Mikael Böök: Nätbyggaren. En undersökning av den moderna posten (1989). ISBN 951-95455-7-3. Kapitel 3.
3. Nätverk -- litteratur?
(ur loggböckerna)"Plötsligt inser vi att man inte utan vidare lyssnar på vårt budskap. Att den "Kulturdebatt" vi tagit för given kanske inte alls längre existerar, åtminstone inte i singulär form. Och att den någotsånär enhetliga offentlighet och kulturella parnass vi så suveränt trott oss behärska, numera splittrats i ett oräkneligt antal små scener och offentligheter, där olika små grupper oberoende av varandra framför sina tillfälliga performanser."Thomas Rosenberg, "En munks bekännelser. Tankar kring teknologins utveckling och skapandets kommunism" (opubl. manuskript febr. -89)
3.1. Vi...
Helsingfors 1112 december 1988Ovanstående sände jag iväg på morgonen 13 december. När jag återvände till nätverket på eftermiddagen hade Janets första svar anlänt. "Jag ser att du är varm i kläderna", skriv hon och lovade återkomma med ett längre svar efter julbrådskan. Detta anlände 13 januari och det lyder som följer:Kära Janet,
eftersom jag vet att du är upptagen med UDCs nyhetsblad har jag inte väntat meddelanden från dig under de senaste dagarna. Dessutom har jag för mig att du skrev senast. Men jag har väntat ivrigt på dikten av den latinamerikanska poeten (vilken?) som du lovade att kopiera till gn.poems. Det är du säkert medveten om, jag har ju redan påmint dig en eller två gånger.
Nu skriver jag inte på dator utan på datapapper, med penna. Idag har jag inte ens rört vid datorn. Jag har lyssnat på skivor och spelat lite musik. Mycket snö har fallit och vi har passat på att utnyttja vinterföret i en p u l k k a, som är det lämpligaste instrumentet för ändamålet. Det är en liten släde som kan användas både för transporter och som en racer. Romanförfattaren Veijo Meri spårar i sin mycket underhållande etymologiska läsebok ordet pulkka till Aunus, en av de två huvuddialekterna i Östkarelen. Ursprungligen skars pulkkorna ur trädstammar, hela åkdonet gjordes på så vis av ett enda trästycke. Nuförtiden tillverkas de av plast, vad annars?
Min lilla dotter gjorde försök redan förra vintern, vid två års ålder. Den här vintern lär hon sig säkert att åka pulkka utan min medverkan.Senare på eftermiddagen tog jag fram en gammal skrift nämligen Erasmus av Rotterdams "Colloquia familiaria" som bland annat innehåller "Abbatis et eruditae", dialogen mellan abboten och det lärda fruntimret. Det var då jag kom att tänka på professorn/forskaren i telekommunikation och film, min lärda väninna i Nya Världen där jag tillsvidare inte har gjort något besök. Jag ju inte heller någonsin träffat dig, utom på nätverket.
Jag har skaffat mig en pälsjacka av äkta skinn -- ett yttre kännetecken på en värdig man, till exemepl en abbot...
I mina tankar gick jag tillbaka till hur vår vid det här laget rätt omfattande elektroniska korrespondens började i "offentligheten" på en plats som kallades end.lund, och hur vi fortsatte att utbyta e-post (och vanlig, gammaldags post: pamfletten, nyhetsbladen och boken "Political Economy of Information" som du har redigerat), och erinrade mig ditt omedelbara och positiva svar på mitt förslag om ett diktmöte på GreenNet.
När jag för mig själv räknar upp alla de personer, som jag har mött på nätverket (och endast på nätverket, borde jag kanske tillägga, eftersom jag faktiskt senare mötte några av dem på END-konventet och vid andra tillfällen) kommer jag fram till slutsatsen att du tillsvidare är den enda av dem, som jag vill kalla "min vän". På senare tid har jag börjat tycka att det är ganska svårt och sällsynt att bli vän med någon på ett nätverk.
Vilket inte betyder att det vore ovanligt att man är familjär eller rentav intim under en elektronisk konversation eller korrespondens. Snarare tvärtom, skulle jag säga. Det här mediet är verkligen som gjort för allehanda bekännelser och utgjutelser - många människor kommer säkert att uppfatta den elektroniska posten och anslagstavlorna som en ny typ av biktfader. (Det skulle för övrigt inte alls förvåna mig om några tekniskt avancerade amerikanska katoliker redan har installerat Den Elektroniska Biktstolen.) Någonting gott kommer detta antagligen också att medföra, åtminstone för människor som känner hämningar när de berättar om sina "synder" eller känslor på andra sätt.
Eller vad tror du?
