Mikael Böök:<I>Nätbyggaren. En undersökning av den moderna posten</I> (1989). ISBN 951-95455-7-3. Kapitel 2

Mikael Böök: Nätbyggaren. En undersökning av den moderna posten (1989). ISBN 951-95455-7-3. Kapitel 2.
< ==

2. Möte med GreenNet

(ur loggböckerna)
Med ett kommando i kommunikationsprogrammet kan man lätt styra dataflödet -- de inkommande och utgående meddelandena -- till ett skivminne. Därmed slipper man att försöka tillgodogöra sig informationen medan den dansar förbi ens ögon med en hastighet av drygt hundra tecken i sekunden. I stället kan meddelandena tas fram till närmare granskning efter det att kontakten med datanätet avbrutits.
I programmet procomm kallas den datafil där materialet hamnar för "procomm.log". Det här filnamnet är en s k default i programmet.
Engelsk-svensk ordbok från 1958 (av Ruben Nöjd) översätter ordet default med 1. Brist 2. Försummelse; uraktlåtelse (att betala). -- Den mer omfattande ordboken Penguin English Dictionary 1985-86, som jag brukar vända mig till i svårare fall, anför liknande definitioner.
Varför programmerarna medvetet skulle vilja skapa brister och försummelser (att betala) begrep jag naturligtvis inte. Men jag måste länge nöja mig med att detta tydligen hörde till saken.
Slutligen insåg jag att jag måste inhandla ett speciallexikon (det blev Minidictionary of Computing, Oxford University Press 1986, i fickformat). Enligt dataordboken betyder default "en förutbestämd handling som kommer att utföras, eller ett värde som kommer att gälla tills en annan handling eller ett annat värde har specificerats".
Nu förstod jag äntligen hur jag skulle använda "procomm.log". Jag behövde bara ge den ifrågavarande filen nya namn -- som fick innehålla högst 8 tecken plus en ändelse med högst 3 tecken. Sålunda lyckades jag skapa lite ordning i det inkommande materialet från datanäten, och i korrespondensen med andra nätbyggare.
Antalet nya filnamn närmade sig visserligen snart gränsen för min egen minneskapacitet. Och ibland kom jag på mig själv med att använda skivminnet som en dammsugare. Innehållet visade sig bestå av onyttigt skräp, om jag någonsin hann titta på det.
Ganska många budskap var ändå värda att putsas och bevaras. Med textbehandlingsprogrammet avlägsnade jag de ovidkommande rader (från datanätens värddatorer) och de obegripliga tecken (som beror på störningar i telefonnätet m m) som insmyger sig under datakommunikationen.
Småningom kom vissa avdelningar på skivminnet i min mikrodator att bilda ett slags loggböcker över mina skrivbordsresor.
Jag beslöt att också kalla den dagbok jag hade börjat föra mellan de täta datanätsbesöken för en "loggbok". Här följer några utdrag.
2.1 Loggbok

27 augusti 1987
Första gången i kontakt med GreenNet - efter upprepade försök och misstag i över tre timmar...Dessutom har det ju tagit veckor för Postverket att ordna en datapak-förbindelse (NUI) åt mej.
-- NUI håller på att ta slut, vi har faktiskt bara en ledig för närvarande, förklarade Postens kontaktperson. Är det mycket viktigt att ni får den?
-- Ja, det är mycket viktigt, svarade jag.
Så fick jag äntligen en Network User's Identification (NUI). Därmed öppnades porten till de internationella datanäten. "Användaridentifikation" är den högtidliga svenska översättningen.
En förskräcklig manual, som jag inte begriper ett dyft av, bifogades. Dethär levererade Postverket igår, med chaufför.
Kauppalehti (26.10) om elektronisk post:
"... den hårda marknadsföringen börjar först om några år, när servicen och de internationella näten är i ordning förmodligen i x.400-anda. Vid det laget kommer det att finnas över 10.000 riktiga hemdatorer. För dem är servicenätverken ett fönster mot världen... Namnen varierar men idéen är densamma: allas förbindelse med alla".
28 oktober 1987
Är inte besviken på GreenNet men inte helt nöjd heller.
Det går bra att sända en text till sättning på Tiger-maskinen men jag lyckas inte få iväg annat än korta meddelanden, skrivna under själva förbindelsen, till GreenNet. Det beror väl inte på att Tigern finns i rummet invid medan GreenNets dator är i London?
Idag hände något märkligt: medan jag för n:te gången försökte skicka iväg en text till Mitra fylldes bildskärmen med märkliga tecken. Det var ingen ände på det hela! Till slut slocknade hela apparaten, som vid ett strömavbrott.
Fredsstationen i Helsingfors ska skaffa modem. Vi ska ordna nät-kurs på vintern.
1 februari 1988
Lyckades slutligen få iväg mitt meddelande om det kommande mötet i Lund (i samband med European Nuclear Disarmament Convention) till Mitra och till War Resisters International. Mitra föreslog att jag ändrar "protokoll" dvs metod för dataöverföring. Han bad mig försöka med "Kermit" eller "X-modem" i stället för med "ASCII uploading" och de förstnämnda visade sig efter många om och men fungera.
Nu går det också med "ASCII uploading", allt berodde på en liten "default".
GreenNet har gått över till ett nytt system. Hädanefter är nätet direktkopplat till amerikanska PeaceNet och EcoNet.
Försökte sända en inbjudan till Mike Gascoigne men misslyckades med stavningen. Efteråt såg jag att han förekommer som mgascoigne i den nya användarkatalogen. Jag satte punkt efter m och då var det givetvis täppt. Så är det med datorer, allt kan bero på en minimal förändring.
"Om Kleopatras näsa hade varit kortare hade jorden sett annorlunda ut"(Pascal).
1 februari 1988
Nätgrubbel. Jag har trasslat in mig i mina tankar. Jag är summan av mina relationer med omvärlden. Skulle någon ingenjör kunna kalkylera fram den summan med en formel för matrisräkning?
Mitra har en brevstil, som kanske är typisk för datanät. Åtminstone är den kort och koncis, för att inte säga lakonisk. Han spjälker upp budskapet i dess enkla beståndsdelar och överför dessa ett i sänder, i godtycklig ordningsföljd. Om han tvingas överskrida det radantal, som ryms på bildskärmen, noterar han inledningsvis, att "detta meddelande omfattar så och så många skärmar: du kan hoppa över dem och gå direkt till (n)ästa" (genom att slå n och RETURN). Jag har börjar uppfatta denna inledningsfras som en ren artighet, visserligen betingad av en teknologisk nödvändighet...
Tankarna borde alltså rymmas på postkort. Ju fler tankar, desto omfångsrikare kortlek, och desto mer invecklade regler. Sådana människor har vi mött i verkligheten. De kallas filosofer.
En berömd filosof lär för övrigt ha organiserat sina undersökningar enligt sådana riktlinjer: han nedtecknade dem på papperslappar. Och för att förmedla vidgade vyer till vänner och elever använde han faktiskt officiella postkort, de som är tomma på framsidan. Länge pysslade han med sina pappersbitar, förbättrande, ersättande och inflikande dem i en nummerföljd, som blev en verkligt "tät" bok. (De blev till och med en hel rad böcker, som hopfogades av hans efterföljare.) Hade han, filsofen, skrivit på dator och sedan postat tankarna över telefonnätet, då hade han naturligvis gjort som Mitra: givit en egen inramning, en egen ruta, åt varje nummer.
2 februari 1988
Måste försöka ordna så att jag kan jobba på heltid med dethär...
24 mars 1988
Har skaffat anslutning till Postens Telebox, genom TeleSampo, och skickat pengar till ett nytt nätprojekt GreenLight, som drivs av kollegan Owen Kelly i London. GreenLight ska förmedla essäer, dikter, till och med musik över datanät.
Idag finns 8 finländska GreenNet-användare mot bara 4 i Sverige.
GreenNet-kursen på fredsstationen i februari blev bra. Vi beslöt starta ett finländskt "alternativt" datanät. Jag har skrivit en rapport på engelska. Mitra kommenterade vissa punkter. Han sade, att en skillnad mellan GreenNet och kommersiella nät är att de sistnämnda bara gör tekniska förbättringar om inkomsterna kan väntas öka. GreenNet däremot strävar till tekniska förbättringar om det gynnar freds- och miljörörelserna. Allt tekniskt utvecklingsarbete, som görs av sympatiserande specialister, delas dessutom ut gratis över nätverket.
Han erkänner att nätverken är sårbara -- och att militären och regeringarna kan kontrollera dem -- men påpekar att telefonnätet är lika sårbart.
Om upphovsmannarätt (copyright), som debatterades flitigt under kursen, säger han:
1) materialet i nätverken får kopieras och publiceras på nytt men författarens och gärna även nätverkets namn ska nämnas.
2) i vissa fall anger upphovsmannen att han vill behålla copyright. Då måste hans medgivande sökas om materialet publiceras.
26 april 1988
Iskall vårmorgon. Ansar modemavdelningen på min hard disc...
Francois Jacob, nobelpristagare i medicin, har kallat evolutionens sätt att arbeta med växternas och djurarternas utveckling för bricolage. Den här bilden är jag skyldig vår egen Björn Kurtén. Han tog den till utgångspunkt för sitt inlägg på seminariet "Till glädjen" som hölls i Hangö för några år sedan (inlägget publicerades i Nya Argus). Kurtén gav också en översättning: knåpande. Nätbyggarens verksamhet vid tangentbordet kunde kallas för ett knåpande. (Ibland urartar det förstås i ren knappologi!)
Aktiviteter för nedrustning och fred kan också liknas vid ett knåpande. Detta skall -- om än med evolutionens snigelfart -- utmynna i en "mutation", en omstöpning av de internationella relationerna.
Mike Gascoigne har publicerat två av sina stories i GreenNet-mötet end.lund, som ingår i förberedelserna av det "riktiga" mötet i Lund nästa juni-juli.
26 april 1988
TepNet heter det nya finländska datanätsalternativet...
-- Dessa män ska visa oss vägen till det framtida informationssamhället.
Så inledde TV-hallåan ett datanätsavsnitt i gårdagens nyheter. De ifrågavarande männen representerar olika ministerier, banker och bolag.
Planen går ut på att skapa "det allmänna datanätet och medborgarens kunskapsstation".
27 april 1988
"Hemterminalerna kommer" skriver Helsingin Sanomat i dagens ledare.
"Vi har också ett starkt industriellt och ekonomiskt intresse i saken."
"Målen för det finska experimentet har från början satts på ett förnuftigt sätt. Det vore meningslöst att låta hundra blommor blomma eller att drömma om monopol. Den centrala utgångspunkten är ett öppet och enhetligt nät som uppstår ur olika parters samarbete. Om även databaserna fås att betjäna hemmens behov på bästa möjliga sätt kommer hemterminalerna att bli ett vardagligt arbetsredskap i informations- och konsumtionssamhället."
JA OCH AMEN intygar männen, som ska leda oss till "informations- och konsumtionssamhället". (Vi lever i "en affirmativ kultur".)
Notera, att man fortfarande talar om terminaler trots de allt billigare mikrodatorernas och hårdskivornas segertåg. Nå, i teknisk mening kan väl varje dator som kopplar sig till en annan dator kallas en terminal.
Men en terminal är förstås underställd en central. Centralen med alla sina bihang liknar spindelns nät. Offret når sin terminal - ändstationen.
Jag hoppas inte att människorna köper terminaler, utan däremot, att de utgör centraler. Att bilda en central är ett mänskligt behov. Centralen sitter inne i huvudet.
***
I fortsättningen går jag över till att citera avsnitt ur de mycket mer omfångsrika loggböcker, i vilka jag har samlat och ordnat material från datanäten. Dessa datafiler har småningom fyllt utrymmet på min hårdskiva. Utrymmet är 20 megabytes, tjugo miljoner skrivtecken, ca tiotusen maskinskrivna sidor.
2.2. end.lund

