The trend of library policy is clearly toward the ideal of making all information available without delay to all people.Den papperslösa alltigenom elektroniska skriftkulturen avtecknar sig med allt större tydlighet. I de världsomspännade skrivnäten är den redan ett faktum. Även böcker - gamla och nya - ges allt oftare ut i ett eller annat elektroniskt format. En av de aktivaste på detta område är Michael S. Hart, som nedan intervjuas per brev via Internet. Prof. Harts "Gutenberg-projekt" fördubblar sin utgivning från år till år med siktet inställt på 31 december 2001. Då tänker man ha distribuerat sammanlagt ca 10 000 elektroniska titlar till ca 100 000 000 läsare. "Gutenberg-projektet" drivs enligt Michael Hart till största del med hjälp av insatser från frivilliga medhjälpare i olika länder. Det tycks med andra ord inte vara en kommersiell, utan närmast en ideell storsatsning. Varför, undrar kanske läsaren. Det ovanstående citatet pekar mot en möjlig förklaring . . .The Software Toolworks Illustrated Encyclopedia, Grolier Electronic Publishing, Inc. 1990
F: Nyligen tog jag i en veckotidning (Ny Tid) upp ett begrepp som du använder på nätverket nämligen etext. Några av läsarna sade att det låter intressant; nu vill vi alltså veta mer. Vill du berätta något om dig själv och din bakgrund? Hur blev du professor i Elektronisk Text?
S: Den elektroniska texten är antagligen en avkomma av mina föräldrars intressen. Min mor var professor i matematik. Min far var professor i engelska. Han specialiserade sig på Shakespeares, Miltons och Chaucers verk. Han ägnade sig också med särskilt intresse åt Bertolt Brecht och åt mytologier i olika delar av världen. Båda inledde sina akademiska karriärer efter att ha arbetat inom privatföretag och i det militära (under 2. världskriget). Min far sysslade också mycket med hi-fi. Jag reparerade hans hi-fianläggning första gången när jag var ungefär fem. Jag har knåpat med elektronik alltsedan dess. Det har senare visat sig att de som gillar datorer ofta gick in i databranschen när hi-fivågen lade sig, ungefär i samma takt som datorerna gjorde insteg. Så även jag. Till min brors och mina bästa vänner under collegetiden hörde några dataoperatörer. Jag brukade hålla till nära datorerna, av nyfikenhet och för att prata med vännerna. Jag lärde mig småningom en hel del om datorerna, vilket slutligen ledde till att jag fick ett operatörskonto och rätt att använda maskintid för ca 100 miljoner dollar eller något liknande. De gav mig med andra ord fria händer. Resultatet blev Gutenbergprojektets första etext, "Declaration of Independence" (den amerikanska självständighetsförklaringen från 1776, ö.a.), för 21 år sedan. Året därpå gjorde vi "The Bill of Rights" varefter vi tog itu med Bibeln och Shakespeare. Jag förutsade att datorernas värdefullaste egenskap är att tjänstgöra som bibliotek ... inte siffertuggandet. Några år senare konsulterade en benediktinermunk mig angående datorer. När munken reste till benediktinernas skola i Illinois tog han med sig mina ide'er dit. Vid den tidpunkten fick Illinois Benedictine College en vicepresident som ville puffa hela skolan ett stycke in i tvåtusentalet med hjälp av ett nytt program. Programmet inbegrep Gutenbergprojektets ide' om det elektroniska biblioteket. Efter några telefonsamtal reste jag till benediktinernas skola för att börja bygga den första etextsamlingen. Studenterna skulle få kliva in på biblioteket, sticka in en diskett i datorn, välja ut en etext på skärmens meny och sedan promenera ut igen utan att visa upp boken eller överhuvudtaget vara förpliktade att återlämna den. Min far föreslog att man skulle göra mig till professor med min verksamhet vid det elektroniska biblioteket som centralt arbetsområde, vilket gillades.
Under de första 17 åren ignorerades Gutenbergprojektet nästan totalt. Läget förändrades i och med att allt fler började använda Internet. Den 6 januari 1990 gick jag ut i offentligheten med ett tal i samband med Amerikanska Biblioteksföreningens (ALA) årsmöte, varvid jag introducerade den första CDROM-apparaten för etext, kallad "Ordtuggaren". (Mitt inlägg ingick inte i årsmötets officiella program utan jag hyrde ett rum och talade för de som hade lust att lyssna, dvs närmast för människor som kände till oss genom vår Internet-förbindelse.)
Vi vill med Gutenbergprojektet bidra till att det inrättas ett elektroniskt bibliotek och till att sprida det i alla möjliga format. Vårt eget specialgebit är att utge verk som är public domain (allmängods), eller som man får kopiera fast verken ifråga är copyright-belagda. Vårt format, som av en eller annan anledning kallas "Plain Vanilla ASCII", är en utvidgad version av den teckenuppsättning för datorer som förelåg när vi startade år 1971. (ASCII, dvs "Amerikansk Standardkod för Informationsöverföring och -Utbyte, ö.a.) Vårt format innefattar inte grafik, eller tecken som inte förekommer på de vanliga tryckta sidorna i böckerna som är våra frivilliga medhjälpares källmaterial.
