Mikael Böök -->
[ document manifest ]
<< previous TOC next >>
< ^ >

Sammansvärjning - Om konspirationsteori och sanningssökande

II LJUSARE KONSPIRATIONER?

Den öppna konspirationen

Om makt och bibliotek
Lite mer om H.G.Wells öppna konspiration

Om makt och bibliotek

Makten är föremål för människans mest infekterade åtrå. Makt över barn och makt över åldringar, makt över Hans och makt över Greta, makt över svaga och makt över starka, makt inom revirets gränser och makt utanför revirets gränser, makt för pengars skull och makt för maktens egen skull, makt över liv och makt över död. —Christer Kihlman, Svaret är nej! (1999)

Politisk idealism står inte i motsättning till maktfullkomlighet utan är en av dess former.  —Hannes Nykänen i Ny Tid 34/2007

Mitterrand utnyttjade det som Europa kunde bidra med till hans egen politiska resning. I gengäld gav han Europa vad han ansåg gynna sitt eget läger — det franska, socialistiska, mitterrandska och, emellanåt, europeiska lägret. Dvs han skrev under Maastrichtavtalet, främjade den gemensamma valutan och gick i bräschen för valen till europaparlamentet. Allt detta gjorde han för att det skulle gagna hans politiska projekt, som gick ut på att stiga till makten, övertygad som han var om att han ensam var i stånd att förändra sakernas tillstånd. Spinelli däremot arbetade lidelsefullt, trosvisst och hängivet. Kalla honom machiavellisk idealist eller utopistisk realist, det kvittar. Han var en politisk hjälte i Max Webers mening, en som drömmer om det omöjliga för att förverkliga det möjliga. Han var också övertygad om att han gjorde det som var rätt och nödvändigt. Hans känsla av att göra det rätta föddes ur hans tro på ett projekt, som han hade tänkt ut och lagt fram för andra och ansett vara bäst. Spinellis styrka står således att finna i förlitan på de egna politiska idealen medan Mitterrand hämtade sin kraft ur tron på den egna förmågan. Således är arvet efter Spinelli outtömligt medan Mitterrands arv tog slut dagen efter hans död... — David Soldini  129 

Grundtanken är, att bibliotekets makt ska öka i framtiden. Informationssamhället bör sålunda förtjäna sitt namn via den nya, informationella makten, dvs biblioteksmakten. —Mikael Böök

För mig har maktfrågan och biblioteksfrågan småningom flutit ihop i en och samma fråga.

Jag frågar Hur borde makten organiseras och hur borde biblioteket inrättas? och svarar, att det kan gå på ett ut.

François Mitterrand lät bygga ett nytt, stort bibliotek på vänstra Seinestranden i Paris. Avsikten var att skapa det ultimata franska biblioteket och samtidigt ett av världens största, om inte det allra största biblioteket. Jag slår upp information om detta bibliotek i den franska Wikipedian — och vad slår mig: jo, att Wikipedian redan håller på att bli större än Mitterrands Bibliothèque nationale de France. Så tji fick han, Mitterrand...

Men kanhända var just biblioteksbygget i Paris ändå själva målet för och meningen med Mitterrands makt? Att vi alla skulle minnas Mitterrand som Biblioteksgrundaren i Europas huvudstad så klart, men också att han för evigt skulle ingå i det som Régis Debray i sin introduktion till mediologin teoretiserar kring: la transmission, överförandet, vidareförandet, på latin beskrivet såsom translatio studii et imperii, alltså bokstavligen översättandet av maktens strävanden från tidevarv till tidevarv? Här är det naturligtvis också fråga om kommunikation, men i en så övergripande mening, att man hellre bör tala om transmission. Det är där makten och biblioteket möter varandra och uppgår i en helhet.

Altiero Spinelli fick i stället ge namn åt Europaparlamentets nya byggnad när den stod färdig i Bryssel år 1993: Bâtiment A. Spinelli. Vilken är nu i högre grad en maktens boning: BnF i Paris, eller Spinellibyggnaden i Bryssel? Den i Paris är väl när allt kommer omkring bara en symbol för den mäktige presidentens svunna makt medan parlamentet i Bryssel snarare, åtminstone tillsvidare, symboliserar en viss maktlöshet, dvs demokratiunderskottet i Europeiska Unionen. Spinelli är potentiellt en stigande makt och därför så mycket mäktigare än den avdöde franske potentaten.

