George Monbiot: The Age of Consent. A Manifesto for a New World Order. Flamingo, 2003.

Globalisering med eller utan vårt samtycke?

George Monbiot vore en utmärkt talmanskandidat i världsparlamentet. Denna person, som senaste vår utgav "ett manifest för en ny världsordning" med titeln The Age of Consent (Samtyckets tidsålder), framstår som en klok politiker och en sann demokrat.

Journalisten och skriftställaren Monbiot är kanske mest känd som kolumnist i brittiska "The Guardian". Hans artiklar, som omspänner mångahanda ting - t ex miljöfrågor, nationalekonomi och global politik - läses, översätts och debatteras flitigt inom den internationella rörelsen för global rättvisa.

Monbiots nya bok handlar om global demokrati. Begreppet är vidlyftigt, det finns orsak till skepsis. Kan den, som anser sig veta hur mänskligheten ska uppnå global demokrati vara någonting annat än en besserwissrarnas Besserwisser? Eller en bedragare - också herrarna Bush, Blair och Berlusconi utger ju sig för att leda hela världen till demokrati.

Monbiot inleder med kritik av marxismen och anarkismen. Han förkastar det kommunistiska manifestets politiska program men erkänner samtidigt, att också Marx och Engels har bidragit till de demokratiska idéernas utveckling. Boken innehåller två huvudteser om global demokrati.

För det första: vi måste äntligen våga ifrågasätta den "hopplösa realism", som hävdar att varje förslag om ett demokratiskt valt världsparlament bör läggas på hyllan för att möjligen lyftas ned och dammas av någon gång i en avlägsen framtid. Monbiot anser med andra ord att världsparlamentetets tid är inne.

Men, frågar han sin läsare, är du beredd att gå till urnorna tillsammans med Kinas och Indiens miljarder medborgare i globala politiska val? Eller är du när allt kommer omkring en rasist, som fruktar att "vi" ska förlora "vår" makt och "våra" privilegier ifall "de" ges rösträtt i en global demokrati?

Den som talar för global demokrati förespråkar med nödvändighet även en globalisering. Ty vad är global demokrati om inte just en globalisering av demokratin? Monbiot utformar följaktligen sitt manifest i skarp polemik mot sin landsman Colin Hines, som år 2000 preciserade globaliseringsmotståndarnas program i Lokaliseringsmanifestet (Localization - A Global Manifesto).

Huvudargumentet i Monbiots kritik av Hines m fl gäller den internationella handelns betydelse för folkens välstånd. The Age of Consent är en uppgörelse med idéer, som går ut på att att den internationella handeln borde begränsas eller strypas. Till den delen är Monbiots nya bok resultatet av en lång omprövning, som han berättar om i artikeln "I Was Wrong About Trade". (Artikeln publicerades i i Guardian i juni 2003; en översättning till finska finns på adress www.attac.kaapeli.fi/hj/jyvat030818.pdf ).

Monbiots andra tes är, att den internationella handeln kan och bör bidra till lösningen av de stora, strukturella ojämlikhetsproblemen i världen. Då måste emellertid Världshandelsorganisationen (World Trade Organisation) bli Organisationen för Rejäl Handel (Fair Trade Organisation) och Keynes' tankar om en internationell valutaklareringsunion åter tas till heders.

Globaliseringen är redan ett faktum. Men den har tyvärr ägt rum utan vårt samtycke.

Publ. i Ny Tid okt 2003

På jakt efter demokratins framtid

America Vera-Zavala: En resa till Latinamerika och tillbaka på jakt efter demokratins framtid. Agora 2003. 211 sid.

Det bästa med America Vera-Zavalas bok om deltagande demokrati är empirin i förening med ett tämligen brett internationellt perspektiv. Boken är, som rubriken på dess andra del lyder, "en mosaikriti - en mosaik av demokratiska erfarenheter från olika delar av världen". Särskilt experimenten med deltagande budgetar i Porto Alegre blir en återkommande referens i Vera-Zavalas försök att väcka demokratin ur dess nuvarande förstenade tillstånd. Den utmärkta beskrivningen av kommunalpolitik och -demokrati i Porto Alegre fungerar också som påminnelse om att Världssocialforum inte enbart handlar om globala utan också och i synnerhet om lokala frågor. Den ifrågavarande staden i södra Brasilien stod som bekant värd för de tre första Världssocialforumen.

Författaren, en av förgrundsfigurerna i Sveriges stridbara unga vänster, lyckas göra någonting som inte är alldeles enkelt, nämligen med att ta ner globaliseringsfrågorna - förutom på den latinamerikanska (Porto Alegre, Buenos Aires, Amazonas), den indiska (Kerala, Bengalen) och palestinska (Ramallah) jorden - även till det svenska lokalplanet. Läsaren får inblickar i hur det gick till när ett transnationellt (franskt) företag tog över Norrköpings vattenförsörjning, i hur rådslagen om skatter i Kalix kunde vidareutvecklas, och i många fler exempel på "motstånd och segrar som knappt märks". Frågan är, skriver Vera Zavala, "hur vi tar oss vidare nu när folkhemmet raserats". Jag finner att medborgare och makthavare tillika borde lyssna noga på denna plädering för en "demokratisering underifrån". Personligen är jag dock övertygad om att demokratier också måste "byggas uppifrån av idéer och visioner".

Publ. i Ny Tid april 2004