AV-journalistik
Föreläsningsanteckningar
Johanni Larjanko
HT-93
Datum: 1.9
Föreläsare: Pietilä
Följande är en genomgång av amerikansk
forskning och utveckling inom massmediaforskningen.
Massmediaforskningen har skrivits olika beroende på författare.
I regel har varje "ny" inriktning skällt ut de gamla
och förklarat sin egen överlägsen. Över lag är det svårt
att tala om ett gemensamt forskningsfält, eftersom fälten bara
blir allt fler. En översikt rymmer tre huvuddrag, eller tre
steg.
I och med steg tre är fältet splittrat. Det enda som förenar är en form av gemensam tematik, det vill säga att fokuseringen ligger på texterna och dess reception.
Ännu finns det inga "objektiva" översikter med ett helhetsgrepp. Alla som skriver är själva inblandade i den ena eller den andra rörelsen.
På femtiotalet skrivs historieböcker i MCR-anda. Enligt dem finns det två utvecklingssteg.
MCR hamnar i kris under 60-talet, utmanas av nymarxismen. De
skapar en delvis ny historiebild, där de lägger till ett tredje
steg och omvärderar MCR. Nymarxisterna säger att MCR bara
ersatte en gammal mytbildning med en ny. Empirin är tvivelaktig
som svar på allt. MCR beaktar inte samhället.
De tredje steget är förstås nymarxismen, med, enligt dem, ett
bredare perspektiv.
Kulturalisterna angriper å sin sida den negativa bilden av
massmediaforskningens första skede.
Pietiläs egen genomgång av forskningens olika
utveklingsskeden går i korthet ut på följande:
Före den egentliga forskningen har vi förstadiet. Det viktiga
här är att pressen för första gången blir föremål för
kritisk teoretisk forskning i det moderna, post-agrara
samhället. Utgångspunkterna varierar.
Det sociologiska perspektivet jämför industrisamhället med det agrara. Frågan är hur pressen kan hjälpa till att hålla ihop samhället. Pressen är nervsystemet som förmedlar information.
Enligt ett gruppsykologiskt perspektiv är pressen ett problem. Det är ett massamhälle utan traditionella kontakter.
Datum: 3.9
Föreläsare: Hemánus&Niiniluoto
Motsättningen mellan semiologer och processmallens teori
rör verkligheten som begrepp. Hemanus och Niiniluoto bekänner
sig till ontologin, uppfattningen att det finns en sanning
oberoende av människan. Denna sanning kan mätas.
Popper:
M1 Natur, fysik
M2 Ande
M3 Kultur
Det avgörande är här det ontologiska kontra det kausala oberoendet. Skillnaden
ligger i att verkligheten är oberoende av oss, men inte onåbar av oss. Trädet
finns även utan oss, men vi kan fälla det. Detta är klassisk empirism och rationalism.
Här kommer arvet från Descartes in, dualismen, det andliga och materian.
Kunskapen om "världen" och dess existens är problematisk.
Till detta kan vi ställa Humes problem:
-jaget är bara en samling iakttagelser
-kausaliteten är inte självklar
-induktionen är inte bevisad
Kunskap föds av subjektiva och objektiva resultat.
Kunskapens fokus ligger inte på tingen i sig, utan måste alltid hänföras till
fenomenens värld. Iakttagelsernas former klassificeras enligt tid, rymd, kvalitet,
kvantitet och kausalitet. Enligt Kant är denna kunskap fast, bunden och evig.
Kants teorier utvecklas till
Subjektiv idealism.
Jag skapar världen (Fichte).
Objektiv idealism
Denna riktning utvecklades av bland andra Hegel.
Fenomenalism
Denna modell är hämtad från Berkeley.
Fenomenologi
I den här kategorin hittar vi bland andra Heidegger och Husserl.
Pragmatism
Sanningen är lika med ett bevisat påstående.
Inre realism
Världen är inte som sådan utan bygger på vårt språk och våra kunskaper.
Relativism
Kants teorier har i dessa modeller utvecklats enligt historiska analyser, som
hos Hegel, och språkliga, som till exempel Peirce.
Herrar Niiniluoto och Hemánus företräder själva en kritisk realism.
Vetenskapens fokus ligger på världen som sådan. Framsteg görs när kunskapen
närmar sig sanningen. Viktigt i sammanhanget är sanningens korrespondensteori.
Efter detta filosofiska dopp är det dags för koppling till journalistiken.
