Den första Svenska dagen festen firades år 1908 på initiativ av Svenska folkpartiet. I tidens nationalromantiska anda valde man hjältekonungen Gustaf II Adolfs dödsdag vid Lützen som festdag. De första festerna samlade tiotusentals deltagare som helt fyllde Senatstorget i Helsingfors. Idag tänker knappast någon finlandssvensk längre på att dagen ursprungligen firades till en svensk hjältekungs ära, utan man ser den som en finlandssvensk angelägenhet. Någon motsvarighet till firandet av Svenska dagen förekommer inte heller i Sverige.

Trots att det var Svenska folkpartiet som tog initiativet till firandet av Svenska dagen har festerna idag fått en alltmer opolitisk karaktär. Huvudfesten arrangeras sedan 40-talet av Svenska Finlands folkting, som är en samarbetsorganisation för alla politiska partier med verksamhet på svenska. På så vis deltar t.ex. de svenska socialdemokraterna via sin organisation Finlands Svenska Socialdemokrater, aktivt i firandet av Dagen.

Behövs det då en speciell svensk dag? Räcker det inte med att de svenskspråkigas rättigheter finns fastslagna i vår grundlag? Ett svar på frågan kunde kanske vara att finlandssvenskarna själva tycker att det är viktigt med firandet av en egen dag. Människan lever som bekant inte av "bröd allena". En egen svensk dag skapar en samhörighetskänsla som inte kan befästas i någon lag. Man måste också komma ihåg att finlandssvenskarna är en ganska liten folkgrupp, och att trycket från majoritetskulturen i dagens effektiva informationssamhälle är påtagligt. I en sådan situation innebär en egen dag, då den finska flaggan vajar för det svenska språket, ganska mycket.

Hur betydelsefull än Svenska dagen är för finlandssvenskarna, är det skäl att understryka att dagen under inga omständigheter är riktad mot någon annan. Förhoppningsvis är språkstridens tider förbi. En stor del av finlandssvenskarna lever idag i tvåspråkiga äktenskap och är anställda på finskspråkiga arbetsplatser. Det finlandssvenskarna minst av allt önskar är konflikter med sina finska bröder och systrar. Finlandssvenskarna har i alla tider känt, och också i kristid visat att Finland är deras fosterland. En finlandssvensk blir därför speciellt glad när han på Svenska dagen ser en finsk flagga vaja i en helt finskspråkig trakt.

I dag kan vi också tänka på språkliga minoriteter i olika delar av världen och på deras ofta brännande problem. Nuförtiden diskuterar man språkfrågor och deras varierande lösningsmodeller i många länder. Som pionjärer nämns ofta Finland, Schweiz, Belgien och Kanada. Den progressiva språklagstiftningen i Finland har internationellt anseende. Vår språksituation används som exempel på hur man på ett skickligt sätt kan förverkliga den språkliga jämställdheten; enligt grundlagen har båda våra språkgrupper rätt att använda sitt eget modersmål. - Vi kan vara glada och stolta över att Finland alltjämt är ett rikt, tvåspråkigt kulturland.