Om makt och bibliotek



Makten är föremål för människans mest infekterade åtrå. Makt över barn och makt över åldringar, makt över Hans och makt över Greta, makt över svaga och makt över starka, makt inom revirets gränser och makt utanför revirets gränser, makt för pengars skull och makt för maktens egen skull, makt över liv och makt över död.

 Christer Kihlman, Svaret är nej!  [1999]



Politisk idealism står inte i motsättning till maktfullkomlighet utan är en av dess former.

Hannes Nykänen i Ny Tid 34/2007



Mitterrand utnyttjade det  som Europa kunde bidra med till hans politiska resning. I gengäld gav han Europa vad han ansåg gynna sitt eget läger - det franska, socialistiska, mitterrandska och, emellanåt, europeiska lägret. Dvs han skrev under Maastrichtavtalet, främjade den gemensamma valutan och gick i bräschen för valen till europaparlamentet. Allt detta gjorde han för att det skulle gagna hans politiska projekt, som gick ut på att stiga till makten, övertygad som han var om att han ensam var i stånd att förändra sakernas tillstånd.


Spinelli däremot arbetade lidelsefullt, trosvisst och hängivet. Kalla honom machiavellisk idealist eller utopistisk realist, det kvittar. Han var en politisk hjälte i Max Webers mening, en som drömmer om det omöjliga för att förverkliga det möjliga. Han var också övertygad om att han gjorde det som var rätt och nödvändigt. Hans känsla av att göra det rätta föddes ur hans tro på ett projekt,  som han hade tänkt ut och lagt fram för andra och ansett vara bäst.


Spinellis styrka står således att finna i förlitan på de egna politiska idealen medan Mitterrand hämtade sin kraft ur tron på den egna förmågan. Således är arvet efter Spinelli outtömligt medan Mitterrands arv tog slut dagen efter hans död...

David Soldini,  "Spinelli et Mitterrand : 

deux géants politiques, deux visions de la politique" [2006]



Grundtanken i den här essän [... ] på temat "informationsteknologi och demokrati", är att bibliotekets makt ska öka i framtiden. Informationssamhället bör sålunda förtjäna sitt namn via den nya, informationella makten, dvs biblioteksmakten.

Mikael Böök i ad lucem 4/ 1999




För mig har det småningom gått så att maktfrågan och biblioteksfrågan har blivit en och samma fråga. Fråga mig inte vad eller vilken denna ena fråga är. 


Jag frågar: hur borde makten organiseras och hur borde biblioteket inrättas? Och  konstaterar, att  det kan gå på ett ut. 


François Mitterrand lät bygga ett nytt, stort bibliotek på vänstra seinestranden i Paris.  Avsikten var att skapa det ultimata franska biblioteket och samtidigt ett av världens största, om inte det allra största biblioteket. Jag slår upp information om detta bibliotek i den franska Wikipedian - och vad slår mig: jo, att Wikipedian redan håller på att bli större än Mitterrands  Bibliothèque nationale de France. Så tji fick han, Mitterrand...


Men kanhända var just biblioteksbygget i Paris ändå själva målet för och meningen med Mitterrands makt? Att vi alla skulle minnas Mitterrand  som Biblioteksgrundaren i Europas huvudstad så klart, men också att presidenten i fråga för evigt skulle bli identifierad med detta som Régis Debray i Introduktion till mediologien  teoretiserar kring: la transmission, överförandet, vidareförandet (på latin beskrivet med orden  translatio studii et imperii, alltså bokstavligen "översättandet" av maktens strävanden från tidevarv till tidevarv? Här är det fråga om kommunikation, men i en så vid mening, att begreppet kommunikation måste ersättas med det övergripande ordet överförande, transmission. Det är där makten och biblioteket möter varandra och uppgår i en helhet.



Altiero Spinelli fick i stället ge namn åt Europaparlamentets nya byggnad när den stod färdig i Bryssel år 1993: Bâtiment A. Spinelli.  Vilken är nu  i högre grad en maktens boning:  BnF i Paris, eller Spinelli i Bryssel?  Den i Paris är väl när allt kommer omrkring bara en symbol för den mäktige presidentens svunna makt medan parlamentet i Bryssel snarare, åtminstone tillsvidare, symboliserar en viss maktlöshet, alltså demokratiunderskottet i Europeiska Unionen.  Spinelli är potentiellt en stigande makt och därför så mycket mäktigare än den avdöde franske potentaten. 