Relativisternas påstående att alla har en egen sanning är omöjligt, eftersom
varje naturvetenskapare är materialist när han/hon stiger in i laboratoriet.
På samma sätt jobbar varje journalist inom realismen, hur mycket han/hon än
motsätter sig detta.
Korrespondensteorier kallas ofta för naiva av sina kritiker. Varför? De finns
nog kvar. Postmodernismen säger sig till exempel bland annat ha upplöst föreningen
ord-referens, men använder sig samtisigt själv av just dessa referenser. Sant
är att referensernas användning blir allt svårare.
Relativsterna påstår att alla människors tolkning av världen varierar. Det är
visserligen sant att vi har många tolkningar, men inte i ett oändligt antal.
Sist och slutligen kan de relativt enkelt kategoriseras. Detta vet var och en
som har lite erfarenhet av området. En poäng i sammanhanget är att samhällets
förmåga till mångtydighet är begränsad och därför bygger många tolkningar på
sociala överenskommelser.
Som lösningsförslag på den uppenbara konflikten föreslår Hemánus en proportionell
realism kombinerat med en viss relativism.
Datum: 8.9
Föreläsare: Nordenstreng
Följande föreläsning behandlar
på ett begreppsplan.
Pressteorierna står för doktrinerna och paradigmen, etiken är värderingar
inom journalistiken.
Samhället behöver en idéernas fria marknad. Frihet är ett medel för högre mål,
och inget mystiskt. Vad är detta högre mål? Även onda saker måste få komma fram
och slåss mot det goda, och bli besegrat. Godhet och sanning är slutmålet.
Dessa tankar utvecklade John Milton ur John Stuart Mills texter. yttrandefrihet
har här inte frihet som huvudmål, utan mänsklighetens andliga utveckling.
Ur dessa teser har fyra pressteorier hamrats fram
Merril kritiserar tre liberala myter.
Merril är anarkist och postmodernist innan det begreppet uppfunnits. Ingen
eller få tar honom på allvar.
Nu ser vi samhället falla sönder. I den nya situationen blir medias roll viktigare,
med eller mot sin vilja. Den traditionella kopplingen till samhällets maktstrukturer
är inte längre nödvändigtvis sann. En ny historieskrivning behövs, och är på
kommande.
Journalistens roll. Vi ser två extremer med mellansteg.
Etiken är god journalisisk sed=korrekt redaktör och moralfilosofi.
Frankenan delar in moralfilosofin enligt följande:
Den nya inriktningen är från teleologisk till deontologisk moralfilosofi,
bland annat ovan skisserade kulturmodell bygger på denna. Detta är i skenet
av västerlandets ideologiska kris och efter kommunismens fall.
Ända sedan 1600-talet har utveckling, modernisering och förbättring varit huvudmålet
i alla system. Nu kommer en reorganisering, med eller mot vår vilja. Pressens
frihet och självständighet ökar, med eller mot dess vilja.
Datum: 10.9
Föreläsare: Soramäki&Liedes
USA använder ekonomiska argument för deregulering, Europa ideologiska argument
mot.
YLEs regleringspolitik baseras på sociala grunder: samma service i hela landet,
stabilitet och pålitlighet.
Deregulering innebär privatisering, samt att tillåta nya aktörer. Förr begränsades
möjligheterna av antalet frekvenser, men ny teknik gav nya möjligheter, exempelvis
satellit-tv och kabel-tv. Trycket på marknaden ökade, nya aktörer ville in och
tjäna pengar. De gamla monopolen bröts. I Finland ligger nya lagförslag för
beredning i ministerierna. Förslagen till ny Rundradiolag föreslås träda i kraft
under 1994.
Fortfarande är det yttrandefrihet, pluralism och demokrati som sägs styra utvecklingen.
Den bakomliggande politiken inför dessa förändringar kan det vara svårare att
definiera. Ett exempel är Finlands uppenbara svårigheter med en medveten policy-making.
På det internationella planet har vi teletrafiköverenskommelser, Gatt-diskussioner
och på kommande är en överenskommelse om service&tjänster. Europa slåss
nu för kvoter på minst 50 % egen produktion i de europeiska näten, vilket strider
mot Gatts avtal om most favoured nation. Diskussioner förs också kring exakt
hur nya aktörer skall få komma in på marknaden.
Nu söker Europa undantag för svaga marknader, för att försäkra fortsatt subventionering.
Här finns möjligheter till kohandel mellan USA-Europa.