Spinelli är visserligen död han också; han avled 23.5.1986. Men därförinnan skisserade han Europeiska Unionen, först i Manifestet från Ventotene (1941); därefter i Avtalet om upprättandet av den europeiska unionen (1984) —det var ju därför man ville komma ihåg honom med den där nya parlamentsbyggnaden. Men sedermera glömdes han bort, begravdes under detta skrämda mummel och dessa dumdryga påståenden vari de vanmäktiga fogar sig och varmed de mäktiga styr. En sak är ändå säker, nämligen att makten, i de former vi känner den, är övergående. Därför kommer också Spinelli igen.

Eller som H.G.Wells skrev i The Open Conspiracy: "De samtida staternas organisation är i grunden militär, och just detta är precis vad en världsorganisation inte kan vara".  130 

Men nu har jag försagt mig. Jag är alltså en sådan som drömmer om världsregering. Rena, rama utopismen? Visst, men också Immanuell Kant lät sina tankar fara ut från det blott och bart politiska till det kosmopolitiska 131 

Och det som på det filosofiska geniets tid ännu var blott en tanke det har idag blivit en tvingande realitet. Tänk bara på G-ordet, som alla för några år sedan mumlade och svor, alternativt jublade över. Globaliseringen!

Vi vet mycket väl att en kosmopolitisk makt behövs, men det som fattas oss är modet att inrätta den.

Enligt vad redan den visionäre författaren H.G. Wells begrep och även jag börjar inse kommer den kosmopolitiska makten att likna biblioteket. Den existerande statsmakten bygger på militär styrka. Den kosmopolitiska makten däremot kommer "liksom vetenskapens process att ledas av kritik och publicering" (Wells). Det talade ordet såsom politikens vehikel viker tillbaka för det skrivna ordet i den offentliga hypertexten. The voice will cease to be a suitable vehicle, förutspår Wells.

Men människorna kommer givetvis att fortsätta tala och sjunga vidare också när statsmakten delvis (till den del den blir en fjärde statsmakt) transformeras till en självstyrande, självreglerande process av kritik och publicering. Internet, "cyberrymden", förebådar biblioteksmaktens ankomst.

Jag föredrar att skriva internet med litet i då ju nätverket åtminstone tillsvidare inte är ett affärsföretag eller ett "brand" (företagsnamn och varumärken stavas ju vanligen med stor begynnelsbokstav) utan en kulturell arketyp på samma sätt som till exempel boken eller teatern är det. Även biblioteket är en kulturell arketyp, som förekommer i varje civilisation ända sedan sumerernas tidsålder.

A propos internet ligger det nära till hands att anknyta till begreppet machiavellisk intelligens.  132 

Människan är ett politiskt djur, som måste klara av att lösa maktens problem. Machiavellisk intelligens är kort sagt vad människan behöver för att kunna leva som en social varelse. Niccolò Machiavelli, den italienska 1500-talstänkaren, var expert på området. Därför talar vi om machiavellisk intelligens.

Men för att lösa maktens problem på det globala planet krävs uppenbarligen ännu mer av denna vara än vad som behövts i tidigare lokala, nationella och regionala sammanhang. Här kan internet komma att visa sig vara en nödvändig förutsättning. Eller omvänt: utan internet vore det omöjligt att ens föreställa sig och inrätta ett nytt världssystem med ett nytt slags regering.

Men vad är internet egentligen för något?

Den indiska matematikern och bibliotekarien Ranganathan kallade biblioteket för en växande organism. Enligt Ranganathan är detta biblioteksvetenskapens femte lag. Det gäller nu att tillämpa denna lag på internet.

Internet är den grönskande grenen på bibliotekets gamla stam. Internet hör till biblioteket, utgör en del av det. Internet är ett bibliotek.

Vad ska vi göra av våra liv? För den enskilda individen berör frågan hela hans existens. Men för bibliotekarierna gäller frågan i första hand deras yrke. Vad ska bli av bibliotekarieyrket? Detta är, tror jag, först och främst en politisk fråga: Hur inrätta det kosmopolitiska biblioteket och biblioteksmakten?