Vi hjälper också till med copyright-utredningar och med val av maskin- och programvara. Dessutom försöker vi hjälpa människor att använda nätverken.
F: På basen av ditt svar och dina nyhetsbulletiner om Gutenbergprojektet på listan i BitNet drar vi slutsatsen att du är en projektmakare av verkligt Laputianska dimensioner. . .
S: . . . jag gillar faktiskt matematik och musik. Och det är inte första gången jag blir anklagad för att sväva på moln ... Jag tycker att jag är en filosof, men få andra tycker det.
F: . . . Undrar förresten om jag valde fel ord på engelska ("Project Maker"). Jag har sökt utan resultat i ordböcker på Internet. . .I en svensk översättning av Gullivers resor kallas de i alla fall projektmakare.
S: Jag kollade i min svenska ordbok. Ordet projektmakare finns inte där. Jag tycker i alla fall att "Project Maker" verkar bra som översättning. Vi tenderar att helt enkelt kalla dem företagare, vilket är OK för min del. Men ordet företagare används sällan om man inte är ute efter att tjäna pengar. F.ö. har jag fått många brev (notes) från finländska adresser. Hoppas kunna vara till någon hjälp.
F: Med tanke på våra konservativare vänner och på författare av romaner och dikter som ska förpackas mellan de traditionella bokpärmarna kunde det kanske vara intressant att spekulera lite om vad som kommer att ske med litteraturen som sådan när den inträder i sitt elektroniska stadium.
S: En viss litteratur har uppstått om och kring datorerna. Däremot vet jag inte om någon bra litteratur som är avhängig av datorer för sin tillkomst. Litteratur på ett elektroniskt stadium är visserligen datormanualerna i hypertext eller etext. Men de är inte tillräckligt bra för att förtjäna att kallas litteratur. Jag är också medveten om att det gjorts försök att berätta historier på nätverket, med förenade ansträngningar men det har inte heller lett till någonting i litteraturväg). Trots att den interaktiva litteraturen gett upphov till otaliga inledningar, avhandlingar och avslutningar tycker jag tillsvidare inte att vi har sett någon ny elektronisk litteratur födas.
F: Jag efterlyser i alla fall en ny (elektronisk) litterär genre! Hypertext låter lovande som begrepp, fast Ted Nelson och du själv verkar nöjda bara ni omedelbart kan ta fram, låt oss säga, "Krig och fred" i etext.
S: Jag talade med Ted om hypertext för en par månader sedan. Det visade sig att han skulle vilja göra vackert utformarde editioner, med flera olika typsnitt och illustrationer, men jag tror för min del att det här är något som måste vänta tills lagringen blir billigare och snabbare och tills man kan slå upp ord och ställen i de "snygga" etexterna med samma hastighet och lätthet som i "Plain Vanilla ASCII".
F: Om "Krig och fred" var speciellt bra att ge ut i tryck under den första Gutenbergepoken, vilket slags litteratur är då särskilt lämpad för att ges ut elektroniskt?
S: Jag tror att det slutligen kommer att hända något i form av något stort och lyckat samarbetsprojekt, som när vänner brukade mötas för långa och givande diskussioner, vilket ibland resulterade i flera betydande verk.
F: Vilka litterära genrer har ni tillsvidare gett ut? Och vilka slags texter kommer ni att inkludera bland de 10 000 böckerna, ursäkta etexterna, som ni har lovat distribuera före 31 december år 2001?
Du behöver inte be om ursäkt, de ÄR böcker. Vi har inte beslutat att inte kalla Homeros verk för böcker . . . bara för att de inte liknar våra dagars böcker. Vår kollektion kan för närvarande indelas i fyra kategorier:
I Tung litteratur ingår Shakespeare, Milton, Chaucer, Melville, och alla klasiker. De som skriver om dessa författares verk kan åter en gång dra nytta av etexterna.
Referenslitteraturen innefattar ordböcker, encyklopedier, thesaurer, osv.
Bland dator- och nätverksböckerna finner man "Zen and the Art of the Internet" och en slangordbok (Dictionary-- Hacker's Jargon). Resten kommer vi lätt att hitta eller så tillverkar vi det själva ("A Child's Garden of the Internet" heter texten som vi just nu jobbar med).
F: Hur reagerar ni om en levande författare vill publicer sin nya roman direkt i er kollektion? (Vi tänker oss att han eller hon har fått ett stipendium för manusförfattandet.)
S: Några verk av det slaget har vi redan postat, några till ska ges ut nästa år. Vi väljer ut sådana böcker utgående från vad vi tror om marknaden, alltså antalet människor som kommer att använda dem.
Det är vårt mål att ställa de 10 000 flitigast använda böckerna på engelska till förfogande. Vi arbetar ockå med franska och tyska, förmodligen tar vi med latin också. Vi siktar på att pröva på varje språk åtminstone en gång.