Det slår mig att datakommunikationen står nära litteraturen. Jag har börjat tro att ett av huvudsyftena med det här slaget av datanät är ... litteratur. Hela nätverket består ju av texter och annat skrivet stoff. Vi har inte särskilt mångåriga praktiska erfarenheter av datanät; därför har vi kanhända ännu inte fullt insett, att datakommunikationen är "litterär". Förr eller senare kommer det här att bli uppenbart för alla användare, också för romanförfattare och poeter, vilka är ivriga på att utveckla nya stilar och genrer.
Katalogerna och listorna -- till exempel Jerry Whitings databaser om etisk och oetisk investering -- är naturligtvis inte precis vad vi brukar tänka på när vi talar om litteratur. Å andra sidan kan detta jämföras med stamtavlorna i Gamla Testamentet och med motsvarande "ändlösa" förteckningar och uppräkningar av enkla beståndsdelar i andra böcker.
Nätverket betraktas antagligen ofta snarare som en nyhetskanal än som litteratur. Jag finner emellertid, att de datakonferenser som avses vara rena nyhetskanaler, såsom t ex gp.press (Greenpeaces tjänst för miljönyheter), inte fungerar så bra som vi gärna skulle se att de gjorde. Det är inte sagt att datanät någonsin blir ett lika gott medium för nyhetsförmedling som radion, tidningarna eller den personliga kommunikationen ansikte mot ansikte.
(Den sköna) litteraturen är för övrigt också ett viktigt nyhetsmedium. Den kan bidra väsentligt till vår information om människornas tänke- och levnadssätt, vilket bland annat är nödvändigt om vi ska begripa de övriga nyheterna.
Jag vet att många av oss inte är benägna att se på nätverket som en litterär instans. Vi tror att nätverkets viktigaste funktion är "Att erbjuda miljö- och fredsrörelsen lika goda kommunikationsmöjligheter som regeringarna, militären och de multinationella bolagen har", som det står i GreenNets riktlinjer. Men det kan visa sig att datanätens verkliga funktion är en annan än vad vi f n tror.
Till att börja med borde man väl fråga sig om regeringarnas, militärens och de multinationella bolagens "kommunikationsmöjligheter" faktiskt är så goda och om telekomunikationen verkligen spelar en så viktig roll inom dessa dominerande historiska krafter, som vi tycks underförstå.
Vi tenderar kanske både att överskatta och att undervärdera motståndaren. Vi är snara att överdriva arméernas och regeringarnas, för att inte tala om de transnationella bolagens, effektivitet. Tror vi inte att dessa organisationer ständigt spinner som väloljade maskiner? När man ser vissa staters och arméers expansion och vissa transnationella bolags vinster måste man förstås erkänna att det ligger någonting i det här. Men vi har inte utrett huruvida de ekonomiska och strategiska "framgångarna" beror på goda telekommunikationer. F ö är effektivitet inte den enda nyckeln till framgång i business eller den enda förklaringen till att man har lyckats uppnå maktpositioner.
Den starkaste och mäktigaste är inte per definition effektivast, intelligentast eller bäst informerad. Ändå äger antagligen vissa potentater dessa kvaliteter i riklig mängd. Att påstå motsatsen vore att undervärdera några av de individer eller grupper som leder bolagen, regeringarna och generalstaberna. Jag tror att sådana individer, hur moraliskt ruttna de än må vara (det kan rentav hända att några inte är fullständigt korrumperade av makten) ofta hyser en djup förståelse för komplexiteten i kommunikationen mellan människorna. Därför förlitar de sig inte blint på en eller annan teknik eller ett enda medium utan de inser att man måste kommunicera på många olika nivåer, av vilka några i vanliga fall inte ens kallas för kommunikation - till exempel läsning av (kommunikation med) forntida poeter och filosofer, eller studiet av arkitektur och behovet av att upprätta förbindelser med (kommunicera med) arkitekter. Också det sistnämnda är nödvändigt om man vill göra ett stort intryck på publiken och/eller bedriva verkligt effektiv marknadsföring.
År 1986 gästade IBMs utställning EXHIBIT - "an adventure in information technology" -- Helsingfors. Arrangören riktade sig till Europas barn och ungdomar, vilka tillsammans med sina skollärare och föräldrar faktiskt besökte utställningen en masse. Man räknade över en miljon unga besökare i Europa och över 50 000 enbart i Helsingfors. Utställningskritikerna lovordade samfällt evenemanget och upphöjde arkitekten Renzo Pianos utställningspaviljong till ett "postmodernt" mästerverk.
De unga EXHIBIT-besökarna insåg förmodligen att IBM är och förblir en av stormakterna i dagens värld. Hädanefter skulle de betrakta IBMs produkter som seriösa alternativ. Om ett bolags eller en stats verksamhet huvudsakligen går ut på att sälja varor, vilket i högsta grad gäller IBM, så är en kommunikation av det här slaget säkert viktigare än telekommmunikationer.
Ett annat viktigt "meddelande" från IBMs sida bestod i att man donerade (1984) datanätverket European Academic & Research Network (EARN) till Västeuropas universitet och till universiteten i Israel och i Turkiet. Donationen accepterades villigt bland annat av vårt undervisningsministerium. (Huruvida EARN har börjat fungera effektivt är en annan fråga.)