Från kulturell synpunkt är biblioteket redan i utgångsläget kosmopolitiskt. Nationalbibliotekets samlingar måste ju omfatta så mycket mer än materialet från den egna nationen. Och kommunens biblioteket bör självklart erbjuda litteratur och dokument från talrika städer, kommuner och länder. Att biblioteket är en växande organism betyder också att biblioteket gör sig allt mer universellt och fullständigt.

Men från politisk synpunkt har biblioteksutvecklingen stannat på hälft. Suzanne Briet, bibliotekarie vid det franska nationalbiblioteket från år 1934 tillår 1954, fångade en viktig del av problematiken när hon kallade den typiska bibliotekarien "blid som en mjölkflicka, eller klädd i praktfull dräkt, allt i enlighet med hennes herres vilja".  133 

Bibliotekarierna borde börja konspirera mot de nationella regeringarna och imperierna tillsammans med nutidens internationella sociala rörelser och nätverk typ Attac, Greenpeace, Amnesty, Via Campesina, zapatisterna, Jubilee South, Tax Justice Network, med flera. Bibliotekariernas världsorganisation IFLA lobbar bra i bakgrunden men IFLA borde också öppet gå med i Världens sociala forum (WSF) och yrkesbibliotekarierna borde bidra till WSFs utveckling genom att dokumentera det och ge dess tillsvidare alltför lösa orgnisation en fastare och mer bestående institutionell ram.

H.G.Wells kom redan i slutet av 1920-talet fram till att det behövs en öppen konspiration.

Men att kombinera konspiration med öppenhet är motsägelsefullt. Sammansvärjningar brukar vara hemliga. Vi ska inte missa den maktkritiska ironin i H.G. Wells begrepp. Den öppna konspirationen är riktad mot statens hemligheter och imperiemaktens dolda strukturer, mot underrättelsetjänster, spionorganisationer och fabriker för tillverkning av atombomber.

Föregående bygger på min artikel i Horisont 3:2007.

Lite mer om H.G.Wells öppna konspiration

Vi är väl så funtade, antar jag, att det knappast går att helt upphäva konspirationsteorin. Människan har, som diverse forskare och filosofer har påpekat, under årtusendenas lopp utvecklat en machiavellisk intelligens 134  Vilket jag tolkar som att hon är konspiratorisk till sitt väsen. Men detta är ju inte någon uttömmande förklaring av den mänskliga naturen och den mänskliga existensens villkor. Det är bara en påminnelse om att konspirationsteorin med viss nödvändighet följer oss åt som en skugga.

Skuggan behöver inte vara så mörk, som den är i fallet 9/11. Det finns som sagt ljusare och öppnare konspirationer. Esådan lusare och öppnare konspiration visionerar H.G.Wells om i sin skrift The Open Conspiracy från tiden mellan de två världskrigen, som trots sin teknokratiska tendens förtjänar att läsas också i dag.  135 

Ja, förverkligandet av själva grundtanken i Wells politiska manifest är redan i görningen.

Kritiker som Wells katolske vän, författaren G.K. Chesterton, ansåg visserligen hans vision av världsregeringen vara totalt omöjlig att förverkliga och tyckte väl dessutom, att Wells förenklade saker och ting till det yttersta för att få dem att passa in i sina egna tankebanor. Jag menar däremot att Wells pekade på en framkomlig väg, som borde vara lättare att skönja idag än på hans egen tid.

Med en "världsregering" avsåg Wells inte statens högsta verkställande organ i ny, global tappning, utan snarare någonting i stil med internet. Wells såg internet komma flera decennier innan Nätet började spridas till medborgarsamhället för att så småningom anta de konkreta former som det har nu, knappt tjugo år senare.

Historien om hur det hade gått ifall H.G.Wells hade fått som han ville vill jag inte gå in på. Låt mig i alla fall spekulera litet: ifall H.G Wells öppna konspiration hade blivit av, då hade världshistorien kanhända redan slagit in på vägen mot världssamhället i stället för att leda till andra världskriget, atomstaten  136  och den krigiska 9/11-konspirationen.

