Vad är kultur? Europarådets definition av kultur lyder " Kultur består av allt det som hjälper den enskilda individen att orientera sig i världen, samhället och i den egna traditionen."
Personer som förväntar sig att EU skall ha en genomtänkt kulturstrategi blir lätt besvikna. Varken i termer av budgetmedel eller antalet sysselsatta är EG kommissionen någon betydande aktör på den europeiska kulturarenan. Och så vill medlemsländerna ha det också i framtiden. Den s.k. kulturparagrafen i tillägget till Romfördraget stadgar visserligen att kulturen skall vara ett samarbetsområde inom EU men den knappa budgeten plus det komplicerade röstningsförfarande i kulturfrågor ( det krävs enhällighet i Ministerrådet ) står som trygga garanter för att kulturen också i framtiden förblir en nationell angelägenhet. En av de största upptäckterna som jag har gjort i kulturfrågor under mina åtta månader i Bryssel är att de knappast finns någon som är mindre entusiastiska över EU:s kulturpolitik än de ansvariga tjänstemännen själva. Gemensamma utlåtanden och s.k. ramprogram är så allmänt formulerade att det nästan står läsaren fritt att inläsa vad man själv önskar.
EG var i första hand en ekonomisk gemenskap med ekonomiska målsättningar. Kulturen sågs länge som en handelsvara som i princip skulle behandlas på samma sätt som livsmedel, bilar eller traktordelar. I den mån man diskuterade kulturfrågor så var det i förhållandet till ekonomiska målsättningar. Sålunda ägnades den audiovisuella sektorn stor uppmärksamhet - inte för att den skulle varar speciellt dynamisk eller intressant ur konstnärligt perspektiv utan för att det fanns en potential till att skapa nya arbetsplatser och för att den handelspolitiska konkurrensen från Japan ( teknik ) och USA ( produktion ) var så stor. Stora delar av EU:s kultursatsningar koncentrerades till skapandt av en ny TV-teknologi det s.k.HDTV-systemet. Man satsade friskt på de yttre ramarna och mindre på innehållet.
I de s.k. Gatt - förhandlingarna om en liberalisering av världshandeln med framförallt USA som förhandlingspart har man från europeisk sida intagit en helt annan ståndpunkt. Nu är den starkt subventionerade europeiska filmindustrin inte alls längre en handelspolitisk vara utan en kulturgren som behöver skyddas mot marknadens obarmhärtiga framfart.( läs amerikansk konkurrens ). Frågan har ännu inte slutbehandlats och Europeisk filmindustri kan antagligen enbart under en övergångstid kunna räkna med särbehandling. Amerikansk filmindustri har precis nyligen förstärkt sin lobbykår i Bryssel och flyttat in i splitternya lokaler. Kampen om kulturen i Europa utkämpas i dag av jurister och lobbyister - inte av kulturskaparna.
I Finland har också frågan om EU:s inblanding i kulturen i första hand handlat om vilka eventuella tilläggsresurser vi kan förvänta oss vid ett EU-medlemskap och mindre om den innehållsmässiga delen. Nyligen kunde en rapport från undervisningsminsiteriet t.ex. peka på det faktum att kulturen kan vara ett tacksamt instrument för sysselsätttning och regional utveckling inom de sk strukturfonderna. Under åren 1989-93 skulle EU ha stött kulturen med sammanlagt 2 470 miljoner ECU av vilket 85 procent kanaliserades via strukturfonderna.
Allt detta skulle tyda på att kulturen är relativt ointressant inom EU förutom när den kan kopplas i hop med olika regionalpolitiska projekt. Inte nödvändigtvis. Till skillnad från EG har EU också politiska mål. Konceptet europeiskt medborgarskap saknar betydelse ifall det inte motsvarar någonting annat än en ekonomisk verklighet. Europas problem är inte i första hand ekonomisk depression och arbetslöshet utan framförallt att dess medborgare allt mera förlorat förtroendet för de demokratiska instituionerna. Röstningsprocenten i allmänna val är låg och lägst är den i Europaparlamentsvalen.Trots att flere länder har obligatorisk rösträtt så deltog endast 58 procent i det senaste parlamentsvalet. I förra helgens val i Belgien och Österrike stärkte de högerextermistiska partierna sina ställningar ytterligare. I Österrike har det ultranationalistiska Frihetspartiet i dag nästan en fjärdedel av väljarkårens stöd och i kommunalvalen i Antverpen i Belgien är det populistiska Vlaams Blok det största partiet i staden.Samma helg som man gick till valurnorna i Belgien och Österrike marscherade ny- nazisterna på gatorna i Berlin. Inom ledande kretsar i EU inser man nu att kampen om Europas själ inte utspelar sig på det ekonomiska planet utan på det politiska och kulturella planet. Det är i ljuset av detta som man också bättre förstår ledande statsmän och EU- ledares vädjan om att mobilisera det europeiska medborgarsamhällets resurser till att bekämpa främlingsfientlighet, rasism och xenophobi. Tyskland och Frankrike har gjort detta till en av sina ledande målsätttningar under sina respektive sex månadersperioder som ordförande i EU:s ministerråd. Senare i höst kommer en stor del europeiska folkrörelser att i Europarådets regi samlas i Strassbourg för att anta ett gemensamt manifest riktade mot dessa gamla europeiska spöken.