Några privatpersoner (E.P.Thompson, Mary Kaldor, Claude Bourdet, Lucio Lombardo Radice, Roy och Zhores Medvedev med flera) tog vid början av 1980-talet initiativet till European Nuclear Disarmament (END). END uppmanade européerna att bryta sina lojaliteter med de två militärblock som leds av USA respektive Sovjetunionen.
Man borde börja handla som om Europa inte längre vore kluvet i två halvor. Först och främst borde man bygga upp en gemensam kampanj för nukleär nedrustning mellan personer och grupper på båda sidor av de militärpolitiska blockgränserna. Något europeiskt militärblock behövs inte utan ansatserna till ett sådant block bör tvärtom motarbetas, enligt END.
Tankarna bakom END (se bl a Böök & Lehto 1982) har visat sig vara fruktbara. Några verkligt avgörande steg emot nukleär nedrustning har inte ännu tagits. Men vissa avspänningsåtgärder på statlig nivå har åtminstone förbättrat klimatet avsevärt. Toppmötena mellan Reagan och Gorbatjov, INF-avtalet, START-förhandlingarna m m beror delvis på något som bland annat END har eftersträvat nämligen en "avspänning underifrån".
END har lyckats skapa några knutpunkter i ett socialt nätverk över blockgränserna i Europa. Det rör sig om bestående kontakter och regelbundet erfarenhetsutbyte mellan personer och föreningar i de olika ländernas civilsamhällen. END-konventet, som ordnas en gång i året, är ett exempel.
Hösten 1988 anknöt Johanna Suurpää (en av våra gröna politiker) till END när hon talade på ett stort offentligt möte som arrangerades av den lettiska folkfronten. Hon sade att vi inte ska vara lojala mot öst eller väst utan mot oss själva. Finlands utrikesminister (Kalevi Sorsa) förklarade å sin sida att man bör skilja mellan 1. en stats utrikespolitik, och 2. internationella förbindelser mellan civilsamhällen. Detta är förvisso också i linje med END.
Dessvärre fortsätter staterna ändå att rusta för krig. Därom vittnar också följande texter.
Mötet end.lund på GreenNet under våren 1988 ingick i förberedelserna av ett seminarium om datanät på VII END-konventet som hölls i Lund 30.6. - 4.7.1988.
Genom att citera ur end.lund vill jag visa hur ett möte på ett datanät kan gestalta sig.
Det är också min avsikt att kritisera datateknikens militära tillämpningar, och att ställa en fråga om datanät: hur kan man använda datanät för att främja nedrustning?
Jag medtar texter av vänner och bekanta på nätet, som de har gett mig tillstånd att publicera också i denna bok. (Dessa och några ytterligare texter ur end.lund har jag tidigare utgett i en pamflett på engelska, som utkom kort före END-konventet i Lund, se Böök 1988.) Jag låter en rad från GreenNets värddator i London stå kvar ovanför varje loggboksanteckning.

