Biblioteksaktivisten Mikael Böök: "Bibliotekarierna borde ta över Internet"

Bibliotek och bibliotekarier ligger honom varmt om hjärtat. Bland annat tycker han att bibliotekarier borde ges mera makt, ja, det borde vara de som administrerar Internet och de som beslutar om när och hur samhällsinformation ska spridas. bbl åkte till Helsingfors och träffade Mikael Böök, biblioteksprofil och nät-, freds- och Attacaktivist i Finland.

"Gratulationer på kvinnodagen", säger Mikael Böök när han anländer till vår träffpunkt på Fazers café på Glogatan i centrala Helsingfors. Jo, det råkar vara internationella kvinnodagen och vi diskuterar en stund frågan vad det egentligen är som all världens kvinnor ska gratuleras till. Så visar han ett mejl som han har skickat ut till sitt nätverk tidigare på morgonen och där han förutom gratulationer på kvinnodagen avslutningsvis påminner om en viktig sak: "we need to connect the Library to the World Social Forum with permanent links."

I slutet av januari hölls den sjunde upplagan av World Social Forum (wsf) i Nairobi. Mikael Böök fanns på plats hela månaden, bl a för att försöka förverkliga biblioteksrelaterade evenemang och försöka få till stånd att biblioteken dokumenterar det som händer på wsf. Syre till den idén gav Kay Raseroka 2004 när wsf hölls i Mumbai (Bombay) i Indien. Raseroka, som då var ifla-ordförande, uppmanade alla bibliotekarier att delta i wsf och att börja dokumentera forumets talrika evenemang i sina bibliotek. Mikael Bööks engagemang i wsf handlar mycket om att skapa strukturer för att stärka bibliotekariernas roll och funktion där.

- Jag tycker att bibliotekarierna borde delta och bygga upp sina relationer till civilsamhället den vägen, de borde aktivt sätta sin prägel på det arbete som görs där, säger han och berättar att cirka 70 bibliotekarier från Östafrika kom till wsf i Nairobi.

Mikael Böök är inte bibliotekarie. Han har en akademisk examen som politices magister, har arbetat som forskningsplanerare, lärare och metallarbetare. Från slutet av 1970talet och en bit in på 1990-talet arbetade han på Folkets bildningsförbund.

- Det var när jag jobbade i folkbildningens tjänst på 80-talet som jag började intressera mig för datanätverken och kom att börja fundera på kopplingar mellan bibliotek och Internet och bibliotekens roll i folkbildningen. Jag uppfattar att biblioteken och nätverken är nära besläktade, datanätverken är på många sätt en förlängning av det som biblioteken sysslar med, säger Mikael Böök. I slutet av 1980-talet var han med om att tillsammans med miljö-, freds- och andra medborgarorganisationer grunda föreningen Katto-Meny "medborgarorganisationernas nyhetsbyrå". Föreningens roll blev att agera som rådgivare och kursarrangör för civilsamhällets datanätverkspionjärer.

Det elektroniska informationskooperativet Katto-Meny blev så småningom ett registrerat företag. Det nya företaget inledde ett samarbete med Helsingfors stadsbibliotek som resulterade i att biblioteket Kabelboken och Internetstationen Kabelknuten öppnade i februari 1994 i Kabelfabriken, belägen vid Drumsöbron, väster om Helsingfors centrum. Kanske var det här som för första gången i världen en webbserver flyttade in i ett bibliotek.

- Det här samarbetet var inte bara experimentellt, jag vill påstå att det var sensationellt. Då var Internet nytt och vi kunde ställa upp datorer i biblioteket och visa hur det fungerade. Det fanns en ung generation som gjorde dataprogram, bland dem Linus Torvalds. Linux första version fanns inte ens men det utvecklades system som gjorde att man kunde lägga in program i vanliga, billiga PC-datorer, berättar Mikael Böök. Biblioteket Kabelboken heter idag Kirjasto 10 (Bibliotek 10) och ligger i det gamla posthuset i centrala Helsingfors. Alltjämt är man i framkant i fråga om digitalisering och nya medier. Det är omskrivet för att framför allt locka unga, och då i hög utsträckning unga män, till biblioteket.