Jag är inte övertygad om att man behöver datanät för att bedriva ekonomiska och militära aktiviteter i global skala eller för att upprätthålla kontakter över långa avstånd. Man kan sköta detta med andra metoder. Hur kan man annars förklara att några transnationella bolag redan har fungerat alldeles utmärkt, vad lönsamheten beträffar, i decennier och till och med under tidigare sekler? Av Fernand Braudels panorama över kapitalism och civilisationer 14001800 kan man sluta sig till att de framgångsrika och lönsamma transnationella bolagen är ett gammalt fenomen; Braudel säger ju faktiskt att kärnan i kapitalismen alltid har varit transnationell. På basen av Braudels och andra historikers material kan man bevisa att också de förindustriella kommunikationerna tillät operationer över väldiga geografiska områden.
Under alla omständigheter är det ju enfaldigt att bygga sin uppfattning på reklam från företag som försöker sälja telekommunikationer åt andra företag. Man borde göra en fallstudie av telekommunikationernas användning inom ett visst transnationellt bolag eller inom en stormakts armé.
Herbert Schiller ägnar ett kapitel av boken "Who Knows: Information in the Age of the Fortune 500" åt frågan: Vem behöver datakommunikationer? Han skriver: Trenderna tyder på en världsomspännande rörelse som bygger på antagandet att det som är bra och nyttigt för vissa mäktiga grupper i de industriellt avancerade marknadsekonomierna är lika önskvärt och till lika stor hjälp för alla folk på jorden. Ett av de viktigaste skälen för att använda datakommunikation är att man behöver kontrollera väldiga finansiella transaktioner. Ett annat viktigt skäl är att datakommunikationen behövs för överföringen, bearbetningen och distributionen av underrättelser från de talrika spionsatelliter, som kretsar kring vår planet.
Schiller noterar också att datorisering och datakommunikation behövs för "rationalisering inom den irrationellaste ekonomisektorn". De största "informationsindustrierna" -- bank-och kreditväsende, börshandel, försäkringar, bokföring, juridisk service och reklam -- sysslar med förvärvande, överföring och skydd av äganderätt. Datoriseringen kan naturligtvis minska ineffektiviteten inom dessa "informationsindustrier". Det är bara det att den här sektorn förkroppsligar det ekonomiska systemets egen ineffektivitet Till exempel datorisering av försäkringarna framstår som lösningen av ett problem som man inte skulle ha ifall det ekonomiska systemet vore mer rationellt. -- Jag antar att du känner Schillers forskning mycket bättre än jag gör. Kan du eventuellt berätta något om forskarnas resultat inom det här området?
Nu har jag använt GreenNet rätt intensivt under ett och ett halvt år. Det är förstås inte någon särskilt lång tid. Och det första halvåret gick åt till försök och misstag med det tekniska, innan jag uppnådde en något så när tillfredsställande effektivitetsnivå... Vid det här laget har jag i själva verket börjat tvivla på att systemet är eller kommer att bli en sådan "kommunikationsmöjlighet" för freds- och miljörörelserna, som avses i förklaringen av nätverkets syfte.
Jag tycker som sagt inte att nyhetstjänsterna på GreenNet fungerar riktigt bra, åtminstone inte ännu. Fast jag måste medge att GreenNet är en mycket bättre nyhetskananal än vårt finländska videotex-system TeleSampo. (Däremot undrar jag om GreenNet är bättre för nyheter än det franska Minitel, där några av de stora dagstidningarna såsom Le Monde och Libération hör till nyhetsproducenterna.) Under kommande år har APC-nätverken antagligen en chans att utvecklas till en oumbärlig alternativ internationell "nyhetsbyrå" för freds- och miljörörelserna. Men då tror jag att en betydande del av arbetet måste göras på professionell (avlönad) basis. För närvarande görs ju det mesta frivilligt (utan ersättning).
Till exempel mötet gp.press borde kunna producera egna nyhetstelegram om händelserna. Vi får hoppas att detta blir möjligt. Tillsvidare erbjuder man endast ett urval av materialet från Associated Press och andra professionella nyhetsbyråer. Nyhetsutbudet på GreenNet skulle förbättras om exempelvis InterPress Service (IPS), som har specialiserat sig på tredjevärlds-nyheter ur "alliansfri" synvinkel, skulle göra sitt material tillgängligt på APC-nätverken (måhända mot extra avgifter).
En verklig fördel med datanät är att nyheternas avnämare (tidningar, andra datanät osv) kan upprätta direkt kontakt med nyhetsproducenterna.
