Har nätverken tagit över? *
Manuel Castells nya bok heter Communication Power, kommunikationsmakt, och det var väl närmast därför jag valde den. Nicklas Lundblad anmälde boken i SvD 29.10.2009, ungefär på dagen 40 år sedan två datorer första gången kommunicerade med varandra över ett nätverk. Nåjo, i kemin talar vi ju också om kommunicerande kärl. Men det här med mänsklig kommunikation vs. maskinkommunikation, och detta i förhållande till makt (vad är makt?) har länge intresserat mig - och naturligtvis också Manuel Castells, som alltså har skrivit en ny vänsterbok om saken (här måste vi dock ifrågasätta vissa saker: handlar boken verkligen om det som den säger sig behandla, dvs kommunikationsmakt? Är Castells "vänster"? Osv.).
Ännu en anledning: Manuel Castells är sociolog med ett till synes enormt intresse för empirin. Det är således inga nätta små teoretiska reflexioner han producerar utan t ex Communication Power är ett mastigt opus på 571 sidor med många diagram, tabeller och appendix. Nu har Oxford UP redan hunnit lancera en pocketutgåva som kostar bara 16 euro (via AdLibris bokhandel på nätet), men i höstas var den fortfarande betydligt dyrare. Så att jag tänkte slå 2 flugor i 1 smäll: a) försöka ta reda på vad Castells egentligen vill säga; och b) dessutom få ersättning för min utgift, särskilt som jag inte kunde låta bli att samtidigt införskaffa David G Post i In Search of Jefferson’s Moose: Notes on the State of Cyberspace (även den utgiven på Oxford University Press), som också är en jättespännande bok, fast kanske inte precis någon vänsterdito.
Förlåt skitsnacket. Men hur kan man undvika att påverkas av det i det här medievridna samhället?
Häromdan skrev Bengt Berg, Värmlandspoeten, om Gramscis "kritiska syn på det nätverk av makt som finns samlat i den borgerliga hegemonin och dess anspråk på normer och värderingar" (NT 12/2010). C delar utan tvivel G:s kritiska syn på denna punkt. C inleder sin nya bok med att berätta om hur han i artonårsåldern anslöt sig till en underjordisk motståndscell i sin hemstad Barcelona för att bekämpa Francodiktaturen. Han har dedicerat boken åt sin generationskamrat, den kommunistiska statsvetaren och Gramscibeundraren Nicos Poulantzas' minne. Frågan om huruvida C placerar sig till vänster kunde därmed anses besvarad och man kunde vänta sig att de goda borgarna på SvDs redaktion skulle darra av skräck när C går vidare till att granska nätverksmakten i ljuset av neuro- och kognitionsvetenskapens senaste rön (C bygger vidare på forskning som gjorts av hans professorskollegor Damasio, Lakoff och Feldman i Berkeley). Men se, det gör de inte.
Tvärtom: Castells har t ex flitigt anlitats som konsult av bl a Finlands regering (när hade förresten Finland senast en vänsterregring?) tillsammans med Pekka Himanen, som visserligen har skrivit den förtjusande vänsterboken Hakkerietiikka (The Hacker Ethic, 2000) , men, hmm, Himanen? Vänster??
Vad är makt? Medan jag skriver detta nås min fru och jag av nyheten om två terrordåd, tydligen utförda av kvinnliga självmordsbombare, i Moskvas metro. Det politiska våldet, sprängningen, är också en form av makt.
Deras skuld
är inte mycket annorlunda än vår:
— Vem har inte funnit behag i godtycklig maktutövning
eller tagit för sig av vad som kan ha varit någon annans
eller använt överlägsen kraft när för en stund
han kunde göra det,
(och vem av oss inte har varit frestad att göra dessa saker?) —
I deras skuld [...]
speglar sig vår belägenhet
men i samhällelig, massiv, organiserad skala
i enorm förstoring
liksom kärlekens privata deshabille
blir obscen i orgier
skrev Dennis Brutus i dikten "Deras beteende". Men Castells intresserar sig som sagt först och främst för den andra formen av makt, den där, som Gramsci kallade för hegemonin, dvs det stora nätverket av mer eller mindre privata, kulturella och sociala förbindelser, som sträcker sig genom hela det civila samhället och bildar ett s g s ogenomträngligt system av skyttegravar och kasematter (för att använda G:s egna metaforer från den våldsamma maktens sfär).
