Handfängsel

Införd i Hufvudstadsbladet

av Johanni Larjanko

- Jag har just betalat 3000 mark för mina handfängsel.
- Verkligen? Kan de skicka bildmeddelanden?
- Jodå, de har inbyggt stöd för extended Irda, UMTS och Attrac-3. Och jag fick matchande färger på köpet, titta, man klickar här och byter personlighet.
- Fantastiskt, jag ska också byta upp mig snart.

Vi måtte vara ett land av masokister, som stoltserar med att vara världsledande i användandet av dyrbara mobila handfängsel som äventyrar trafiken, kokar vår hjärna och får oss att tappa närminnet. Och när vår hunger mättats kommer piduttillverkarna på en ny fiffig finess som vi bara måste ha. Man vill ju inte halka efter. Gud förbjude att jag skulle påträffas levande med en utdöd teknologi. Det är morgondagen som räknas. Där är vi alla uppkopplade. Konstant tillgängliga. Om du absolut vill agera teknikfientligt idag och stänga av din mobil (för så fientlig är du inte att du är utan mobil, det är otänkbart) så finns det fortfarande en av-knapp. Det är säkert bara en tidsfråga innan nästa förbättrade version kommer ut, där den onödiga knappen är bortrationaliserad. (Argumentet kommer att bli att konsumenten vill ha enkla maskiner och inte en massa onödiga knappar). Det märkliga är att vi för det mesta går på det.

WAP är kanske ett undantag. Det blev för dyrt att använda, det fanns inga WAP-telefoner tillgängliga i början, och utbudet var och är inte särskilt imponerande. WAP var ett försök att hålla intresset vid liv och sälja fler mobiltelefoner. Det var en generalrepetition inför nästa teknologiska anfallsvåg.
Jag kunde inte låta bli. Jag skaffade wap till min mobil. Jag använde wap tre gånger. Läste nyhetsrubriker. Väntade. Läste nyhetsrubriker. Sen gick jag tillbaks till samma tjänsters gratisversioner på webben, snabbare och mer lättillgängligt. Jag kände mig inte ens lurad. Man måste ju prova för att veta, och det kunde ju ha varit just det som jag behövde, intalar jag mig.

Likadant är det med uppdateringar. Så fort nya versioner av nån programvara kommer ut måste jag hålla begäret i styr och upprepa för mig själv; om det inte är sönder - laga det inte. Jag har ett kroniskt uppdateringsvirus. Till skillnad från datavirus som är skadliga är min sjukdom högst nödvändig för branschens utveckling och inte minst profitmarginal.
Vi är många som är fast i beroendet.
Ge mig en framtidsfix, fort!

Johanni Larjanko
tankesurfare