Vem äger det vi läser?
Ett välkänt bokförlag startar försäljning av e-böcker, berättar Hbl den 8 mars.Artikeln nämner en e-bok av en nulevande författare som jag beundrar: Livläkarens besök av Per Olov Enquist. Sålunda slår jag upp webbsidan och letar fram det ifrågavarande verket, varvid min blick faller på följande meddelande:
"Våra böcker publiceras i kopieringsskyddat Microsoft Readerformat, ett format som kräver att du laddar ner och installerar Microsoft Reader (om du inte redan har det på din PC) innan du handlar. Du måste också aktivera din Microsoft Reader, genom att registrera ett Microsoft Passport, innan du laddar ner böckerna. Kopieringsskyddet gör att den bok du köper endast kan läsas på den dator där du laddade ner den."
Denna lilla text säger rätt mycket om litteraturens eller åtminstone om läsandets villkor. Ska ett pass, som utfärdas av ett mjukvarumonopol ersätta bibliotekskortet när bliblioteket flyttar till internet?
Microsoft och därmed allierade bokförlag utformar avsiktligt sina e-böcker så att ett exemplar kan läsas på en och endast en dator. Vad händer om läsaren vill låna boken åt en god vän eller familjemedlem? Svar: vi får helt enkelt inte längre låna böcker åt varandra. För att få läsa boken nödgas var och en köpa sig sitt eget exemplar samt Windows 98 eller högre .1
Denna lilla olägenhet förvinner först om det blir lika naturligt att låna datorer som det i dag är att låna böcker.
Men man kan inte heller göra utskrifter på papper från e-bokprogrammet Microsoft Reader. Ifall någon datorkunig läsare till äventyrs hittar på något sätt att överskrida ovannämnda tekniska hinder, då kan förläggarens och mjukvarubolagets advokater antagligen få honom dömd i rätten för brott mot lagen om upphovsrätt.
EUs direktiv om copyright, som Europaparlamentet nyligen godkände i en andra, definitiv omröstning (14.2.2001) befäster för övrigt just rättsinnehavarnas möjligheter att medelst tekniska metoder öka sin kontroll över innehållet. Folk (inklusive mediafolket) verkar tro att det här bara gäller popmusik (jfr det uppmärksammade fallet Napster) men det handlar faktiskt också om böcker, tidskrifter, bibliotek och läsning.
Den transnationella innnehållsindustrin skulle hemskt gärna vilja kriminalisera alla läsare som läser böcker utan giltigt pass eller användar-id. De stora bokförlagen strävar till att med hjälp av den digitala tekniken göra det brottsligt att läsa utan att betala pengar åt det lästas ägare.
Vem "äger" det vi läser? Om någon är det väl författarna? Ja, så var det ursprungligen tänkt, åtminstone i Europa på Victor Hugos tid.
Men enligt amerikanarnas syn på saken är innehållsägaren (the rightsowner; the rightsholder) inte den som skapat innehållet utan den som köpt rätten att mångfaldiga det (copyright). Och idag gäller det amerikanska upphovsrättsliga synsättet. I Bill Gates' värld tycks därför "upphovsmannen" blott alltför ofta heta... Bill Gates.
Mikael Böök
book@kaapeli.fi 040-5511 324