folkets end.lund 7:10 pm Mar 30, 1988
DISKUSSIONSINLÄGG
1.
Under det första END-konventet (Bryssel, 1982) reste sig en otålig fredsaktivist för att tala till plenarsessionen. Han uppmanade var och en i församlingen att gripa tag i sin vänstra grannes högra hand. De skulle se varandra djupt i ögonen och utan vidare dröjsmål övergå till att utbyta namn och adresser. Därpå skulle plenarsessionen fortsätta som om ingenting hänt. Men när deltagarna i sinom tid hade återvänt till sina hem, då skulle de leta fram pappersbitarna ur sina rockfickor och börja avfatta brev till sina nya vänner.
Enligt vad jag minns följde vi verkligen den ovannämnda talarens råd, men inte utan att känna oss en smula generade. Var vi faktiskt beredda att skaffa oss nya vänner i så stor hast?
Vår moderator hade kanske rätt på sitt eget sätt fastän mycket få av oss trodde att det tilltänkta "nätverket" skulle fungera såsom han önskade. Det gjorde det inte heller. (Det kan ju hända, att några påbörjade en lång och fruktbar kommunikation p g a denhär övningen. Men det hela ledde sannerligen ingen success story om ett framgångrik internationellt länkande av fredsrörelser och - aktivister till varandra.)
På nästa END-konvent kommer vi att uppmana folk att skaffa sig adresser i "email" (elektroniska postsystem) och att utbyta dessa med varandra. I vilken utsträckning håller vi helt enkelt på med att upprepa samma historia om än med ännu högre dvs. elektronisk hastighet?
Nyckeln ligger kanske i att sänka hastigheten. Varför inte acceptera att datanät mellan oss och våra grannar kommer att uppstå gradvis, över decennier, så som telefonnätet utvidgades.
Ja, en sänkning av hastigheten och förväntningarna är att rekommendera, det är mer realistiskt.
Med telefonin har de globala förbindelserna redan installerats, dock inte freden. Inte kan man heller säga, att telefonerna speciellt mycket används för att främja nedrustning eller ens för att klara upp missförstånd mellan folken och deras regeringar.
("Heta linjen" är ett undantag, som bekräftar regeln.)
Varför då skapa så mycket uppståndelse kring datanät? Här är några av de motiv jag har att komma med:
2.
Det finns anledning att bygga upp ett motstånd mot vissa välkända tillämpningar av atomteknologin. Men är inte också de elektroniska datorerna barn av "atomiska" upptäckter? Och vore det rimligt att "vara emot" datorer? Nej, det vore närmast löjligt. Däremot är det rimligt att kräva av fredsrörelsen, att den befattar sig med datorer likaväl som med atombomber och atomkraftsanläggningar.
Frågor som behöver väckas inom fredsrörelsen: hur kan vi använda datateknik för att åstadkomma nedrustning? I vilken mån förmår datateknikens användare påverka teknikens utveckling? Vilka chanser finns det för att skapa nedrustningssinnade allianser mellan tillverkarna av datateknik (åtminstone individerna) och användarna? Skapar trenderna i världens dataindustri konflikter och krigsorsaker?
3.
I åratal har vi, i Väst, fått lyssna till en märklig diskurs om "det kommande informationssamhället". Det här har nästan blivit den nutida kapitalismens enda diskurs: det är denna tes, som dominerar perspektivet på vart vi är på väg. Det är sällan man får höra någon ställa den fråga som i all stillhet logiskt följer på tesen om informationssamhället - kommer det att vara ett särdeles väl informerat samhälle eftersom det kallas så? Även denna fråga borde varje fredsrörelse värd sitt namn ta upp till diskussion.
Tillsvidare har "informationssamhället" väckt mycket mindre diskussion i fredsrörelsen än den sovjetiska "glasnost"-given.
"Glasnost" är för övrigt ett närliggande ämne, eftersom det är fråga om information även i det fallet.
Kort sagt: fredsrörelsen borde uttala sig och handla på tesen om "informationssamhället":
a) Det råder förvirring: "information", som ett natur- och ingenjörsvetenskapligt begrepp sammanblandas med frågan om att vara informerad, dvs frågan om förståelse av det, som är på gång i världen. "Informationssamhället" är laddat med detta hopblandande av begreppen. Det är därför det lyckas måla ett så harmoniskt självporträtt. De sociala och politiska motsättningarna, de ekonomiska gapen mellan Nord och Syd, vapenkapplöpningen mellan Öst och Väst, och den teknologgiska utvecklingens dystrare konsekvenser, allt detta är sådant, som den enorma floden av "information" tycks lägga under sig.
b) Må fredsrörelserna och fredsaktivisterna i bägge halvorna av Europa koppla sina telefoner till modem och mikrodatorer för att på det viset bryta in i den postmoderna eran. Den globala konkurrensen om telekommmunikationerna skulle kunna beskrivas med ordet "postmodernism" eftersom den ju gäller "posten" i vid mening. Så uppfattad skulle "postmodernismen" inte framstå som den moderna historiens mystiska slut utan som ett konstruktivt sätt att närma sig ett av tidens internationella problem, Europas nukleära nedrustning. Kanhända vore några av de tänkare som undersökt det postmodernistiska fenomenet Habermas och Lyotard, för att nämna två exempel villiga att ansluta sig till en sådan tolkning ?
5.
Det är ett faktum att militären utövar ett starkt inflytande på datatekniken. För att övertyga sig om det behöver man bara tänka på SDI och SCI (Pentagons Strategic Computing Initiative), stormakternas elektroniska spionageanläggningar osv.
Men det är svårt att analysera detta inflytande och och att fastställa dess räckvidd. Man kan försöka få ett grepp om olika aspekter genom att närma sig frågan på olika nivåer (och med hjälp av enskilda fall):
arméerna och generalstaberna som segment av marknaden för datautrustning;
databolagen som tillverkare av (viktiga delar av) nya vapensystem;
enskilda bolags (IBM osv) eventuella inflytande på beslutsfatningen om nya vapensystem (D.T.DeLamarter har skrivit ett intressant verk med titeln "The Use and Abuse of Power of IBM" men tyvärr ger boken s g s ingen information om IBM och militen;
på individnivån, ty i databranschen är det tydligen överhuvudtaget svårt att veta om man är inbegripen i militär produktion eller inte (om detta kan man kontakta gn:mgascoigne) ;
de amerikanska restriktionerna (COCOM-restriktionerna) på utförsel och handel med datautrustning, som klassas såsom "strategiskt betydelsefull" (det nyligen inträffade fallet i Finland med en begagnad VAX-dator tillverkad av Digital Equipment som hittade (?) sin väg till Sovjet genom ett byggprojekt i Estland);
de militära vapnens betydelse versus värdet av information ur strategisk synvinkel; eventuellt kommer information i allt högra grad att bli en fråga om tillgång till databaser;
Postverkens business-inriktning i flera länder versus en inriktning på internationellat samarbete och nedrustning (i det fallet är det militära inflytandet snarast indirekt och "ideologiskt").
Jag tror att vi bör koncentrera oss på att utarbeta sätten att närma sig kopplingen dataindustri-vapenindustri och på att synliggöra den. Däri kan vi antagligen räkna med assistans från yrkesmänskor i databranschen ( föreningen "Electronics and Computing for Peace" och andra organisationer).
Mikael Book
Helsingfors
Finland

