Fiskebäck

Presenningarna flärpar i vinden. Himlen är blå och hög, luften kylig. Måsar sicksackar över himlavalvet. Det luktar tjära, och olja, och varm sand, och tång, och utspilld glass och fuktiga presenningar. Hammare slår mot trä, hammare slår mot metallstänger. Horisonten är försvunnen bakom en värld av tillfälliga hus. En radio står på, svensktoppskval. Nere vid klipporna metar några småpojkar krabba med en spräckt mussla i ett snöre. Jag går förbi dem i riktning mot Sibylla-skylten. Kiosken förser mig med aportekarnes sockerdricka och fem-öres-godis. Vingummin och sockerbitar står högt på smaklistan.

Den solvarma rödfärgade granitklippan bakom kiosken har lockat några solbadare. Jag smyger längs den sönderfallande skyttegraven. Den luktar piss och gammal sprit. Jag kryper in i bunkern. Perfekt utsikt. Där borta ligger två tjejer. Den ene ligger på mage, den andra är vänd från mig. Jag knyter nävarna; vänd på dig! vänd på dig!

Hon vänder sig, får solen i ögonen och kisar. Jag ser något mjukt som rör sig. Jag stirrar på utbuktningarna. Sen lägger även hon sig på mage.

En perfekt eftermiddag, tänker jag och tuggar på ett vingummi till.

 

En till?