bokrecension i Ny Tid, okt -99.

Boken om Nokiabloomen

Staffan Bruun och Mosse Wallén: Boken om Nokia, Fischer & Co 1999. 249 sid.

Fastighetspriserna i Helsingfors och Esbo har nyligen stigit till följd av att några hundra nyblivna optionsmiljonärer gått ut på marknaden för att skaffa sig bostäder i finkvarteren. I övrigt är dock följderna på hemmaplan av Nokias oerhörda globala framgång som tillverkare av mobiltelefoner och mobilnät fortfarande bara delvis kända eller ens anade. Men så var det ju också först i fjol och i år som Nokia slog ut i full bloom (blom och boom).

Hur påverkar Nokiabloomen Svenskfinland och den finlandssvenska kulturen under de närmaste åren? Litteratursällskapet, Folkhälsan och Svenska Folkskolans Vänner har ju redan länge haft mycket pengar. Men nu blir de faktiskt (eller har de redan blivit) svinrika, dvs för att de har ägt eller äger en massa aktier i Nokia.

Det här ska jag för min del inte spekulera över. Det är bara en reflexion som infinner sig medan jag läser Staffan Bruuns och Mosse Walléns "Boken om Nokia".

Jag noterar att vårt Svenska Litteratursällskap med sitt miljardkapital till och med överglänser rikssvenska Nobelstiftelsen, vilken ändå länge har ansetts vara stenrik och som idag uppges förfoga över ca 3 miljarder kronor. Svenska litteratursällskapet sitter på minst det dubbla. Och detta helt enkelt därför, att nämnda sällskap tills helt nyligen ägde en mängd nokiaaktier.

Jag fäster mig också i förbigående vid att alla simkandidaters alma mater, alltså Folkhälsan, också är värd en nokiamiljard. Och apropos utbildning antecknar jag i mitt stilla sinne siffran 519 000 dvs antalet nokiaaktier som ägs av Svenska Fokskolans Vänner. Hur många är egentligen Vännerna själva, frågar jag mig också, och ertappar mig samtidigt med att helt profant gå omkring och undra över hur mycket varje enskild Vän skulle få i fall nokiaaktierna realiserades på börsen.

Men, som sagt, det varken vill eller kan jag blanda mig i.

Enligt Staffan Bruun och Mosse Wallén skulle Vännerna i alla fall kunna håva in någonting i stil med 230-240 miljoner finska mark. Detta kommer jag fram till då jag slår upp Finlands Banks valutakurser och multiplicerar 333 miljoner svenska kronor med deras aktuella kurs 0,69.

Bruun och Wallén räknar allt i kronor. Orsaken är att "Boken om Nokia" har utgetts i Sverige. Det är kanske därför skribenterna tar in en hel del förklarande stoff från Finlands historia. Men detta grepp kan sannerligen också kan motiveras med andra synpunkter.

Överhuvudtaget har ju Nokias och finska statens öden länge (alltid?) varit sammanflätade med starka band. Bägges historia, den enas "politiska", den andras mera "ekonomiska", begynner under snellmanepoken, på 1860-talet. En gång var det nära att bli världskrig. Det var år 1968 när dåvarande premiärminister Kosygin närmade sig Båtvik, den ena av Nokias gårdar (den andra gården är i Nokia), från havet för att i hemlighet sammanträffa med vårt statsöverhuvud Urho Kekkonen. Finska flottan visste inget om saken och var redan färdig att skjuta skarpt på Kosygins fartyg. Ja, hur hade det gått ifall kontraordern inte i sista stund nått fram till flottan?

Om läsaren tycker att denna bokanmälan är aningen oöverskådlig för att inte säga råddig, då skyller jag inte minst på Staffan Bruun och Mosse Wallén själva. Deras bok är till uppläggningen just så journalistisk som man kan tänka sig -- artiklar, anekdoter och dagstidningsreportage i långa banor.

Men var det någon som sade att "Boken om Nokia" är dålig? Ja, inte var det undertecknad som påstod någonting sådant. Det här boken är såvitt jag vet den första boken om Nokia som riktar sig till en bred publik. I sin strävan att täcka många olika sidor av företagets verksamhet har författarna verkligen lyckats åstadkomma lite äkta upplysning på ett viktigt och aktuellt område. Med sin respektlösa och lediga stil är boken också underhållande, ibland direkt rolig.

Men eftersom dispositionen av innehållet är tämligen lös tvingas läsaren också stå ut med rätt många upprepningar. "Boken om Nokia" präglas uppenbart av att vara skriven och utgiven i lika snabb takt som dess objekt utvecklas och förändras.

Händelseförloppet förs fram till våren-försommaren 1999. Ämnen som behandlas någorlunda utförligt är Nokias ledning under olika epoker. Särskilt den nuvarande chefen, Jorma Ollila, ägnas rätt stor uppmärksamhet. Likaså ägarna, aktierna och optionerna.

Till de bästa avsnitten hör det som handlar om nokiaingenjören Keijo Olkkolas segslitna arbete med att ta fram den digitala telefonväxeln DX200, nyckeln till Nokias succé som tillverkare och leverantör av telefonnät. Kommunerna Houtskär och Korpo var också med på ett hörn genom att de beställde var sitt exemplar av växeln. Annars hade projektet antagligen lagts ned.

Det vore också intressant att få läsa någonting begripligt om mobiltelefonins teknik, varvat med rapporter från verkstads- eller kontorsgolvet i några av de 130 länder där företaget numera är etablerat. Det här är saker som Bruun och Wallén kanske inte är tillräckligt informativa om. Och så är Nokia ju uppenbarligen mycket betydelsefullt för Finlands nationalekonomi. Men hur påverkar Nokia egentligen min ekonomi, och din, käre läsare? På den här punkten är Bruuns och Walléns bok inte riktigt uttömmande.

Man får med andra ord hoppas att den läsande publiken efter Bruuns och Walléns pionjärinsats begåvas med ytterligare böcker om detta superföretag. De kommer att behövas oberoende av om WAP (Wireless Access Protocol), Nokias nya giv som ska förena mobiltelefoni och internet, blir ett fiasko eller inte.


Mikael Böök