Var hamnade ovanstående meddelande?
Efter det att jag sänt det till mötet end.lund kunde varje användare av GreenNet, PeaceNet och EcoNet läsa det. Mötena (conferences) bildar nätverkets offentlighet.Ett möte på GreenNet skulle kunna jämföras med en sida, eller återkommande spalt, i en stor dagstidning. I motsats till de flesta dagstidningarna är emellertid GreenNet ett internationellt forum. Det är en av skillnaderna. Men den viktigaste skillnaden är kanske att offentligheten på datanätet är interaktivare (ömsesidigare) än tidnigens. Det är mycket lättare för datamötets läsare än för en tidningsläsare att
-- införa egna kommentarer, nya meddelanden, rättelser, kritik osv, antingen omedelbart eller senare; datamötet kan pågå i veckor, månader eller t o m under flera år;
-- kontakta meddelandets upphovsman eller mötets arrangör för att be om förklaringar, tacka för intressanta upplysningar, peka på frågor som borde tas upp i mötet m m;
-- sända kopior av notiser eller texter till en eller flera andra användare av nätet, eller till användare av andra elektroniska kommunikationssystem som är anslutna genom s k tunnlar (datanät, telexadresser, telefaxmaskiner m m)
På ett datanät måste man aktivt söka efter den information eller de nyheter man vill ha. För det första gäller det att hitta de möten som man önskar följa med. I möteskatalogen (conference list) kan man söka med hjälp av nyckelord (i det här fallet t ex 'END' eller 'disarmament'). Utbudet av möten är relativt stort (se nedan avsnitt 2.4.). På GreenNet tenderar mötenas antal dessutom att växa med antalet användare eftersom användarna själva är aktiva informationsproducenter.
När man väl har funnit ett möte som man vill delta i, eller som man regelbundet vill läsa, kan man sätta upp det på sin personliga möteslista. Då meddelar systemet vid nätverkssessionens början att det finns nya inlägg i mötet, ifall sådana har influtit efter det att man senast hade kontakt med nätverket.
Exempel på korta inlägg i end.lund:

igc:jwasko
end.lund 10:26 am Jun 4, 1988
Jag heter Janet Wasko, professor/forskare i telekommunikation och film vid universitetet i Oregon i Eugene, Oregon, USA. Även om jag inte kan delta i konferensen i Lund den 2 juli, är den förberedande diskussionen mycket intressant, speciellt kommentarerna rörande frågor om informationssamhället. Jag är redaktör för UDC:s (Union of Democratic Communications) nyhetsbulletin. UDC består av en grupp akademiker och aktivister (huvudsakligen från USA och Kanada, men också några från Europa), som vill befrämja fredlig användning av kommunikations- och informationsresurser. Många av våra medlemmar är aktivt med i datanätverk (såsom PeaceNet) och andra oberoende mediaaktiviteter. Det finns också många UDC medlemmar som bedriver forskning om informationsteknologi och "informationssamhället" ur en kritisk synvinkel. Och särskilt finns det många som arbetar med några av de teman ni har på er konferens, inkluderande informationsteknologi och det militära (bl.a. stjärnornas krig), internationellt dataflöde, alternativa/oberoende dataprojekt mm. En del av detta arbete finns presenterat i en ny artikelsamling publicerad av University of Wisconsin Press, Political Economy of Information (red. Vincent Mosco/Janet Wasko). En andra volym är under arbete: Democratic Communication in an "Information Age". (För mera information eller referenser kontakta jwasko, PeaceNet.)
Vad gäller resurser för PeaceNet: UDC har nyss öppnat en konferens för att diskutera ämnen relaterade till media & information (udc.media). Några artiklar från nyare nyhetsbulletiner är inkluderade och speciellt ett förslag till progressiv telekommunikations/informationspolitik, som kan vara av intresse för konferensens organisatörer/deltagare. Många av våra medlemmar är nu anslutna till PeaceNet och kunde vara intresserade av er konferens.
För de medlemmar som inte är anslutna skulle vi vilja täcka Lundkonferensen i vår nyhetsbulletin, The Democratic Communique, så vi kommer att följa med diskussionen här före och efter den 2 juli.

Varje enskild användare har en egen postlåda för privatkorrespondens. Om man vill starta en diskussion på ett datanät kan det löna sig att skicka personlig inbjudan till ett antal andra användare, vilket jag gjorde i fallet end.lund. Ett av de svar jag fick följer:

From salex Mon Jun 13 14:43 BST 1988
To: folkets
Subject: END Convention

Kära Michael,
Tack för informationen om END Convention i Lund. Tyvärr kommer jag bara att kunna delta i det relaterade datamötet. /.../ Jag är i Moskva ända till början av juli men tänker hålla mig ajour med hjälp av konferensmaterialet. Ser fram emot att få slutrapporterna.
Hälsningar,
Alex.
(Sergei Alexandrov, Koordinator för kommunikationsfrågor, Presstjänsten Novosti.)

PeaceNet-användaren Jerry Whiting i Seattle producerar ett antal datamöten på PeaceNet om "etisk investering". Jag underrättade honom om mötet end.lund och bad honom att sända eventuella uppgifter om det största databolagets -- IBMs -- kontrakt med rustningsindustrin.
Jerry Whiting sände bl a följande nyhetsnotis:

"IBM och det nationella laboratoriet i Los Alamos samarbetar för att utveckla en ny superdator. Detta är deras första samarbetsprojekt sedan 1960-talet. Man kommer att använda en IBM 3090200E superdator i laboriet, som ägnar sig åt utveckling av kärnvapen. Slutresultatet kommer att bli en ny och kraftigare superdator." Wall Street Journal 51/8/88 p 10.

Redan innan end.lund kom igång stötte jag på flera intressanta texter av en GreenNet-användare vid namn Mike Gascoigne. Nätverket erbjöd den fördelen, att jag kunde ta kontakt direkt med honom per elektronisk post och be om att få publicera texterna i finländska tidningar. Det hade han ingenting emot. Mike Gascoigne bidrog också direkt till disskussionen i end.lund genom att bearbeta några av sina artiklar och publicera dem där. Jag återger ett av bidragen i dess helhet:

