Rösta per dator?
Rösta via dator? Nej tack!
Det tekniskt möjliga är långt ifrån alltid socialt önskvärt — inte ens om det tycks vara ekonomiskt motiverat.
Vilka argument ges för att övergå till röstning via dator i allmänna, politiska val? Att det är en elegant teknisk lösning? Att det finns människor, som kanske annars skulle låta bli att rösta?
Som stöd för det första argumentet anförs, att det inbesparar mänsklig arbetskraft. Vallokalerna behöver inte längre någon personal för rösträkningen. Låt datorn räkna röstsedlarna i deras ställe! Ja, då behövs inte längre några vallokaler överhuvudtaget. Bär vallokalen med dig i din mobiltelefon!
På en sådan blind rationaliseringsiver vill jag helt enkelt svara: Det är bra att vi har offentliga rum där vi möts ansikte mot ansikte utan förmedling via bildskärmar, datorer och internet. Det är önskvärt att människor - gärna många människor - aktivt deltar i valarrangemangen och rösträknandet på de orter där röstningen sker, dvs lokalt. Den tid och de pengar som går åt till att arrangera valen är väl använda. Om vi vill bygga ett demokratiskt samhälle ska vi inte spara på mänskliga resurser och fast kapital för att uppnå vårt mål.
Nog med hypen! Vid det här laget har många av oss hunnit vänja sig vid datorerna. Det är ypperliga uppfinningar. Kanske internet kan hjälpa människorna att bygga ett fredligare och mer ekologiskt samhällsystem, som inte brakar ihop vart femtionde år pga av världskrig eller Kondratieffs långa cykler. Men vi behöver inte använda just dessa uppfinningar i precis alla sammanhang. Låt oss alltså hålla kvar vallokalerna och valpersonalen.
Det andra argumentet, att röstning via dator kunde höja röstningsprocenten, är faktiskt bara ett löst påstående. För att sätta punkt för ytterligare spekulation meddelar undertecknad, att jag ämnar sluta rösta helt och hållet i allmänna val, ifall jag ombeds rösta via dator. Förutom vad jag redan anfört ovan har jag ett avgörande tekniskt argument mot datorröstning. Valpersonalen är tillförlitligare än datorn. Detta gäller särskilt ifall rösterna måste räknas om. Det politiska djuret är visserligen lättlurat , men hans maskiner är trots allt långt mer manipulerbara än han själv.
Fortsättning av ämnet. Bibliotekens framtid
Precis som vi bör fortsätta att rösta i vallokaler, som övervakas av lokala valnämnder bör samhället också i fortsättningen hålla sig med offentliga biblioteksbyggnader. I Finland har praktiskt taget alla kommuner ett eller flera folkbibliotek, som förestås av en eller flera yrkesbibliotekarier plus biblioteksassistenter av olika slag. Själva existensen av detta bibliotekssystem är en stor vinning för nationen Finland. Men i alla länder genomgår biblioteksväsendet för närvarande en stor omvandling. Biblioteket har alltid varit och förblir också hädanefter en informationsteknologisk inrättning. Genom datorernas, mjukvarans och internets blixtsnabba intåg på världshistoriens scen skakas den urgamla sociala biblioteksinstitutionen oundvikligen i sina grundvalar.
När man i fortsättningen planerar och bygger nya folkbibliotek, bör man betänka, att innehållet i alla böcker och övriga trycksaker numera (eller inom en snar framtid) kan få rum på skivminnet i t.ex. en mobiltelefon. Musiklitteraturen och de olika inspelningarna av de musikaliska verken ryms också med, och det gör även filmerna. Detta möjliggörs genom den vidare utvecklingen av spinntronik och övrig nanoteknologi.
Här föreligger starka skäl att hålla Wittgensteins Nestroy-citat i minnet: "Med framsteget är det överhuvudtaget så att det ser mycket större ut än det verkligen är" (Überhaupt has der Fortschritt das an sich, dass er viel grösser ausschaut, als er wirklich ist.). Men bibliotekets och bibliotekariens uppgifter kommer i alla fall att förändras, om inte helt, så åtminstone i någon mån och på olika sätt som antagligen berör oss alla oberoende av nation, hudfärg eller tro.
Biblioteket blir i en ny bemärkelse allestädes närvarande. Den som bär biblioteket med sig var han går befinner sig också ständigt i det. Bibliotekiseringen av vår värld tar ett jättekliv framåt. Men det är trots allt bara ett nytt steg på den väg, som mänskligheten beträdde redan genom att uppfinna och lära sig bruka skrivkonsten.