Katto-Meny, som Mikael Böök är projektledare för, håller fortfarande till i Kabelfabrikens lokaler och har idag cirka 700 medlemmar, varav cirka hälften är aktiva, dvs beställer tjänster av företaget. Utöver ideella organisationer finns många medlemmar inom kultursektorn, bland artister, konstnärer och författare samt små- och medelstora företag. Varje medlem äger en andel i företaget.

- I övrigt fungerar vi som vilket Internetföretag som helst som erbjuder webbtjänster och anslutningar. Vi går inte med vinst och det är heller inte meningen, men verksamheten går runt ekonomiskt, säger Mikael Böök och påpekar att ju också Internet är ett kooperativt ägt nätverk, Internet ägs av sina användarorganisationer.

Han tycker att det är viktigt att verka för att Internets demokratiska karaktär bibehålls. Internet, påpekar han, har ju ingen legal status i vårt samhälle idag. Det finns till exempel ingen lag som säger att Internet är något som ska finnas och vara tillängligt för alla, Internet har med andra ord ingen grundlagsbefäst makt i samhället. Det är egentligen ganska konstigt för Perry Barlow har föregripit den här frågeställningen i A Declaration of the Independence of Cyberspace från 1996 där han varnar regeringar för att lägga sig i hur Internet ska drivas och organiseras: "Do not think that you can build it, as though it were a public construction project. You cannot. It is an act of nature and it grows itself through our collective actions".

Regionalt - i EU - borde man verka för att Internet skrivs in i EU:s grundlag, även nationellt gäller det att få in det i lagstiftningen och bibliotekarierna borde överhuvudtaget kräva att få mera makt över informationen, lokalt, nationellt och globalt. Ja, Mikael Böök går så långt att han anser att de borde få konstitutionell makt. Vad är det då för makt som bibliotekarier borde ha? Vad skulle den rymma?

- Rätten att besluta om vad som är offentligt och inte offentligt, rätten att besluta om hur och när kommunal och statlig information ska publiceras och spridas, säger han. Makt över samhällsinformation och makt över Internet - skulle bibliotekarierna klara av det?

På det tekniska planet ja men möjligen har man inte kommit så långt på ett mentalt plan. Man är tyngd av traditioner och man sitter fast i lojaliteter på det nationella planet.

Fakta World Social Forum WSF Världssocialforum hölls första gången i Porto Alegre i Brasilien och samlade runt 20 000 deltagare. Tre år senare slöt 150 000 upp till WSF IV i Mumbai (Bombay) Indien. WSF kan beskrivas som ett jättelikt torg för diskussioner mellan folkrörelser och gräsrotsorganisationer från hela världen. Konferensen anordnas alltid i januari ungefär samtidigt som World Economic Forum i Davos i Schweiz. 2004 restes frågan om bibliotekens roll i WSF bl a av huvudtalaren Kay Raseroka från Botswana, då IFLA-ordförande. 2006, under WSF i Bamako i Mali, anordnade NIGD Nätverksinstitutet för global demokratisering (som Böök är medlem i) en Library workshop på temat: Bibliotekens roll i WSF-processen. 2007 på WSF i Nairobi försökte man förverkliga idén om att dokumentera det som händer på WSF.

- Bibliotekarierna underställer sig det samhälle som vi lever i och kan inte föreställa sig att det är de som skulle kunna ta initiativet, menar Mikael Böök. Till det kommer förstås att man finansieras av stat och kommun - man sågar inte gärna av den gren man sitter på, i alla fall utmanar man inte i onödan den som föder en.

Det andra stora området där Mikael Böök gärna ser mer makt åt bibliotekarierna handlar om ägandet av immateriella egendomar, vad som är privat egendom och vad som är allmän egendom. Han är kritisk till det som sker på det globala planet där man försöker göra ägandet av informationen till en handelsvara.

Mikael Böök tycker att upphovsrätten behöver stärkas medan kopieringsskyddet borde begränsas.