mgascoigne
end.lund 12:33 pm Apr 22, 1988
ATT AVBRYTA I VAPENKAPPLÖPNINGEN
Hur är det möjligt att jag, som är en aktiv medlem av CND (Campaign for Nuclear Disarmament den brittiska "Kampanjen för nukleär nedrustning", MB:s anm.), och som till och med har suttit i fängelse för mitt engagemang, plötsligt arbetar med ett projekt för luftavfyrade kryssningsmissiler?
Jag arbetar som frilans med dataprogrammering och teknisk journalistik, och när jag söker nya kontakter meddelar jag alltid i samband med personuppgifterna, att jag inte vill göra militärt arbete. När jag diskuterar saken med mina arbetsgivare brukar jag säga att jag vägrar att utföra arbetsuppgifter som har en direkt militär anknytning, men att jag kan tänka mig att arbeta med kommersiella produkter som har en viss militär avsättning. Om jag jobbar med nånting harmlöst och ofarligt i stil med en ordbehandlare klagar jag inte över om några av dem säljs till armén.
I november ifjol intervjuades jag av en firma i Camberley, som kallar sig Systems Designers. De ville att jag skulle arbeta med en produkt som hade vissa militära kunder men de försäkrade att det var fråga om en kommersiell vara som såldes på den öppna marknaden, inte en militär produkt. Jag skrev under ett tvåmånaders kontrakt med firman, men redan första dagen jag tog itu med arbetet insåg jag att jag hade gjort ett misstag.
Firmans projekt var helt och hållet militärt och det existerade inte en enda civil beställning på produkten jag arbetade med. Tanken att sälja produkten på den öppna marknaden var bara ett framtidshopp om att reducera kostnaderna för det som hade utvecklats för militära ändamål. De ville helt enkelt få en större utdelning av projektet.
Produkten bestod av en mikrodator som som styrdes att köra ADA-program av en större värddator. Efter vissa förberedelser skulle mikrodatorn själv kunna köra programmen.
Jag ombads inte att underteckna "The Official Secrets Act" men man bad mig fylla i en blankett med uppgifter om mig och min hustru. Detta för att firman skulle kunna granska om det fanns någonting i mitt förflutna som gjorde mig olämplig för denhär typen av arbete.
Jag fyllde i formuläret och undrade hur lång tid det skulle ta för dem att upptäcka att jag hade suttit i fängelse för min delaktighet i vägblockaden vid Upper Heyford. Men ingenting hände. Antingen blev jag inte granskad eller så hade de så ont om personal att de struntade i min bakgrund.
Efter en vecka ombads jag att flytta över till ett annat projekt som hade nånting att göra med flyplanet Tornado. Jag påminde projektledaren om uppgifterna i mina ansökningspapper om att jag inte ville arbeta med militära projekt. Men tillade sen att jag accepterar förflyttningen eftersom jag redan utför ett sådant arbete.
Jag kunde förstås ha sagt upp mej meddetsamma, det verkar ju konstigt att en CND-medlem går med på att arbeta med ett flygplan, som bär atombomber. Jag kände också en djup avsky för arbetet, men jag tänkte att det vore bättre att ta reda på så mycket jag kunde om det innan jag slutade.
I projektet ingick en bruksbeskrivning av ett system med en värddator och en måldator. I det här fallet var måldatorn Tornadoplanets styrenhet för missiler. Enheten som vi utgick ifrån bestod av en enda processor som körde assembler-program. Dethär skulle bytas ut mot en flerprocessenhet, som skulle köra ADA-program, helst lika snabbt som assembler-programmen. Den ökade snabbheten når man genom att dela upp programmet på olika uppgifter som sedan utförs parallellt.
På ADA-språket är det lättare att skriva omfattande program. Jag började misstänka att Tornado skulle utrustas med en ny missil, som krävde mer programmering.
Under tiden var Reagan och Gorbatjov upptagna av att finslipa detaljerna i INF-avtalet, som skulle innebära att man skrotade alla markbaserade medeldistansmissiler. Inom CND spekulerades det om att man, efter att avtalet hade undertecknats, skulle försöka underminera det genom att införa kryssningsmissiler, som avfyras från luften.
Det verkade som om det var bråttom med mitt projekt och jag började spekulera över om kontrollenheten för den nya missilen hade något att göra med en luftavfyrad kryssningsmissil. Men jag kunde naturligtvis inte bevisa någonting och höll därför tyst om mina misstankar.
Så hände det. Den 15 december innehöll både the Guardian och the Times rubriker om att de brittiska och franska försvarsmministrarnaförde underhandlingar om en ny strategisk kärnvapenmissil, som skulle utvecklas för Tornadoplanet. Times refererade t o m direkt till att det var frågan om en kryssningsmissil.
Samma dag som artiklarna publicerades tog jag en kopia av the Guardian till min projektledare på Systems Designers och sa att jag ville sluta. Mitt kontrakt upphörde den 15 januari, men arbetet beräknades pågå ytterligare en och en halv månad. Arbetsledaren höll med om att jag inte kunde förväntas fortsätta och tog kontakt med agenten som hade förmedlat arbetet. Jag använde några dar till att sätta in min efterföljare i mina arbetsuppgifter och slutade den 24 december.
Som jag ser det nu efteråt gjorde jag det bästa möjliga av situationen. Det jag höll på med var ett enkelt ordbehandlingsjobb, som kunde ha utförts av vem som helst, och jag bidrog inte med kunskaper som inte redan fanns tillgängliga. I stället för att ge mig av i all stillhet i början av projektet sa jag upp mig på ett uppseendeväckande sätt när det redan var till hälften klart och kunde på så vis protestera på ett betydligt effektivare sätt. Dessutom lyckades jag skapa en situation där de som hade förmedlat jobbet inte kunde anklaga mig för kontraktsbrott.
Naturligtvis kan jag fortfarande inte bevisa att den kontrollenhet för missiler som jag arbetade med skulle användas för en kryssningsmmissil. Men ingen har å andra sidan förnekat det.
En sak som jag har lärt av dethär är i alla fall att några rader i en meritförteckning inte är någon garanti för att jag inte ska behöva utföra militärt arbete. I stället har jag nu en utförlig bilaga där det står att jag endast godkänner arbetsgivare som till 50 procent sysslar med icke-militär verksamhet och att åtminstone 75 procent av den produkt jag arbetar med ska gå till civila beställare. Jag har påpekat att jag vägrar att ta emot arbeten av kunder som förväntar sig att jag ska ge uppgifter om min bakgrund. Och för att visa att jag inte är den enda som tänker på det sättet bifogar jag en broschyr som beskriver ECP's (Electronics and Computing for Peace) aktiviteter.
När jag diskuterar direkt med mina kunder - utan förmedling via byråer - föredrar jag att själv presentera min ståndpunkt. Avsikten med de tidigare nämnda uppgifterna är helt enkelt att budskapet ska vara klart för förmedlingsbyråerna så att de kan skaffa fram lämpliga arbetsuppgifter.
Det som jag hittills har beskrivit publicerades på GreenNets anslagstavla PEACE ( - i GreenNets "gamla system", anm MB) och publicerades också i januari-marsnumret av ECPs nyhetsbulletin.
Efter artikeln i ECP's bulletin blev jag uppringd av en reporter från Computer Talk, som den 29 februari publicerade uppgifterna som en förstasidesnyhet. Andra tidningar tog snabbt upp ämnet. Och den 13 mars publicerade också Sunday Mirror en intervju med mig. I den tog jag också upp en ny sida i denhär affären.
Det finns en grupp dominikanermunkar i Oxford, som regelbundet tar del i den kristna delen av CND's aktiviteter. Vi ett tillfälle höll de ett bönemöte i den ena ändan av landningsbanan vid Upper Heyford. Under mötet kedjade munkarna fast sig vid ett stort kors.
En av munkarna i Oxford är bror till min projektledare i Systems Designers. Jag tog fram det här som ett exempel på ett allmänt problem för människor inom försvarsindustrin. Det är inte alls ovanligt med kärnvapenmotståndare och kärnvapentillverkare inom samma familj. Kanske är det därför vapenindustrin är så släpphänt när det gäller att granska sina anställda. Om de kontrollerade alla tillräckligt skulle snart sagt ingen duga.
Också The Guardian hörde av sig och sände en fotograf till en firma i Bath som heter Exchange Resources. The Computer Guardian publicerade artikeln den 24 mars tillsammans med ett foto av mig och två av mina kolleger, Tony Wilson och Peter Keevill. Artikeln handlade om oss tre, vi har nämligen alla haft liknande upplevelser. Tony Wilson arbetade tidigare med Chevaline och Trident (dessa är brittiska flottans atommissiler, som avfyras från ubåtar - anm. MB) men leder nu Exchange Resources, en rekryteringsfirma som försöker ge möjlighet åt mänskor att välja vad de vill göra. Artikeln gav honom lite av den publicitet har är i så stort behov av. Peter Keevill arbetade tidigare med GEC, men sa upp sig eftersom han blev alltför nära inblandad i militärindustrin. Exchange Resources skaffade honom ett nytt jobb i Praxis Systems, som unviker projekt med direkt militär anknytning.
Artikeln i the Guardian uppgav inte adressen till Exchange Resources. ECP beslöt därför att införa en liten annons i ett senare nummer. Resultatet var att Exchange Resources fullkomligen översvämmades av förfrågningar från människor som sökte efter arbeten utan våldsanknytning.
Jag tror att all denna publicitet har påverkat många människor inom dataindustrin, som inte kan godta det arbete de sysslar med. Det är inte nödvändigt att delta i den elektroniska upprustningen för att klara sitt uppehälle. Vi har visat att det är möjligt att välja, och att de som vill göra det inte står ensamma. Det finns människor inom ECP och Exchange Resources som kan hjälpa.
Till slut vill jag bara påpeka, att jag inte har skickat ut ett enda pressmeddelande om det här. All publicitet berodde på en enda artikel i ECP's bulletin och ett meddelande på GreenNets anslagstavla.