Genom den pågående informationsteknologiska utvecklingen kan biblioteket få mer politisk makt än det har haft under den period, som i Europa brukar kallas Nya Tiden. Egentligen har en maktförskjutning redan skett till förmån för världsbiblioteket, dvs för internet. Varken nationalstaternas regeringar eller de kapitalistiska korporationerna förmår längre behärska och manipulera informationen som hittills. Detta har tydligt visat sig i samband med utredningen av vad som egentligen hände i New York och Washington den 11. september 2001. Också den pågående bank- och finanskrisen handlar i hög grad om makten över informationen. Alla finansiella transaktioner är nämligen dokumenterade, och kan blixtsnabbt hämtas fram från datorernas skivminnen, men vem har, eller rättar sagt, vem har bemäktigat sig insynen? (Se artikeln om "Världens största tvättmaskin").
Följden av bibliotekets och internets utveckling är att vi håller på att få en världsregering. Men till åtskillnad från nationalstaternas hierarkiska maktorgan bygger den nya biblioteksmakten inte på våldsmonopol. Biblioteksmakten är en cyberrymd, ett globalt självstyre, som inte längre är underkastat den nationella egennyttan och de privata, korporativa affärsintressena. Dess princip är att bevara mänsklighetens minne för att därur leverera all behövlig information till oss och våra efterkommande. Biblioteket blir det främsta uttrycket för världssamhället och makten hos världens folk. Sålunda kommer det att bilda grundval för en global demokrati.
Vi kommer inte att välja någon världsregering eller något överhuvud för en "världsstat" i allmänna val. Biblioteksmakten innebär visserligen en komplettering av Montesquieus klassiska triad. Den bildar en fjärde statsmakt vid sidan av de verkställande regeringarna, de lagstiftande församlingarna och domstolarna. Och precis som Montesquieu tänkte sig maktfördelningen såsom ett sätt att öka människornas frihet bör vi tänka oss ändamålet med denna nya informationella makt: det består i att balansera och kontrollera de övriga tre statsmakterna.
Traditionellt har pressen tilldelats rollen av en "fjärde statsmakt". Pressen utgörs emellertid av en samling privata affärsföretag medan biblioteken är public service, dvs en offentlig tjänst. Och medan t.ex. rundradiobolag i stil med YLE också är public service-företag är de inte kosmopolitiska såsom biblioteket, utan strängt bundna till de nationella regeringarna och underkastade dessas vilja.
Kännetecknande för biblioteksmakten är dess kosmopolitiska, överstatliga natur. Biblioteksmakten behöver behöver inte "försvara" sig med atombomber. I stället hjälper den oss att ställa dem som gör det till svars för sina lögner och brott.
Biblioteksmaktens teknologiska förutsättningar är numera synliga i form av internet, fri och öppen mjukvara, skivminnen, processorer och allehanda utrustning. Men ett svårt moment i biblioteksmaktens uppbyggnad återstår, nämligen att åstadkomma ett formellt maktövertagande och att stadfästa den nya makten i en grundstadga (grundlag; konstitution). För detta behövs vad H.G.Wells i slutet av 1920-talet kallade en öppen konspiration. Det krävs med andra ord en kollektiv politisk vilja. Denna vilja måste emellertid utgå ifrån biblioteket och organiseras enligt bibliotekets grundläggande informationella princip, dvs informationsfriheten.
Bibliotekets uppgift är inte (och bör inte heller i fortsättningen vara) att ställa upp något politiskt program. I stället - och i motsats till de politiska partierna - ska biblioteket nu och framledes erbjuda ett öppet rum för många olika politiska program. Men samtidigt kan och bör biblioteket vara en ordnande och organiserande kraft, som vakar över kontinuiteten i det mänskliga tänkandet och handlandet. Detta förutsätter att bibliotekarierna identifierar mänsklighetens viktigaste praktiska existensproblem och bidrar till deras lösning.
Fortsättning av ämnet. Internet och demokrati
Internets (liksom tidigare bibliotekets) utveckling är av avgörande betydelse för demokratin. Demokrati, dvs folkmakt, förutsätter för det första republik. Republik i sin tur är liktydigt med en laglig samhällsordning där makten är fördelad mellan olika institutioner. Maktfördelningen garanterar en frihet, som gör det möjligt för folket att utöva makt.
För det andra måste vissa grundläggande fri- och rättigheter garanteras. Till dessa hör inte minst tros-, åsikts- och yttrande- och pressfriheten.
En tredje förutsättning för demokratins förverkligande är det allmänna biblioteket. Utan denna institution, som har till uppgift att bevara all information och att ständigt göra den tillgänglig för medborgarna (folket), kan folket inte befästa och utöva sin makt. Om detta finns mycket att tillägga, men jag håller mig här till det som ur rent politisk synvinkel är mest relevant.