*** Vid det här laget har jag igen hunnit övergå från penna till dator -- brevet tycks bli längre än jag trodde. I detta ögonblick, medan jag skriver upp det på skärmen, anländer ett "vanligt" brev från Katy Hertell, som är aktiv bland de finländska Gröna och speciellt inom internationella "Kvinnor för Fred". Hon har bifogat en artikel som en av våra större dagstidningar refuserade, antagligen p g a att innehållet är ganska alarmerande:
"NATO planerar att utplacera nya kryssningsmissiler - dubbelt så många och med större förstörelsekraft -- i Europa som ska ersätta de 429 kryssnings- och Pershingmissiler som kommer att elimineras enligt INF-avtalet i Moskva. I första hand rör det sig om lätta kryssningsmissiler som avfyras från flyg. Vissa missiltyper är avsedda för fartyg till havs. Vidare planeras nya missiler för artilleriet och för slagfältet. Ett topphemligt taktiskt missilsystem (JTACMS) har redan tagits i bruk av USAs luftstridskrafter. NATO har ca 750 bombplan i Europa som kan bära denna typ av missil förutom de ca 1 000 bombplanen i USA, vilka är avsedda för Europa. Om man utgår från att varje plan kan bära två missiler så innebär detta, att 1 500 missiler utplaceras i Europa redan vid början av 1990-talet."Katy bifogar en kopia av Dan Plesch's artikel i den amerikanska tidskriften "The Nation" (25 juni 1988), i vilken hon har funnit de ovanstående uppgifterna.
Varför berättar jag om detta för dig? Jo, det ironiska är att jag faktiskt har "mött" Dan Plesch på GreenNet och att jag är medveten om att han och andra inom gruppen BASIC (the BritishAmerican Security Information Council) producerar ett datamöte på GreenNet (basic.nato). Ändå var det Katys brev som avslöjade dessa nyheter för mig.
En orsak till att jag inte har funnit de här dåliga nyheterna på Greennet - jag antar nämligen att de står att finna i basic.nato; ska kolla -- består i att det är svårt att hitta rätt bland datamötenas otaliga "ämnen" (topics) och "svar" (responses). Det är tillsvidare så mycket lättare att hitta nyheterna i tidningar och tidskrifter (förutsatt att de inte censureras, vilket tycks ha skett i det här fallet). En annan orsak är att vi inte står ut med vissa nyheter utan genast förpassar dem längst ned i minnets källarvåningar. Sedan förmår bara någon modig "kvinna för fred" -- någon person som vågar tackla sitt eget "nukleära trauma" -- dra upp vår gömda vetskap om dessa nyheter till ytan. ("Det nukleära traumat" -- YDINTRAUMA på finska -- är titeln på en bok av Soili Hautamäki, f ö också en kvinna.) Det här är otvivelaktigt huvudorsaken till att nyheter om nya kryssningsmissiler sprider sig långsamt under senare hälften av 1980-talet. Vi orkar inte höra den här historien upprepas ännu en gång.
Hur som helst: den verkliga fördelen med GreenNet visar sig n u när jag redan har nåtts av "nyheterna" på andra vägar. Nu kan jag nämligen återuppta kontakten med Dan Plesch i hopp om att vi ska kunna utbyta tankar om nyheternas innebörd. (Det kanske inte lyckas; jag vet nämligen inte om jag har några informationer att erbjuda Dan Plesch såvida han nu inte blir intresserad av vårt diktmöte.)
Apropos vårt diktmöte: har du någonsin återvänt besviken från ett personligt möte med en författare vars verk du läser och beundrar? Har det hänt dig att den andliga giganten i sin kroppsliga gestalt framstod som en liten, nervös, skallig, butter osv typ som tydligen bara ville dricka öl? Nånting i den här stilen har säkert många läsare råkat ut för; jag har själv sådana erfarenheter. (Undantag: de kvinnliga poeter som jag har träffat har också varit fysiska "uppenbarelser".)
De ovannämnda känslorna av besvikelse eller uppfyllelse är antagligen typiska för relationen mellan författare och deras läsare.
De relationer som uppstår mellan nätverkets användare liknar författar-läsarrelationen, med den viktiga skillnaden att båda parterna i en par-relation på ett nätverk är b å d e läsare o c h författare. Det här är ju ovanligare inom den traditionella litteraturen.
Hela datanätet är så att säga en litterär relation. Orsaken är lätt att begripa: de sociala relationerna mellan nätverkets användare bygger uteslutande på det skrivna ordet.
Brevvänner, eller sociala relationer per korrespondens, har alltid förekommit, kan man invända, men invändningen missar poängen. För det första var också dessa korrespondens-förhållanden litterära -- litteraturen är ju "letters" (brev, ö.a.); många goda böcker har skrivits och skrivs förhoppningsvis ännu idag i form av ett eller flera brev.