Spinelli är visserligen död han också; det har i dagarna gått 100 år sedan hans födelse 31.8.1907; han avled 23.5.1986. Men därförinnan skisserade han Europeiska Unionen, först i Manifestet från Ventotene (1941); därefter i Avtalet om upprättandet av den europeiska unionen (1984) - det ju därför man ville ihågkomma honom med den där nya parlamentsbyggnaden. Men sedermera glömdes han bort, begravdes under detta skrämda mummel och dessa dumdryga påståenden varmed de vanmäktiga fogar sig och de mäktiga styr. En sak är ändå säker, nämligen  att makten, i de former vi känner den, är övergående. Därför kommer också Spinelli igen.


Eller som H.G.Wells skrev i The Open Conspiracy (1928): "De samtida staternas organisation är i grunden militär, och just detta är precis vad en världsorganisation inte kan vara”.



Nu har jag  försagt mig; jag är alltså en sån som drömmer om världsregering, Vilken idioti, va?!  Visst: men också Immanuell Kant lät  sina tankar fara ut från det blott och bart politiska till det kosmopolitiska.  Och det som på det filosofiska geniets tid ännu var blott en tanke det är idag  en tvingande realitet. Tänk bara på  G-ordet, som alla mumlar och svär – alternativt jublar - över : Globalisierung!  


Vi vet redan tillräckligt om  nödvändigheten av en kosmopolitisk makt, men det som fattas oss är modet att inrätta den. 


Enligt vad den visionäre författaren H.G. Wells begrep och som även jag  fattar kommer den kosmopolitiska makten att likna biblioteket. Den existerande statsmakten bygger på militär styrka, den kosmopolitiska makten däremot kommer ”liksom vetenskapens process  att ledas av kritik och publicering”  (Wells). Det talade ordet, som  fortfarande  styr,  eller påstås styra nationernas  politiska system, ersätts av skriftlig kommunikation.  The voice will cease to be

 a suitable vehicle”, förutspår Wells. 


Människorna kommer naturligtvis att tala och sjunga fast makten tystnar. Vi har idag ett namn för denna tysta makt, som H.G. Wells förmodligen inte ännu hade hört talas om. Biblioteksmakten, det skrivna ordets organisation, är cybernetisk, dvs självstyrande och självreglerande.  Internet, cyberrymden, förebådar dess ankomst.



Här måste jag inskjuta några ord om internet. Jag skriver som synes internet med litet i,  eftersom det inte är ett affärsföretag (företagsnamn brukar som bekant stavas med stor begynnelsbokstav)  utan en kulturell arketyp på samma sätt som till exempel boken eller teatern är det. Också biblioteket är en kulturell arketyp, någonting som i en eller annan form förekommer i varje civilisation ända sedan sumerernas tidsålder. 


A propos internet  ligger det nära till hands att anknyta till begreppet machiavellisk intelligens. Machiavellisk intelligens är vad människan behöver för att kunna leva som en social varelse  (jfr Robin Dunbars hypotes om "den sociala hjärnan"). Människan är ett politiskt djur, som måste klara av att lösa maktens problem. Och eftersom Machiavelli, den italienska 1500-talstänkaren, var en stor expert på detta område, så talar vi om machiavellisk intelligens. 


För att lösa maktens problem på det globala planet kräves uppenbarligen ännu mer av denna vara - den  machiavelliska intelligensen -  än vad som behövts i tidigare lokala, nationella och regionala sammanhang.  Här kan internet komma att visa sig vara en nödvändig förutsättning. Eller omvänt: utan internet vore det antagligen omöjligt att inrätta en kosmopolitisk makt, dvs någon form av världsregering. 


Men vad är internet egentligen för något? 

 


Den indiska matematikern och bibliotekarien Ranganathan kallade biblioteket för en växande organism. Enligt Ranganathan var detta biblioteksvetenskapens femte lag. Det gäller nu att tillämpa denna lag på internet.


Således är internet den grönskande grenen på bibliotekets gamla stam. Internet hör till biblioteket, utgör en del av det. Kort sagt: internet är ett bibliotek.




Vad ska vi göra med våra liv? Detta är den individuella, existentiella, filosofiska och eviga frågan. Men  för bibliotekariernas yrkesgrupp är det också en kollektiv, institutionell, politisk och aktuell fråga. Vad skall bli av bibliotekarieyrket?  Hur inrätta det kosmopolitiska biblioteket och därmed biblioteksmakten?


