Mikael Böök: Nätbyggaren. En undersökning av den moderna posten (1989). ISBN 951-95455-7-3. Förord

< ==

Förord

Det påstås att den moderna posten (datanäten, telekommunikationerna) gör oss oberoende av tid och rum. När som helst, och var vi än befinner oss skulle vi kunna sända och ta emot meddelanden, sägs det.

Ingenting är oförnuftigare, ingenting kan som dessa knapptryckarfantasier avslöja brist på förståelse av människolivets realiteter.

På bara en eller två kilometers radie kring stadsdelen Alphyddan i Helsingfors, där undertecknad befinner sig, verkar många av de människor som jag speciellt riktar mig till när jag skriver den här boken. Jag kunde promenera till deras mötesplatser -- t ex Fredsstationen i Böle, de Grönas kontor i Sörnäs, fackföreningarnas och vänsterpartiernas högkvarter, Studenthuset osv. -- eller åtminstone tala med dem i telefon -- men nu använder jag i stället allt oftare den elektroniska posten. Det är visserligen ganska roligt (till en början?) och många gånger är det också väldigt effektivt... Men en sak är säker: den moderna posten har fullständigt fixerat mig vid mitt arbetsbord och min skrivbordsdator, gjort mig allt mer beroende av tiden och rummet. Här sitter jag och kan inte annat.

På andra sidan gatan börjar Statsjärnvägarnas mekaniska verkstäders väldiga fabriksområde. Bortom denna "skymningsindustri", som dess egna direktörer har kallat den, växer det upp ett nytt industriellt-akademiskt (antagligen även -militärt) komplex. Där observerar jag några av den moderna postens drivkrafter -- bland annat Post- och Televerkets telematikenheter, olika konsultfirmor inom området datateknik och telekommunikationer, Universitets räknecentral och databehandlingsinstitution, Tietotekniikan kehittämiskeskus r.y., bankfilialer osv. Men tillsvidare är det bara tekniken som är ny. I övriga avseenden påminner den nutida informations- och kommunikationsindustrin om den kapitalistiska business som järnvägarna var på 1800-talet.

"Det gamla dör och det nya kan inte födas; i detta interregnum uppstår en mångfald sjukliga symtom"

skrev Antonio Gramsci i ett av sina Brev från fängelset(på 1930-talet).

Det okritiska förhärligandet av tekniken och den f n mycket utbredda "informationskulten" hör definitivt till sjukdomsbilden.

Nätbyggaren är fäst vid sin omgivning med tusen trådar; hon är en av knutpunkterna i naturens och samhällets olika nätverk. Nätbyggarens uppgift är inte att försöka lösgöra sig från dessa band med hjälp av den nya tekniken utan tvärtom att förstärka och mångfaldiga dem. Alla hennes -- eller hans -- förehavanden är givetvis tidsbundna, ändliga och... kortvariga. Hur lång tid har vi för verklig kommunikation -- för samtal? Frågan är om den moderna posten kan ge oss vad vi behöver. Vi behöver ömma brev, viktiga budskap, verkliga upplysningar -- innehåll. Vi behöver den moderna posten (datanäten, telekommunikationerna) bara om den kan förmedla detta.

... Dataöverföringstjänsten/Utvecklingsenheten vid Post- och Televerket avdelning beställde (på våren 1988) manuskriptet till den här boken. Det var så jag fick i uppgift att redogöra för mina erfarenheter av att kommunicera per dator över telefonnätet. Mina erfarenheter inleddes på hösten 1987 när jag etablerade kontakt med freds- och miljörörelsernas internationella datanätverk (GreenNet, PeaceNet och EcoNet). Eftersom jag är en nybörjare och en person utan yrkesutbildning i datateknik/telekommunikationer skulle min redogörelse eventuellt kunna bli till nytta för andra nybörjare/amatörer. Det var tydligen så man resonerade på PTV. I varje fall tänkte jag själv att jag skulle kunna rättfärdiga denna bok med en sådan tankegång. Jag föresatte mig att skriva "ett studiematerial" -- en lärobok -- för användning inom vuxenutbildningen. Jag lät mig villigt uppslukas av det vidlyftiga ämnet. Småningom började jag i allt högre grad känna mig som ett försöksdjur -- fast egentligen hade jag ju frivilligt gått med på att utsätta mig för detta informationsteknologiska test (på heltid under november-januari 1988-9). Huruvida resultatet duger som en lärobok i datakommunikation kan jag inte avgöra. Men jag hoppas förstås att det ska sprida lite upplysning på ett område som tillsvidare är relativt okänt för andra än experterna.

Henrik Stenius och Thomas Rosenberg har hjälpt mig mycket vid bearbetningen av manuskriptet. Marja-Liisa Viherä, som är forskare vid PTV, har gett inspiration och uppmuntran både per Telebox och i kommunikation ansikte mot ansikte. Det har också Kari Hintikka och mina övriga "kolleger" inom TepNet gjort.

En ganska stor del av materialet i boken skrev jag och några andra personer ursprungligen på engelska. Följande personer har stött mitt projekt genom att översätta vissa texter till svenska: Peter Appel (Mike Gascoignes historia), Anita von Wright-Grönberg (Mitras och Deborah Millers artikel om APC-nätverken samt breven från Janet Wasko) och Kjell Westö (dikten av "cdp:coray"). Jag är skyldig de ovannämnda personerna ett varmt tack -- också dem som nämns inom parentes -- särskilt Janet Wasko, min "nätverksvän" i Oregon, USA.

Helsingfors 15 februari 1989

M.B.


book@kaapeli.fi