Mikael Böök: Nätbyggaren. En undersökning av den moderna posten (1989). ISBN 951-95455-7-3. Kapitel 5
< ==

Att söka Gramsci

Namnet Antonio Gramsci påminner om två katastrofala grundstötningar i Östersjön.

Men om man söker på Gramsci, Antonio så stöter man inte på en sovjetisk oljetanker. Så knepiga är inte ens databaserna. I stället finner man upphovsmannen till Quaderni del carcere , skrivböcker från fängelset. Född år 1891, i Sardinien. Avliden år 1937, i Rom.

Varför söka Gramsci i databaser? Jag fick i uppdrag av en viss dr John M. Cammett i New York (har kanske italienskt påbrå -"Cammetto", "Cametti"?) att medverka i en internationell gramscibibliografi med uppgifter från Finland och Sverige. Då tyckte jag att jag borde göra ett försök.

"Kännedomen om existerande databaser kan sägas vara dålig. Men det ringa utbudet av humanistiska databaser har givetvis en stor betydelse i sammanhanget. De är inte heller särskilt väl anpassade till de humanistiska forskarnas informationsbehov och deras sätt att söka information. De har designats enligt modeller från naturvetenskaperna, teknik och medicin och man har inte tagit hänsyn till humanisternas speciella behov. Den databas, av de existerande, som kanske bäst har tagit hänsyn till deras behov, är Francis-H", skriver Harriet Lönnqvist i Humanister söker information eller "Mötet med den litauiske skoputsaren" (Lönnqvist 1988, s 77). Skriften bygger på en intervjuundersökning. "Ingen av de intervjuade forskarna inom någon disciplin kände till Bulletin signalétique eller dess datorbaserade version, Francis-H", avslöjar hon. Jag gjorde det inte heller.

"Han är väl ganska bra", medgav min filosofiprofessor, fast han visste nog inte just någonting om Gramsci. Det var långt före oljekatastroferna vid Ventspils och Söderskär. Han kompenserade sin okunnighet genom att dra ut en bastant volym av International Encyclopedia of Philosophy ur bokhyllan, slå upp på Gr och peka på litteraturhänvisningarna - "du kan ju börja med de här".


5.1. CD-ROM

Idag kunde en smart filosofiprofessor arbeta för något databolag som säljer artificiell intelligens och expertsystem. Och han skulle förmodligen råda mig att söka på CD-ROM-skivor.

Compact Disc-skivorna tjänar som datalager, massminnen. En skiva som väger 17 gram kan uppta ca 550 megabytes eller 200.000 - 250.000 skrivsidor i A4. Nya data måste emellertid tillföras på fabriken. Man kan inte tillägga något på egen hand.

Användaren behöver ingen telefon men däremot en CD-spelare och en mikrodator. I finska Handelshögskolans bibliotek i Helsingfors fick jag åtta referenser på Gramsci ur Social Science Index på CD-ROM skivor, som har utgivits av Wilsondisc inc. Den åttonde:

8(SSI)
Girling, John
Thailand in Gramscian Perspective
Pacific Affairs 57: 385-483 Fall '84
Subjects covered:
Politics and Culture
Thailand/Politics and Government
Bureaucracy
Gramsci, Antonio 1891-1937
Om databaser på CD-ROM kan man läsa i en artikel av vicebibliotekarien på det ovannämnda biblioteket (Ruokonen, Kyllikki 1988). Försäljningen inleddes 1986. Det året producerades ca 20.000 skivor. År 1987 steg siffran till 205.000. Många skivor är bara kompakta versioner av on-line databaser som man ringer upp med modem. De flesta är referensdatabaser, som den ovan citerade. De innehåller närmast litteraturförteckningar.Men det förekommer också fulltextdatabaser på CD-ROM. Där finns hela artiklar. Dock inte böcker. CD-ROM databaserna kostar mellan 200 USD och 20 000 USD per styck. De byts ut en gång i månaden eller några gånger om året. Innehållet är lika amerikanskt som valutan.

