paluu

Artikel av Gerd Söderholm Ingått i Vasabladet den 31 juli 2003

Demonstration i Thessaloniki midsommaren 2003
Så matas världspressen

Den stora demonstrationen i Thessaloniki lördagen den 21 juni 2003 samlade femtiotusen (50 000) människor från hela Europa. Mottot var ”Stoppa Nato, USA och EU”. Organisatör var Action-Thessaloniki 2003 med uppgift att skydda tillresta människor som avsåg att yttra sig och demonstrera sin mening om Europeiska unionen och den allt intensivare politiska maktkoncentrationen.
Danmark, Finland och Sverige gillar inte att den nordiska midsommaren vanhelgas av politiska toppmöten, men vad nordiska länder tycker väger inte tillräckligt tungt. Avslutningen på Greklands halvår, januari-juni 2003, som ordförandeland för EU kröntes med ett sedvanligt EU-toppmöte denna gång i Greklands näststörsta stad Thessaloniki mitt under midsommarhelgen.

Att sitta i en museisal på ett internationellt seminarium i en het nordgrekisk stad är det mest antimidsommarprogram jag kan tänka mig. Men på midsommardagens eftermiddag satt vi ett hundratal personer från ett trettiotal länder bland vilka två från Finland i muséet för musikinstrument från antiken och den bysantinska tiden för att utbyta erfarenheter under temat ”För ett Europa utan krig, fattigdom, förtryck och antiterroristlagar”. Arrangör var Action-Thessaloniki 2003 (www.action-salonika2003.org),

I den vackra gränden utanför muséet stötte jag på Sterios Kalaigis och Sofia Sidiaroulou, ekonomie respektive juris studerande och ställde dem frågan om vi kunde emotse en fredlig demonstration med tanke på att var och varannan affär i Thessalonikis centrum var inkapslade bakom veckad plåt som butiksägarna lade de sista skruvarna i för att skydda skyltfönstren.

- Det kommer att gå fredligt till. Det är på grund av propagandan i TV:n och medierna som butiksägarna förseglar affärerna. Propagandan har gått ut på att skrämma folk så att de avstår från att demonstrera. Medierna är kontrollerade av regeringen och man vill med flit skrämma folk. I en vecka har det visats bilder på hur skyltfönster och dörrar täcks in med aluminiumplåt. Vi tillåter aldrig några maskerade människor i demonstrationerna och det finns speciella vakter som ser till ordningen, förklarade Sterios Kalaigis och Sofia Sidiaroulou.

Vår lilla tvåpersoners delegation från Alternativ till EU i Finland, Marjatta Kurtén och artikelförfattaren, gick i tåget som startade klockan fem på eftermiddagen och ringlade sig utmed hela strandgatan Nikis via Vita Tornet och tillbaka längs affärsgatan Tsimiski så långt ögat nådde åt alla håll. När vi hade gått ungefär en timme, klockan sex, hörde vi en skarp smäll, som en bomb, ganska avlägset. Vi fäste oss inte särskilt vid detta. Ingen omkring oss reagerade heller och vi fortsatte att gå. Vi blickade upp mot en övre parallellgata Egnatia likaså heltäckt av demonstranter och begav oss dit. Där stod demonstrationståget stilla. Längst framme på Egnatiagatan mot universitetet kunde vi se stora rökmoln bolma upp. Folk i tåget var insmorda i ansiktet med en vit massa. Det är för tårgasen, sa de. Poliserna stod i position längst framme vända mot det fredliga tåget med rökmolnen bakom sig mot Aristotelesuniversitetet till.

Vi två började gå längs parallella smågator i riktning mot rökmolnet tills vi befann oss bakom poliserna. I parkerna omkring och på gatorna syntes spår av bärsärkagång, rykande trädgrenar, slängda attiraljer, rånarhuvor, kohorn, påkar, smashade bilfönster. Det stank starkt av tårgas. Vi mötte stadsbor med näsdukar för ansiktet. – Det är bara tårgas, det gamla vanliga, ingenting att hänga upp sig på, sa en thessalonikibo som höll på att tvätta ansiktet vid en liten gatukälla. Jag gick för att på betryggande avstånd ta en bild på polisen och nedåt mot den fredliga demonstrationen.

På pressbyrån för Action-Thessaloniki 2003 vid Egnatia 69 följande dag fick vi veta att tusen till tusenfemhundra gängmedlemmar rusat från Aristotelesuniversitetet för att slå sönder och förstöra och att polisen lät dem vandalisera och tända på längs en sträcka av femhundra meter på Egnatia och angränsande gator. Polisen såg på men gjorde ingenting för att hindra dem. Ytterdörren till pressbyrån var sönderslagen och Periklis Kourmoulis berättade att sjuttio ”så kallade anarkister” strömmat in på pressbyrån i femte våningen undan tårgasen och att tvåhundra aktivister från Action-Thessaloniki 2003 hjälpt till att köra ut dem.
Periklis Kourmoulis på pressbyrån berättade att hela våldsverkan var organiserad och att polisen hade infiltratörer i det vandaliserande gänget. Det grekiska kommunistpartiet KKE meddelade efter händelsen att regeringen och polischefen har stort ansvar för våldshandlingarna. Gänget tilläts förstöra både kommunistpartiets kontor på Egnatiagatan och kommunistpartiets studentorganisations kontor, förutom bilar, småbutiker och fasadskyltar som de brände ner. Dess framfart hejdades med tårgasbomber utanför pressbyrån och fram till Aristotelesplatsen där en stor konsert var planerad för den stora fredliga demonstrationen.
I Thessaloniki var antieufronten organiserad av det starkt EU-fientliga kommunistpartiet. Logiken från bland annat Seattle, Amsterdam, Prag och Göteborg, det vill säga att stoppa oppositionen genom att förstöra dess hjärnkontor, gick igen i Thessaloniki där kommunistpartiets kontor attackerades.
Världspressen är troget på plats där det bombas och brinner för att ta lämpliga bilder. I det här fallet får världspressen representeras av den makedoniska tidningen Aupiavn som den 22 juni 2003 kunde visa upp flammande fasader i färg, poliser och vandaler iklädda gasmasker och påkdängare i högsta hugg. Mitt på en bild av EU:s statschefer som flytt undan folkmassan till en närliggande badort på Khalkidhikihalvön syns den finländska presidenten Tarja Halonen glatt leende.