Hbl, juni 2002Bra för Vivendi, bra för hela världen?
I april riktade en lång rad medborgarorganisationer ett öppet brev till EUs handelskommissionär Pascal Lamy. Däri krävdes att kommissionens hemlighetsmakeri kring förhandlingarna om WTOs allmänna tjänsteavtal (General Agreement on Trade in Services, GATS) måste upphöra.
GATS-avtalets principer antogs år 1995 när världshandelsorganisationen WTO grundades. Huvudprincipen är att WTO-medlemmarna fortgående ska liberalisera den internationella handeln med tjänster inom allt flera sektorer. Om man vill ge en mycket enkel definition av globalisering så kan man nöja sig med att peka på denna enda princip. Omvänt kan man förenklat säga att en "globaliseringsmotståndare" är en person som motsätter sig GATS-avtalet.
GATS-avtalet inkluderar alla tjänstesektorer. T ex alla former av utbildning och kulturell service, all hälsovård, all vatten- och energiförsörjning ingår i princip och vanligen också i praktiken i avtalet. Enligt GATS åtnjuter vidare varje medlemsland status av mest gynnad nation och varje utländskt företag som opererar i något av medlemsländerna ska kunna kräva minst lika fördelaktiga villkor som varje inhemskt företag.
Dessa nyliberala samhällspolitiska principer förverkligas genom multilaterala förhandlingsrundor i vilka medlemsländerna avger löften (commitments) om att en gång för alla öppna sektor efter sektor för privat, transnationell affärsverksamhet. Den pågående GATS-rundans tidtabell slogs fast under WTO-mötet i Doha senaste november. WTOs medlemsländer ska ännu före 30 juni i år presentera sina önskemål (requests) och före 31 mars 2003 sina anbud (offers) beträffande handeln med tjänster.
I den pågående GATS-rundan agerar EU-kommissionen chefsförhandlare för alla EU-länders räkning. Men har EU-kommissionen ensam all makt att liberalisera och privatisera? Har de nationella parlamenten något att säga till om? Vilken insyn har medborgarna i GATS-förhandlingarna?
Det ovannämnda öppna brevet publicerades som en följd av att EU:s förhandlingskrav delvis läckte ut i offentligheten i våras (dokumentet finns att tillgå via www.gatswatch.org). EUs aktuella GATS-policy har sedermera kommenterats högt och ljudligt i många länder (inte minst i USA, Kanada och Australien). Dock inte i Finland. Här har politikerna och pressen tigit som muren, antingen för att de lydigt följer EU-kommissionen uttryckliga maning till tystnad i saken eller p g a provinsialism och okunnighet.
För att råda bot på detta missförhållande beslöt Attac, Jordens Vänner och FIPSU att gemensamt anordna en offentlig hearing om EUs och Finlands linje i GATS-förhandlingarna. FIPSU (Finnish Public Service Unions) är en förening, som bevakar ca 550.000 offentligt anställdas intressen i EU-frågor.
Förhöret ägde rum i kommunfacket KATs auditorium i Helsingfors den 31 maj. Som svarande part deltog den garvade WTO-diplomaten Vesa Himanen från utrikesministeriet. Från riksdagens sida deltog medlemmen av stora utskottet Kimmo Kiljunen. Forskaren och medborgaraktivisten Thomas Wallgren ledde ordet. Journalisterna var inbjudna men de hade tydligen viktigare saker att bevaka. Medierna i Finland har nämligen inte ägnat en en enda rad eller sändningsminut åt detta publika förhör.
Hearingen bekräftade entydigt, att Finlands riksdag är fullständigt sidsteppad. Riksdagen har inte ens fått se EUs förhandlingsbud till de övriga medlemsländerna i WTO; än mindre har dessa krav behandlats. De GATS-krav till 29 länder, som läckte ut i offentligheten i våras har inte heller diskuterats i riksdagen. Och de krav, som EU-kommissionen under innevarande juni månad också väntas ställa till över hundra utvecklingsländer har naturligtvis inte heller varit uppe i riksdagen. Inte ens medlemmarna av EU-ländernas handelspolitiska "133-kommitté" (siffran syftar på den artikel i EU-fördraget, som beskriver beslutsfattningen om handelspolitiken) har nämligen fått veta vad EU-kommissionen förbereder för u-länderna.
För det andra framgick det att EU medvetet hemlighåller sina förhandlingskrav och -anbud så länge som möjligt. Glöm alltså allt vackert tal om samarbete och utveckling! Det enda som gäller är det egna handelsblockets ekonomiska styrka.
Den tredje slutsatsen från förhöret 31 maj är att Finlands regering och riksdag stöder den globala privatiseringen av vattenförsörjningen. Liberaliseringen av vattensektorn påskyndas av de tre överlägset största transnationella vattenbolagen nämligen franska Suez och Vivendi och tyska RWE. Dessa europeiska serviceföretag vill ha fria händer i utvecklingsländerna. Alla inser väl att det som är bra för Vivendi är bra för hela världen?
Mikael Böök
Attac-medlem, pol.kand.