Datamöten kan fungera utmärkt som diskussionsfora och/eller som elektroniska "arbetsgrupper" men de har också några uppenbara nackdelar. Många potentiella mötesdeltagare utesluts helt enkelt därför, att de inte hör till nätverkets användare.
Detta var, förargligt nog, fallet med den belgiska fredsforskaren Ernst Gülcher. Han och jag hade nämligen tillsammans åtagit oss att arrangera seminariet om datanät om END-konventet i Lund. Det visade sig emellertid vara svårare i Belgien än i Finland att upprätta förbindelser per modem så att Enst Gülchers direkta medverkan i GreenNet fördröjdes med flera månader.
Därför gjorde vi så att jag kopierade inläggen i end.lund på datadisketter som jag skickade till honom med den vanliga posten. Sedan sände han sina egna inlägg till mig och jag vidarebefordrade dem till datanätet. (Vid det här laget nås han på Greennet-adressen flemunpeace; användarnamnet bygger på de första bokstäverna i "Flamländska Fredsuniversitetet".)
2.3. Föreningen för Progressiv Kommunikation

Från end.lund skickade jag frågor till systemoperatörer i olika nätverk och bad om nätverkspresentationer. Jag medtar presentationerna av GreenNet, PeaceNet och EcoNet. De är skrivna av GreenNets koordinator Mitra och av Deborah K. Miller, en av systemoperatörerna på PeaceNet. På det viset vill jag ge läsaren möjlighet att bygga sin uppfattning av nätverkets "drivande krafter" på autentiska källor.

