Skrota GATS-avtalet!

        Förenta Nationerna har föresatt sig att minska  fattigdomen i världen med hälften fram till år 2015.  Oberoende av exakt hur fattigdom definieras är dess halvering  ett mål som  kommer att vara mycket svårt att nå.

        Som en etapp på vägen bör GATS-avtalet skrotas och ersättas med nya internationella avtal om tjänster och tjänstehandel. Detta mål kommer inte heller att vara alldeles enkelt att förverkliga.  Men om nu fattigdomen i världen åtminstone till en del är resultatet av (i och för sig mänskliga) krafter som människan inte ännu har lärt sig behärska, så är Världshandelsorganisationen WTO:s allmänna tjänstehandelsavtal (GATS) trots allt bara en skriftlig överenskommelse mellan WTO:s 145 medlemsstater. Att skrota och ersätta GATS-avtalet  borde alltså vara en  barnlek i jämförelse med uppnåendet av FNs utvecklingsmål. En nödvändig barnlek, får vi dock lov att tillägga, ty i fall vi med vett och vilja låter de transnationella bolagen härja lika fritt under 2000-talets första decennium som under 1900-talets sista årtionde, då avstår vi också från våra möjligheter att bekämpa fattigdomen i världen.

        GATS-avtalet bygger på doktrinär enögdhet. Med några svepande generaliseringar underordnas alla tjänster och all tjänstehandel frihandelns princip. Detta globala försök att sätta neoliberalismen i system är ett uttryck för investeringsbankirernas och de transnationella bolagens storhetsvansinne, som följde på Sovjetunionens sammanbrott och i vilket alltför många politiker och tjänstemän  också lät sig ryckas med.  

        Varje skolpojke begriper väl, att tjänster och tjänstehandel är någonting annat än varor och varuhandel? Så kunde man tro. Men WTO:s grundare och GATS-avtalets tillskyndare fattade det inte. De betraktade sitt allmänna tjänstehandelsavtal (GATS) som en logisk och naturlig fortsättning på det allmänna avtalet om avlägsnande av tullar och tariffer i den internationella varuhandeln  (GATT). I klartext betyder det här, att de deklarerade alla tjänster som varor. I sin hybris erbjöd de sålunda hela världen till salu.

        Vår sociala värld är uppbyggd av tjänster. Tjänster är ett annat ord för samhället vi lever i. I en demokrati består politiken  av en öppen diskussion och ett fortgående  beslutsfattande om dessa ting - tjänsterna. Ifall tjänsterna vore enbart privat affärsverksamhet, ja då behövdes det ju inte längre någon politisk diskussion eller något demokratiskt beslutsfattande överhuvudtaget!  

        Vi förstår att bankirerna och de transnationella bolagens direktörer gillar idén om  en allt större frihet från all statlig och politisk inblandning i sina affärer i ett allt större antal länder.  Men om vi är demokratiskt sinnade medborgare får vi absolut inte godkänna att  liberalisering av tjänstehandeln en gång för alla stadfästs som en allmän styrande princip för samhällsutvecklingen. Just detta skedde emellertid i det ögonblick GATS-avtalet trädde i kraft år 1995.

        De som påstår att GATS-avtalet gör undantag för offentliga tjänster som sjukvård, utbildning, bibliotek och vattenförsörjning, ljuger. Avtalet gör undantag enbart för rent statliga tjänstesektorer som polisväsende och militär. Felet med avtalets 1. artikel (3. mom.) är inte, som många verkar tro, att dess definition av offentliga tjänster avsiktligt gjorts vag och flytande. Poängen är, att gränsen mellan offentligt och privat är och bör fortsätta att vara historiskt och politiskt betingad. Huruvida  t ex åldringsvård eller posttjänster bör skötas av stat och kommun eller av enskilda individer, familjer och  privatföretag är någonting som i princip ständigt ska kunna  diskuteras och omvärderas. Det är inte a priori klart, att privat är bättre än offentligt, eller, för den delen, att offentligt är bättre än privat.  

        Det är medborgarnas sak att från en tid till en annan dra upp eller flytta skiljelinjen mellan det offentliga och det privata. Politiken handlar som sagt just om dessa linjedragningar. Det som anses vara privat idag ska i morgon kunna betraktas som  en offentlig angelägenhet ifall medborgarna så önskar.  

        Det faktum, att GATS överhuvudtaget inte nämndes i vår valdebatt är mera tragiskt än komiskt, men politiker som diskuterar samhällstjänster och socialbudget utan att någonsin hänvisa till rambetingelserna är faktiskt också löjeväckande.  De stora tidningarna, radion och televisionen har svikit sin plikt att informera om GATS - ett avtal som bokstavligen berör allt och alla! Ironiskt nog gäller det sistnämnda inte minst YLE , som  försvinner  ifall GATS förverkligas enligt avtalets anda och bokstav (jfr t ex med nedskrotningen av det offentliga postväsendet).
         
        Men läget förändras. Ett genombrott håller på att ske.  GATS-kritikerna, som visade sina klor första gången i samband med WTO:s ministermöte i Seattle år 1999, har blivit tillräckligt många och tillräckligt medvetna om sin styrka för att våga tro på sin seger. GATS inte bara bör skrotas.  Det kommer också att skrotas.

        Mikael Böök

        Hbl mars 2003