Det allmänna biblioteket har under bara två, tre decennier utvidgats genom internetutvecklingen. Utvecklingen har gått så snabbt att människorna, inklusive bibliotekarierna, har haft och har svårt att hänga med. På ett dunkelt plan inser väl de flesta, att internet faktiskt är ett väldigt, nytt världsbibliotek. Men färre är tillsvidare de, som vågar dra den politiska slutsatsen, att internet därmed också lägger grunden för en utvidgning av demokratin till globalplanet. Det är inte svårt att förstå varför. På globalplanet råder nämligen inte republik, utan djungelns lag. När vi ser till hela världsläget är ju den politiska makten fortfarande lika oregelerad som de kapitalistiska finansmarknaderna. Närmare bestämt usurperas den globala makten av imperialistiska statsblock, som under ömsesidiga hot med massförintelsevapen ägnar sig åt att exploatera naturliga och mänskliga resurser i enlighet med sin respektive Staatsräson. När de finner för gott att bruka våld gör dessa stater och regeringer också gärna just det. Exemplen är legio: Irakkriget, Afganistankriget, Tjetjenienkriget, våldet mot tibetanerna osv. Eftersom dessa stater och regeringar först och främst är militär-industriella-akademiska komplex är krig och våldsanvändning för dem en lönande affär, åtminstone på kort sikt. Sålunda anslås i dagens värld ca 1 biljon (miljon miljoner) dollar per år på det så kallade försvaret, samtidigt som man ordar om klimatkris och halvering av fattigdomen. Störst bland dessa hycklare och lögnare är Västerlandets, dvs "våra egna" stater och regeringar.
Biblioteket och dess förlängning, alltså internet, håller emellertid på att utveckla sig till en allvarlig konkurrent till detta transitoriska (förgängliga) system av mer eller mindre industriellt utvecklade nationalstater. Som rätt många, inklusive undertecknad, redan har insett, förlorar staterna och korporationerna gradvis sin makt över informationen. Hyckleriet och lögnerna avslöjas, även om avslöjandena inte tutas ut i maktens egen offentlighetssfär, som tillsvidare domineras av massmedier typ statlig och korporativ television och radio samt t ex Rupert Murdochs och Berlusconis mediakonglomerat. Genom internet har folket kort sagt skaffat sig ett medium för direkt, ocensurerad informations- och åsiktsförmedling på globalplanet. Internet är det öppna rum utan vilket varje tanke på gobal demokrati måste förbli en utopi.
Frågan är nu hur vi ytterligare ska stärka och befästa detta embryo till global demokrati. Ja, omedelbart gäller det ju också att befria internet till den del regeringar och mediakonglomerat fortfarande håller det i sitt grepp. Internet är hela mänsklighetens bibliotek. Ifall internet behöver ha en ägare, i ordets formella, juridiska mening, då bör det ägas av biblioteket. Internet är till sin natur ett självstyrande, cybernetiskt system. Det behöver därför inte - och får absolut inte - styras av någon regering eller korporation. Inte heller är Förenta Nationerna, eller någon motsvarighet till FN (som ju till syvende och sidst är ett mellanstatligt organ) lämpligt såsom ett styrorgan för internet. Internet bör, i den begänsade utsträckning det överrhuvudtaget behöver styras, styras av sig självt, dvs av biblioteket. Sålunda bör, för att konkretisera och precisera förslaget, de begränsade, men trots allt nödvändiga åtaganden som idag sköts av ICANN (Internet Corporation for Assigned Names and Numbers) omhändertas av IFLA (International Federation of Library Associations and Institutions).
Summering av det som hittills sagts om internet och demokrati: internet är av största betydelse för demokratin eftersom det äntligen möjliggör en utvidgning av demokratin till globalplanet. Men vi ska inte tro att demokratin förverkligas bara för att des förutsättningar stärks och/eller synliggörs. Verklig demokrati kan trots allt endast förverkligas på lokalplanet. Demokratin måste vara närvarande i vår vardag och i vår näromgivning. Därför är kommunalvalen de allra viktigaste valen. Globala val är övrhuvudtaget inte att tänka på - på globalplanet ska vi inte ha en "regering" i ordets traditionella betydelse; där bör vi i stället ersätta "regeringen" med bibliotekets självstyrande cyberrymd.
Men för att arrangera och genomföra lokala val - inklusive nationella val och val av t.ex. europaparlamentets ledamöter - behöver vi faktiskt varken datorer eller internet. I den mån dessa uppfinningar kan hjälpa oss att informera oss om världens och lokalsamhällets frågor och (efter det att valpersonalen har räknat våra röstsedlar i vallokalerna) att summera röstningsresultaten kommer de naturligtvis till stor nytta också i samband med valen. Låt oss avstå ifrån att rösta per dator!
Mikael Böök
Nätbyggare