mitra
end.lund 3:09 pm Jun 17, 1988
Mika- här har du introduktionen till GreenNet. Mitt följande meddelande är också en skrift av Debbie Miller vid PeaceNet och av mej, som ger lite mer information om våra nätverk.
The Association for Progressive Communications (Föreningen för progressiv kommunikation) består av tre fungerande nätverk (GreenNet, PeaceNet och EcoNet), som ur användarens synpunkt borde betraktas som ett enda nätverk, eftersom de hör intimt ihop (de har kontakt med varandra minst en gång i timmen).
GreenNet är ett självständigt, icke-kommersiellt aktiebolag baserat i London. PeaceNet och EcoNet drivs av Institute for Global Communications (Institutet för global kommunikation) i San Francisco, som är en del av Tides.
Tillsammans har dessa nätverk över 3000 användare inom freds- och miljörörelsen samt inom området för mänskliga rättigheter. Vi har över 200 möten om ämnen inom dessa områden, allt från ozon till Antarktis, från Sydafrika till kärnvapenprov.
Vi utvecklar nya resurser för utbyte av information samtidigt som vi försöker utnyttja och integrera existerande informationskällor - vi har t.ex. texter från nyhetstjänsterna hos Council for a Livable World och Friends Committee i USA, CRIES i Nicaragua, Southscan (angående Sydafrika) i London och Greenpeace International.
För att visa hur dessa datanät kan användas ska jag som exempel ta SSDIII i FN, som äger rum i New York för tillfället. Vid detta möte har vi en GreenNet-användare, som inför sammandrag och uppmaningar till handling i PeaceNet - dessa kan avläsas i England en timme senare och man kan sätta i gång aktioner innan den engelska regeringen ens själv vet om vad som hänt.
Idén med APC-nätverken är inte att fungera i kampanjsyfte utan att understöda andra mänskors arbete. Vi tror att fredsrörelsen behöver en integrerande resurs, som förenar hela rörelsen, var den än verkar ovh vi kommer att göra vårt yttersta för att sammanslå resurser från hela världen för att se till att detta händer.
Avslutningsvis vill jag ge dej deklarationen för vår målsättning som motto: "Att erbjuda miljö- och fredsrörelsen lika goda kommunikationsmöjligheter som regeringarna, militären och de multinationella bolagen har."
- Mitra
end.lund kl 15.17 juni 17, 1988
PÅ VILKET SÄTT ÄR APC-NÄTVERKEN ANNORLUNDA?
Deborah K. Miller - Institute for Global Communications, San Francisco
Mitra - GreenNet, London
1. LEDANDE TANKEGÅNGAR
På vilket sätt är APC nätverken (GreenNet, EcoNet och PeaceNet) annorlunda? Låt mej svara på detta genom att beskriva vad ett sådant datanät kan göra för en typisk användare under en typisk dag.
En medlem av Beyond War i Atlanta får teknisk information om en satellitkoppling för en amerikansk-sovjetisk rymdbrigad, som han koordinerar för den lokala avdelningen.
En fredsforskare i Cambridge arbetar på ett papper om ömsesidig säkerhetsstrategi för presidentkandidater i samarbete med aktivister i Boulder, Kolorado och i Menlo Park, Kalifornien.
En organisatör av en miljögrupp i Edinburg konsulterar datamöten angående gift- och kärnavfall i syfte att samla material för en ny medborgarkampanj.
En koordinatör för en stor fredsorganisation i Washington D.C. kommunicerar med alla sina lokalavdelningar för att få praktiska synpunkter på den sammanslagning med en annan grupp som nyss ägt rum.
En filmmakare i Toronto arrangerar tillsammans med sin värd i Afrika ett besök till ett lokalt utvecklingsprojekt i Kenya.
En nyhetsredaktör för Southscan tar emot nyhetsartiklar via datanätet, och befrias sålunda från att köra in de antagna artiklarna själv.
En investerare i Falls Church, Virginia jämför sin aktieportfölj med en lista på militära entreprenörer på ett datamöte för etisk investering.
En solidaritetsgrupp i London kollar upp de senaste dagarnas information om Nicaragua (på engelska eller spanska).
En aktivistgrupp i Hannover ber en energiaktivist i London om fakta inför en lokal radiointervju.
Typiskt? Ja, som du ser är användaren av APC nätverken en synnerligen mångfacetterad typ. Kanske den centrala egenskapen hos denna typ är ett engagemang i en framtid som fungerar mycket bättre än nuet. Fred är mer än frånvaro av krig. Det är den sorts mänskor jag beskrivit, som samarbetar för att skapa en värld av gemenskap och sammanhållning. Dessa nätverk är deras elektroniska hjälpmedel.
En snabb överblick över vilken som helst av de övriga datanätens kataloger skulle hjälpa till att ge en ram för diskussionen. Vi skulle finna otaliga kommersiella tjänster på linjen, som erbjuder datainformation om affärs-, akademisk, regerings- och nyhetsverksamhet. DIALOG, World Reporter, Data Star, Reuters, Dow Jones. Man kan med lätthet göra av med 130 dollar (70 pund) i timmen för dessa tjänster. (GreenNet kostar 5.40 pund per timme, PeaceNet kostar 10 dollar i timmen - hälften på natten eller under veckoslut).
Så finns det informationssnabbköp. The Source eller Compuserve i USA, Telecom Gold i England, som erbjuder elektronisk post, information om börs- och aktiemarknaden samt information från specialområden och datamöten för allmänheten.
Ytterligare finns de icke-kommersiella akademiska nätverken och nätverk för specialintressen, Bitcom, Janet, Usenet, MetaNet.
Alla dessa databaser och nätverk, utom den sistnämnda gruppen, ägs och utnyttjas i profitsyfte av stora bolag. DIALOG ägs av Lockheed, The Source av Readers Digest (Det Bästa), Telecom Gold av British Telecom. Många ägnar sig uteslutande åt kommersiell tillämpning av informationstillgång. Ett stort antal av tjänsterna inom nätet spelar en nyckelroll inom försvarsindustrins kommunikation.
På vilket sätt är APC nätverken annorlunda? De utgör en telekommunikationsservice, som är nära ansluten till medborgaraktivitet. De är icke-kommersiella datanätverk, som förenar över 3000 användare och 300 organisationer arbetande för vår planets framtid. De möjliggör ett omedelbart och ekonomiskt fördelaktigt utbyte av information mellan människor i 70 länder, människor som arbetar med frågor rörande fred, miljö, ekonomisk utveckling och social rättvisa. Det sätt på vilket de fungerar i dag, deras historia och framtida utveckling, har ingen egentlig motsvarighet i kommunikationsindustrin.
2. DAGENS VERKSAMHET
PeaceNet, liksom EcoNet, drivs av Institute for Global Communications, en avdelning av Tides Foundation i San Francisco. (EcoNet grundades av Farallones Institute och förvärvades av IGC i juni 1987.) Den som använder datanätet finner ett enda system som förenar de rörelser som arbetar med fred, miljö och ekonomisk utveckling.
GreenNet är ett oberoende icke-kommersiellt aktiebolag.
ELEKTRONISK POST
När en användare ansluter sig får han eller hon tillgång till elektronisk post, datamöten, databaser och en mängd understödande tjänster. E-postservicen inkluderar en användarkatalog med nyckelbegrepp, inkörsportar för att skicka meddelanden till användare av mer än tjugo kommersiella och akademiska nätverk samt möjligheter till telex.
Elektronisk post gör det möjligt för organisationer att ha en snabb svarsberedskap i förhållande till avdelningar och individuella medlemmar. Postning via datanätet visar sig vara ett kostnadsbesparande sätt att förmedla nyheter samt att snabbt organisera påtryckning på beslutsfattare eller annan aktivitet via medlemmar i grupper som t.ex. Läkare för socialt ansvar eller Greenpeace. Dessa gruppers medlemmar kan i sin tur reagera snabbt på uppmaningar till strategisk planering i den egna organisationen.
E-post gör det också lättare för individer att samarbeta över organisatoriska och nationella gränser inom olika problemområden. En av våra favoritanekdoter i detta sammanhang gäller skrivandet av den finansieringsplan som gav upphov tll PeaceNet. Åtta personer representerande fyra organisationer i fyra städer utarbetade ett femtiosidigt förslag på tre dagar. Utkastet trissade runt i nätet, tre eller fyra varv per dag. Resultatet var ett dokument, som inbringade det första grundkapitalet och som alla åtta författare och fyra organisationer helt kunde enas om. Alla detog och alla stod bakom det. De totala telekommunikationskostnaderna var ca 50 dollar!
Samma snabba utbyte av information visar sig vara mycket värdefullt vid planering av innehåll och uppläggning av möten, demonstrationer och andra evenemang.
MÖTEN
IGC och GreenNet systemen möjliggör både offentliga och privata möten (conferences). Över tvåhundra möten med en otrolig mångfald av ämnen finns tillgänglig för alla användare. Dessa innehåller nyheter, förteckningar, uppmaningar till aktioner i vissa akuta situationer, diskussioner kring strategier, olika organisationers nyhetsbulletiner, investeringsrådgivning och sammandrag för kommande möten.
Endel möten är öppna endast för organisationsmedlemmar eller för en arbetsgrupp, men de flesta är öppna för alla användare. I fall ett möte inte enbart är avsett att ge information, kan man få upp till 100K (100 kilobytes, dvs ca 50 maskinskrivna sidor -- MB) information om vissa ämnen eller kortare svar och frågor kring ett ämne. Gary Hart-kampanjen år 1987 använde sig av denna interaktionsmodell för att erbjuda svarsmöjligheter på ett utkast till ett dokument om amerikansk-sovjetiska relationer.
Jordens vänner och andra organisationer använde sig av mötena kring julen -87 för att koordinera reaktionerna mot de omfattande arresteringarna av miljöaktivister i Malaysien - aktioner som ledde till frigivning av de flesta av dem.
Användare kan granska möten om ny lagstiftning, som upprätthålls av åtminstone tre organisationer: Council for a Livable World, Committee for a New Foreign Policy och Sane/Freeze. Denna mångfald gör det möjligt för aktivister att granska det som sker i Washington ur många olika synvinklar.
Mötena gör det också möjligt för användarna att få information som annars inte är tillgänglig för dem. Ett av de bästa exemplen är sscan.news som en gång i veckan ger detaljerade rapporter om livet och politiken i Sydafrika och de kringliggande staterna. Southscan visar på mönstren för regeringens förtryck, arresteringar, terrorism och visar hur djuptliggande de svartas föresats att avskaffa apartheid är. Anti-apartheid rörelserna här och i andra länder får information om utvecklingen i Sydafrika i betydligt större utsträckning än genom andra media, både i fråga om omfattning och aktualitet. CARNET-mötena om händelserna i Nicaragua, El Salvador, Honduras och andra centralamerikanska länder, erbjuder en liknande service för detta område.
Ett Greenpeace möte, gp.press, ger oss daglig tilläggsinformation i freds- och miljöfrågor från hela världen.
Amnesty Internationals datamöte gör det möjligt för användare att delta i Urgent Action Network (nätverk för brådskande handling) gällande brott mot mänskliga rättigheter. Centralkontoret skickar snabbt ut uppmaningar till aktioner över PeaceNet. Lika snabbt får sedan de länder som bryter mot mänskliga rättigheter ta emot telegram och brev från nätverket.
Christic-institutets möte, chr.contragate, ger en omfattande bild av institutets verksamhet. Utvecklingen i rättegången, som gäller contras och privata understödjare av dem, inblandade i smuggling av droger och gevär, finns fullständigt dokumenterad.
Från aktuella nyheter tar vi ett stort steg till möten som återspeglar en långtidsutveckling. Det finns möten om Stjärnornas Krig och alternativt, fredligt utnyttjande av rymdteknologi av The Institute for Security and Cooperation in Outer Space (Institutet för säkerhet och samarbete i yttre symden). Mötet en.climate utforskar ozonhålet och andra atmosfäriska problem. Och för att komma ner på jorden, EcoNet innehåller bl.a. möten om jordbruk för överlevnad och om miljöhot mot haven och skogarna.
Vissa möten underlättar handling. Ett anmärkningsvärt exempel var det datakonfererande som Beyond War utnyttjade vid organiserandet av sitt nationella satellitmöte i år. Varje relästation (downlink location) i hela landet koordinerades via PeaceNet. Utan dröjsmål fick organisatörerna alla detaljer om tekniska aspekter för användning av satelliter och radaranläggningar(transponders), förslag till reklammaterial för relästationerna samt tiden och innehållet för programmet. PeaceNet gjorde det möjligt för Beyond War att koordinera 420 stationer (downlinks) - ett rekordantal för organisationen.
DATABASER
Hittills har mötena erbjudit en informell databaskapacitet. Men de första helt fungerande databaserna finns nu på testbasis i PeaceNet. I en av de första databaserna kan användarna snabbt kolla hur deras representanter i kongressen har röstat, samt kolla upp en mängd områden som ger intressant bakgrundsinformation. Denna information hjälper röstarna att att öka sitt inflytande.
Andra databaser omfattar:
en databas för Peace Research Abstracts Journal (Tidskrift för sammanfattning av fredsforskning) - fredsrörelsens äldsta och största samling av sammandrag.
Nature Center Databas katalog omfattande namn och adresser på 11.000 naturcentra.
En Afrika-databas som täcker afrikanska resurser.
Man hoppas småningom kunna erbjuda databaser omfattande europeiska organisationer i GreenNet.
En avgörande skillnad mellan dessa och kommersiella databaser är att The Association for Progressive Communications gör det möjligt för små organisationer att ställa sina databaser till förfogande för andra användare. Ett kommersiellt serviceorgan skulle ta minst 10 000 pund i året per databas. En inkomst kan man inte få på en samling av information om ett specialområde. Sålunda kan APC:s icke-kommersiella databaser spela en avgörande roll i freds-, utvecklings- och miljöfrågor.
Allt detta börjar förklara på vilket sätt APC nätverken är annorlunda. Jag skulle vilja avsluta med en blick på vår unika historia och planerna för framtiden.
3. HISTORIA
3a. PeaceNets och EcoNets HISTORIA
År 1963 gav studentaktivisterna vid Berkeley en anti-datorprägel åt den politiska aktiviströrelsen då de bar påskriften "Do not fold, spindle or mutilate" (Får ej vikas, rullas eller skadas) på sina pannor. Under de två följande årtiondena ansåg man datorer snarare vara verktyg för förtryck än för aktivism. Men historien om PeaceNet visar på en förändring.
Grunden till PeaceNet lades av fyra organisationer: Foundation for the Arts of Peace, Ark Communications Institute, Community Data Processing och Center for Innovative Diplomacy. Från första början betraktade grundarna PeaceNet som ett organisatoriskt verktyg för samhällsaktivister. Dessa grupper förenades av en vilja att hjälpa organisationer som abetade för en progressiv samhällsförändring och att förbättra sina kommunikationskanaler och sin effektivitet genom att använda sig av de resurser som datorer erbjuder.
I stället för att skapa försäljar-kund-relationer valde grundarna en icke-kommersiell status för att kunna samarbeta med de grupper som skulle ges service. Samarbetet ställde stora krav på engagemang hos systemplanerare, programmerare och annat tekniskt ledningsfolk, som byggde upp systemet.
Understöd från olika fonder såsom MacArthur Foundation, Ploughshares Fund, C.S. Fund, W. Alton Jones Foundation och flera andra fonder kombinerat med tusentals frivilliga eller billiga arbetstimmar, skapade en av de mest kostnadsbesparande tekniska investeringar som någonsin gjorts.
I slutet av år 1985 var den första testversionen färdig att sändas över Ontyme systemet i Tymnet. Dussintals organisationer och hundratals individer erbjöds elektronisk post. Det nuvarande PeaceNet-systemet (och mjukvaran) togs i bruk den första september 1986 via Telenet.
The Institute for Global Communications (IGC) skapades i början av 1987, såsom ett projekt för Tides Foundation. I juli 1987 tog IGC över EcoNet. Detta nätverk för frågor rörande miljö och ändamålsenlig utveckling, arbetar helt parallellt med PeaceNet. Användare av det ena nätet har full tillgång till informationen och mötena på det andra. I och med detta övertagande förenas aktivister, forskare och organisationer, som arbetar på vår planets framtid, i sådan mängd att det saknar motstycke.
3b GreenNets HISTORIA
I december 1985 skapades GreenNet för att erbjuda professionella datakommunikationsmöjligheter för organisationer, som arbetar för en bättre värld. Ett litet understöd gjorde det möjligt att sätta upp GreenNet på ett kommersiellt nätverk -- GeoNet. Under det första året drevs det med medel från kommersiella kontrakt. I oktober 1986 började GreenNet söka efter ett permanent "hem". GreenNet delade under en kort tid utrymme med Earthlife - en välgörenhetsorganisation för miljöfrågor, men då de gick i konkurs sökte GreenNet igen och slutade i oktober 1987 med att hyra utrymme av Friends of the Earth.
Under alla dessa faser växte GreenNet snabbt och fördubblades i storlek ungefär var fjärde månad, men förblev organisatoriskt oberoende.
3c APC:s HISTORIA
1987 statuerade IGC ett värdefullt exempel genom att ställa sin mjukvara (sina program mm.) till GreenNets förfogande och genom att ge sitt tekniska stöd. GreenNet fick en minidator och driver nu ett identiskt system som har kontakt med PeaceNet och EcoNet varje timme. Systemen kan dessutom kommunicera sinsemellan. Detta prejudikat kommer att följas av andra nätverk för att utvidga förbindelserna inom aktivistvärlden.
4. APC:s FRAMTID
Framtiden för detta unika kommunikationssystem innefattar rekrytering av nya användargrupper med hjälp av verkningsfulla och intensifierade tekniska förbättringar. Med hjälp av ett nytt understöd från MacArthur Foundation undersöker man vilka tekniska förändringar som behövs för att möjliggöra internationell tillgänglighet till minsta möjliga kostnad. Till dessa förändringar hör att sätta upp datanoder (knutpunkter) för att tjäna olika geografiska områden eller intressen; att skapa effektivare inkörsportar till andra nätverk; och överhuvudtaget en större snabbhet i hela systemet. Dessa datalänkar behöver inte ägas av IGC eller GreenNet. Liksom beträffande IGC och GreenNet, kommer APC att utvidga och stå till tjänst med sammankoppling av tjänster, mjukvara och tekniskt stöd till oberoende nätverk.
Vid rekryteringen av användare kommer man att koncentrera sig på att samla grupper av forskare och aktivister till nätet. T.ex. forskare och utvecklingsarbetare inom jordbruk för överlevnad; eller aktivister, forskare och förhandlare, som skapar det ömsesidiga säkerhetssystem som behövs i nedrustningsprocessen.
Framtiden för PeaceNet, EcoNet och GreenNet kommer att gå ut på att fördjupa och vidga de resurser som nu existerar. Vårt engagemang gäller sann global kommunikation, tillgänglig för sociala nydanare, gräsrotsaktivister och organisatoriska ledare, som vill vara med om att skapa en framtid som fungerar för alla. Det är detta som utgör hela skillnaden.

