Framtiden kom tillbaka med ett ryck

Lars Ilshammar & Ola Larsmo: net.wars kampen om nätet, Atlas debatt 1997, 151 sid.

I cyberrymden finns dina pengar och din frihet.

Men kanske du inga pengar har. Och att du ständigt måste lyda en osynlig härskare.

Dina pengar finns i härskarens palats.

Onda aningar.

Men det känns också upplyftande att få läsa en politiskt informerad bok om internet, ty därom saknas ju inte åsikter men ofta nog insikter. En sådan bok är net.wars (underrubrik: kampen om nätet) av Lars Ilshammar och Ola Larsmo.

I & L är svenskar, den förre historiker, den senare journalist. Båda är också kända som IT-debattörer (som det heter i Sverige; Ola Larsmo brukar även skriva i dessa spalter).

Det är här, i cyberrymden, som demokratins framtid inom kort tid kommer att avgöras, skriver I & L. Det vore politikernas förbannade skyldighet att sätta sig in datanätsfrågorna. Vilket de inte har gjort.

Vänsterns ointresse för att delta i kampen om den nya offentligheten.

Hänvisande till Jürgen Habermas undersökning av den liberala offentlighetens genesis och blomstring under och efter de stora borgerliga revolutionerna och offentlighetens förfall i form av dess kommersialisering och likriktning under vårt eget sekel, skriver I&L, att
"det kanske mest spännande med Nätets framväxt är att allt detta förändras, på ett sätt som påminner om det sena sjuttonhundratalets häxkittel. Återigen blir ett starkt massmedium tillgängligt för stora grupper - och det är inte alls enkelriktat. Den oöverskådlighet som ännu råder är en grogrund för det oväntade samtalet, för en utbrytning ur makthavarnas regisserade åsiktsbildning - och det är inte förvånande att kontrollsamhället griper efter kniven när Internet kommer på tal".
Detta har vänstern i Sverige (läs: socialdemokraterna och vänsterpartisterna) enligt förf. totalt missat.

Carl Bildt hade tur och skicklighet.

Men har överhuvudtaget några politiker upptäckt att internet innebär nya offentlighetsformer och -regler? Enligt I & L ligger högern (läs moderaterna med Carl Bildt i spetsen) ett steg före vänstern (och centern) i det här avseendet. För det första har högern begripit att cyberrymden luktar pengar. Vidare råkade Carl Bildt vara statsminister när Clinton och Gore placerade "informationsmotorvägen" på den politiska dagordningen. Bildt förstod vad timmen var slagen och lyckades med hjälp av några enkla e-postmeddelanden (bl.a. till Clinton) och genom att tillsätta IT-kommissionen (vars rapport Vingar åt människans förmåga blev klar i augusti 1994, lagom till valkampanjen) själv framstå som ledaren för IT-revolutionen i Sverige. "Sedan hade han tur igen och förlorade valet", ironiserar I&L. "Nu jagas efterträdarna i Rosenbad av vad Tage Erlander en gång kallade 'de stigande förväntningarnas missnöje'."

Privacy-lobbyn regerar

Högern har också bättre än vänstern fattat att digitaltekniken "osäkrar grunden" dvs offentlighetsprincipen. T ex en regelmässig digital lagring av offentliga handlingar möjliggör ju å ena sidan ökad insyn och demokratisk kontroll men kan å andra sidan också underlätta intrång av olika slag i medborgarnas privatliv. Om denna äkta, ofrånkomliga och högst aktuella konflikt mellan den enskildes rätt till privathet (privacy) och medborgarnas behov av öppen insyn i samhället skulle det sannerligen behövas en bred politisk diskussion.

I stället sker - utan att någon protesterar - en inskränkning av offentligheten, en högerideologiskt motiverad förskjutning som syftar till att stärka "privatheten" på offentlighetsprincipens bekostnad.

Den globala byn är ännu inte i sikte

I bokens inledning påpekar I & L att man under de två senaste decennierna väldigt ofta har använt ordet kris medan däremot ordet framtid har lyst med sin frånvaro. Sedan "kom framtiden tillbaka med ett ryck", i form av den alltjämt rådande visionen om informationssamhället. Vartåt det egentligen barkar inser man (igen "med ett ryck"!) då man läser följande (i boken anförda) citat citat ur Norrbottens-Kuriren 10.1.1995:
"Skolan är nybyggd och modern. Kablarna dragna. Datorerna installerade. Men sedan är det sämre.
- Om vi inte kan ha bra kontakt med yttervärlden är allt detta nästan meningslöst, säger Erik Nilsson och tar en tugga på sin medhavda ostsmörgås. Blykabeln mellan Karesuando och Vittangi säger stopp. Datakommunikationen bryts. Eller ingen kontakt nås. Så ser vardagen ut i datorernas Karesuando.
- Nog är det skit att det inte är bra teleledningar till Karesuando och glesbygden, tycker Erik Nilsson. Informationsteknologin, IT, var ju tänkt att hjälpa glesbygden - inte stjälpa.
Om detta är utvecklingens resultat i Sverige, hur mycket mer gäller då inte samma tendens globalt?

I & L förnekar inte att t.ex. internet kan bidra till att utplåna vissa gamla gränser men framhåller att tillsvidare "andra gränser, företrädesvis till tredje världen, muras fastare".

Vad blev av PeaceNet, GreenNet och NordNet?

I & L har skrivit en bok med några klara förtjänster. Till bokens bästa avsnitt hör granskningen av den svenska datalagens roll i offentlighetsdiskussionen; av hur redan denna lag (från 1973) innebar ett steg mot privacy-lobbyns maktövertagande. Också det historiska perspektivet som boken ger på det i IT-sammanhang ofta förekommande begreppet "infrastruktur" är ett fint bidrag till diskussionen om teknik och ekonomi.

Vad behandlingen av den nya nät-offentlighetens uppkomst och utveckling beträffar har jag däremot en del att anmärka på. Dokumentationen av hur datanäten sedan 80-talet har använts "som en helt ny offentlighet" bygger tämligen ensidigt på amerikanska källor (Sterling och Rheingold). Om de tidiga datanäten bland medborgarorganisationer, freds- och miljörörelser mm sägs just ingenting. Hackers och crackers i all ära (såvida de inte har gjort sig skyldiga till värre brott än att ringa gratissamtal på telefirmornas bekostnad) men är det rimligt att jämföra dem med de författare, journalister och filosofer som banade väg för den borgerliga offentligheten (demokratin) vid den moderna epokens början? Här hade det väl snarare varit på sin plats att nämna t ex Wam Kat, vars dagbok från Zagreb denna tidning (Ny Tid) brukade ge ut som följetong för några år sedan. För att inte tala om NordNet, den svenska upplagan av PeaceNet, GreenNet, GlasNet och andra föregångare till internet "som en helt ny offentlighet". Vad blev det av dem, förresten? Till den frågan finns det skäl att återkomma.

Mikael Böök

Övriga recensioner av net.wars