Amnesty Internationals databas på GreenNet innehåller brådskande budskap om politiska fångar, hungerstrejker och väntande exekutionsplutoner i fjärran länder. Gramscis skrivhäften från fängelset togs om hand av svägerskan Tatjana Schucht och vännen Piero Sraffa som såg till att de bevarades efter författarens förtidiga död. Manuskripten, som G. nedtecknade i ett trettiotal skolhäften under åren 1929-1935, transporterades till Moskva. Gjorde sedan retur till sitt ursprungsland år 1944 tillsammans med Palmiro Togliatti. På CD-ROM skivan saknas uppgifter om "kommunism, italiensk" och "filosofer, italienska" men däremot ges referenser till "kommunism, indonesisk". Det har sagts att Gramscis anteckningar är arketypen för en "öppen" text. Inte så att de säger allt åt alla, utan så att läsaren tvingas hopfoga dem och inte kan undvika att ställa olika frågor till dem vid olika tidpunkter. Bitar att tolka och omtolka, ett slags databas i ROM.

ROM -- Read Only Memory - ett minne som endast kan läsas. Read Only Gramsci -- Gramsci kan endast läsas.


5.2. LIBRIS och Artikel-sök

I det land, som idag är republiken Italien, verkar Gramsci vara på nedåtgående men utanför Italien är han fortfarande på kommande. Så även i Sovjetunionen. Gramscis "skrivböcker" utgör en anhopning av tankar och tankefragment om det politiska (`politikens vetenskap och konst') och om företrädesvis italiensk politik från medeltiden till Mussolini. Läsaren förutsätts vara intresserad av `filosofin om praxis', av dess första `förverkligade hegemoni' i Sovjetunionen, och av den ömtåliga balansen mellan staten och civilsamhället.

På Kungliga Biblioteket i Stockholm blir man vänligt bemött. Bibliotekarien var en hygglig prick som sände mig uppgifterna från databasen LIBRIS per post

ANTAL TRÄFF: 3

Brev från fängelset/Antonio Gramsci 
urval, övers. och inl. av Carl-Göran Ekerwald
Stockholm, Rabén & Sjög 1981 (Tema Nova, 99-0106580-1)


Joll, James
Gramsci/James Joll
1.uppl. Stockholm Wahlström & 1979 (W&W-serien, 0509-5069;481)
01-46-13405-0

Hoare, Quintin
Antonio Gramsci/Quintin Hoare
Lund, Arkiv 1983
91-85118-57-5
Not: Den information jag fick från LIBRIS om ovanstående tre böcker upptog sammanlagt drygt tre sidor i format A4. Jag har bara medtagit de uppgifter som jag behövde för bibliografin.

År 1967 utkom Gramsci för första gången på svenska i en volym som bär titeln En kollektiv intellektuell. Den är redigerad av René Coeckelberghs som också skrivit en inledning (Cavefors bokförlag). Den saknas i LIBRIS ty databasens minne är kort. Det "omfattar all nyutkommen svensk litteratur sedan år 1976 samt utländsk litteratur inköpt till de svenska forskningsbiblioteken sedan år 1968" berättar Jan Hederén i sin bok om informationssökning i databaser, en av de bästa som finns att tillgå (Hederén, 1987). Denna bok rekommenderas som brevidläsning vid avnjutandet av Gramscis Brev från fängelset, vilka egentligen var avsedda förhustrun Giulia, för de mycket unga sönerna Giuliano och Delio som befann sig utomlands, för svägerskan Tatjana, och för den ovannämnde Piero Sraffa som var framstående nationalekonom i Cambridge och som i kommunikation "ansikte mot ansikte" påverkade Ludwig Wittgenstein, en annan berömd filosof, i en viss riktning ( -- men vilken? Det visste väl bara han själv.)