För det andra erbjuder datamötena (t ex på GreenNet) läsarna och författarna mötesplatser av ett slag som aldrig tidigare har förekommit. Sålunda skapar GreenNet och andra datanät faktiskt nya möjligheter till vad jag vill kalla litterära relationer. Och om det uppstår vänskap i de här relationerna (en vänskap som påminner om läsarnas känslor för författarna, fast på mer jämlik basis) så kommer parterna förmodligen ofta att lyckas förmedla precis den information som räknas till varandra. Här stöter vi slutligen på "informationsförmedlingens" subjektiva sida, vilket skulle förtjäna en närmare granskning.
Det tycks mig att nätverksrelationerna blir m e r litterära ifall parterna blir b ä t t r e vänner. Det här stämmer kanske inte överens med vissa snobbars litteraturuppfattning. Det gäller närmast ifall litteraturen betraktas som en form av kommunikation. ("Mer litterär" förutsätter givetvis inte att större mängder av kilobytes måste överföras.)
De litterära nätverksrelationerna kan förstås urarta i "tomma ord", men de kan också bestå av någonting utöver orden. Att orden ibland förmår överskrida sig själva och uttrycka mer än någonsin tidigare är kanske också i någon mening en illusion. Å andra sidan beror litteraturens existens av denna illusion. Detsamma gäller nätverket; antingen kommer det i allt högre grad att likna litteratur, eller så kommer det överhuvudtahet inte att förtjäna vår uppmärksamhet.
En kram,
Mika
PS Jag kollade i basic.nato. Uppgifterna om de nya kryssmissilerna finns där samt många andra nyheter om pågående upprustning inom NATO samt i Sovjet.
Message 1 (149 lines) From cdp:jwasko Fri Jan 13 18:39 PST 1989 To: gn:folkets Subject: Thoughts...Tankar kring elektronisk kommunikation med MikaJa, jag måste medge att du är den första riktiga vännen jag fått via ett datanätverk. Alla de mänskor, som jag regelbundet kommunicerar med via båda de nätverk jag använder, är gamla bekanta eller vänner. Jag har med andra ord mött dem ansikte mot ansikte tidigare. För mej är det här ett intressant fenomen. Jag har en föreställning - visuell image - av de personer jag kommunicerar med, och känner kanske till några av de ljud som associerar till dem - deras röster, deras sätt att skratta osv. Jag kan till och med föreställa mej hur de kommer att reagera på mina meddelanden. När det gäller nya vänner är det svårare att föreställa sej visuella/auditiva reaktioner. Jag har inga tidigare erfarenheter. Så min kännedom om en "nätverksvän" är endast litterär, som du säger. Jag känner bara till den information som du erbjuder i form av språk. På ett sätt har du således mycket större möjligheter att kontrollera min kunskap om dej, än mina andra vänner har. Eller "nätverksvänner" i allmänhet kan kontrollera det de känner till om varandra. Åtminstone den kunskap som förmedlas via nätverket. Jag förmodar att jag kunda anlita andra källor för att få information om mina nätverksvänner. I detta fall nämnde jag faktiskt namnet "Mika" för mina skandinaviska vänner vid en konferens under sommaren (vilket jag tror jag berättat för dej tidigare). De gav mej verkligen sina (ibland begränsade) kvalitativa intryck (alla var positiva, förresten). Men de gav ingen hjälp i fråga om visuell eller auditiv information om det som är typiskt för Mika eller Mikas innersta väsen. Jag får fortfarande lov att lita till en skriftlig kunskap om min "nätverksvän". De ideer, tankar och den information han delar med sej av i lingvistisk form. (Men skulle det inte vara möjligt att överföra en grafisk presentation via något datanätverk?? Jag är inte tekniskt så avancerad att jag skulle veta.) Dina tankar om nätverkens litterära natur är intressanta. Naturligtvis känner jag inte till mycket, varken visuellt eller hörselmässigt, om många av de författare till mycket av det jag läser. (Även om populärpressen står till tjänst med mer information än jag bryr mej om att få om vissa författare. Och allt oftare träffar jag akademiska författare som jag verkligen inte vill veta något om, deras arbete eller natur.) Men skillnaden är att vi är både läsare och skribenter i den här elektroniska situationen. Det är en ny infallsvinkel och en fascinerande sådan.
Ja, tillsvidare är detta bara strötankar om personliga förhållanden via datanätverk. Jag borde tillägga att jag under många års tid hade ett stort motstånd mot att involvera mej i dessa nätverk (eller datorer överhuvudtaget) tills jag blev introducerad till PeaceNet av UDC vänner. Jag är inte särskilt intresserad av att utbyta skvaller eller vitser med "okända" personer, eller av att få de senaste börsnoteringarna eller finansiella råd av något av de kommersiella datanätverken. Jag blev intresserad av de möjligheter PeaceNet erbjuder - att hitta aktuell information om andra progressiva grupper/mänskor, och att dela med mej av information, erfarenheter, aktiviteter med sådana grupper/mänskor. Man kunde naturligtvis göra detta via tryckt text (tidningar, tidskrifter mm.). Men möjligheterna till omedelbar feedback på ideer och aktiviteter är helt andra i fråga om datanätverken.
