Tredje avsnittet av en 3-delad artikel (övers. FM)
 

Livskraftig komponentindustri

Finsk vindkraftindustri inhämtade år 2000 ca en miljard mark i exportintäkter. Under hela 1990-talet har exporten vuxit med om 30–50 % per år /36,37,38/. Branschens industri (bl.a. ABB, Metso, Rautaruukki, Ahlström) beräknar, att tillväxten fortsätter i samma takt under de närmaste åren. Ifall finsk industri förmår behålla sin nuvarande marknadsandel, kunde omsättningen enligt internationella prognoser växa till det 10-faldiga till år 2010. Vindkraften skulle då inom 10 år skapa omkring 10 000 fasta arbetsplatser i finsk industri.

Den internationella konkurrensen skärps snabbt. Då aggregaten utvecklas och blir allt större, avviker komponenterna alltmer från standardlösningar. Detta åter ökar kraven på innovationer och allt större investeringar i produktutveckling och prodrift. Nya och krävande byggplatser (offshore, fjälltrakter, arktiska områden) ökar ytterligare produktutvecklingens betydelse.

Om finländska företag skulle ha en fungerande hemmamarknad, skulle det vara betydligt lättare att bedriva produktutveckling och provdrift och därigenom bibehålla eller rentav förbättra sin marknadsposition. T.ex. har tyska komponenttillverkare (Flender, Weier, Loher, Siemens m.fl.) en i detta avseende betydligt gynnsammare situation. En kontinuerlig och jämnt växande utbyggnadstakt skulle locka allt fler monteringsföretag och licenstillverkning även till Finland. Minimum för lönsam licenstillverkning har uppskattats vara 50–100 MW nybyggnad per år.

I takt med att industrin internationaliseras bestäms produktionens placering alltmer av närheten till marknaderna. Inom en multinationell koncern som ABB kan man inte länge nödvändigtvis hålla tillverkningen av generatorer för vindkraftverk i Finland, om det inte finns marknad i närheten.

Som decentraliserad form av elproduktion sysselsätter vindkraften byggnads- och elentreprenörer runtom i Finland. De lokala entreprenörernas andel av ett vindkraftprojekt är typiskt 25–30 %. På många av de potentiella områdena längs kusten, i skärgården och i Lappland är sysselsättningsaspekten viktiga.

Emedan vindkraft tillsvidare ställer sig dyrare än konventionell elproduktion verkar naturligtvis en storskalig vindkraftsproduktion höjande på elpriset medelvärde. De medel som använts till att stöda vindkraften måste tas någonstansifrån, tillsvidare av skattebetalarna, i framtiden möjligtvis i allt högre grad av själva marknaden (gröna sedlar och utsläppshandel).

Hur stödbehovet för storskalig utbyggnad av vindkraften skulle inverka på medelprisnivån för el kan grovt uppskattas med följande exempel. I tabell 3 presenteras ett simulerat utbyggnadsförlopp i Finland (under gynnsamma omständigheter) till år 2010. I slutet av perioden skulle man ha ca 2 000 MW i bruk, varav största delen skulle byggas efter år 2005 och på havsområden.

Vindkraftens byggkostnader skulle sjunka i början, för att stiga kring år 2005, då tyngdpunkten börjar förskjutas mot havsbaserat byggande. I slutet av perioden skulle kostnaderna åter sjunka i takt med offshoreteknikens utveckling och marknadens tillväxt. Investeringsstödet skulle stegvis minskas och i dess ställe skulle efter år 2005 komma nya marknadsbaserade incentiv. Skattelättnaden skulle dock fortsätta på nuvarande nivå.

Medelnivån på vindkraftverkens toppeffekttid börjar i exemplet sjunka före år 2005, när fördelaktiga platser på land börjar bli svåra att finna. Mellan år 2005 och 2010 stiger medelproduktionen när tyngdpunkten småningom förskjuts mot havsområden. År 2010 skulle vindkraft i detta simulerade exempel producera ca 5 TWh.

Tabellen visar summan av årliga investeringsstöd och skatteåterbäringar under utbyggnadsförloppets olika skeden. I kolumnen längst till höger är de sammanräknade årliga stöden (Mmk) fördelade på nuvarande elkonsumtion (ca 80 TWh/a). Detta ger en uppskattning av storleksordningen på hur stöden skulle inverka på elpriset, ifall stödmedlen skulle insamlas t.ex. som en förhöjd elskatt.

