Helsingfors 26-27.6.97

Mikael Böök
gsm 040 5511 324 book@kaapeli.fi

Kulturfonden blir ISP?

Svenska Kulturfondens nya internetgiv, presenterad i infobladet "Fonden & folket" nr 1, förvånar som sådan knappast någon. Efterhand har ju den ena efter den andra av samhällets stöttepelare om inte för annat så av ren självbevarelsedrift marscherat till Nätet med pukor och trumpeter: "Ett heltäckande finlandssvenskt elektroniskt nätverk - med hela jorden i omedelbar närhet - är målsättningen för Kulturfondens ambitiösa Internet-satsning" - så låter det den här gången.

Jag vill emellertid i all vänskaplighet påpeka att här ligger det en liten hund begraven under den gängse informationssamhällesfraseologin. Dessutom må väl detta med ett heltäckande nätverk vara värt at dryftas något såväl på Nätet som i den tryckta offentligheten?

"Redan 1994 etablerade fonden sig på nätet med Hurrarnet", får vi veta, och vidare: " - nu tar man steget fullt ut i den digitala kommunikationsrymden".

Men vad hände(r) då med Hurrarnet? Därom ger Fonden ingen information åt folket. Således vill jag gärna förmedla min egen syn på hur det förhåller sig med saken.

Att Kulturfonden initierade Hurrarnet-projektet år 1994 var mycket Gunilla Hellmans förtjänst (Namnet Hurrarnet var visserligen Christoffer Grönholms påhitt.) Med i starten var också Rasmus Vuori, York von Willebrand och undertecknad. Samt Hurrarnets nuvarande (nät)redaktör Johanni Larjanko. Nämnda personer och några till bildade Kulturfondens mediegrupp, som höll rätt många och långa möten, ställde till med diskussioner, skrev i Hbl, producerade en liten skrift om internet osv.

Sedan avreste Gunilla Hellman till sin nya tjänst vid Nordiska kultursekretariatet i Köpenhamn. Och Pär Stenbäck tillträdde som ny fondchef. Därmed uppstod tydligen ett stycke världsrymd mellan Fonden och Hurrarnet. Ett ogenomträngligt kommunikationsvakuum. Då vi varken fick några svar på telefon eller epostmeddelanden begrep vi, som hade fungerat som ett slags gratiskonsulter åt Fonden, småningom att Stenbäck och Mao Lindholm (den nya ombudsmannen) helt enkelt ämnade spola oss och Hurrarnet med för den delen. Otacksamhet är Fondens lön! Och vi som till och med måste stå ut med att bli kallade "Hurrarnet-byråkrater" (i newsgruppen finet.svenska.prat) för att vi var fördomsfria nog att samarbeta med Fonden…

Nu ska Kulturfonden i stället för Hurrarnet "erbjuda utrymme på en server och inspiration av en nätverksredaktör som fungerar som ett slags spindel i nätet… Och allt detta kostnadsfritt!".

Låter inte detta som det effektiva svaret på alla klagomål som på sistone har framförts beträffande Fonden, att man pga av ren och skär idétorka inte vet vad man ska göra med det växande kapitalet? Gratis internet åt alla finlandssvenskar!

"Det blir helt enkelt vardagsmat att kommunicera per dator, skaffa fram information, förmedla information, köpa, sälja och så vidare" (Fonden & Folket). Jo, och särskilt i Svenskfinland där Fonden lovar betala både lunchen (folkets internetutbildning) och middagen (folkets internetanvändning). Att internet också är en tuff businessbransch med hårdnande konkurrens om marknaderna bekymrar uppenbarligen inte Fonden. Man måste erkänna att när allt kommer omkring så är Fondens idé om kostnadsfria internettjänster åt alla finlandssvenskar faktiskt generös, rentav storslagen.

Det framgår visserligen inte av infobladet om alla också (kostnadsfritt) ska få eget användarnamn och lösenord på nätet, vilket behövs för elektroniska posten. Ifall Fonden tänker erbjuda både gratis epost och webbsidor får vi en finlandssvensk motsvarighet till det existerande Freenet Finland. Freenet Finland betjänar dock inte "alla" utan närmast skolvärlden. Ett "Freenet Svenskfinland" för "alla" vore kanske ingen dum idé. Mången finskspråkig finländare m.fl skulle antagligen gärna gå över till finlandssvenskheten bara för att få tillgång till de finlandssvenska teleförmånerna, men vad med det?

Om däremot enbart "webbhotell" erbjuds för finlandssvenskarnas webbsidor, då måste de (finlandssvenskarna) ändå ta upp abonnemang hos någon ISP (Internet Service Provider), som tar betalt för sina tjänster. Ty vad gör man i längden med enbart webbsidor om man inte också kan kommunicera privat t. ex . med sina kunder, vänner, medlemmar, släktingar osv över nätet?

Fonden har anställt en nätredaktör (Jojje Liljestrand), som ska sprida kunskap om Nätet i Svenskfinland. Detta initiativ går i rätt riktning, eftersom behovet av "folkbildning" är närmast outtömligt på det här området.

Vad Fondens server heter och vilken nätadress den har, står inte i infobladet.

Däremot vet vi att Hurrarnet (www.hurrar.net) lever, utvecklas och används (i medeltal ca 4.000 träffar per månad på Hurrarnetsidorna). En heltäckande kollektion av länkar till finlandssvenska webbsidor nämligen Hurrarnet existerar alltså redan. Ja, det finns faktiskt flera än en sådan samling, ty för att hitta varandra på Nätet kan finlandssvenskarna också konsultera Imse Vimse, dvs Carl-Magnus Dumells, privata länklista (http://www.digemo.fi/imsevimse/). Därtill kan nämnas regionala finlandssvenska länkskafferier av typ Luckan (www.kaapeli.fi/luckan/), som " vet allt om de svenskspråkiga evenemangen i Mellannyland". Ovannämnda länkbibliotek har f.ö. som gemensam nämnare att vara partipolitiskt obundna. Kan detsamma sägas om Fondens elektroniska nätverk?

Mikael Böök
book@kaapeli.fi