Speciellt när det gäller UDC - vi är nämligen en ganska spridd organisation, som består av akademiker och aktivister utspridda över ett ganska stort land (med några internationella medlemmar). Det har varit svårt att kommunicera ofta. Inte på grund av kommunikationsmedlen; vi har förstås postservice, telefoner mm. Men för att de flesta av oss är upptagna, överengagerade mänskor, involverade i våra arbeten, lokala projekt och aktiviteter som innefattar våra arbetsplatser och lokalmiljö och ibland även våra privatliv. Därför kommer vår organisations aktiviteter ofta sist, efter det att andra ärenden blivit skötta.
...Men, emedan många av oss har kommit med i PeaceNet, märker vi att fler UDC aktiviter blir utförda. Vi kan lättare organisera våra konferenser. Och mitt arbete som redaktör för nyhetsbulletinen underlättas. Jag kan inte bara ta emot artiklar och meddelanden från UDC medlemmar i nätet, jag kan också ta emot ideer, artiklar mm. från andra grupper/personer intresserade av frågor rörande demokratiska kommunikationsmetoder...ett exempel är förstås End.Lund konferensen som jag deltog i som UDC representant. Organisationen är emellertid fortfarande inte lika effektiv och produktiv som motsvarande allmänna etablerade organisationer på kommunikationsområdet, såsom de professionella organisationerna eller mer lokalt baserade organisationer. Vi saknar de grundläggande resurserna för en sådan tillväxt, men vi gör framsteg.
Men detta leder mej till en av dina synpunkter på den korporativa och militära världens effektivitet...och huruvida informationsteknologierna är så "revolutionära" som den korporativa världen vill framställa dem. Jag håller just på att presentera några av de mest typiska argumenten, som framförs i diskusionerna om informationssamhället, för min stora föreläsningsgrupp på över 200 studenter. Jag försöker uppmuntra dem att fundera över några av problemen med de löften som ofta ges av korporationer, de militära och teknokratiska skribenterna. Deras första uppgift är faktiskt att analysera en reklam för ett av bolagen involverade i kommunikations/informations teknologi, och att diskutera vad reklamen utgår från när det gäller själva teknologibegreppet, liksom vem som drar fördel av sådan teknologi m.m.
Efter denna inledande del kommer vi att följa de olika informations/kommunikationssystemens historia och försöka hitta liknande teman. Särskilt ska vi försöka följa utvecklingen av dessa teknologier för militära och kommersiella ändamål. Jag har försökt visa (och flera andra uttolkare likaså), att de frågor och problem som uppstår i samband med nya informationsteknologier inte alltid är nya, men att de historiskt påverkat den teknologiska processen. Inte en "revolutionerande" tanke, men det är viktigt för oss att komma i håg den. Vi betonar också att det historiskt gjorts försök att motstå teknologisk utveckling och de sociala, ekonomiska och politiska faktorer som leder den. Det förefaller mej som om detta blir viktigt för studenter - och även andra utanför universiteten - för att bemöta en typisk attityd, som går ut på att det inte är möjligt att utmana eller motstå en teknologisk utveckling, som kan vara skadlig för samhället. Och att det är möjligt med demokratiskt beslutsfattande och en fredlig och human användning av teknologin.
En annan synpunkt är att det finns motsättningar inbyggda i dessa nya system, liksom det även funnits historiskt i tidigare former för information/kommunikation. Såsom du påpekar behöver inte alltid korporationer och militära organisationer, och deras teknologier, vara de under av effektivitet som vi ofta tror. Det finns många exempel på speciellt militärt missbruk av kommunikationer, på tekniska misstag m.m. Det skulle vara ett fantastiskt studieobjekt - militär användning av kommunikationsteknologi - och jag har redan talat om att försöka mej på ett sådant projekt. Min tveksamhet beror på bristande tid och resurser. Men även på ämnets deprimerande karaktär. Det var illa nog att under flera år arbeta på ett projekt som hade att göra med bankirer; jag är inte säker på att jag så gärna väljer att "leva med" militären under den tid det skulle ta att genomföra ett sådant projekt. (Om du är intresserad så finns det några böcker om militär inkompetens med exempel från USA, som jag kunde skicka referenser till...)
---Nu har tiden tagit slut för mej och jag måste fortsätta i morgon. Du kunde kanske låta mej veta om du är intresserad av något. Jag tycker nog att de flesta av dessa kommentarer är ganska elementära och förenklade. Jag kan kanske fördjupa dem med tiden.
Janet
3.2. gn.poems
Hösten -88 beslöt Janet W. och undertecknad att sätta upp ett diktplank. Vi lade fram ett förslag till datamötet "poems" i "ideas", ett annat datamöte, och fick genast några uppmuntrande svar, bland annat från en nyzeeländsk poet. Några andra användare gillade tydligen inte förslaget; man invände att ett möte "jokes" (skämt) vore en mycket bättre idé. Vi svarade för vår del att skämt skulle vara välkomna och så startade vi "gn.poems". I det följande publicerar jag ett urval ur detta datamöte.Avsnittet ska också åskådliggöra några tekniska/praktiska detaljer om nätverket och tjäna som kostnadsexempel. (Kostnaden för nedanstående besök i gn.poems beräknas i kapitel 6.)