I exemplet i tabell 3 skulle vindkraftens årliga investerings- och skattestöd beräknas stiga från nuvarande nivå (ca 25 Mmk) till det tiofaldiga mellan åren 2005 och 2010. Jämnt fördelad på hela elkonsumtionen skulle stödens inverkan på elpriset vara 0,35 p/kWh när den är som störst.

Fastän det här rör sig om en helt simulerad utveckling, får vi en uppfattning om storleksordningen på de satsningar en storskalig utbyggnad av vindkraften skulle kräva. Inte ens en såhär väl tilltagen utbyggnad, skulle med anförda stöd nämnvärt inverka på medelpriset på el.
 

År	Ny vindkraft MW	Accumu-lerad  effekt MW	Medel- invest.- kostnad mk/kW	Investe- rings- stöd %	Investe- rings- stöd  Mmk	Skattestöd mk/MWh	Medel- toppeffekttid  h/a	Vindkraft- produktion GWh	Skattestöd Mmk	Stöden tillsammans Mmk	Stödens inverkan på medelpriset p/kWh
2001	10	50	6 000	35	21	41	2 200	110	5	26	0,03
2002	20	70	5 880	35	41	41	2 200	154	6	47	0,06
2003	40	110	5 762	30	69	41	2 200	242	10	79	0,10
2004	60	170	5 647	30	102	41	2 100	357	15	116	0,15
2005	100	270	5 534	25	138	41	2 100	567	23	162	0,20
2006	150	420	5 811	20	174	41	2 200	924	38	212	0,27
2007	220	640	6 101	15	201	41	2 300	1 472	60	262	0,33
2008	300	940	6 040	10	181	41	2 400	2 256	92	274	0,34
2009	450	1 390	5 980	5	135	41	2 500	3 475	142	277	0,35
2010	650	2 040	5 860	0	0	41	2 500	5 100	209	209	0,26
Sum	2 000				1 063				601	1 664

Tabell 3. Ett simulerat beräkningsexempel över de ekonomiska krav på stöd som en omfattande utbyggnad av vindkraften skulle ställa.

Ett annat trivialt räkneexempel: Om vi antar, att 5 % av Finlands elkonsumtion skulle produceras med vindkraft och om vi antar, att vindkraften skulle vara 30 % dyrare än medeltalet av övrig produktion, skulle elprisets medelnivå stiga med 1,5 % jämfört med det fall, att vindkraft inte byggs.

På motsvarande sätt kan vi anta, att de satsningar som görs för att öppna vindkraftsmarknaden ökar möjligheterna till framgång för finsk vindkraftsindustri på exportmarknaderna. När exportpotentialen i slutet av perioden redan är av storleksordningen 10 miljarder mark per år, kan en lyckad stödpolitik mångfalt återbetala satsningen till Finlands näringsliv.

SAMMANDRAG

De mål som uppställts för vindkraftens tillväxt i Finland /39/ kan i en allmäneuropeisk jämförelse synas relativt anspråkslösa. Vindförhållandena och de övriga tekniska förutsättningarna är i Finland något sämre än i de övriga nordiska länderna, men inte så mycket sämre, att en utbyggnad, som är kraftigare och snabbare än planerat, inte skulle vara tekniskt möjlig.

Vindkraftens tekniska och kostnadsmässiga utveckling, särskilt gällande den havsbaserade, är för närvarande mycket svår att förutspå. Under 1990-talet överträffade vindkraftens utveckling upprepade gånger prognoserna, både dem som gjorts av obundna instanser och till och med branschindustrins egna. Man har ställt stora förväntningar på en ny generation offshoreteknik (3–5 MW), men tidigast kring år 2005 ser vi, hur förväntningarna utfaller. För Finlands del är offshore projektens tekniska och ekonomiska möjligheter i nyckelställning, emedan största delen av vindpotentialen finns till havs. Därför är bedömningen av vindkraftens möjligheter i Finland svårare än i de länder där vindkraftens utbyggnad även i fortsättningen kommer att ske till lands (bl.a. Spanien, Frankrike, USA, Brittiska öarna).

Under en gynnsam ekonomisk och politisk utveckling är enligt vår uppfattning en omfattande utbyggnad av vindkraften i Finland möjlig (1 000–3 000 MW) före år 2010. Åtminstone en del av ifrågavarande potential kan förverkligas till en kostnad av 20 p/kWh eller mindre (utan stöd). Många nationella och internationella ekonomiska och politiska faktorer kan dock göra, att utvecklingen blir avsevärt långsammare än förväntat.

De statliga stöd som en vidsträckt utbyggnad av vindkraften förutsätter skulle som störst vara i klassen några hundra miljoner mark per år, och inverkan av vindkraftens utbyggnad på elenergins medelprisnivå skulle vara relativt obetydlig.

