En egyptisk prinsessa som hette Myrrha förälskade sig i sin egen far.
I nattens mörker smög hon sig till hans bädd.
Då han upptäckte vem flickan var ville han strax döda henne, men genom
gudarnas ingripande förvandlades hon då till en buske
(den buske som bär hennes namn, en arabisk medicinalväxt,
som nutida botanister kallar Commiphora).
Av denna buske föddes Adonis, skönast av ynglingar, och kärlekens
gudinna Afrodite (romarnas Venus) greps strax av kärlek till honom.
Adonis var begiven på att jaga och gudinnan varnade honom ofta för de
faror som detta kunde utsätta honom för.
Hennes onda aning visade sig väl befogad, ty Adonis blev en dag biten
till döds av en vildgalt som han hade sårat.
Afrodite begrät honom otröstligt, och ur hans blod lät hon en blomma
spira upp (blomman heter Anemone i den antika sagan och och bör vara
tämligen nära släkt med det växtsläkte som Linné gav namn efter Adonis).
Afrodite sökte därpå vinna tillbaka den älskade från de dödas rike,
men även dödsgudinnan Persefone hade fäst sig vid honom.
Deras tvist avgjordes slutligen av Zeus som bestämde att Adonis
skulle vistas turvis halva året hos vardera.
(Källa: Alf Henriksson, Antiken historier, Bonniers 1958)