I ett Europa som inte enbart har ekonomiska målsättningar har också kulturen sin chans. Det betyder inte att det skulle finnas något behov av en europeisk enhetskultur. Det nya kulturtillägget till Romfördraget talar i stället om att bevara Europas olika kulturer. Europas styrka sägs fortfarande ligga i den stora mångfalden. En mångfald som trots brokigheten delar vissa gemensamma värderingar som demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter.
Kulturen kan vara ett medel antingen som demokratins raserare eller som dess bevarare.De etniska motsättningar som gjort sig gällande i delar av Central- och Östeuropa och som på ett så förödande sätt har kulminerat i det forna Jugoslavien pekar på vilken destruktivitet kulturen kan ge uttryck för när den aggressivt och medvetet kopplas samman med språk, religion och etnicitet.
Förra sommaren aviserade den amerikanska professorn Samuel Huntington att världen efter det kalla krigets nu i stället kan komma att delas upp i , vad han kallade olika civilisationer. Dessa civilisationer består enligt Huntington till stora delar just av religion, språk, etnicitet och kultur. I det scenario som han pessimistiskt skisserar upp skulle bl.a Europa delas upp i en ortodox östlig del och en pluralistisk västlig del. Vidare uppmärksammade Huntington den muslimska kultursfärens växande inflytande samt det konfucianistiska Asien.
Men kulturen kan också mobilisera ett imponerande försvar av demokrati och mänskliga rättigheter. Den internationella PEN-rörelsen har gång efter annan visat prov på såväl civilkurage som handlingskraft när totalitära regimer och rörelser har velat sätta munkavel på obekväma författare. När de politiska makthavarna stod handlingsförlamade inför den jugoslaviska krisen var det inte förvånande just författare och kulturpersonligheter som Bernard-Henri Levy och andra som trädde upp till offrens försvar. Det är allas vår skyldighet att arbeta för att det nya Europa inte skall bli ett uppdelat Europa utan en världsdel där olika kulturer tillåts leva sida vid sida i repekt och hänsyn till varandra.
Som minoritet har vi en tacksam utgångspunkt i Europa. Vi har i alla tider lärt oss att leva med multipla identiteter.Vi har varit finländare, ja, men också finlandssvenskar och nordister. Att vi nu också (politiskt sett ) blir europeer känns därför inte så märkligt. Som finlandssvensk känner jag mig trygg i det nya Europa. Det finlandssvenska rummet är tillräckligt litet för att ge mig överblick, trygghet och identitet. Denna trygghet ger mig i sin tur tolerans och generositet i relation till andra.Det som ibland lite självkritiskt har beskrivts som en finlandssvensk inskränkthet eller ankdamm ser jag som vår största rikedom på tröskeln till ett mera integrerat Europa. Låt oss få se flera ankdammar i det nya Europa. Det mår vi alla gott av. Vi behöver dem för att kunna orientera oss i världen, samhället och i den egna traditionen. Det är det som kallas kultur. Också i der nya Europa.
Representanter för de viktigaste EU-organen, kommissionen, ministerrådet och parlamentet redogjorde i tur och ordning för vad EU:s nya öppenhet går ut på. Bl.a. fick deltagarna lära sig att det nu är betydligt lättare att få tillgång till olika EU-dokument än tidigare. Kommissionen skall inte längre kunna vägra lämna ut dokument utan att det föreligger legitima hinder. Vilka dessa legitima hinder är förblev aningen oklart. Bland de uppemot hundra förfrågningar som kommisssionen har tagit emot sedan den nya öppenhetspolitiken trädde i kraft har tre fjärde delar besvarats positivt.I de övriga fallen har förfrågningarna antingen varit missriktade eller så har dokumenten saknats. Kommissionsrepresentanten David Williamsson betecknade helt enkelt Bryssel ( kommisionen ) som ett glashus där allt är öppet och tillgängligt till skillnad från de flesta nationella huvudstäder.
Johannes van der Klaauv från Amnesty International redogjorde för ett mycket framgångsrikt samarbete med EU. Han betonade att det är viktigt med access men också att man kan använda den på rätt sätt. En framgångsrik lobbyist måste veta vem som skall kontaktas och framförallt när han skall kontaktas. Trovärdighet och integritet är viktiga i kontakten med EU. Kommissionen måste kunna lita på organisationerna. Amnesty International anses allmänt som en av de viktigaste aktörerna i människorättsfrågor i Bryssel och är en självklar samarbetspartner för EU. Eftersom Amnesty har den information som EU saknar kan kommissionen i olika situationer vända sig direkt till Amnesty för att få en tillförlitlig lägesrapport.
