Tiden
HyperRazzia oktober -96
I somras gick fyra program ut med temat hyperrazzia. Jag ville se hur
ny teknik och nätverken blandade om korten, skapade något nytt,
och i viss mån fortsatte på redan inslagna vägar. Om
Hyperrazzia skall fortsätta måste vi utveckla vår utgångspunkt,
försöka ta fasta på konkret kulturverksamhet inom de nya
sektorer som blommar fram.
--------------------
I mycket är Internet fullt av Paradoxer. Datorer fungerar binärt,
med ettor och nollor i en mycket bestämd ordning. Det är en
självklar fortsättning på upplysningstiden, det naturvetenskapliga
mätandet och vägandet och kategoriserandet av världen.
Denna logiskt tänkande enhet som är datorn används idag
av konstnärer för att bryta det linjära tänkandet.
Ofta säger vi att två avgörande faktorer påverkas.
Vår uppfattning om plats, rummet, och vår uppfattning om tiden.
Med realtiden på nätet, där du på ett ögonblick
tankemässigt flyger från Antarktis till Arboga, upphör
avstånd att vara relevant. Platsen försvinner. Du är nånstans,
men det går inte att säga exakt var. Vi har redan vant oss
med det virtuella, TVbilden är ju där, och ändå inte.
Men nu styr du alltså själv ditt resande.
Internet, eller rättare world wide web, är som en hjärna,
eller en tanke. den är inte en plats, och den står utanför
tiden. Skillnaden mellan www och en tanke är att www är ett
ställe där många människor på sätt och
vis möts samtidigt.
Är det då så att världen verkligen förändras
av teknikens utveckling, eller är det vår bild av världen
som påverkas i första hand? Vi låter frågan gå
till Jan Ekecrantz, svensk mediaforskare.
(insert)
--------------------
"Tiden och rummet dog igår. Vi lever redan i det absoluta, eftersom
vi redan skapat den överallt närvarande eviga hastigheten",
fastslår en punkt i det futuristiska manifestet från 1909.
"Tid och tidsuppplevelse har varit centrala i den litterära modernismen.
På spaning efter den tid som flytt, hette ju prousts stora verk.
Betraktelser över tiden visar sig emellertid lika mycket handla om
plats. Prousts verk handlar lika mycket om att komma tillbaka, återvända
till känslans plats. En förskjutning kan vi se. I det moderna
var det rörelsen, utvecklingen, framåtskridandet som blev sinnebilden
för utvecklingens gång. I det som ibland kallas postmodernt,
men kanske hellre borde kallas senmodernt är det platsen som blir
tyngdpunkt. I arkitekturen finns stilblandningen, alla tidsåldrar
samlas på samma plats, platsen får övertag framför
tiden. Historia och framtidstro har skjutits i bakgrunden, det samtidiga,
på platsen liggande drar till sig uppmärksamheten. (skrev Birgitta
Holm i Dagens Nyheter den 2 juni 1991)"
Men idag är det inte snabbheten som är primär. Med CD-rom-spelet
MYST upphävdes tiden. Det finns ett skeende som du är en del
av. Den närmar sig associationerna, drömmarna. På Media&Etik-seminariet
i Helsingfors för några veckor sen konstaterade konstnärer,
filosofer och mediaforskare talades det om sammanblandningen av fiktion
och verklighet till en slags hallucination, där vi inte längre
vet vad som är "verkligt".
Kan tiden upphävas? Vad är Internettid?
-------------------------
Vi kan försöka se vad utvecklingen gör med våra
liv. Då ser vi på utvecklingen, och mäter den, med vårt
nuvarande liv och kultur som utgångspunkt. Kanske är det enda
sättet. Är det tron på en linjär utveckling?
Vi kan säga att Internet förändrar grundförutsättningen
för det liv vi kommer att leva. Att Internet är en del av en
stor process som leder till Nationalstatens upplösning, till massmediets
masspublik, upplösningen av den tänkta gemenskap som uppstår
när en halv miljon människor samtidigt läser om samma saker
i samma morgontidning, till upplösningen av det sociala rummet där
interaktion pågår. Vi kan se Internet som ett försök
att koppla bort hjärnan från kroppen, att vilja bli odödlig,
upphäva tiden, upplösa rummet.
Vi kan fånga tiden som en symbolbild, förgänglighet,
allas dödlighet, kosmos storhet, mannen med lien eller fader tid,
mannen med timglaset.
Vi kan säga att tiden går snabbare idag, att vi kräver
ständig omedelbar tillfredsställelse. Att vi försöker
effektivisera våra liv, förhöja livskänslan. Det
är en fortsättning på industrisamhällets process
av att effektivera allting. Och vi är barn av vår tid.
Vi kan se talet om den nya tekniken som ett försök att dölja
orättvisorna i världen. På Internet är vi alla lika,
hette det ett tag. Självklart bygger vårt välstånd
på industriell produktion.
När maskinerna kom var det lätt att i dem se den nya tidens
galenskap. De var fysiska, konkreta, bullersamma och de spydde ut rök.
De fanns.
Men sen lärde vi oss att kunskap är makt. Och Internet är
bland annat en stor samlad kunskapsbank. Dessutom är den immateriell,
och därför svår att slå emot, även om vi uppfattar
den som en fiende. Alltså kommer motståndet att bygga på
känslor. Nej, det känns inte bra, njae, ska det nu vara nåt.
World Wide Web är ett samtal ut i tomma rymden, utan en självklar
mottagare. Igen, som en tanke. 570.000 finländare har under de senaste
tre månaderna suttit framför sina datorer och kommunicerat
med ingen alls. En fascinerande tanke och en metafysisk upplevelse.
Tidningarna skapade en standardiserad modell för hur i i allmännhet
ser på världen, i utrikessidor, sport, underhållning,
kultur, ledarsidor och så vidare. Även WWW standardiserar vårt
sätt att se på saker genom sina begränsningar. Nu är
samtiden koloniserad, effektiverad och utnyttjad. Nu skall samma sak göras
med framtiden. En liten bit av den säljs varje dag. Och vi går
på det! Vi sitter frivilligt framför TVn eller datorn och låter
vår tid och våra tankar och kanske våra drömmar
sjunka in i dem, in i massan. Våra drömmar koloniseras, skillnaden
mellan privat och offentligt upphör. Beware of the Corporate world
invading your dreams, skriver Douglas Coupland i Microserfs. Var på
din vakt när företagen koloniserar dina drömmar.
Paul-Anders Simmas tanke, det finns saker som det är bättre
att inte börja gräva i. Genom att gå in i den nya världen
förlorar du en del av den gamla. Det finns alltid ett pris. Det betyder
inte att det alltid är fel att gå in i utvecklingen. Bara att
man inte skall ljuga för sig själv och tro att man både
kan äta kakan och ha den kvar.
|