George Orwell förklarade i en lysande essä,  137  att Wells var alltför oförstörd för att begripa sig på den moderna världen (too sane to understand the modern world). Men Orwell skrev detta under sommaren 1941 när Hitlers arméer fortfarande verkade vinna seger efter seger. Rent logiskt är Orwells analys av Wells ohållbar. Om det är bra att vara "sane", dvs frisk i huvudet, och om H.G.Wells var det, då är vi andra, som inte är det, dåliga. Och det kan ju inte vara bra! Men Orwell har naturligtvis en stor poäng i alla fall. Den som tvingas kämpa hårt och hänsynslöst mot mörka makter riskerar att förstöras.

Den amerikanska statsvetaren W. Warren Wagar har publicerat en nyutgåva av The Open Conspiracy med en utförlig kritisk introduktion.  138  Wagar tar upp flera punkter där han är av olika åsikt med Wells plan för en global återuppbyggnad och ett "världssamhälle" ("a global commonweal"). Jag sammanfattar:   139 

Wagars sju negativa poänger:

1. Wells hyste en farlig antipati mot hela den demokratiska tanken, alltså folkstyret.

2. Wells motsatte sig marxismen till den grad att han inte var beredd att lära sig någonting av Marx och Engels.

3. Wagar får inte Wells vision av hur den öppna konspirationen skulle struktureras - eller snarare, hur man skulle låta bli att strukturera den -- att gå ihop med de enorma uppgifter som han ville ge den.

4. Wells höll sig med vad Wagar kallar en "senviktoriansk övertro på naturvetenskaperna och samhällsvetenskaperna".

5. Wells överskattade "de atlantiska nationernas" goda vilja och framstegsvänlighet.

6. Wells arroganta avfärdande av Asiens, Afrikas, och resten av den icke-västliga världens eventuella positiva roll i den öppna konspirationen.

7. Wells appell till medborgaren att låta bli att delta i framtida patriotiska krig.

Men Wagars substantiella kritik i ovanstående punkter överskuggas trots allt av hans positiva uppskattning av The Open Conspiracy. På följande sju punkter delar Wagar Wells uppfattning:

1. Utan en massiv bildningsinsats måste den öppna konspirationen förbli ineffektiv. (Jfr kap 3-4 i Wells bok).

2. Wells gjorde rätt i att understryka behovet av global biologisk styrning.

3. Världssamhället innebär inte slutet på berättelsen om människan.

4. Det kan bli nödvändigt att organisera ett väpnat motstånd mot systemet med suveräna stater.

5. Wagar stöder Wells appell för frambringandet av en ny sekulariserad mänsklighetsreligion.

6. Wells krav om överföring av äganderätten till flera nyckelkategorier av kapital från privata händer till världsmyndigheter som inrättats på tillbörligt sätt.

7. Den öppna konspirationens grundtanke är att leda våra splittrade, grälsjuka stammar till en organisk världscivilisations Kosmopolis. Detta är enligt Warren Wagar vår tids mest angelägna idé.

Inte bara Wells öppna konspiration utan också Wagars kritiska men uppskattande bedömningar behöver givetvis uppdateras i ljuset av det som har hänt efter realkommunismens sammanbrott, särskilt då internetutvecklingen och 9/11. Det tycks mig ändå fortfarande som att Wells och efter honom Wagar, men också de autentiska eurofederalisterna (Altiero Spinelli med flera), ja varför inte också de amerikanska statsgrundarna i vissa av deras ursprungliga resonemang om Förenta Staterna, sätter fingret på den springande punkten. I ett ofta citerat yttrande uttryckte Alexander Hamilton saken såhär:

To look for a continuation of harmony between a number of independent unconnected sovereignties, situated in the same neighbourhood, would be to disregard the uniform course of human events, and to set at defiance the accumulated experience of ages.

Fritt översatt: den som tror att att ett antal närbelägna men inte sammanlänkade självständiga suveräniteter kommer att fortsätta att leva i harmoni med varandra bortser från händelsernas vanliga utgång och struntar i all mänsklig historisk erfarenhet. Men föga anade väl 1700-talstänkaren och statsmannen Hamilton att hela den politiska världen drygt tvåhundra år senare skulle ha förvandlats till "the same neighbourhood", och detta inte bara genom transportmedlens och produktionsmedlens världsomspännande utveckling, utan även genom den digitala informationsteknikens ingripande i s g s alla mänskliga sociala relationer och överallt i världen. Den sjukaste punkten i vår tillvaro som släkte och gemenskap är numera vårt politiska system med dess inbyggda absoluta statssuveränitet. Hur länge kan absolut statssuveränitet fortleva i ett världsomspännande internet? Om händelserna den 11 september 2001 har fört något gott med sig så är det väl genom att de en gång för alla har ifrågasatt den absoluta suveränitetens ödesdigra dogm.