"Makt är den relationella förmåga som gör det möjligt för en social aktör att assymetriskt påverka andra sociala aktörers beslut på sätt som gynnar den mäktiga (empowered) aktörens vilja, intressen och värden. Makt utövas genom tvång (eller möjligheten till det) och/eller genom det meningsbyggande (the construction of meaning), som baseras på diskurser genom vilka sociala aktörer vägleder sin verksamhet",
definierar Castells (s 10). Detta förfaller nog så riktigt. Men blir vi klokare? Ja, det verkar klokt att sammanbinda makt och mening i en och samma definition, fast meningen ju pekar långt ut över makten; jfr blicken, som Saarikoski riktade mot Stalins huvud (Katselen Stalinin pään yli ulos...).
Castells tillägger två viktiga synpunkter, som gäller maktens förutsättningar och väsen idag. Den första gäller dagens flexibla, skalbara och överlevnadsdugliga teknologi, som har gjort horisontella nätverk till den effektivaste organisationsformen. Den andra rör maktens globalisering, eller helt enkelt, att "nätverkssamhället är ett globalt samhälle" (s 25). På bägge punkterna skiljer sig Castells i sin maktanalys från Gramsci som, trots att han väl insåg och betonade den hegemoniska maktens nätverksnatur, fortfarande ställde den vertikalt organiserade nationalstaten i centrum. Castells däremot förlägger snarare maktens boning till internet. En ytterligare, tredje synvinkel skymtar också. Den beror på nanoteknologins ankomst, som bidrar till (den pågående) konvergensen mellan mikroelektronik och biologiska processer. Därmed "utsuddas gränsen mellan maskin och mänskligt liv, så att nätverken utsträcker sin samverkan från våra inre jag till hela den mänskliga verksamhetens rike" (s 23-24).
I nätverkssamhället, skriver C, beror makten av, dels förmågan att grunda, programmera och omprogrammera nätverk, dels förmågan att knyta ihop olika nätverk och få dem att samarbeta strategiskt. Sålunda får vi två slags makthavare och -utövare: programmerarna och växlarena (the switchers). Båda kan numera också själva utgöra nätverk, eller utgöras av nätverken som sådana. Det inte längre fråga om några "bäste bror"-nätverk, utan, påpekar Castells, om:
"specifika system av gränssnitt som är inrättade på relativt stabil grund för att artikulera samhällets egentliga operativsystem bortom institutionernas och organisationernas formella självförståelse" (s 46).
Blir vi klokare av/med dessa datormetaforer ? Tar "artillekten" (Leena Krohn) över, hägrar övergången till den syntetiska evolutionens tidevarv?
Som den vänstersociolog han är försummar Manuel inte att behandla motståndet och motmakten. Också detta äger rum och organiserar sig i och genom nätverken. I kapitel 5 ("Omprogrammeringen av kommunikationsnätverken: sociala rörelser, upprorisk politik och den nya offentligheten") tar han bl a upp den globaliseringskritiska rörelsen, som han också själv deltar i (Castells har t ex föreläst på Världens sociala forum) och den globala miljörörelsen. al-Quaedas terrorattacker mot pendeltåg i Madrid 11 mars 2004, de åtföljande gatudemonstrationerna mot regeringen som försökte skylla på de baskiska separatisterna (ETA) och spanska valet 14 mars ägnas en särskild, rätt så ingående analys. Här är det inte internet, utan mobiltelefoner och SMS som spelar den teknologiska huvudrollen (s 349-361).
Castells' betydelse som politisk tänkare och maktteoretiker kan nog inte riktigt mäta sig med, säg, Gramscis, men om man vill skaffa sig bakgrundskunskaper om världen av idag lönar det sig förstås att också läsa sociologiska böcker av det här slaget där teori, empiri, politik och journalism varvas i en (trots den emellanåt lite krångliga terminologin) klar och flytande text. Själv ser jag alltså fram emot flera goda lässtunder med Communication Power. Appendixen på slutet ger långa listor över den kommersiella media- och maktkonglomeraten, och över de hårresande politisk-ekonomiska skandaler som är så kännetecknande för just vår tid. En sak vill jag till slut kritisera Castells och hans bok för: han är inte tillräckligt politisk eller vänster för att vara helt i min smak.