Att inrätta det kosmopolitiska biblioteket är å ena sidan oundvikligt.  Biblioteket är  faktiskt  kosmopolitiskt redan i utgångsläget – i kulturell mening. Till exempel bör nationalbibliotekets samlingar omfatta mycket mer än materialet från den egna nationen, och även stadsbiblioteket måste självklart kunna erbjuda litteratur och dokument från många städer och länder.  


Att biblioteket är en växande organism betyder också att biblioteket gör sig allt mer universellt och fullständigt. 


Men å andra sidan är det kosmopolitiska biblioteket alls ingen självklarhet – dvs i politisk mening.   Det kosmopolitiska  biblioteket är svaret på frågan ”vad fattas biblioteket”?  Varför det förhåller sig på det viset skulle kräva en särskild utredning. Suzanne Briet, bibliotekarie vid   det tidigare nämnda franska nationalbiblioteket från 1934 till 1954, fångade en del av problematiken när hon kallade den typiska bibliotekarien ”blid som en mjölkflicka, eller klädd i praktfull dräkt, allt i enlighet med hennes herres vilja”.


För att inrätta det  kosmopolitiska biblioteket måste  bibliotekarierna med  H.G.Wells ord börja konspirera öppet mot de nationella regeringarna och imperiet tillsammans med nutidens övernationella sociala rörelser och nätverk typ Attac, Greenpeace, Amnesty, Via Campesina, zapatisterna, Jubilee South, Tax Justice Network med flera. Bibliotekariernas IFLA lobbar bra i bakgrunden men  IFLA borde också öppet gå  med i Världens sociala forum. 


Att kalla en konspiration för öppen är egentligen en självmotsägelse, eftersom  konspirationer, dvs. sammansvärjningar, brukar vara hemliga.  Vi får alltså anta att Wells lägger in  en stor dos av maktkritisk ironi  i detta machiavelliska begrepp: den öppna konspirationen ska inte minst rikta sig mot statens hemligheter och imperiemaktens dolda strukturer, mot underrättelsetjänster, spionorganisationer och fabriker för tillverkning av atombomber.  Den som konspirerar öppet vet hur det går till i den politiska verkligheten. Det handlar om ett öppet intellektuellt uppror i kristid och den som ger sig in därpå kommer utan tvivel att möta starka motreaktioner från statsmakterna.  


H.G. Wells' uppmaning att starta en öppen sammansvärjning   gäller särskilt  högt specialiserade yrkesgrupper typ ingenjörer, läkare, jurister. lärare, forskare och  biblikotekarier. 


Vi vet redan tillräckligt, skrev den svenska författaren och filosofen Sven Lindqvist, men vi vågar inte dra slutsatserna. En slutsats är att bibliotekarierna bör administrera internet. Att upprätthålla katalogen över namnen och numren på internet – alltså den uppgift som  organisationen ICANN ännu idag har hand om – är  bibliotekariernas sak. Här ska inte USAs eller Kinas eller Finlands regering få bestämma. Överhuvudtaget är dagens politiska system med alla dessa suveräna nationalstater helt förlegat i en situation där miljarder människor använder internet och mobiltelefoner. Någonting bättre måste till – en världsfederation (här kommer Altiero Spinelli återigen in i bilden).  Bibliotekets uppgift är från och med nu att befria  internet och sig självt  ur imperiets och nationalstatens allt lösare grepp! Och varför lossnar regeringarnas grepp – jo, för att de håller på att förlora makten över informationen – till internet. Att administreringen av internet (internet governance) redan är en  högst aktuell politisk fråga framgick som känt upp under det första Världstoppmötet för informationssamhället (WSIS) i Geneve och Tunis.  Bibliotekarierna, representerade av IFLA, deltog visserligen aktivt i dessa WSIS-konferenser. Men lyssnade regeringarna på bibliotekarierna? Jo, de lyssnade såpass mycket att också biblioteken till slut nämndes i slutdokumentet. Men det var också allt. Ett steg närmare biblioteksmakten har vi kommit när  IFLA står som arrangör för  Världstoppmötet om informationssamhället i stället för International Telecommunications Union (ITU).  


Här kunde  jag för denna gång sätta punkt för min reflexion om makt och bibliotek, men det är ju egentligen här, vid insikten om att biblioteksmakten och den kosmopolitiska makten är en och samma makt, som vi måste börja. Detta är bara vad vi anar och kanske innerst inne vet. Men det viktiga är inte vad vi vet utan vad vi gör. Och då kan denna insikt om makten göra maktlös.  Hur göra någonting överhuvudtaget på det globala maktplanet? 