Enligt preliminära beräkningar försvårar balans- och reglerkraftfrågorna inte en storskalig utbyggnad av decentraliserad vindkraft, men metoderna för vindprognoser bör ytterligare utvecklas. Trots det kan vindkraften inte utan kompletterande och reglerande kraft möta den energiintensiva industrins krav på "baskraft" (kontinuerlig, jämn effekt).

Finsk vindkraftindustri har för närvarande ett gott marknadsläge och omsättningen växer med 30–50 % årligen. I takt med växande tekniska krav behövs allt större satsningar på produktutveckling. En stadig hemmamarknad skulle hjälpa vår industri att bevara sina marknadspositioner. Om dessa kunde hållas, skulle det enligt de internationella prognoserna leda till en exportintäkt på 5–10 miljarder mark år 2010.
 
 

Källförteckning

1. BTM Consult, International Wind Energy Development, World Market Update 2000, Forecast 2001–2005.
2. Europeiska kommissionen, Fartgivningskampanjen och direktiv för förnybar energi, 2000.
3. European Wind Energy Association, Pressmeddelande, 11.10.2000.
4. Dresdner Kleinwort Wasserstein, Power Generation for the 21st Century, 2001
5. ABB, pressmeddelande, 30.5.2000.
6. Nordex GmbH, pressmeddelande, 5.2.2001.
7. WindStats Newsletter, 4/2000.
8. New Energy, 1/2001.
9. Proceedings of European Wind Energy Conference, 1999.
10. Wind Power Monthly, 9/2000.
11. Wind Power Monthly, 12/2000.
12. Deutsche Windenergiekonferenz, 2000.
13. 2nd Int. Workshop on Transmission Networks for Offshore Wind Farms, 2001.
14. Matthies, H.G. et al., Study of Offshore Wind Energy in the EC, Final Report JOUR-0072, CEC, 1995.
15. American Wind Energy Association, pressmeddelande 6.3.2001.
16. British Wind Energy Association, pressmeddelande 15.9.2000.
17. EUREC Agency, The Future of Renewables–Prospects and Directions, 1997.
18. Offshore Wind Energy in Mediterranean and Other European Seas, Konferenspublikation, 2001.
19. Energia-Ekono Oy, Vindkartering i Björneborgsområdet 1993.
20. Energia-Ekono Oy, Vindkartering i Vasa län, 1996.
21. Energia-Ekono Oy, Vindkartering i Egentliga Finland, 1996.
22. Energia-Ekono Oy, Vindkartering i Lapplands län, 1997.
23. Energia-Ekono Oy, Vindkartering i Norra Österbotten, 1998.
24. Energia-Ekono Oy, Vindkartering i Västra Nyland, 1998.
25. H. Holttinen, S. Liukkonen, K-J. Furustam, M.Määttänen, E. Haapanen, E. Holttinen, Offshore vindkraft i Bottniska vikens isförhållanden, VTT Publikationer 828, 1998.
26. H. Holttinen, VTT Energi, Stora vindkraftparker i Finlands elsystem, föredrag på Energia2000-mässan, 17.10.1999.
27. PVO, pressmeddelande 1.3.2001.
28. Electrowatt-Ekono Oy, Förundersökning för Björneborg Offshore vindkraftpark, slutrapport, 2000.
29. VTT Energia, Suomen Tuulivoimayhdistys, Vindkraftstatistik 1996–2000.
30. Electrowatt-Ekono Oy, Utredning av vindkraftplatser utanför Helsingfors, slutrapport, 2000.
31. Electrowatt-Ekono Oy, Utvidgning av Björneborgs vindkraftpark, offertjämförelserapport, 2001.
32. VTT Energia, Electrowatt-Ekono Oy, Uppföljning av mätningarna i Björneborgs 8 MW vindkraftpark, mellanrapport, 2000.
33. European Wind Energy Conference, konferenspublikation, 1999.
34. B. Tammelin, Meteorologiska institutet, Landsomfattande vindkraftproduktion och produktionens prognosering, föredrag på Energia2000-mässan, 17.10.1999.
35. European Wind Energy Association Special Topic Conference, konferenspublikation, 2000.
36. Energia-Ekono Oy, Den nya energiteknikutvecklingen i Finland 1986–1995.
37. Energia-Ekono Oy, Den finska vindkraft- och solenergiindustrins utveckling 1995–1998.
38. J. Virtanen, Santasalo Gears Oy, föredrag på Energi-mässan 19.11.1999.
39. Handels- och industriministeriet: Handlingsprogram för förnybar energi, 1999.