Stimulerande strunt?
(insändare i Hbl 23.4.03)

Att konstnären Riitta Nelimarkka lyckas pigga upp en del naturvetenskapare
och kvällstidningsjournalister är numera väldokumenterat.  EW:s reportage
kring Nelimarkkas nya bok "Väitösfarssi"  i Hbl 10.4. innehåller flera
goda synpunkter.

Jag undrar bara vad Erik Wahlström menar med att kalla Riitta Nelimarkkas
sk doktorsavhandling "stimulerande" i en jämförelse med Escher?  För
min del ser jag inga tecken på släktskap mellan vad Wahlström kallar
Eschers "inspirerande tankar" och Nelimarkkas "flygelism". Wahlström
överdriver Riitta Nelimarkkas betydelse som tänkare och bildkonstnär. 

Eschers bilder väcker intresse hos alla som ger sig tid att titta närmare
på dem. Han är mästare i att ljuga men han gör det genom att avbilda
sanningar eller så är han en stor sanningssägare som ljuger.  Kanhända
ville Escher påminna om att både konsten och vetenskapen bl a har till
uppgift att genomskåda och avslöja bedrägerier.  Något som man hoppas att
även konst- och litteraturkritikerna oförskräckt och kompromisslöst skulle
ägna sig åt. 

Mikael Böök