Helsingfors 26-27.6.97
Kära Hbl,
Mikael Böök
gsm 040 5511 324 book@kaapeli.fi
Kulturfonden blir ISP?
Svenska Kulturfondens nya internetgiv, presenterad
i infobladet "Fonden & folket"
nr 1, förvånar som sådan knappast
någon. Efterhand har ju den ena efter den andra av samhällets
stöttepelare om inte för annat så av ren självbevarelsedrift
marscherat till Nätet med pukor och trumpeter: "Ett
heltäckande finlandssvenskt elektroniskt nätverk - med
hela jorden i omedelbar närhet - är målsättningen
för Kulturfondens ambitiösa Internet-satsning"
- så låter det den här gången.
Jag vill emellertid i all vänskaplighet
påpeka att här ligger det en liten hund begraven under
den gängse informationssamhällesfraseologin. Dessutom
må väl detta med ett heltäckande nätverk
vara värt at dryftas något såväl på
Nätet som i den tryckta offentligheten?
"Redan 1994 etablerade fonden sig på
nätet med Hurrarnet",
får vi veta, och vidare: " - nu tar man steget
fullt ut i den digitala kommunikationsrymden".
Men vad hände(r) då med Hurrarnet?
Därom ger Fonden ingen information åt folket. Således
vill jag gärna förmedla min egen syn på hur det
förhåller sig med saken.
Att Kulturfonden initierade Hurrarnet-projektet
år 1994 var mycket Gunilla Hellmans förtjänst
(Namnet Hurrarnet var visserligen Christoffer Grönholms påhitt.)
Med i starten var också Rasmus Vuori, York von Willebrand
och undertecknad. Samt Hurrarnets nuvarande (nät)redaktör
Johanni Larjanko. Nämnda personer och några till
bildade Kulturfondens mediegrupp, som höll rätt många
och långa möten, ställde till med diskussioner,
skrev i Hbl, producerade en liten skrift om internet osv.
Sedan avreste Gunilla Hellman till sin nya
tjänst vid Nordiska kultursekretariatet i Köpenhamn.
Och Pär Stenbäck tillträdde som ny fondchef. Därmed
uppstod tydligen ett stycke världsrymd mellan Fonden och
Hurrarnet. Ett ogenomträngligt kommunikationsvakuum. Då
vi varken fick några svar på telefon eller epostmeddelanden
begrep vi, som hade fungerat som ett slags gratiskonsulter åt
Fonden, småningom att Stenbäck och Mao Lindholm (den
nya ombudsmannen) helt enkelt ämnade spola oss och Hurrarnet
med för den delen. Otacksamhet är Fondens lön!
Och vi som till och med måste stå ut med att bli kallade
"Hurrarnet-byråkrater" (i newsgruppen finet.svenska.prat)
för att vi var fördomsfria nog att samarbeta med Fonden
Nu ska Kulturfonden i stället för
Hurrarnet "erbjuda utrymme på en server och inspiration
av en nätverksredaktör som fungerar som ett slags spindel
i nätet
Och allt detta kostnadsfritt!".
Låter inte detta som det effektiva svaret
på alla klagomål som på sistone har framförts
beträffande Fonden, att man pga av ren och skär idétorka
inte vet vad man ska göra med det växande kapitalet?
Gratis internet åt alla finlandssvenskar!
"Det blir helt enkelt vardagsmat att
kommunicera per dator, skaffa fram information, förmedla
information, köpa, sälja och så vidare"
(Fonden & Folket). Jo, och särskilt i Svenskfinland där
Fonden lovar betala både lunchen (folkets internetutbildning)
och middagen (folkets internetanvändning). Att internet också
är en tuff businessbransch med hårdnande konkurrens
om marknaderna bekymrar uppenbarligen inte Fonden. Man måste
erkänna att när allt kommer omkring så är
Fondens idé om kostnadsfria internettjänster åt
alla finlandssvenskar faktiskt generös, rentav storslagen.
Det framgår visserligen inte av infobladet
om alla också (kostnadsfritt) ska få eget användarnamn
och lösenord på nätet, vilket behövs för
elektroniska posten. Ifall Fonden tänker erbjuda både
gratis epost och webbsidor får vi en finlandssvensk motsvarighet
till det existerande Freenet Finland. Freenet Finland betjänar
dock inte "alla" utan närmast skolvärlden.
Ett "Freenet Svenskfinland" för "alla"
vore kanske ingen dum idé. Mången finskspråkig
finländare m.fl skulle antagligen gärna gå över
till finlandssvenskheten bara för att få tillgång
till de finlandssvenska teleförmånerna, men vad med
det?
Om däremot enbart "webbhotell"
erbjuds för finlandssvenskarnas webbsidor, då måste
de (finlandssvenskarna) ändå ta upp abonnemang hos
någon ISP (Internet Service Provider), som tar betalt
för sina tjänster. Ty vad gör man i längden
med enbart webbsidor om man inte också kan kommunicera privat
t. ex . med sina kunder, vänner, medlemmar, släktingar
osv över nätet?
Fonden har anställt en nätredaktör
(Jojje Liljestrand), som ska sprida kunskap om Nätet i Svenskfinland.
Detta initiativ går i rätt riktning, eftersom behovet
av "folkbildning" är närmast outtömligt
på det här området.
Vad Fondens server heter och vilken nätadress
den har, står inte i infobladet.
Däremot vet vi att Hurrarnet (www.hurrar.net)
lever, utvecklas och används (i medeltal ca 4.000 träffar
per månad på Hurrarnetsidorna). En heltäckande
kollektion av länkar till finlandssvenska webbsidor nämligen
Hurrarnet existerar alltså redan. Ja, det finns faktiskt
flera än en sådan samling, ty för att hitta
varandra på Nätet kan finlandssvenskarna också
konsultera Imse Vimse, dvs Carl-Magnus Dumells, privata länklista
(http://www.digemo.fi/imsevimse/). Därtill kan nämnas
regionala finlandssvenska länkskafferier av typ Luckan (www.kaapeli.fi/luckan/),
som " vet allt om de svenskspråkiga evenemangen i Mellannyland".
Ovannämnda länkbibliotek har f.ö. som gemensam
nämnare att vara partipolitiskt obundna. Kan detsamma sägas
om Fondens elektroniska nätverk?
Mikael Böök
book@kaapeli.fi