 129. Enl Soldini, David: "Spinelli et Mitterrand : deux géants politiques, deux visions de la politique"; ‹http://www.taurillon.org/Spinelli-et-Mitterrand-deux-geants-politiques-deux-visions-de-la› (22.6.2011).

 130. Ang. The Open Conspiracy (1928) av H.G.Wells, se ‹http://en.wikipedia.org/wiki/The_Open_Conspiracy›. År 1931 kom en ny upplaga med den talande titeln What To Do With Our Lives? Uttrycket världsregering (world government) förekommer faktiskt bara en gång i texten; jag lät min dator söka. Hela texten finns också att tillgå i det stora biblioteket dvs internet. Jag är inte ensam om att försöka dra fram Wells programmatiska skrift ur glömskan; professorerna i statsvetenskap Heikki Patomäki och Teivo Teivainen citerar den i artikeln "Global Political Parties: Toward a Research Programme", i Katarina Sehm-Patomäki and Marko Ulvila (eds.): Democratic Politics Globally. NIGD Working Paper 1/2006, pp 24-48.

 131. Immanuel Kant framträder år 1795 som kosmopolitiker i skriften Om den eviga freden. Översatt och försedd med en inledande essä om fredstanken i Europa av Alf W Johansson, Norstedts Akademiska Förlag 2005.

 132. Ang. teorin om den machiavelliska intelligensen, även kallad hypotesen om den sociala hjärnan, har jag rådbråkat min gamla humanisthjärna med forskaren Robin Dunbars artikel "The social brain hypothesis", publ i Evolutionary Anthropology 6: 178-190; ‹http://archives.evergreen.edu/webpages/curricular/2006-2007/languageofpolitics/files/languageofpolitics/Evol_Anthrop_6.pdf› (22.6.2011). Härvid har jag erinrat mig G.H. von Wrights svar på frågan: vad är det att ha tankeförmåga? "Det är att kunna leva som en medlem i en mänsklig gemenskap, att tillägna sig de handlingsmönster och delta i de institutioner, som människan under historiens gång utvecklat och bland vilka språket är den viktigaste." Jfr Humanismen som livshållning, 1978.

 133. Cit enl Briet, S.: What is Documentation? Selections from Qu'est-ce que la documentation? (Paris 1951) translated and commented by Ronald E. Day and Laurent Martinet; ‹http://ella.slis.indiana.edu/~roday/briet.htm› (22.6.2011)

 134. Peter Gärdenfors skriver i anknytning till bl a den ovannämnde Robin Dunbars idéer, om den machiavelliska intelligensen i Hur Homo blev sapiens a.a. ss 102-106.

 135. Se The Open Conspiracy. H.G.Wells on World Revolution. Edited and with a Critical Introduction by W. Warren Wagar. Praeger 2002. Wells text finns också som en ebok i Project Gutenbergs tidiga etext-utgåva på nätet. H.G.Wells levde 1866-1946.

 136. Begreppet "atomstaten" präglades av den österrikiska journalisten Robert Jungk i hans bok med samma titel, Der Atomstaat (1977), översatt till svenska med titeln Kärnkraftssamhället (Bonniers 1978). Wells skönjde för sin del atomålderns konturer redan före första världskriget.

 137. George Orwell:"Wells, Hitler and the World State", ‹http://orwell.ru/library/reviews/wells/english/e_whws› (19.6.2011).

 138. Se not 135 ovan.

 139. Sammanfattningen återger ett avsnitt om "The Open Conspiracy" som jag har infört i Wikipedia:~{ ‹http://en.wikipedia.org/wiki/The_Open_Conspiracy› (10.6.2011).


[ document manifest ]
<< previous TOC next >>
< ^ >

här txt om bokförlaget
Sammansvärjning
Copyright Mikael Böök © 2004
Under Creative Commons licensen Erkännande-DelaLika 3.0 .
See http://www.kaapeli.fi/book/
book@kaapeli.fi