Inloggning till mötet från TeleSampo:
PTL TELESAMPO T06b ....................................... D A T A P A K ....................................... OLET PADKOMENTOTILSSA. POISTUMINEN EXITKOMENNOLLA. ANNA TIETOKONEEN OSOITE (NUA) MUODOSSA: XXXXXX 0234212301371 login (? for help) : folkets Password: (? for help): xxxxxxx Terminal = capture (hit <RETURN> or enter new terminal type): Welcome to GreenNet. For help, type "?" You have new conf entries in ideas You have new mail messages GreenNet commands: (c)onf (h)elp (m)ail (s)etup (u)sers bye ? c Type '?' for list of commands, 'h' for help. Conf? g Enter conference name (? for list of conferences): gn.poems visiting gn.poems... 'i' to see index of topics, '?' for command summary, 'h' for more help Conf? i gn.poems 10/12/88 1 Purpose of this conference 1 support 2 EDITH S\DERGRAN 2 folkets 10/27/88 3 If there is a death 2 folkets 11/21/88 4 Louis Aragon 1 folkets 11/23/88 5 Wittgenstein's question 4 folkets 12/17/88 6 David Fernandez Cherician igc:jwasko 7 ROSSETTI (no title) igc:jwasko 8 "Apolitical Intellectuals" igc:jwasko **** End of Topics **** Conf? 1 Topic 1 Purpose of this conference 1 response support gn.poems 10:32 am Oct 12, 1988 This conference is about networking poetry. Share poetry in the networks publish poems here. Name the topics of the conference after the poets and respond with verse ( & commentary and critique and bibliographical materials ). Conf? Topic 1 Purpose of this conference Response 1 of 1 folkets gn.poems 1:32 pm Nov 29, 1988 /....../ * Give us the poem you have written or copied! ** If you hesitate: try if the piece fits into one or several of these categories: POETRY, POEM, VERSE, LITERATURE, CULTURE, ART, LYRIC, METRE, MUSIC, SONG, RHYTHM, THOUGHT, DREAM, WORD, LANGUAGE. It it does, give it to us! *** The LANGUAGE may be English, French, German, Russian, Chinese, Arabic, Greek, Sanskrit, Italian, Finnish etc. The peculiarities and limitations of the American Standard Code for Information Interchange (ASCII) are on our agenda. Translations of verse are encouraged and it is highly recommended to publish & discuss them in this conference. **** When entering the name of the topic: make visible the author's name, or enter the title/first line of the poem. ***** It is nice of you to share poetry in the networks. Our friends sometimes classify poetry as SPIRITUALITY. This is not wrong. In some other times, however, SPIRITUALITY used to be stupidity and very bad poetry. Certain rulers, religious and/or secular, who deserved to be overthrown, were not, or at least not in time. The people continued to believe in their spiritual values and to practice what they and their black priests had taught. Of course, there were also "ceux qui n'ont pas voulu se vendre" (see the topic by Louis Aragon) but not even they were able to avoid the stupidity. That is another story. Mika at gn:folkets Topic 2 EDITH SÖDERGRAN 2 responses folkets gn.poems 2:54 pm Oct 12, 1988 Edith Södergran, FinnishSwedish poet 18921923 Nätet (orig. text in Swedish) Response 1 The Net (English transl.) Response 2 Note: ä is ASCII 132 å is ASCII 134 ö is ASCII 153 Topic 2 EDITH S\DERGRAN Response 1 of 2 folkets gn.poems 2:56 pm Oct 12, 1988 NÄTET Jag har nätet i vilket alla fiskar gå. Saligt häver sig fiskerskans lugna bröst då hon drager till sig den silverne last. Jordens rikedom lyfter jag upp på mina axlar. Jag bär er, jag bär er till en sagodamm. Uppe på stranden står en fiskare med gyllene metspö. Det finnes någonstädes gudar bakom de tätaste skogarna, vi irrande människobarn vilja ingen annanstädes än dit. Upp att söka framtidens flammande sol bortom skogen. Edith Södergran Topic 2 EDITH S\DERGRAN Response 2 of 2 folkets gn.poems 2:56 pm Oct 12, 1988 THE NET I have the net into which all fishes go. Blissfully the fisherwoman's quiet breast heaves when she draws the silver load to herself. I lift up the riches of the earth on my shoulders. I bear you, I bear you to a fairy tale bond. Upon the shore stands a fisherman with golden fishing rods. There are gods somewhere behind the densest forests, we wandering human children want to go nowhere but there. Up to seek the burning sun of the future beyond the forest. Edith Södergran ...quoted from Edith Södergran, Complete Poems. Translated from the Swedish by David McDuff: Unwin Brothers, Old Woking, Surrey 1984. Topic 3 If there is a death