Alveare - Bikupan
Dansande bin i en bikupa mot bakgrund av svartvita flygande moln, stillbilden av en naken kropp projiceras på en dansares vita dräkt, som dansar den levande. Det är multimedia. Det är dans i Europa 1995. Det är LIPS, läppar, Company Blu's senaste produktion.
Tre dansare i vitt på scenen. Över deras
huvuden hänger två stora dukar. Den vänstra visar
stillbilder i färg. Den högra visar rörliga bilder, i
svartvitt.
En violoncello ger musiken.
Scenbilden är tom.
Den strikta uppdelningen är minimalistiskt estetisk.
Ändå finns det värme i bilden. Kanske är det
ljussättningen, kanske finns det i dansen, men
känslokylan som ofta tittar igenom i liknande
uppsättningar, den kylan är här ersatt med värme.
Korta scener, snabba byten, tvära kast mellan bara dans,
bara musik, bara filmsnuttar, och alla kombinationer
däremellan ger ett behagligt snabbt tempo. Rytmen är
självklar, delarna passar bra ihop. Dansen är gjuten.
Well, this was the first time...
Det här är första gången som Allesandro och jag
jobbat med rörliga bilder i en dansföreställning,
berättar Charlotte Zerbey. Hon och Alessandro Certini
har koreograferat, och de dansar tillsammans med Miranda
Pennel. Charlotte och Alessandro har dansat ihop i tolv
år, samarbetet med Miranda började för ett år sedan,
hon har hjälpt till mycket med filmdelarna i Lips. Det
är Seamus McGarvey som filmat. Han är bland annat känd
för att ha jobbat mycket med Derek Jarman, och han har
gjort musikvideos med Sinead O Connor, Paul McCartney och
PJ Harvey. Bilderna är därefter, en blandning av
Jarman, musikvideo och renodlad Seamus. Vi filmade i tio
dagar i vår ateljé, fortsätter Charlotte, sen skildes
vi på en månad och alla jobbade med sina delar.
Musikern, Tristan Honsinger, kom in när allt var
färdigt, vi visade honom vad vi hade, och han
improviserade snabbt fram musiken. (..and pretty much
what we were gonna do on it)
Lips är en imponerande produktion, därför att den
har gjorts med så anspråkslösa medel och ändå lyckas
nå en så hög konstnärlig kvalitet. Det syns att det
är en bildkunnig fotograf bakom videobilderna, det hörs
att Tristan kan sin sak. Han började studera violoncello
när han var nio, han har spelat i Europa sen 1974, gjort
över 25 skivor, och jobbat mycket med improvisation.
Där han sitter, till höger uppe på scenen, är han
både musiker och skådis, i det att han kommenterar vad
som händer, och kan plötsligt brista ut i högljutt
mumlande. Man måste ta sitt ansvar, säger han.
Uppe på scenen ser jag tre simultana solodanser. Deras
rörelser hänger inte ihop ihop med varandra. Ändå har
denna disharmoni en distinkt rytm, den är inte
slumpmässig.
(That's one of the stable things..)
Vår dansstil har vi utvecklat under lång tid. Det finns
många andra som jobbar på liknande sätt. Det har att
göra med hur vi uppfattar rörelse, att koreografera
utifrån dina sinnen, eller erfaringar, alla drar upp
egna linjer, och jobbar framåt simultant i dialog med
varandra. LIPS har fötts ur dialog, där improvisationen
är en slags total dialog, dialog i ögonblicket.
LIPS, läppar, är första delen i ett större verk som går under namnet ALVEARE, bikupa. Charlotte och Alessandro började med två uttryck: makt och sårbarhet. Den sköra kroppen, den mjuka kroppen, maktens steg.
(And then my line..)
Jag ville visa kroppen som ett landskap, men visste inte
riktigt hur. Jag funderade fram och tillbaka, tills vi
kom fram till en lösning. Seamus modellerar fram ett
landskap på min kropp, och filmar det sen i extrem
svartvit närbild, så att kroppens konturer bara anas,
som kullar i ett riktigt landskap. Och sen satte vi dit
soldaterna, kroppen blir inte bara ett landskap, det blir
ett slagfält.
LIPS är ett samarbete mellan Alessandros och Charlottes dansgrupp Company Blu och dansskolan EDDC, European Dance Development Center i Arnhem, Holland. Del två skall utvecklas av skolans elever, den färdiga produktionen får premiär sommaren 1996.