"Kan man ha rätt fast man har fel? Reflexioner över konst och politik efter läsningen av Gramsci", är en artikel av Carl-Göran Ekerwald i tidskriften Ord & Bild Häfte 6, 1979, s 56-62. Handlar om Rudyard Kipling, en konservativ författare, som den radikale Gramsci föreslår att sönerna ska läsa. Artikeln är en av de tjugofem referenserna på Gramsci i databasen Artikel-sök, som många svenska och endel finska bibliotek (inte bara de vetenskapliga utan också folk- eller kommunalbiblioteken) har gjort avtal med med tanke på sina informationssökare. I Artikel-sök ges 11 referenser till recensioner i dagstidningar och tidskrifter av "Breven" och 2 till recensioner av boken Antonio Gramsci. Conservative Schooling for Radical Politics av Harold Entwistle, som också förefaller att tangera Ekerwalds ämne. Det är inte illa. Man bör veta, att varje begrepp i den bibliografiska beskrivningen är sökbart. Det hade sålunda varit möjligt att få referenser till den framstegsvänlige Gramsci via en sökning på den samhällsbevarande Kipling och kanske att på det viset nå närmare sanningen. Men söker vi sanningen? I fängelset beslöt Gramsci att skriva für ewig, som det står i ett av breven, men han menade inte en evig sanning utan bara en mindre direkt relation till dagshändelserna och ett mer historiskt betraktelsesätt. Att anlägga ett sådant perspektiv på databaserna är mycket svårt och vi får nöja oss med att söka lite fakta, som antagligen föråldras mycket snabbt. Men om det går alltför snabbt orkar vi inte med. Då blir det stopp i utvecklingen. Systemen ska köras in ordentligt, annars blir det ingenting av marknadsföringen. Många databanker (databas-samlingar) står på konkursens brant, andra har redan gått omkull, eftersom det finns gränser för vårt informationssökande. Det här liknar åtminstone en sanning.


5.3 KDOK/MINTTU

Det räckte ända till slutet av 1970-talet innan Gramsci kunde läsas på finska. Statsvetaren Raimo Väyrynen gjorde en intressant tillämpning av gramscianska tankegångar på staten Finland i artikeln "Urho Kekkosen korkea profiili" i Suomen Kuvalehti 17.5.1985. Men den hittar man inte på sökordet Gramsci. Den allra första artikeln om Gramsci i Finland är Margaretha Rombergs "Vägröjaren Antonio Gramsci", i Folktidningen Ny Tid 15.4.1966. Den publicerades också på finska i Kansan Uutiset där författaren var redaktör samt en andra gång på svenska i dåvarande kulturtidskriften FBT s specialnummer om marxistisk estetik. Att kalla en artikel "den allra första" är förstås alltid farligt, den var bara först så vitt jag vet. Om detta vet jag emellertid en hel del. På detta, dvs det som skrivits om Gramsci i Finland, är jag faktiskt specialist, sakkunnig, expert... kalla det vad ni vill. Om databaser vet jag däremot föga eller intet. Utom att kvinnor vet mer om databaser än män -- sannolikt därför, att det vanligen är kvinnorna som är tvungna att använda dem (Hederén är ett av undantagen, de övriga är kvinnor, se Mickos 1988; Lönnqvist 1988; Ruokonen 1988).

Nå, jag beslöt att titta i KOTI och KATI, våra finländska bok- och artikeldatabaser. Bägge är referensdatabaser som ingår i den lilla databanken KDOK vid Statens datamaskincentral. I likhet med svenska Artikel-sök är de lättillgängliga nog för en man, som vill följa med sin tid. Systemspråket i KDOK heter MINTTU. För att ta det i användning behöver man bara läsa den sammanfattning, som distribueras med manualen.

Eftersom utvecklingshastigheten på dataområdet är så hög, består manualerna av pärmar med lösblad i format A4. (Minttumanualen levereras i en papplåda som lyckligtvis är av mindre format.) Hur ska de rymmas på bokhyllorna? Bland alla dessa handböcker och lösblad till informationssökandet söker man förgäves efter sina gramsciböcker.

Exempel på en gramscibok i KOTI (referensdatabas om inhemska böcker):

KOTI >hae gramsci 


     GRAMSCI                       *3                 Set    5  


KOTI >kir 1 


001 


    Antonio Gramsci, hegemonia ja journalismi 
    T:Mäntylä_Jorma 
    J:Tampere  K:Tampereen_yliopisto.  158 s. 
    Julkaisuja / Tampereen yliopisto. Tiedotusopin laitos. Sarja A ; 54 
    ISBN:951-44-1924-3 
    ISSN:0358-4585 
    /Gramsci_Antonio 
    UDK:321  UDK:07   KB 
    UDK:321.01  UDK:929 Gramsci, Antonio  UDK:07   OYK 
    UDK:329.15  UDKLIS:45  UDK:07  UDK:92 Gramsci  UDK:141.82  JoYK 
    /m /1986 /fi /fin 
    *KB  HYK JYK TYK 


*** D: 1/3            S: 1/1             06.09.1988  11:13 

UDK betyder någonting om universell klassificering av böcker, vill jag minnas. (Det är bäst att fråga en bibliotekarie.) Bokens existens kände jag överhuvudtaget inte till. Vilket skulle bevisas.