Response 1 of 2 folkets gn.poems 2:27 pm Oct 27, 1988 If there is a death (and there are those who say there is) then she is as soft as leather and as cool as water. She is amused by fishermen, visits quiet, dark rooms, and wears roses. She is blue bells, swings in church towers, cackels in weeping, shrieks with her hair strung out walks naked. She pauses barefoot over polished stone. She brings the night with white coverlets and birdseyes. She will wear wingtips to join with Mercury: with feathered feet they descend on the street, conquering. She never wears black, but lingers in chairs in violets and lavenders, resting her feet on needlepoint cushions. She turns her head from side to side with flat eyes, conjuring. She drinks tea. I am told she is fond of dusk when she uses the sky for a mirror. She likes to sweep and dust. She puts the motes in the sunlight. She blesses still air. On nights of citysummer she waltzes in the street. In winter she slips quietly away. She does not read or write, her words are all mundane. She asks for a glass of water. I have never seen her draw aside a curtain. They fall behind her in heavy repetitive rows. The night is storm, the curtains maroon, they slip down from heaven, she is vanished from view. Topic 3 If there is a death Response 2 of 2 folkets gn.poems 5:57 am Dec 22, 1988 OM DET FINNS EN DÖD Om det finns en död (och det finns de som säger att den finns) så är hon mjuk som läder och sval som vatten. Hon är road av fiskare, besöker tysta, mörka rum, klädd i rosor. Hon är blå bjällror, gungar i kyrktorn, kacklar när hon gråter, skriker, håret står i testar kring huvudet går naken. När hon vilar står hon barfota på slipad sten. Hon hämtar nattens vita täcken och fågellika blickar. Hon bär vingar för att förena sig med Hermes: på befjädrade fötter nedstiger de på gatan, erövrar. Hon bär aldrig svart, men dröjer sig kvar i stolar i violett och lavendel, vilar sina fötter på nåldynor. Med livlösa ögon vrider hon sitt huvud från sida till sida, uppfordrande. Hon dricker té. Jag har hört att hon i skymningen använder himlen som spegel. Hon tycker om att sopa, damma. Hon tvingar stoftkornen att ligga orörliga i solen. Hon prisar stillastående luft. Under stadssommarens nätter dansar hon vals fram längs gatan. På vintern smyger hon tyst sin väg. Hon varken läser eller skriver, hennes ord är världsliga som få. Hon ber om ett glas vatten. Jag har aldrig sett henne dra ifrån ett draperi. De sluts bakom henne i tunga, ändlösa rader. Natten är storm, draperierna isolerar, det är från himlen de faller, hon är inte längre synlig. - - Not: Ovanstående dikt anlände till gn:folkets via pn:amossberg på nätverket. Som ett slags vägvisare till författaren står användarnammnet cdp:coray. Något dess vidare vet vi tillsvidare inte om henne eller honom eftersom vi trots visst sökande i olika tunnlar (gateways) antagligen inte har lyckats frambefordra våra förfrågningar till den generiskt angivna adressen. Den finlandssvenska poeten Kjell Westö står för den svenska översättningen. (MB) Topic 4 Louis Aragon 1 response folkets gn.poems 1:50 pm Nov 21, 1988 ```````````````````````````````````````` L E C L U B D E S P O E T E S Minitel France Tel. 3615. Code: CLP. Le poeme de la semaine des informations sur la creation poetique une anthologie ```````````````````````````````````````` "POESIE DE LA RESISTANCE" Louis Aragon : GLOIRE AU MAQUISLouis Aragons dikt "Leve maquisen" handlar om gerillan i den franska motståndsrörelsen mot tyskarna ("ceux qui n'ont pas voulu se vendre"; "de som inte ville sälja sig"). Namnet på den väpnade rörelsen (maquis) betyder busksnår. Se vidare om "club des poètes" i nästa kapitel.Topic 6 David Fernandez Cherician igc:jwasko gn.poems 6:39 pm Oct 25, 1988 CLASSIFIED SECTION Wanted: a world without monopolies, without policy. Inquire of anyone in Asia, Africa, Latin America. David Fernandez Cherician (translated by Robert Marquez) Topic 7 ROSSETTI (no title) igc:jwasko gn.poems 12:49 pm Dec 13, 1988 Dimmest and brightest month am I; My short days end, my lengthening days begin; What matters more or less sun in the sky? When all is sun within? Christina Georgina Rossetti (from "Cat Lovers Against the Bomb" 1989 Calendar. New Society Publishers.)Utloggning tillbaka till TeleSampo:Conf? q GreenNet commands: (c)onf (h)elp (m)ail (s)etup (u)sers bye ? bye Goodbye! CLR DTE 0 exit
book@kaapeli.fi