vindkraftens ställning i EU:s
‘5th Frame Programme’ för ekonomiskt stöd till beaktansvärda
projekt. Se web-adresserna nedan.
Forskningsresultat från Mellaneuropa (Henry Seifert,
Michael Durstewitz) visar att nedisning av turbinblad och mätutrustning
troligtvis förekommer mycket allmännare än man hittills
har trott. Kartbilden nedan visar att
nedisning förekommer allmänt – inte bara i Skandinavien, utan
över hela Europa, i bergskedjorna ända ned till Medelhavskusten.
I Tyskland har myndigheterna beslutat att utfärda
isvarning för farligt placerade möllor på ett avstånd
vars storlek bestäms av formeln R = 1,5 * (D + H), där D betecknar
rotordiametern och H navhöjden. En lösryckt isbit från
ett rotorblad anses vara en riskfaktor.
De tyska forskarna har haft hjälp av det man kallar
‘250 MW programmet’. Det är ett program, där investeringsstöd
betalas ut i efterskott, mot att mölleägaren sänder in regelbundna
driftrapporter.
Shigeo Kimura från Japan har undersökt isbildningens
inverkan på vindmätningsapparaturen. Redan ett tunt skikt av
rimfrost på anemometerkopparna ger ett felresultat på 20%.
Tunna rimfrostlager på turbinbladen sänker
produktionen hos en mölla i ungefär motsvarande grad. Man anar
att isbildning ofta förekommer utan att användarna är medvetna
om sänkt produktion, därför att de felaktiga siffrorna från
nedisad mätutrustning pekar i samma riktning.
Bruket av isfri mätutrustning är ökande.
Som kuriositet kunde forskare från Finland och Sverige visa att vissa
modeller av isfri mätutrustning leder till för höga mätvärden
i vissa situationer av svår isbildning: själva sensorn är
isfri, men på grund av svår isbildning i omgivningen kommer
sensorn att ligga i en istunnel som förvränger mätresultatet.
Det är svårt att estimera energiproduktionen
i områden med isbildning. Utanför de arktiska områdena
förekommer nedisning på höga höjder och i bergsområden.
Erfarenheten visar att WASP-metoden är svår att applicera på
bergsområden. De andra metoderna (KAMM, AIOLOS, GESIMA, MIUU) är
i många fall mycket ‘tyngre’, och kräver mera beräkningskapacitet.
Ett förslag som i förbigående framkastades på konferensen
var att använda någon av de andra metoderna för att producera
input-data för WASP, för att sedan göra en s.k. ‘micro-site’
modell för ett mycket litet, geografiskt begränsat område.
Behovet av nya standarder för att kunna hantera
och jämföra olika utrustningar i varierande isförhållanden
diskuterades. Agrivind AB från Sverige presenterade praktiska erfarenheter
av tre olika möllor i kallt klimat i Sverige. Som kuriositet kan nämnas
deras erfarenhet av att lastbilarna med betong till fundamenten måste
tömmas på en del av lasten – annars skulle det ha runnit över
i de branta backarna upp till toppen. Vid installation och service måste
turbinrotorn surras invid tornet – annars skulle rotorn ha glidit iväg
över snön och ned i dalen.
Konferensen avslutades med en exkursion till vindkraftparken
i Olos (5 x Bonus 600 kW med avisningssystem på vingarna). Vi åkte
släde efter snöskoter upp på fjället. Vinden var bara
ca. 2–3 m/s, under startvind, så fyra av fem möllor stod stilla.
Dimman låg tät, man måste gå ända fram till
möllan för att se om vingarna roterade. Vi kunde konstatera att
de möllor som stod stilla, med avisningssystemet ur funktion, hade
respektingivande snö- och ismassor på vingar, torn och nav.
Web-adresser angående EUs energiprogram:
CORDIS: http://www.cordis.lu/fp5/home.html
EESD: http://www.cordis.lu/eesd/
DG RTD: http://europa.eu.int/comm/dgs/research/index_en.
html
DG TREN: http://europa.eu.int/comm/dgs/energy_transport/index_en.
html
Overview of RES: http://www.agores.org/