Kommunikationsmaktens bestämningar, enligt Castells:
nätverksmakt ('network power'), utövas av multimedianätverken gemensamt genom att de standardiserar budskapen. Sålunda har digitaliseringen blivit standard. Genom digitaliseringen går å andra sidan mycket av kontrollen över informationsspridningen förlorad;
makt över nätverket ('networking power') utövas av "portvakterna" vid olika knutpunkter och ingångar. De nya möjligheterna till självkommunikation har visserligen skakat portvakternas makt men fortfarande processeras en stor del av budskapen genom massmedia;
makt i nätverket ('networked power') utövas av "programmerare", dvs vissa knutpunkter (dessa kan vara personer) över andra knutpunkter som sätter agendan och styr beslutsfattandet inom de organisationer som driver multimedianätverken. "Programmerarna" har till uppgift att locka publiken och således att skapa "de programmerade", dvs nätverkens undersåtar;
nätbyggarmakt ('network-making power'), slutligen, utövas av de som har finansiella, rättsliga, institutionella och teknologiska medel för att grunda, organisera och driva nya nätverk för masskommunikation. "Kanske jag får nämna några namn", skriver Castells, "de heter Murdoch, Berlusconi, Bloomberg och, om några internetföretag tas med, Sergey Brin, Larry Page, Jerry Yang, David Filo, m fl". På bokens sista sidor gör Castells en analys av hur kommunikationsmakten hänger ihop med nutidens globala finansmarknader. Även dessa bildar nätverk, ja rentav "all kapitalackumulations moder och den globala kapitalismens dominerande nätverk" . Finansnäten har profiten som mål och genom deras dominans kommer också kommunikationsnätverken att inriktas på profitjakt. Men samtidigt är finansnäten beroende av informationsströmmarna i kommunikationsnätverken och -makten. Castells analys mynnar ut i ett tredelat "argument" om makten som sådan:
1. Makten är mångdimensionell och uppbyggd kring nätverk på livets olika områden , men alla maktutövning sker genom påverkan på människans sinne ('mind'). Således lägger kommunikationsnätverken grunden för makten.
2. De olika nätverken bildar nätverk sensemellan, men de smälter inte samman, utan samarbetar eller tävlar med varandra. - De mäktigaste enskilda makthavarna, typ Rupert Murdoch, kallar Castells för växlare ('switchers'); dessa har alltså makt att växla mellan olika nätverk.
3. Staten är nätverket som ser till att alla andra nätverk fungerar som de skall, vilket än en gång bekräftades av de statliga ingreppen i finanskrisen, som utbröt på hösten 2008.
Lyckas sociologen Castells egentligen tränga längre in i maktens väsen än dagstidningarna? Hjälper han vänstern att bygga upp den nödvändiga maktkritiken och motmakten? Det må läsaren själv avgöra. Till slut ett citat "... den viktigaste praktiska slutsatsen av analysen i denna bok är att det självständiga byggandet av mening endast kan fortgå genom att man bevarar de allmänningar ('commons') i kommunikationsnätverken som möjliggjorts av internet, en fri skapelse av frihetsälskande människor" (Castells).
Mikael Böök
* Ingår i Ny Tids serie om vänsterböcker. Publicerad i Ny Tid 16.4.2010
Referenser:
Manuel Castells: Communication Power. Oxford University Press 2009.
Dennis Brutus: "Their Behavior", cit. enl. mitt översättningsförsök på sidan http://blogi.kaapeli.fi/book/321. Brutus (1924-2009), berömd vänsterpoet från Sydafrika.
Bengt Bergs artikel om Gramsci i Ny Tid 2/2010.
Nicklas Lundblad: "Det är dags att ta Internet på allvar". Svenska dagbladet 29.10.2009.
Leena Krohn: Pereat mundus (1997, 2010); finns i svensk översättning av Seija Torpefält.