- Det gick i helt fel riktning när man förlängde tiden för kopieringsskyddat material från 50 till 70 år. Istället borde den ha förkortats till 30 år, menar han med hänvisning till att skyddslagstiftningen förlängdes 1996 genom implementering av ett eu-direktiv. Mikael Böök är starkt engagerad i frågan om vem som äger det vi läser. Han är inte helt otippat kritisk till direktivet Public Lending Right som eu-kommissionen driver på för att få igenom. I korthet innebär direktivet att biblioteken kan tvingas att betala upphovsrättsersättningar till förlagen och författarna

- En kommersialisering av informationsallmänningen på användarnas bekostnad.

Mot Sverige har eu-kommissionen riktat stark kritik för att den svenska biblioteksersättningen inte också omfattar utländska författare och har hotat med att dra Sverige inför eg-domstolen. Från svensk sida har man försvarat sig med att biblioteksersättningen är en del av vår kulturpolitik och inte att betrakta som en upphovsrättslig ersättning (se även bbl nr 1/2007).

- Direktivet är den första spiken i bibliotekens likkista. Det är mot hela biblioteksidén att biblioteken ska tvingas att betala för att låna ut böcker. Ingen gillar det här förslaget, IFLA gillar det inte och bibliotekarierna gillar det inte, säger Mikael Böök. I Finland har regeringen beslutat att gå på eu-kommissionens linje och upphovsrättslagen ska ändras enligt den omtolkning av uthyrnings- och utlåningsdirektivet som eu-kommissionen gjorde för ett antal år sedan.

För att det ska bli möjligt att behålla fri och gratis tillgång till biblioteken har den finska regeringen beslutat att avsätta medel i statsbudgeten för att betala Public Lending Rightsavgifterna. Biblioteken behöver alltså inte betala - istället är det medborgarna som får betala via skattsedeln. En dubbelbeskattning kan man säga eftersom man ju via skattsedeln redan betalar för allmänna bibliotek.

Mikael Böök är bitter och besviken på de finska politikerna och bibliotekarierna som han tycker har agerat fegt i frågan. Man har böjt sig för eu-kommissionen och accepterat direktivet. Biblioteken har gett med sig, någon annan, dvs staten, tar ju den ekonomiska smällen men så fungerar det inte i alla länder, inte ens i länder lika rika som Finland. I Sydeuropa gör man motstånd mot lagen efter det att eg-domstolen förra året slog fast att biblioteken i Portugal, Spanien och Italien bryter mot upphovsrättslagen. Nobelpristagarna Dario Fo och José Saramago hör till dem som gått i bräschen för protesterna. Mikael Böök tycker att direktivet står för nationell inskränkthet och egoism.

-Det är djupt orättvist mot länder som inte har samma utvecklade bibliotekssystem som vi har och som inte har råd att betala. Vi är medlemmar i eu och då borde vi uppträda och agera mer internationellt och inte med nationell egoism. Tillgången till de fria bibliotekens fria utlån, där vem som helst kan låna vad som helst är en grundläggande del av demokratin som måste värnas.

Vårt samtal börjar lida mot sitt slut. Vi slår följe till det gamla posthuset, till det som en gång var Kabelbokens bibliotek och som idag heter Kirjasto 10. Biblioteket har fått pris av Finlands största tidning, Helsingin Sanomat, och Radio Helsinki för att man förverkligat "drömmarna om ett bättre Helsingfors" och gjort staden till en trevligare plats att leva och bo i.

Mikael Böök halar fram sin dator och läser e-post - biblioteket har förstås trådlöst nätverk. Jag noterar utöver gitarrerna på väggarna (som finns till utlån) en imponerande samling musikmedier. Jag frågar Mikael Böök avslutningsvis vilken framtidsfråga för biblioteken han tycker är viktigast. Svaret kommer bestämt efter en lagom stund av eftertanke:

- Att fatta mod.

Intervju: Henriette Zorn 8.3.2007 . Publicerad i Biblioteksbladet 4/2007