T E X T

Just for Fun

Rapido

Linus Torvalds, du vet, han som gjorde operativsystemet Linux, har vikt ut sig. Han börjar med sin näsa. Den är stor, nej enorm, liksom mediabilden av nörden från finland som gav världen ett alternativ till Bill Gates Windows.

Linus bor och arbetar nu i USA, och självbekännelseboken Just for Fun är skriven i samarbete med och på initiativ av WIRED-journalisten David Diamond. Boken är, i genrens anda, utelämnande och öppen. Linus, som hittills varit en offentlig doldis, mycket skrivs om honom, men allt är relaterat till teknik, stiger fram på scenen, ivrig att utmåla sig som vanlig, resonlig och fördomsfri.

I stället för den traditionella kändisbiografin har Linus och David valt en nyktrare ton. Boken är ett samtal, ett resonemang, som verkar spegla något av de karaktärsdrag som gjort Linus till en ofrivillig ledare för världens open source-rörelse. Noggrannt och metodiskt berättas om alla de krokar och gropar som ledde från första kontakten med morfars dator till ett operativsystem som används av miljoner världen över. Som vanligt går Linus sin egen väg och försöker inte vara någon till lags. Han avmytifierar sig själv. Nej, han har aldrig försökt klå microsoft, nej han är inte idealistiskt självuppoffrande och ointresserad av pengar. Nej, han är inte mer moralisk, mer rättfram, eller mer öppen. Han skriver: Jag vill inte vara den människa massmedia vill att jag skall vara.

I mångas ögon kommer han med Just for Fun att skapa nya myter. Offentligheten är sådan.
Och Linus dras med. Han råkade inleda en föreläsning i North Carolina med "Jag är er gud". Det var menat som ett skämt.

Samtidigt säger det något om den press offentlighet och berömmelse för med sig. Här har vi idealnörden, blyg och glasögonprydd, i tskjorta och sandaler (en bild som Linus själv förstärker kraftigt i boken), som blir en hjälte för en generation av blyga unga nördar, och en personifiering av informationssamhället. Egentligen har han en fet dyr sportbil, stort hus, tre barn och tillräckligt med pengar på banken. Ändå andas boken än önskan att bli omtyckt.

Det direkta tilltalet gör boken lättläst. Efter en kort introduktion om barndomen och en lång genomgång av den tidiga utvecklingen av Linux, inklusive en del tekniskt resonemang, flyttar familjen till USA och boken blir riktigt rolig. Och orolig. Erfarenheterna av open-source rörelsen gör att Linus liknar människors beteende med hundar, vi är liksom de flockdjur som gärna följer ledare. Han deprimeras av insikten om mänskliga tillkortakommanden. Jag deprimeras av hans världssyn.

Boken igenom kommer slängar till dem han är oense med, och kan inte låta bli att skryta över sin egen förträfflighet, även det ett mänskligt drag.

Han talar till en publik. Han ingår i ett sammanhang och låter privatoffentlig.

På nåt lustigt sätt förblir han privat, kanske är det för att han har integritet.


 
T E X T