I dagsläget säljer EU AV till USA för cirka 300 miljoner (mark?) årligen. USA
säljer AV till Europa för ett par miljarder.
EU vill satsa 30 miljarder ECU på utbyggnad av AV. Kommunikation jämställs idag
med utbildning och forskning för att lyckas genomföra EU.
Utvecklingen går mot ett slags Europas förenta stater, med en central insamlingspunkt
i Bryssel. Denna maktkoncentration innebär att vi ser en av världens starkaste
organisationer födas.
Datum: 15.9
Föreläsare: Tiihonen
Jenssen och Rosengren delar upp publikundersökningar i följande kategorier.
Folk är rädda för effekterna av nya medier, forskning blir populärt och får pengar. Utgångspunkten är sociologisk. Metoden utvecklas till undersökningar av kort-effekter, direkt-effekter, lång- och indirekta effekter. Detta påverkar valet av forskningsmetod. Survey passar till exempel för undersökning av längre tids påverkan.
Vad gör vi med media? Utgångspunkten är humanistisk. Det konstateras att vi har olika behov, såsom avslappning, belöning, osv.
Undersöker hur folk konsumerar. Nya frågeställningar är hur vi ser på TV idag, hur följer vi med program.
I stort sett samma sak, men med lika betoning på utkodningens differentierade natur. Forskning i brett perspektiv; medias roll i människors vardag. Det räcker inte med att forska i publiken, även budskapet är viktigt.
Stuart Hall har påpekat tolkningens två plan, avsändarens och
mottagarens. Detta styrs av diskursen och språkregler.
J&R talar även om literary critisism, men det tar inte Tiihonen upp. Även
reception analysis faller bort.
Den föredragna läsningen av en text kan ifrågasättas av kritiska tittare. En
professionell läsning är hur media-folk läser media. Sen finns även förhandlad
läsning och motsatt läsning.
Morley konstaterade att olika grupper läser en text olika. Men hans teorier
om klassbundet läsande håller inte streck. Snarare finns det olika tolkningspubliker.
Nu för tiden finns det regler för kvalitativ forskning, den är inte helt intuitiv.
Datum: 17.9
Föreläsare: Ahonen
Denna föreläsning var jag inte med på och refererar därför inte. Det är den enda föreläsning jag inte refererar.
Datum: 22.9
Föreläsare: Kivikuru
Journalistikforskningen föredrar dramatik. Om den saknas skapas den. Vi skall inte döma ut den kvantitativa forskningen, den kan ge diskussionsunderlag. Ännu är den kvalitativ forskningen mycket ovanlig i Finland. De få försök som förekommit har kritiserats hårt. Lippman säger att journalistik bygger på stereotyper, vilket gör det hela begripligt för gemene man.
Myten om den undersökande journalistiken som klarar allt själv. Kan inte samarbeta.
Färdiga strukturer förändras inte, ny teknik blir inte accepterad.
Hur upprepningen påverkar receptionen och förståelsen, vi borde forska i hela
utbudet.
Mottagandet analyseras idag, men inte mediet.
Vilken effekt har källan på artikeln? Manipulationen av media blir intrikatare,
med förtäckt textreklam.
När man läser forskningsrapporter kan det vara skäl att kolla om forskaren kommer
utrifrån eller har han/hon jobbar inom fältet?
Insideforskaren drivs ofta av ett behov att att förbättra, den som kommer utifrån
är nyfiken och utan fördomar. Vi kan fråga oss om forskningen måste förbättra.
Den offentliga agendan är ganska anarkistisk, men samtidigt ganska orörlig.
Det är inte vad folk tänker, utan om vad folk tänker.
Publikens agenda är mediabaserad och vardagsbaserad.
Det största hotet är dominerande rutin i arbetet. Dagens inarbetade metoder ifrågasätts inte.
Vi kan med rätta fråga oss vad journalistens roll idag är om han/hon bara slår på mikrofonen, om allt val flyttas över till mottagaren.
Datum: 24.9
Föreläsare: Paasio&Picard
Ekonomin och finansieringen av mediahusen styr deras utgångspunkter och möjligheter.
Media är konsumenternas och försäljarnas mötesplats. Det är två produkter som säljs; själva tidningen, och tillgång till konsumenterna.
Detta är det gamla systemet, vilket lett till prisökningar på 40 % under 20 år inom den grafiska industrin i Finland. Istället borde det vara
Denna utveckling leder till att 25-40 tidningar dör i Finland inom 5 år. Det är 2/3 av hela industrin.
Vad kan göras?