Kan ett fullskaligt krig fortfarande förhindras?

Kan ett fullskaligt krig mellan EU samt Storbritannien och Ryssland fortfarande förhindras? Den 15 juli 2026 ställde jag frågan i en insändare Hufvudstadsbladet, Finlands enda svenskspråkiga rikstidning
Ja, politiken är fortfarande det möjligas konst, reflekterade jag. Men i synnerhet E3 (Tyskland, Frankrike, Storbritannien) och själva EU tycks inte vara kapabla att få till de förhandlingar och avtal med Ryssland som skulle behövas. Tvärtom vill västvärldens ledare till varje pris fortsätta på sin krigiska väg och "vinna ukrainakriget". Detta framgick inte minst av talen och besluten på NATO:s konferens i Ankara 7-8 juli.
Inte heller de övriga EU-länderna verkar mogna att ändra riktning, åtminstone inte utan vind i seglen från en stark fredsrörelse bland medborgarna.
Därför förefaller ett pessimistiskt scenario nu förverkligas: Ryssland tröttnar på de allt tätare angreppen som koordineras av västländerna och utförs med vapen från väst långt inne i landet inklusive mot mål i Moskva och St Petersburg. Rysslands militär skrider till motangrepp mot vapenfabriker och infrastrukturella mål i väst. De europeiska NATO-medlemsländerna vill aktivera den nordatlantiska militäralliansens artikel 5 men USA backar eftersom de inte önskar dras in i ett kärnvapenkrig med Ryssland. Kriget i Europa eskalerar och utgången är, som i alla krig, oviss.
Sannolikt är ändå att Ryssland inte "förlorar". Ryssland är en kärnvapenmakt och uppfattar kriget som ett existentiellt krig. De kommer inte att vika sig för gjorde det det skulle det gå för dem som för Tyskland efter första världskriget.

***

Min fråga kommenterades i en rad insändare, undertecknade av av Dan Cederlöf, Jonna Kevin, Geo Stenius, Dan Cederlöf igen (som svarade på Geo Stenius inlägg) samt Jan-Erik Ingvall. I stället för att kritisera eller hålla med dessa skribenter önskade jag lyfta fram begreppet förtroendeskapande åtgärder.
Innehållet i texten som jag sände till Hufvudstadsbladet 16 augusti bestod av följande:
En förtroendeskapande åtgärd från Finlands regerings sida vore ett enkelt meddelande om att vi har för avsikt att återinföra förbudet mot införande av kärnvapen på vårt territorium.
Republikens president har som överbefälhavare och ledare av utrikespolitiken befogenhet att meddela världen Finlands avsikt i denna avgörande fråga. Därför kan jag inte undvika att också rikta mig direkt till honom.
Det är min fasta övertygelse att Finlands folk skulle ge sitt stöd men om nu någon är övertygad om motsatsen så vore det väl skäl att anordna en rådgivande folkomröstning?
I nuläget borde alla fundera över vad författaren och filosofen Albert Camus skrev omedelbart efter nyheten om atombombningen av Hiroshima:
"Inför de skräckinjagande perspektiv som öppnar sig för mänskligheten ser vi bättre än hittills att freden är det enda som är värt att kämpa för. Det är inte längre en bön utan en befallning, som bör stiga från folken till regeringarna, befallningen att göra ett slutgiltigt val mellan helvetet och förnuftet" (Combat 8.8.1945)

***

Hufvudstadsbladet refuserade min korta exemplifiering av en möjlig förtroendeskapande åtgärd. Trots detta önskar jag som synes publicera den här, i internets stora bibliotek med open access (ett uttryck som världens bibliotekarier ofta använder i sina egna tal och publikationer; jämför deras IFLA). Jag funderar också på att skicka den till en lokaltidning eller kanske till flera då ju människorna huvudsakligen är lokala om de inte ser sig tvungna att gå i landsflykt eller föredrar att leva kringflackande liv.

Frågan om krigets oundviklighet överskrider gränsen mellan lokalt och nationellt ävensom den mellan nationellt och internationellt och den mellan världens folk och deras regeringar.

Mikael Böök 23 augusti 2026