2.4. Möteskatalog

Katalogen baserar sig på materialet i gn.conferences, ett möte om mötena på GreenNet. Uppgifterna är från början av år 1989.
Jag har bevarat huvudrubrikerna. Såvitt jag vet följer dessa tillsvidare inte något vedertaget system för klassificering av information.
Huvudrubrikernas ordning i gn.conferences verkar slumpartad. Så som jag har redigerat materialet står först rubriker enligt geografisk indelning, sedan miljökonferenser och därefter ekonomi, fredsfrågor, med mera. Vid översättningen av mötesbeskrivningarna har jag strukit och gjort ändringar enligt eget omdöme.
En läsare som själv använder GreenNet direkt, eller indirekt genom någon vän eller förening, borde kunna ha nytta av denna tryckta katalog. Det kan vara mer praktiskt att slå upp mötena i en bok än att leta efter dem i gn.conferences eller i systemets möteslista där man söker med hjälp av nyckelord.
[ Katalogen på ss. 70-80 i den tryckta boken saknas tillsvidare i den här elektroniska utgåvan av Nätbyggaren. Detsamma gäller kartan "Association for Progressive Comunications. Network Map and Planned Extensions på s. 80. ]
2.5. Organisationer och föreningar på APC-näten

[ Listan på ss. 81-84 i den tryckta boken saknas tillsvidare i den här elektroniska utgåvan av Nätbyggaren. ]

book@kaapeli.fi