Som expert är jag inte förvånad över min egen okunskap. Jag vill gärna råda humanistiska forskare att använda KDOK för litteratursökningar. "Ingen av de finländska intervjupersonerna kände till KDOK/MINTTU-systemet", noterar Harriet Lönnqvist. Å andra sidan bevisar de bibliografiska uppgifterna att finländska forskare i informationslära intresserar sig för Gramsci. (Som utgivare av Jorma Mäntyläs bok står Institutionen för informationslära vid Tammerfors universitet.) Kanske Gramsci var en tidig informationslärd?

Är skillnaden mellan databaser och böcker den, att de förra endast kan läsas av maskiner medan de senare också kan läsas av mänskor?

Gramsci var filosof. Fast egentligen är alla människor filosofer. Men inte från början; människan blir filosof. Gramsci tänkte på oss som filosofer i vardande.

***

Vad fick jag egentligen ut av mitt sökande i databaserna?

Först och främst ledde det till reflexioner över begreppet databas. Finns det någon tillfredsställande definition av databas? Kan databaser avgränsas från datanät, eller kan de ens skiljas från texter och faktasamlingar i bokform?

Enligt gängse tänkesätt är databaser "stora register, vanligtvis upplagda på stordatorer, där man lagrar stora mängder information. Informationen är lagrad så att den kan sökas fram på en mängd olika sätt. Innehållet i en databas kan t ex vara ett kundregister eller börsinformation" (Se Digital, 1984, s 149).

Apropos stordatorer: redan idag verkar det sannolikt att databaserna i framtiden kommer att lagras på CD-ROM-skivor som man sticker in i fickdatorer!

Och varför måste ordet "stor" användas hela tre gånger i ovanstående definition? Hur stor måste en databas egentligen vara?

Att "informationen kan sökas fram på en mängd olika sätt" gäller också i fråga om datanät, stadsbibliotek eller Antonio Gramscis skrivböcker. Min slutsats är att Digitals definition är skräddarsydd för kundregister och börsinformation.

Jag kunde inte heller undgå att göra några reflexioner över de kostnader som mitt sökande medförde. Sökandet i databaser hade nog inte blivit av om jag inte hade fått kostnaderna ersatta av min arbetsgivare. (Några kostnadsuppgifter ingår i nästa kapitel.) Detta leder in på några viktiga samhällsfrågor.

Ordet databank betecknar en samling av databaser. De kommersiella databankernas verksamhet påminner inte så litet om de övriga bankernas. Databankerna använder "information" som varukapital. Detta kapital måste omsättas i pengar och bankens bokföring måste visa positiva resultat; annars går ju dessa företag småningom i konkurs. (Några har redan gått i konkurs).

Tillsvidare drivs de offentliga biblioteken inte som vanliga businessföretag. Databaserna och databankerna utgör emellertid allvarliga konkurrenter till biblioteken och i takt med att information blir en handelsvara tenderar de krassa affärsprinciperna dessvärre att slå rot också inom biblioteksväsendet. Denna utveckling kan leda till att vi behöver bank- eller kreditkort för att överhuvudtaget bli insläppta till bibliotekens låneavdelningar.

Slutligen ställer jag mig frågan: hade jag verkligen någon nytta av att söka i databaser för mitt arbete med de bibliografiska uppgifterna om Gramsci-litteratur i Finland och Sverige? På den punkten blir svaret försiktigt jakande.

För det första fick en bokreferens och några artikelreferenser som jag inte tidigare hade vetskap om.

För det andra fick jag fram ett antal böcker och artiklar vilkas existens jag visserligen var medveten om; men det var onekligen bekvämt att beställa fram dessa referenser direkt på bildskärmen i mitt arbetsrum varefter jag kunde redigera dem och bevara dem i min egen databas, dvs på skivminnet i min mikro. Men det hade trots allt varit mycket bekvämare att skaffa fram uppgifterna på bibliotek ifall jag inte tidigare hade sysslat med datakommunikation.

På köpet fick jag bl a en referens till en gramsciansk analys av det thailändska samhället. (Också material som vid första påseende verkar irrelevant kan senare visa sig vara bra att ha.)


book@katto.kaapeli.fi