Vindkraftverk kräver mycket liten areal, några tiotal kvadratmeter per enhet. Det markanvändningskrav som nämns i artikeln avser sannolikt vindupptagningsområdet. Den arealen är mångfalt större men fortsättningsvis fri för flora och fauna, odlingar, boskap, fiske, friluftsliv mm.

I vindkraftparker strävar man till att hålla ett avstånd på ca 5 gånger rotordiametern mellan enheterna. För att producera 1 TWh/år, dvs en dryg procent av landets elkonsumtion, skulle behövas ett vindupptagningsområde på ca 5 x 5 km. Med 15 st sådana grupperingar, utplacerade på havsområden, mellan Kemi och Fredrikshamn, kunde man åstadkomma en elproduktion som överstiger landets nuvarande vattenkraft.

Den sammanlagda areal på 250 kvadratkilometer som ingår i PVO:s modellutredning angående havsområden utanför Karleby är fördelad på fem olika områden och skall uppfattas som tekniskt möjliga områden. Om hela arealen fylldes med moderna havsmöllor, ca 4 000 MW, skulle enbart Karleby projektet stå för över hälften av den elproduktion vår vattenkraft presterar.

Produktiva vindkraftverk är till sin natur synliga. Attityderna till vindkraftverk har upprepade gånger undersökts med enkäter av galluptyp. De positiva uppfattningarna överväger klart och det visar sig att de t.o.m ökar ju närmare den tillfrågade bosättningen befinner sig. Synbarligen inverkar uppfattningen om nyttigheten för närområdet och samhället i allmänhet.

Vår värld har ett enormt behov av decentraliserad och förnybar elproduktion och det ankommer envart samhälle att aktivt inrikta sig på hållbar utveckling. Med den elprisnivå som rått i norden efter elmarknadens avreglering har det varit knappt med kraftverksbyggandet överhuvudtaget. Undantaget, vid sidan om några vindkraftverk, torde utgöras av ett antal biomassabaserade kraftverk och deras bränslehanteringsanläggningar. De har enligt handels- och industriministeriets återblickar åtnjutit över sjuttio procent av de ca hundratrettio miljonerna mk per år som funnits tillgängliga för investeringsbidrag för förnybara energiformer. Vindkraftens andel har varit under 10 procent de senaste två åren.

Ett vindkraftverk står sällan stilla. Det roterar med varierande uteffekt beroende på vindens variationer. Med två vindkraftverk placerade långt från varandra minskar risken för att vardera står stilla samtidigt. Med ett antal glest utspridda vindkraftparker (tänk nordiskt och på ett samverkande östersjöområde), uppnås nära nog det man kallar baskraft; jämn, pålitlig och prisstabil energiproduktion. VTT har undersökt hur en 3 000 MW havsbaserad vindkraftpark, fördelad på 12 platser, skulle inverka på Finlands elsystem. Liknande forskning har gjorts i Tyskland och Danmark. Det förefaller klart att 15 min effektvariationer snarare ligger närmare 10 än 20% av den nominella effekten.

Folke Malmgren, Vindkraftföreningen rf