Den underbara, ätbara boken

Europeiska biblioteken firar EBLIDA

Ett ovanligt gott PR-skämt, tänkte jag, medan jag mumsade på sidan med poemet av den holländska barnboksförfattaren Anke Kranendonk. Som värd för kalaset stod de europeiska biblioteksföreningarnas samarbetsorganisation EBLIDA, som nyligen firade 10-årsjubileum i den Haag, där organisationen har sitt säte.

Uppslagen på bordet i stadshusets festvåning mätte den välsmakande boken eller rättare sagt kakan ca en halv kvadratmeter. Och tro det eller ej, sockerbagarmästarna från Heerlijk & Heerlijk lyckades faktiskt vända på bladen av ljusgul marsipan med Kranendonks festskrift i choklad på holländska och engelska.

Fast EBLIDAs ätbara bok är när allt kommer omkring mer än ett reklamtrick. Den är en underbar symbol för ett avgörande undantag.

Då tänker jag på den kloka regeln om kakan, som man inte både kan äta och ha kvar. Regeln har ett viktigt undantag: information. Vi förbrukar information men vi förbränner den inte. Till exempel böckernas innehåll bara växer ju mer läsarna tar för sig från bibliotekshyllorna.

Informationsålderns världsomspännande mediakonglomerat betraktar emellertid informationen som sin egen kaka. Här stöter vi på en sluten cirkel: eftersom dessa storföretag själva kontrollerar så mycket av informationsflödet är det också deras informationsbegrepp som gäller. Således är "rätten till intellektuell egendom" (intellectual property right) på väg att stadfästas i de globala TRIPS- och GATS-avtalen och en legion av välbetalda copyrightjurister står beredd att leverera batalj mot alla som är av annan åsikt.

Men vi som oroar oss för hur det ska gå för informationen i informationsåldern är många. Det finns lyckligtvis också ett antal rättslärda personer som kämpar för för att den nödvändiga balansen mellan kommersiella och kulturellt-politiska intressen ska vidmakthållas även i den digitala eran. Den holländskfödda londonadvokaten och copyrightexperten Emmanuella Giavarra är ett exempel. När EU-kommissionen i början av 1990-talet satte igång med att "harmonisera" medlemsländernas copyrightbestämmelser insåg Giavarra m.fl, att det skulle behövas särskild europeisk lobbyverksamhet för biblioteken. EU-kommissionens linje beträffande information och copyright präglas nämligen starkt av de stora media- och förlagshusens önskemål. Sålunda grundades EBLIDA (European Bureau of Library, Information and Documentation Associations) för att försvara bibliotekssektorns intressen inom EU-institutionerna.

EBLIDA representerar idag ca 90.000 bibliotek Europa. Medlemsföreningarna omfattar såväl allmänna som akademiska och specialiserade bibliotek i och utanför de nuvarande EU-länderna. Det viktigaste EBLIDA tillsvidare uträttat är att ha medverkat till att det nya copyrightdirektiv som antogs av EU för ett år sedan (och som ska implementeras av medlemsstaterna före 22.12.2002) inte blev en brakförlust för allmänheten, dvs informationsanvändarna. Konsumentorganisationerna och ett antal industriföretag , däribland Nokia och andra elektroniktillverkare, samarbetade med EBLIDA för att copyrightbestämmelserna inte skulle skärpas på ett oskäligt sätt.

På EBLIDAs 10-årsmöte ventilerades förutom copyrightdirektivet också en del andra frågor, som potentiellt kommer att ha stor betydelse för alla medborgare i Europa. Ordföranden för Norges biblioteksförening Frode Bakken informerade om bibliotekens ställning i det allmänna WTO-avtalet om tjänster (GATS). Bibliotekens status i GATS-rundan 2002-2004 är tillsvidare något oklar, menade han. Bibliotek, arkiv och muséer (sektor 10 C i GATS-avtalets klassificering av tjänstesektorer) kan visserligen undantas från "konkurrensområdena", förutsatt att regeringarna besluter så.

Många regeringar, däribland de europeiska, har åtminstone tillsvidare deklarerat, att de inte önskar "liberalisera" sina länders biblioteksväsen, vilket i praktiken skulle innebära en omstöpning av bibliotek till privata informationsföretag, som opererar på den globala informationsmarknaden. Följande länder har dock redan förbundit sig att "öppna" även bibliotekssektorn: Bolivien, Ecuador, Gambia, Guinea-Bissau, Hong Kong, Island, Japan, Centralafrikanska republiken, Nya Kaledonien, Sierra Leone, Singapore, USA och Venezuela.

Frågan kompliceras av att biblioteksverksamhet är svår att avgränsa från utbildning (sektor 5), som definitivt är ett av de områden som t ex EU-kommissionen vill öppna för internationell konkurrens. I GATS-förhandlingarna behandlas vidare "online-tjänster" som en del av telekommunikationssektorn ( sektorn 2). Ju mer biblioteken integrerar sig i internet, desto mer onlinetjänster tillhandahåller de givetvis sina användare. Frågan är kort sagt om biblioteken ska få fortsätta att producera online-tjänster för publiken med skattefinansiering eller om bolag av typ Microsoft, Bertelsmann, News Corporation och Vivendi i framtiden ska ersätta våra bibliotek. EBLIDA har skäl att noga följa med GATS-förhandlingarna, konstaterade Frode Bakken.

Finlands EU-kommissionär Erkki Liikanen nämndes av nuvarande verksamhetsledaren, irländskan Teresa Hackett. Hon konstaterade att Liikanen ivrar för kommersiell "exploatering" av den omfattande information, som produceras inom den offentliga sektorn. EU-kommissionen ser med andra ord som sin uppgift att förmedla den effentliga sektorns information till privatföretag för vidare bearbetning och försäljning. Snarare borde denna samhällsinformation förmedlas direkt till publiken t ex via biblioteken, menade Hackett.

EBLIDA försvarar medborgarens intressen, men som så många andra lobby-organisationer, är det en doldis som få har hört talas om.

Mikael Böök

Ovanstående artikel stod i Hufvudstadsbladets söndagsläsning 26 maj 2002 / EBLIDAs 10-årsjubileum firades i Haag 3-4 maj / På bilden: balom sockerbagarna står EBLIDAs ordförande Britt-Marie Häggström och borgmästaren i Haag, Wim Deetman /