Tomas Kåberger från Naturskyddsföreningen i Sverige presenterade den svenska offentlighetsprincipen.Trots att modellen väckte stort intresse på konferensen ( Så nära paradiset som kan komma, enligt den internationella journalistbasen John Carvel ) så var inte kommissionens representanter lika överväldigade. På en direkt fråga från svenska journalistförbundets ordförande Pär Trehörning om den svenska offentlighetsprincipen kan följas av Sverige vid ett EU-medlemskap svarade ministerådets och kommissionens representanter att det inte finns någonting som hindrar att principen fortlever i Stockholm men i Bryssel gäller dock andra regler. I panelen föreslog man skämtsamt att svenskar kunde utnyttja offentlighetsprincipen till att ta fram EU-dokument i Stockholm som man inte kan få tag på i Bryssel.
- Structural Funds and Associations/ Vountary agencies Paris, 8 november 1994
Strukturfondernas syfte är att utbilda långtidsarbetslösa och socialt allienerade. Konferensens syfte är att hjälpa frivilliga organisationer att bättre utnyttja de resurser som strukturfonderna erbjuder.
För mera information kontakta:
Annick Chapoux, CEDAG, c/o FONDA, 18 rue de Varenne, 75007 Paris, tel 33-1-45.49.06.58 / fax 33-1-42.84.04.84Konferenser i anslutning till kommissionens vitbok om "Konkurrenskraft, tillväxt och sysselsättning " Alla konferenser ordnas i Bryssel och ECAS står som arrangör. Konferensspråk är engelska och franska.
ECAS, rue Defacqz 1, 1050 Bruxelles tel 32-2-534.51.66, fax 32-2-534.52.75
Cerec består i dag av elva medlemsorganisationer som i sin tur består både av näringslivsrepresentanter och kulturintressen. Cerec kordinerar informationen mellan medlemsorganisationerna, publicerar olika rapporter, ger kvartalsvis ut ett eget nyhetsbrev, hjälper företag aktivera sig i kultursponsring, assisterar kulturorganisationer som söker hjälp från den privata sektorn samt fungerar som en länk mellan kulturinstitutioner och företag involverade i kultursponsring och EU. Kutymen i CEREC sammanhang är, som vid allt europeiskt samarbete, att projekten skall ha en europeisk dimension d.v.s. helst vara samarbetsprojekt där flera länder deltar.
En studie av CEREC genomförd av Arthur Andersen & c.o ( Pan-European business sponsorship of the Arts. A surevy of Cerec ) visar att kultursponsringen har framtiden för sig. De senste tre åren har tillväxten varit fem procent och de kommande tre åren förväntas kultursponsringen i Europa växa med hela tolv procent. De intervjuade företagen spenderade i medeltal 4 miljoner finska mark i kultursponsring. Bland orsaker till varför dessa företag satsade på kulturen angav de framförallt tre skäl:
Undersökningen visar att företag stöder ett brett spektra av kulturaktiviteter, bland annat musik ( 21%) bildkonst ( 16%) opera ( 9%) balett ( 8%) festivaler ( 8%) teater ( 7%) samt 31% övriga kulturevenemang.
Mera information om Cerec kan man få på följande adress:
Cerec, Nutmen House, 60 Gainsford Street, Butlers Wharf, London SE 1, 2 NY
Finlandssvenska organisationer med kontakter i öst- och centraleuropa skulle säkert ha en hel del att erbjuda i detta sammanhang. I ett europeiskt perspektiv är det framförallt minoritetsfrågor ( kulturautonomin, det finlandssvenska föreningssamarbetet ) och den långa erfarenheten av demokratiska folkrörelser som kunde tänkas intressera EU och eventuella samarbetspartner i öst.
Bland de områden som EU nämner som speciellt prioriterade ingår; träning i parlamentarism, utveckling av friviliga organisationer, utvecklandet av en självständig och pluralistisk massmedia, mänskliga rättigheter, minoritetsfrågor, anti-diskriminering mm. EU beviljar inte medel till enstaka konferenser utan man bör kunna peka på en kontinuitet. Ifall av ett finlänskt EU-medlemskap kan finlandssvenska organisationer asöka om bidrag börjande från nästa år. Deadline för ansökningar torde ligga omkring april. Jag återkommer i senare brev till mera information om programmen.
Under tiden kan ni kontakta:
European Foundation for Human Rights avenue Michel-Ange 70 1040 Brussels tel: 32-2-736.84.05 fax 737.66.53.
Organisationen kan nås på adressen:
Eurural rue del la Science 23/25 1040 Brussels- Euro Citizen Action Service höll i början av oktober ett medlemsmöte där man bl.a. diskuterade nästa års verksamhet. Bland prioriterade områden nämndes:
- värvning av nya medlemmar och försäljning av informationsmaterial
- en ny "hot-line" som ger enskilda medborgare rätt att klaga över problem beträffande personers fria rörlighet.
- en serie konferenser som behandlar kommissionens vitbok om Konkurrenskraft, tillväxt och sysselsättning.
XXXX