Vi bör tänka globalt och handla lokalt, för att använda en något sliten slogan, som dock i några ord fångar det rätta förhållningssättet.  


En blick på vad bibliotekarierna i verkligheten gör visar att det å ena sidan är oerhört mycket men å andra sidan inte tillräckligt. Den kanadensiska biblioteksforskaren Toni Samek gav tidigare i år ut boken Librarianship and Human Rights: A twenty-first century guide (Chandos, Oxford 2007), som bildar just en sådan översikt. Samek undersöker och beskriver alltså olika former av lokalt och socialt handlande som bibliotekarierna har engagerat sig i och olika politiska strategier, som bibliotekarierna varit med om att utforma. Hon lyfter också fram American Library Association's (ALA) ställningstagande om yttrandefriheten på arbetsplatsen från juni 2005: 


Biblioteken bör uppmuntra sin personal  och sina administratörer till diskussion om icke-konfidentiella yrkes- och linjefrågor gällande biblioteksverksamheten samt offentliga angelägenheter inom ramen för gällande lagstiftning. (Libraries should encourage discussion among library workers, including library administrators, of non-confidential professional and policy matters about the operation of the library and matters of public concern within the framework of applicable laws.) 


Detta låter bra utom att 'gällande lagstiftning' inte ännu finns på det globala planet för där är det fortfarande endast den starkares rätt som gäller.


Biblioteksmakt innebär makt att sätta gränser för offentlig och privat information.  Biblioteksmakt ger bibliotekarierna rätt att besluta om ägande,  tillägnelse och kopiering av information. Biblioteket tar saka  HYPERLINK "http://bibliotekettarsaka.wordpress.com/"http://bibliotekettarsaka.wordpress.com


 

Mikael Böök 



Tryckt i Horisont 3:2007




Fotnot


Om Altiero Spinelli, se t ex http://wiki.spinellisfootsteps.info/. 


Fd revolutionären och regeringsrådgivaren Régis Debray's  bok Introduction à la médiologie  utkom år 2000 på Presses Universitaires de France. 


Immanuel Kant framträder år 1795 som kosmopolitiker i skriften Om den eviga freden. Översatt och försedd med en inledande essä om fredstanken i Europa av Alf W Johansson, Norstedts Akademiska Förlag 2005.


Ang. The Open Conspiracy (1928) av H.G.Wells, se  http://en.wikipedia.org/wiki/The_Open_Conspiracy  . År 1931 kom en  ny upplaga  med den   talande titeln What To Do With Our Lives?   Uttrycket  världsregering (world government) föekommer faktiskt bara en  gåg i texten; jag lät min dator söka. Hela texten finns  också att tillgå i det stora biblioteket dvs internet. Jag är f.ö. inte ensam om att försöka dra fram Wells'  programmatiska skrift ur glömskan;  professorerna i statsvetenskap  Heikki Patomäki och Teivo Teivainen citerar den  i artikeln ”Global Political Parties: Toward a Research Programme”, i Katarina Sehm-Patomäki and Marko Ulvila (eds.): Democratic Politics Globally. NIGD Working Paper 1/2006, pp 24-48. 


Om strävandena att engagera bibliotekarier i världens sociala forum handlar nr 24 av tidskriften Information for Social Change, redigerat av Shiraz Durrani och undertecknad. ISC utges av bibliotekarier i England ; http://libr.org/isc 


Ang. teorin om den sociala hjärnan även kallad den machiavelliska intelligensen: jag har försökt studera  Dunbar, Robin: ”The social brain hypothesis”. Evolutionary Anthropology 6: 178-190. http://www.liv.ac.uk/evolpsyc/Evol_Anthrop_6.pdf så att det knakat i min gamla humanisthjärna.  Härvid har jag erinrat mig  G.H. von Wrights formulering: "På frågan, vad det är att ha tankefömåga, kunde man svara så här: Det är att kunna leva som en medlem i en mänsklig gemenskap, att tillägna sig de handlingsmönster och delta i de institutioner, som människan under historiens gåg utvecklat och bland vilka språket är den viktigaste." (Ur  Humanismen som livshållning, 1978.)


Suzanne Briet-citatet, är hämtat ur What is Documentation?  Selections from Qu'est-ce que la documentation? (Paris 1951) translated and commented by Ronald E. Day and Laurent Martinet. http://ella.slis.indiana.edu/~roday/briet.htm