Just for Fun
Rapido
Linus Torvalds, du vet, han som gjorde operativsystemet Linux, har vikt
ut sig. Han börjar med sin näsa. Den är stor, nej enorm,
liksom mediabilden av nörden från finland som gav världen
ett alternativ till Bill Gates Windows.
Linus bor och arbetar nu i USA, och självbekännelseboken Just
for Fun är skriven i samarbete med och på initiativ av WIRED-journalisten
David Diamond. Boken är, i genrens anda, utelämnande och öppen.
Linus, som hittills varit en offentlig doldis, mycket skrivs om honom,
men allt är relaterat till teknik, stiger fram på scenen, ivrig
att utmåla sig som vanlig, resonlig och fördomsfri.
I stället för den traditionella kändisbiografin har Linus
och David valt en nyktrare ton. Boken är ett samtal, ett resonemang,
som verkar spegla något av de karaktärsdrag som gjort Linus
till en ofrivillig ledare för världens open source-rörelse.
Noggrannt och metodiskt berättas om alla de krokar och gropar som
ledde från första kontakten med morfars dator till ett operativsystem
som används av miljoner världen över. Som vanligt går
Linus sin egen väg och försöker inte vara någon till
lags. Han avmytifierar sig själv. Nej, han har aldrig försökt
klå microsoft, nej han är inte idealistiskt självuppoffrande
och ointresserad av pengar. Nej, han är inte mer moralisk, mer rättfram,
eller mer öppen. Han skriver: Jag vill inte vara den människa
massmedia vill att jag skall vara.
I mångas ögon kommer han med Just for Fun att skapa nya myter.
Offentligheten är sådan.
Och Linus dras med. Han råkade inleda en föreläsning i
North Carolina med "Jag är er gud". Det var menat som ett
skämt.
Samtidigt säger det något om den press offentlighet och berömmelse
för med sig. Här har vi idealnörden, blyg och glasögonprydd,
i tskjorta och sandaler (en bild som Linus själv förstärker
kraftigt i boken), som blir en hjälte för en generation av blyga
unga nördar, och en personifiering av informationssamhället.
Egentligen har han en fet dyr sportbil, stort hus, tre barn och tillräckligt
med pengar på banken. Ändå andas boken än önskan
att bli omtyckt.
Det direkta tilltalet gör boken lättläst. Efter en kort
introduktion om barndomen och en lång genomgång av den tidiga
utvecklingen av Linux, inklusive en del tekniskt resonemang, flyttar familjen
till USA och boken blir riktigt rolig. Och orolig. Erfarenheterna av open-source
rörelsen gör att Linus liknar människors beteende med hundar,
vi är liksom de flockdjur som gärna följer ledare. Han
deprimeras av insikten om mänskliga tillkortakommanden. Jag deprimeras
av hans världssyn.
Boken igenom kommer slängar till dem han är oense med, och
kan inte låta bli att skryta över sin egen förträfflighet,
även det ett mänskligt drag.
Han talar till en publik. Han ingår i ett sammanhang och låter
privatoffentlig.
På nåt lustigt sätt förblir han privat, kanske
är det för att han har integritet.
|